Ulf - varför gör du det så svårt för oss?

Ulf Ekman kommer till Umeå nästa helg, den 12/2. Ja, jag måste erkänna att jag blev lite förvånad. Jag har deltagit i Reach out konferensen två år i rad och nu i höstas firades 10 års jubileum med Ulf Ekmans tal inspelat på video som visades i mötet. Konferenserna har varit mycket bra kan för övrigt sägas, gett andlig föda så det räckt och flödat över.

Ulf Ekmans deltagande här i Umeå ger mig anledning att än en gång titta på ett bloggutkast jag påbörjade men inte publicerade. Det hette "Ulf varför gör du det så svårt för oss?" (jag kopierar nu in detta inlägg)


Ett praktexempel på hur delad man kan bli i dagens kristenhet är Livets Ord. Många gånger har jag uppskattat böckerna som förlaget gett ut. Tidningen Keryx är intressant, även om ingen väckelse kommer så, och Europakonferenserna (som jag aldrig besökt) har ju haft enormt goda talare. Denna sommar lyssnade jag t.ex. flera gånger på Suzette Hattingh och jag förmedlade även budskapet till många andra som också lyssnade på henne. (tillägger idag även de Reach out konferenser jag deltagit i här i Umeå och Streetmission)

Samtidigt pågår katolicismens framsteg inom LO. Den blir allt tydligare. När jag vid något tillfälle inne på twitter lade ut länk till Stig Andreassons fantastiska undervisning om katolicism, så kom någon kommentar om att nivån på undervisningen inte var tillräckligt hög. 

Jesus sade: Den som omvänder sig och blir som ett barn, han skall vara den störste ibland er. 

Det är svårt ibland att se det uppenbara. Att Bibeln är en och att alla andra sidoläror och sakrament, de behöver inte Gud för att frälsa människor. Den helige Ande kan till och med hindras att verka när vi bygger för mycket och för mänskligt.

(forts idag)


Nyligen har jag även sett filmen Transformations Livets Ords förlag. När man ser den förstår man tankarna bakom att bygga stort, vinna städer, vinna ledare, vinna land. Det verkar så vist och genomtänkt. En sån plan. Bryta ner fästen i en och en stad. Få församlingslivet till att bli en dominant faktor. Inte bara en undanskymd aktivitet utan något som genomsyrar skola, arbetsliv, politik, mentalhygien och familjer. Jag har också tänkt i dessa banor. För några år sedan bara var jag en ivrig förespråkare till ekumenik. När jag läste "skrämselpropaganda" såg den otidsenlig och inskränkt ut. Jag ville inte ens på allvar befatta mig med och läsa den i grunden. Det har tagit mig flera år av gradvis uppvaknande att se hur långt det här verkligen har gått.

Och samtidigt är det så att även om Livets ord gått ännu längre än PFFS i katolicismen så finns ändå ett ärligt sökande efter sanning och efter ljus. En utveckling och ett liv där församlingen får följa "den store ledaren". Jag tror att hur stor en ledare än blir så vill varje människa ibland vara liten och kunna luta sig mot något. Där finns förklaringen till Livets ords resa. Resan ut i Europa och världen för att i Sverige hittade Ulf Ekman ingenstans att vila sitt huvud och han såg att även han blir ju äldre och vad ska hända med rörelsen.

Jag är rädd för det spår som Livets ord är inne på men än mer rädd är jag för det spår som PFFS valt. Ber om förlåtelse om jag missuppfattat men i mina ögon är det pengarna och inte sanningen som styr stegen där.