fredag 20 december 2013

Hbt i Uganda och Sverige

Kontrasterna är verkligen markanta idag när det gäller hbt frågorna! Land efter land antar lagstiftningar som ger homosexuella rättigheter så som heterosexuella. Nu senast har Norge varit aktuellt eftersom det blåser storm kring vigselfrågan, enligt tidningen Världen idag.

Och idag är det Uganda som är på tapeten. Men i rakt motsatt riktning. I Uganda är utlevd homosexualitet en brottslig handling. Så har det även varit i Sverige och andra länder, och läser vi i Bibeln så ser vi i gamla testamentet att Gud ansåg det vara ett brott mot naturen som skulle straffas med döden. Men vi vet också att Jesus Kristus dog för våra synder i vårt ställe så att vi skulle få frid med honom. Dock inte för att vi skulle fortsätta synda!

 I Uganda gäller alltså fortfarande denna syn och nu har en ännu strängare lag antagits. Nu kan till och med homosexuella handlingar i vissa fall föranleda dödsstraff. Det gäller återfallsbeteende samt smittobärare av HIV. Lagen som antagits innebär även att kampanjer och information blir bestraffningsbart. Alla hbt-aktivister tvingas på så sätt till tystnad, säger Frank Mugisha, talesperson Smug.

Och kontrasterna kunde inte vara större...

En snabb översikt över hbt-frågorna i Sverige visar att:

* Hbt-socialdemokrater lagt en motion som kräver bättre livsvillkor för trans-personer, samt en annan motion som kräver ökad kunskap om hbt-frågor i skolan. Samma grupp (hbts) begär också asylrätt för hbt-personer.
* Stockholms läns landsting har antagit hbt-policy, samt utbildar sina anställda i frågorna.
* På Gärdet i Stockholm öppnar det första äldreboendet för hbt-personer. De exkluderar heterosexuella av den anledningen att de själva varit exkluderade så länge och inväntar större samhällsförändringar innan man kan inkludera heterosexuella personer.
* Hallonbergen i Stockholm bjuder på det första hbt-certifierade biblioteket.


Ja, detta är bara ett axplock. Tidigare har jag skrivit om hbt-certifieringen av Visby stift och den regnbågsjesus som numera utgör deras ikon. Det är också många andra långtgående politiska förslag på gång, där partierna numera nästan kämpar inbördes i sin välvilliga inställning. Att ifrågasätta levnadsformen i det här långt framskridna läget vore alltför oklokt av den som har minsta ambition att passa in i samhället.

Vi vet också att RFSL-ungdom går ännu längre och till och med önskar att 15 årsgränsen för byte av kön ska tas bort! Orsaken skulle enligt deras definition vara att transpersoner skulle riskera att mobbas på skolan, i omklädningsrum o.s.v. Men då ställer man ju motfrågan: Är ett barn moget före 15 års ålder att byta kön?

Det vi kan konstatera efter den här korta genomgången är att kontrasterna knappast, ens i någons vildaste fantasi, skulle kunna överträffa dagens verklighet! I land som Uganda skärps lagen. Livstids fängelse kan homosexuell aktivitet medföra och det blir även straffbart med någon form av sådan propaganda. I Sverige däremot kallar vi inte detta propaganda, utan vi ger denna rörelse rätt att forma lagar och att utbilda präster och biskopar. De ska utbilda läkare, sjuksköterskor och bibliotekarier. De upphöjs till en norm som går utanpå och över alla andra normsystem i samhället. De kan troligen även utbilda professorer och forskare, riksdagsmän och företagsledare.

Och i Frankrike, där den sida som ville genomföra homovigslar vann med knapp majoritet, där fortsätter striderna, men man är konsekventa och ger ingen präst eller borgmästare rätt att vägra viga. Därför får vi räkna med att spänningarna kring denna fråga fortsätter. Ännu har "bara" 16 delstater antagit homovigslarna i USA, och stora delar av Europa bär på motstånd. Ryssland tillåter inte homosexuell propaganda till minderåriga, och i Norge stormar det just nu.






Ofredanden i mans hem

Jag sitter här och läser mina länstidningar. De nyheter som förmedlas i Västerbottens Kuriren och Västerbottens Folkblad är av naturliga skäl till stor del lokalt förankrade även om de stora nyheterna från landet och världen också förmedlas.

Nu läser jag en nyhet som gör mig skakad. Alldeles i närheten av mitt hem, på Ålidhem i Umeå, har en man dömts för ofredande av barn och han har även försett flickor och pojkar med cigaretter, öl, vin och cider. I artiklarna, som är referat från tingsrättsförhandlingar mot mannen, vittnar fem barn. De uppger att de fått cigaretter om de suttit i mannens knä, och de uppger även att mannen ofta varit berusad och lutat sitt huvud mot någon av dem, samt att han vid något tillfälle gått längre i fysiska närmanden.

Detta är kanske inte ovanligt, men här har allt skett i mannens bostad! Ungdomarna har "hängt" hos honom så ofta att det har uppfattats som en ungdomsgård! Mannen uppges vara "snäll och generös" som bjöd på allt detta.

Min reflektion
1. Hur har dessa barn/ungdomar kunnat vistas så många gånger i mannens hem utan att någon vuxen reagerat? Barnens föräldrar eller andra vuxna i barnens liv? Lärare?
2. Hur kan det komma sig att dessa barn/ungdomar röker och dricker alkohol i den mannens hem?
3. Och hur kan det komma sig att de stannar i bostaden (gång på gång) trots att mannen är berusad och tafsar på dem?

Vanligen är sexuella övergrepp gränsöverskridande och signalerar makt. Den ene personen har gett sig själv rätt att träda över en annan människas gränser för sitt liv. Här är det en märklig mix av barn/ungdomar som "hänger" så ofta hos mannen att det betraktas som en ungdomsgård. Har mannen ständigt inbjudit? Eller har barnen  helt enkelt tagit lägenheten i besittning? Vilken fysisk status har mannen som sitter i sin lägenhet berusad?

Jag vill absolut inte försvara hans beteende, men det gör mig upprörd att veta att så många barn/ungdomar kan vistas i en sådan miljö så många gånger utan att vuxenvärlden reagerat. Reaktionen som föranlett åtalet kommer tydligen från flickorna själva, som enligt tingsrätten är "samstämmiga och trovärdiga".

Mannen själv uppger att han aldrig tafsat på någon av flickorna och att de endast suttit i hans knä av fri vilja. Mannen döms för sexuellt ofredande och olovligt anskaffande av alkoholhaltig dryck men frikänns angående köp av sexuell handling av barn.

Om någon yngre läser min blogg så vill jag be dig tänka på att:

* Du är utvald och dyrbar
* Du ska inte gå in till personer som du inte känner
* Du ska inte förgifta din kropp med cigaretter och alkohol
* Du ska inte umgås med fel kompisar
* Tro på Gud och försök få kristna vänner



Jesus älskar dig för den du är. Släng inte bort ditt liv på dumma saker. Jag har när jag var yngre slängt bort många år. Jag önskar idag att jag inte gjort det, men hoppas att du är rädd om dig eftersom du är en gåva till den här världen.





Sifo, humanister och DN om julen

Jul väcker många känslor. Det är mycket traditioner och många vill träffa sina nära och kära dessa tider. Många är ensamma. Andra saknar resurser. Vissa njuter men vet kanske inte riktigt varför.

I Dagens Nyheter ställer man frågan: "Vad firar vi egentligen?" Ärkebiskop Anders Vejrud säger i artikeln att "det är synd att glömskan kommer fort". Det han syftar på är att allt färre firar jul för att fira Jesu födelse.

Tidningen DN fortsätter i artikeln med att säga att det inte är någon självklarhet för många varför vi firar jul och sedan presenterar de resultatet av en Sifo-undersökning som SvK låtit utföra. Bara (obs! min kursivering) 82% av de tillfrågade visste varför vi firar jul. Detta ord - bara - som jag här valde att kursivera har humanisterna också reagerat på och kallat det "en av de okunnigaste artiklar jag läst om julfirandet." Skribenten på humanistbloggen som går i taket på grund av DN:s artikel gör det av det skälet att Anders Vejrud senare i artikeln säger;

-Hade vi frågat för 40 år sedan hade alla svarat rätt. Ska vi ha perspektiv på samhällslivet önskar jag att 100% hade kläm på vad som var huvudmotivet.

Svaret, som klart förutsätter att det finns ett rätt svar är det som upprör. Skribenten på humanistbloggen skriver:

"Svarat rätt?" "Huvudmotivet"? Möjligen för Vejrud och hans kollegor men för oss andra kan det handla om saker som gemenskap, värme, familj, generositet, mat, vacker musik, stämning, ljusets återkomst, etc. Inte om åminnelsen av ett 1600 år gammalt politiskt beslut att expropriera en romersk solhögtid i alla fall. 

(en liten parentes; visst liknar den uppräknade rekvisitan många kristnas?)

Och barnet i mig ler när jag ser att fortfarande lyckas en enkel Sifo-undersökning reta en humanist. Ännu berör Jesusbarnet. Ännu är det tid att verka. Mörkret är inte fullständigt.

Men jag tänkte säga ett par ord till om undersökningen. De ställde endast tre frågor, 1. Vet du varför vi firar jul? 2. Vad tycker du julen handlar om? 3. Vad tycker du julen borde handla om?

Och, du kan läsa de exakta resultaten på humanistbloggen. På första frågan var det alltså hela 82% som visste varför vi firar jul! Fantastiskt, i ett land med så många invandrare och många kulturer. Visst kunde det ha varit 100%, men lika gärna kunde det ha varit mycket lägre med tanke på landets befolkning och att det inte undervisas mycket om kristendom i skolan. På andra frågan ser vi dock att det bara är 21% som tycker att julen handlar om Jesus, och det blir ännu lägre på tredje frågan vad julen borde handla om. Då är det 19% som tycker att den borde handla om Jesus.

Det är trots allt uppmuntrande att se att så många känner till varför vi firar jul och att 1/5 firar jul med tanke på Jesu födelse. Många vill också gå till kyrkan och hela 36% tycker att julen handlar om omtanke om människor utanför familjen som har det svårt.

Bön: Tack Herre att du fortfarande berör vårt folk på många sätt





torsdag 19 december 2013

Sektvarning!

"- Andra församlingar fjärmar sig från dem och de bedriver ju hemundervisning för barnen i Bromma. Det är ingen tvekan om att de vill ha ett annat Sverige än det vi har idag och med tanke på att de bara är några hundra medlemmar uppfyller de alla kriterierna på att vara en sekt."

Den som yttrar de orden är Curt Dahlgren, professor emeritus i religionssociologi vid Lunds universitet och de som fick det här omdömet var Maranataförsamlingen i Stockholm. Det fälldes 2010-06-11 i samband med att en grupp kristna lånat en kyrkolokal för möten i Oskarshamn. Den föga smickrande rubriken på detta blev att de "bluffat" kyrkan och inte utgett sig för att vara en församling. Den "lurade" pastorn, Bosse Carlsson, säger att han kan ju inte hindra dem att ha möten, men att han kommer att ha en ordentlig diskussion med dem.

Man får nästan intrycket av att de lånat ut kyrkan till brottslingar. Och är de inte brottslingar så är de något som är nästan likvärdigt eller värre. De är delaktiga i en sektrörelse. Och sekter ska vi ta avstånd ifrån. Det har vi absolut lärt oss. De är skadliga och kontrollerande och troligtvis även manipulerande.

Curt Dahlgren som 2010 slår fast att Maranata definitivt fyller alla kriterier för att vara en sektrörelse hade långt tidigare, 1982,  stämplat dem på detta sätt i och med publiceringen av sin avhandling, Maranata - En sociologisk studie av en sektrörelses uppkomst och utveckling. I avhandlingen går Dahlgren igenom några av de teoretiska perspektiv som då var mest dominerande som definition av ordet sekt. För tillfället har jag inte tillgång till dessa definitioner men de skilde sig åt framför allt i sina betoningar av slutenhet, påverkan, inträdeskrav med mera. Det Dahlgren sedan gjorde var att utifrån en viss definition söka i den dåvarande Maranatarörelsens utveckling och se om de i praktiken kunde uppfylla de kriterier som han i förväg fastslagit gällde för en sekt. Vi vet svaret på den huvudsakliga forskningsfrågan redan innan vi öppnat boken eftersom titeln presenterar rörelsen som en sekt. Och vi känner också till att ordet sekt huvudsakligen fått en enbart negativ betydelse. Ingen talar om en sekt på ett positivt sätt.

I Bibeln nämns ordet sekt endast tre gånger, alla gånger i apostlagärningarna. Och alla gånger handlar det om Jesu Kristi efterföljare. Den första gången, i Apg 24:5 anklagar Tertullus Paulus inför landshövdingen Felix med orden att han (Paulus) var en varböld som ställde till med oroligheter och att han var ledare för nasareernas sekt. Längre fram i samma kapitel använder Paulus själv ordet sekt när han försvarar sig inför Felix.

Apg 24:14 Men det bekänner jag för dig att enligt ´den vägen´som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.

Slutligen ser vi i Apg 28:22 att ordet sekt används igen om Jesu efterföljare.

När ordet sekt används i Bibeln har det inte någon värdeladdning, vare sig positiv eller negativ. Att de kallas "den sekt" kan i och för sig vara en statusmarkering från ledare av olika slag. Så länge de "bara" är en sekt äger de inte makt och kan inte påverka större grupperingar. Detta visar att orden och ordens makt alltid har använts för att markera status.

Hur ser då religionssociologin på definitionen av vad som utgör en sekt. En av de mera använda definitionerna har sociologen Roy Wallis stått för och han anger dessa kriterier för sekten.

1. Frivillig organisation där medlemsskapet förtjänas.
2. Medlemsskapet är exklusivt och fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
3. Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
4. Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
5. Inom sig är sekten vanligen egalitär, d.v.s. alla troende är ett prästerskap.
6. Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
7. Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv.

Mina funderingar kring dessa kriterier (och andra likartade definitioner angående ledare, karismatik m.m) är att hela definitionen är ett oerhört angrepp på den seriöst levande kristna tron. Genom att skapa dessa definitioner och sedan i media av alla slag förmedla bilder av manipulativa och farliga sekter så skapas ju bilden av att en rörelse - hur bra den i övrigt än är - måste vara farlig om den innehåller ovanstående kriterier!

Om du tänker så - låt mig då få berätta för dig att Jesus Kristus, som du kanske tror på, undervisade lärjungarna och folket angående alla dessa regler.

1. Frälsningen är frivillig. Att medlemsskap behöver förtjänas är världens lögn om kristna, men du behöver däremot av din fria vilja delta i efterföljelse och helgelse.
2. Kriteriet om exklusivt medlemsskap gäller inte kristna grupper, däremot kan vissa delar av en verksamhet vara exklusiv. Som kristen kan du aldrig fråntas din frälsning men du kan fråntas en uppgift om du inte klarar den eller passar för den. Vi vet också att många vände sig bort från Jesus på grund av hans "hårda tal". Det talet gällde tro och efterföljelse.
3. En kristen får aldrig känna det som att han/hon tillhör en elit. Jesus kom i en tjänares gestalt och så ska vi också komma. Men om gruppen är liten så kan en känsla av att inte höra hemma i samhället finnas.
4. Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning. Det kriteriet borde alla kristna församlingar uppfylla! Guds rikes principer står i skarp motsättning mot världens normativa system. De är oförenliga entiteter, som vatten och olja.
5. Den egalitära principen om att alla troende är ett prästerskap är också något som tillhör den kristna tron. Det finns tydligt uttryckt på många ställen och vi får till och med kalla Jesus för broder.
6. Även denna punkt, om asketism och etik, är heliga principer uttryckta i Bibeln. Vi har mängder av information om hur en kristen bör leva och vilka frukter den helige ande ger i våra liv. Därför är det något som varje kristen församling borde undervisa om och efterleva.
7. Och slutligen, Wallis sista kriterie och totalitarism. Och även detta har ju Herren uttryckt på många ställen, bl.a. Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, hela din själ och hela ditt förstånd.

Redan här ser vi att följer vi denna definition av sekt så är kriterierna skrivna på sådant sätt att varje seriöst menad församling borde uppfylla de flesta av dem. Kanske borde de sändas ut som hälsotillståndsmätarverktyg till pastorerna?

Om Djävulen lyckas få alla församlingar att "akta" sig för sektstämpeln då har han vunnit mycket. Men den som är vaken i denna tid kan uppmärksamma att vissa av dessa församlingar som hängs ut i media som sekter, kanske bara är mera hängivna än andra. Här gäller det att var och en är vaken över snedvriden medierapportering.

Och för att återkoppla till Maranataförsamlingen så kan jag med glädje meddela att en hel del av dessa kriterier uppfylls! Och det är ett hälsotecken, käre Curt Dahlgren, m.fl.




50 präster lämnar sitt jobb i Norge

När Norska kyrkan vill införa vigsel av likakönade, eller s.k. homovigslar har det blivit stora avhopp bland prästerna. Tidningen Dagen talar om massavhopp, medan det norska prästfacket tonar ner frågan och talar om liturgi, biskopsmöten och att de som vill viga bör få rätt att göra det, medan de också vill ha en rätt att frånsäga sig vigsel av samkönade. Biskopsmötet i Norge gav till resultat att åtta av tolv biskopar enades om samkönade vigslar. Prästföreningens egen skrivelse angående rätten att avsäga sig homovigslarna är även den hållen i en mycket samarbetsvillig ton, Kanske är det svårt att bita den hand som föder dem? Men ett femtiotal präster har vågat hoppet, och frånsagt sig sin försörjning. Detta är modigt och starkt i den tid vi nu lever.

I Frankrike förde inte protester från vigselförrättare och borgmästare någon vart. De får inte vägra att viga dessa par. Ser man till dessa yttre skeenden skulle man kunna bringas att tro att homorörelsen vinner seger efter seger. I USA var t.ex. Illinois den 16:e delstaten som erkände homovigslar.

En av de avhoppade prästerna, Erling Kopperud, hoppar av både sitt yrke och sin fackförening och kallar homovigslarna för "ett helt obegripligt tilltag". Han kan inte "ställa sig bakom en sådan fackförening längre".

Och utifrån det mycket tydliga budskap som Bibeln ger i denna fråga måste vi säga att vi står på hans och de övriga avhopparnas sida. Vi ber om Guds välsignelse över dessa präster.