tisdag 6 januari 2015

När han fann honom

Guds ord är sannerligen märkligt och levande. När vi läser sammanhangen om igen framkommer helt nya saker som vi tidigare inte sett eller lagt märke till. Så blev det för mig nu ikväll när jag läste om mannen som var född blind, och som även var intalad ända från sin barndom att det berodde på synd som han inte kunde se.

Vi känner alla berättelsen från Johannes nionde kapitel.

Allt började med att Jesus fick se honom (Joh 9:1). På lärjungarnas fråga om vem som hade syndat eftersom han var blind svarade Jesus att det var ingen av dem utan att det skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. (Joh 9:3) Jesus, säger att så länge han är i världen är han världens ljus, och att han måste göra hans gärningar så länge som det är dag. (9:4-5)

Sedan spottade Jesus på marken och gjorde en deg av saliven och strök den på den blindes ögon och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam". (9:6-7)

Och vi känner till resultatet! Han som varit blind sedan födseln kunde nu se. Och genast vidtog folkpratet och förhören. Mannen som blivit frisk fördes till fariseerna och där blev han utfrågad om hur det hela gått till och vem som hade gjort honom hel. Och fariseerna blev oeninga. Några trodde på det som mannen vittnade om Jesus medan andra inte gjorde det. De som inte trodde betvivlade att han ens varit blind från födseln och skickade efter föräldrarna och de intygade att han varit blind sedan födseln.

Och sedan blev mannen ditkallad igen för ny utfrågning. Och nu kallade de Jesus för syndare vilket den botade mannen inte kunde hålla med om. Han började försvara Jesus på ett kraftfullt sätt och sa till slut: ""Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och han har öppnat mina ögon! Vi vet att Gud inte lyssnar till någon syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja då lyssnar han till honom. " (9:30-31)

Och han fortsatte: "Aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen inte vore från Gud kunde han ingenting göra." (9:32-33)

Och fariseerna reagerade genom att säga: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de drev bort honom.

Jesus fick höra att de hade drivit bort honom och när han fann honom sade han: "Tror du på Människosonen?"

Här vill jag stanna lite för att uppmärksamma denna sista vers. Det visar att Jesus inte bara helade mannen utan han hade sådan kärlek till honom att han faktiskt gav sig ut för att leta efter honom. Allt hade börjat på Jesu initiativ. Jesus såg mannen och i det seendet hade han fångat nöden bakom situationen. Jesus kunde genast avväpna dem som anklagade honom för synd. Och mannen fick inte bara sina fysiska ögon öppnade utan han fick en ännu större gåva - friheten från skuld, skam och dom. Han blev också genast prövad i sin nya frihet. Två gånger fick han vittna inför skeptiska vittnen som inte ville tro hans ord. Och tänk att han stod upp för Jesus på det sätt han gjorde! Den befrielse som han fått hade gett honom ett stort mod! Han frågade fariseerna hur det kom sig att inte de kände till honom eftersom han förstod att han var gudfruktig och Gud besvarade hans böner.

Sedan ser vi att åter är det på Jesu initiativ som relationen fördjupas. Jesus fick höra att de drivit bort honom och vi vet inte vad han kände eller tänkte, men troligen var det smärtsamt för honom att höra att mannen drivits bort. Den man som levat i skuld, skam och fullständigt mörker blev nu på sitt livs ljusaste dag bortdriven ur gemenskapen utan att bli trodd i sitt vittnesbörd. Men berättelsen slutar inte där. Jesus fann honom.

Jesus fann honom och frågade: "Tror du på Människosonen?" (9:35)

Jesus berättade för honom att det var han som var människosonen och att han kommit till en dom i världen, "för att de som inte ser ska se och de som ser skall bli blinda".

Och även de orden var hörda av fariseerna som hånade honom varpå han svarade att om de inte påstått sig kunna se hade de inte haft någon synd, men nu när de säger sig kunna se så står synden kvar.

Den här mannen hade inte gjort någonting för sin frälsning. Hela initiativet låg på Jesus hela tiden. Allt han behövde göra var att ta emot hälsa och befrielse och sedan berätta för andra vad Herren gjort.

Låt oss göra detsamma! I vår Herre Jesu Kristi namn.