onsdag 7 augusti 2013

Far igenom landet

1 Kung 18:5 Ahab sade till Obadja: "Far igenom landet, till alla vattenkällor och bäckar. Kanhända skall vi finna gräs, så att vi kan behålla hästar och mulåsnor vid liv och slippa slakta någon boskap."

Ahab var kung över Israel, men han gjorde det som var ont inför Herrens ögon. Ja, till och med mer än vad någon av dem som varit före honom gjort. (1Kung 16:30) Och Herren sände tisbiten Elia som sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om jag inte säger det."

Domen kan tyckas vara hård. Inget regn och inte ens dagg på så lång tid var förödande för landet. Men domen följde på ett förfärligt avfall. Han hade tagit Isebel, sidoniternas konungs dotter, till hustru och börjat tjäna Baal. Ahab reste ett altare till Baal i Baalstemplet som han själv låtit bygga (1 Kung 16:31), och dessutom gjorde han Aseran. Ja, han väckte sannerligen Herrens vrede! (1 Kung 16:33)

Och under denna tid var Elia sänd till en bäck där korpar försåg honom med mat. (1 Kung 17:3) Detta medan Ahab till slut knappast såg någon utväg. Han befallde då Obadja att fara genom hela landet för att försöka hålla hästar och mulåsnor vid liv med hjälp av bäckar och vattenkällor.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta påminner mig om vår tid idag. Människor åker och reser till konferenser och till olika samlingsplatser för att lyssna till predikningar som välsignar. Som ska ge bröd och kost till den fortsatta färden i livet. Men samtidigt drar vi förbannelse över vårt land när vi godtar homosexualitet, aborter och inte har respekt för gamla människor och små barn. När vi trampar livet under våra fötter. Det liv som är så dyrbart inför Gud att han gav sitt eget liv för oss, för att vi skulle slippa leva i dessa synder. Och han har inte lämnat oss rådlösa. Han har sänt sin Ande och han har lämnat sitt eget dyrbara och levande ord här på jorden. Detta borde vara oss nog. Vi borde kunna leva så att vi inte flyttar fädernas råmärken, så att vi inte förhandlar bort sanningen som är i ordet. Jesus sade ju: jag är vägen, livet och sanningen. Han ÄR allt detta och han lever i och genom sitt eget ord. När vi lever på ett fullständigt väsensfrämmande sätt från ordet och ändå ropar hans namn, så kanske Herren i perioder måste sända torka över landet så att inbyggarna får resa runt hela landet och söka vattenkällor och bäckar, men om vi lyssnar till honom och lyder - då ska inte bara ljuset bryta fram - då kommer regnet också! Det himmelska regnet!

Och så småningom kom även regnet över Israel, men det var på ett ord från Herren.

1 Kung 18:41 Elia sade till Ahab: "Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn."

Halleluja! Bruset av regn! Vi vet att molnet som till slut dök upp inte var större än en mans  hand, men det kom och det blev regn!

Om vi förtröstar på Herren, tror hans ord och lever nära honom, då ska även vi få vara med om en tid när landet fylls av regn.

Jag hör bruset av regn regn regn
enligt löfte från Herren
All törstiga kom kom kom
Kom och få vatten
Sin ande Han lovat gjuta ut
över söner och döttrar
Lyft händerna sjung
både gammal och ung
Jag hör bruset av regn.


Bön: Lär mig Herre ödmjuk vara när i bön till dig jag går, att som din lärjungaskara bedja bönen Fader vår.