måndag 7 maj 2012

Lätt eller svårt - Meyer

Jag har under en tid läst Joyce Meyers bok, Striden i ditt sinne, Livets ords förlag.  http://ws.livetsord.se/striden-i-ditt-sinne.html



Boken är lätt att läsa och skulle kunna läsas i en snabbare takt, men jag har avsiktligt läst sakta, lagt ifrån mig boken, tillämpat, mediterat och försökt att verkligen ta in det som sägs. När jag kom till slutet av boken tar Joyce upp ökenmentaliteter, dvs. sådana dåliga tankebyggnader som vi haft eller har burit i större delen av vårt liv utan att tänka på dem. Nu vet jag att jag ibland fått bli påmind tidigare om detta, men nu kom budskapet verkligen till rätt person i rätt tid. 

En ganska lång period har jag oroat mig så över den ekumeniska utvecklingen i kristenheten att jag nästan "glömt" hur min egen mentala, själsliga inställning till livet och till människorna påverkas av dessa tankar. Observera att jag inte säger att man ska stoppa huvudet i sanden utan det jag nu tänker på är att ibland behöver livet balanseras. 
Och ökenmentaliteter verkar jag verkligen vara drabbad av! Allihop och allt på en gång och hela tiden. Kanske skulle man uttrycka sig som yngsta dottern, 24/7, dvs. 24 timmar per dygn i 7 dagar per vecka! Ser bl.a. att jag vill skjuta upp, jag vill skylla på andra, jag vill att andra ska ordna mitt liv, jag har ingen plan...Det enda jag har är en stor Gud. 

När Abraham och Lot skildes åt fick ju Lot förmånen att välja landområde först. Självklart valde han de gröna ängarna, staden, slätterna, han gjorde ett "rätt" val, ett logiskt korrekt val. Abrahams lott var stenig och jobbig men så kom Guds välsignelse. Hur många gånger får vi inte se detta? Om vi anstränger oss lite så kommer väl-signelserna. Och om vi anstränger oss en smula till så får vi ofta än mer välsignelse om det är ingivet av Herren. Den lätta vägen är sällan den rätta vägen, men jag har haft en tendens att vilja att saker ska gå snabbt, att ska jag motionera så hinner jag inte så jättelångt förrän avstickarna som leder hemåt börjar visa sig - nu tänker jag att jag ska inte ta den lätta vägen! Men man kan ju inte välja bort den alltid, ibland måste ju saker och ting få gå snabbt också. 

Jag är så tacksam över att jag fick tag i denna bok i rätt tid. Läs den du också om du fastnat i kvasiteologiska reflektioner. 

söndag 6 maj 2012

Dagens söndagsskola

I tidningen Dagens helgdagsbilaga Söndagsskolan, "Du undrar * vi förklarar" tar man denna vecka upp ett angeläget ämne - synd. Jag refererar ur papperstidningen 2012-05-04 och hittar ej länk till artikeln på nätet.

Rubriken på artikeln lyder: Synd är att missbruka sina relationer. Den som står för faktakunskapen i denna Söndagsskola heter Inga-Märtha Isacsson och den som intervjuar heter Oscar Hannler. Huvudtemat i artikeln är att många kristna som växte upp i mitten av förra århundradet växte upp med en tydlig syndakatalog och att nu i vår tid har vi kommit fram till andra synsätt vad gäller synd. "Tyvärr förknippas ofta synd fortfarande idag med syndakatalogen och att allt som är roligt är synd", säger Inga-Märtha. Begreppet synd kommer från grekiskans hamartia som betyder "att missa målet" får vi veta. Och målet är relationen med Gud genom Jesus Kristus. "Tittar vi på de tio budorden så handlar allt om relationer med människor och med Gud, fortsätter hon. De 615 bud som fariseerna följde har vi lämnat bakom oss. Hon menar att syndakatalogen förde människorna in i samma dike som det dike där fariseerna för länge sedan befann sig.
(artikeln är längre men bryter för en kommentar)


Kommentar: I Joh 16:9 säger Jesus: (...) om synd, ty de tro inte på mig och i Rom.br 14:23 (...). Allt som inte sker i tro är synd. Vi vet att tro är ett stort begrepp som innefattar tillit och gemenskap, det handlar inte om att tro på enstaka logiska utsagor och bekräfta sanningshalter i dessa utan det handlar om att lita på en person och det han säger, att han är sänd av Gud och talar absolut sanning.

Men vi vet också att den största fienden till all sann Gudsgemenskap finns planterad i människan själv. I vårt eget kött, i vår egen själ. Vi vet också att när Jesus kom till oss så älskade vi människor mörkret mera än ljuset och alla önskade se honom död å det snaraste. Vi tål inte ljuset. Därför är det bekvämt att säga som Inga-Märtha ovan, att syndakatalogen "ja, det var då det", nu ser vi så här på saken. Visst handlar buden om relationer, men det står också, "vad har mörker och ljus för gemenskap med varandra?". För att relationerna verkligen ska vara grundade på Guds ord och äkta så måste ju båda vara kristna och söka Gud i Ordet, bönen och ha en vilja att umgås med Gud. Det innebär ju att om vi istället för att ha sådan kvalitetstid med Herren väljer att fylla sinnet med allt annat som gör våra sinnen förmörkade då har vi ju inte gemenskap vare sig med varandra och inte heller med Gud.

Sedan är det en annan sak som brister något i söndagsskolan, så som jag ser det, och det är det faktum att Gud skulle ändra sig. Det gör han ju inte, men han har å andra sidan inte författat syndakatalogen heller. Artikeln har också sina poänger. Att peka på att buden har denna uppgift, att säkra relationen mellan Gud och människa och mellan människa och människa. Gud vill att vi ska älska honom, varandra och oss själva, leva i harmoni och med god hälsa. Detta handlar mycket om och att inte kränka varandras ägande och gränser. Inga-Märtha har skrivit boken "De sju döds synderna", Cordia, 2000, och några år efter det att boken gavs ut även haft undervisningsserier i ämnet. Hon får också frågan om hur hon tycker att kyrkorna behandlar ämnet synd idag, och då svarar hon att idag talar vi nog inte lika mycket om det och om vi gör det så betonar vi ofta att "missa målet".

Som kontrast till detta kan nämnas Robin Videns predikan från idag (Maranata) där han talade om behovet av frälsning och om hotet mot frälsning - synd. Han talade om att det handlar om liv och död! Att det största hotet mot mänskligheten aldrig någonsin har varit miljön eller koldioxiden, det största hotet har alltid varit och kommer alltid att vara synden! Det är ingenting att leka med. Det handlar om liv och död och vi gör ingen någon tjänst om vi talar om relationer i allmänhet. Relationen till Gud är speciell och handlar om att Jesus renar oss från all synd genom sin död på korset. Det betyder att Gud till och med skärpte varenda bud när Jesus kom. Ingenting blev borttaget, hela tiden sa Jesus, "men jag säger er..." och då hade han dragit buden till sin spets -alltid! Han ville visa att vi inte kunde hålla buden av oss själva. Han ville visa att vi var chanslösa utan honom. Visst har artikeln poänger men jag vill att ungdomarna ska få varningar för synd och mörker och att de inte ska leka med elden.