lördag 18 maj 2013

#svt #esc13 Sverige gör #gaykupp kväll!

Svensk gaykupp ikväll! 125 miljoner tittare ska få denna kupp i sitt vardagsrum, för att "vi tycker det är viktigt".

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16796220.ab

I kommentarsfältet hejar de flesta på och kallar vissa länder som inte "hängt med" för efterblivna och "detta är ingen politisk fråga". Men en röst skiljer sig från mängden.

Emil Rubertsson från Umeå, säger: "Fast att inte respektera att det är ett kontroversiellt ämne i andra länder är ju ganska intolerant..."

Och den kommentaren för mig åter till den bok jag tidigare rekommenderat, Josh McDowell´s, Den intoleranta toleransen. I den boken visar han hur HBT-frågan går långt utanför frågan om individuella livsstilar. Det handlar om ett postmodernistiskt tänkande där varje persons rätt att forma sina egna sanningar, sin egna identitet aldrig varit större än nu och detta i kombination med ett stort utbud av valmöjligheter. Alla dessa val läggs på den enskilde personen och det spelar inte ens längre någon roll om personen är kristen eller inte. Röster har uppstått som tycker att det går utmärkt att vara kristen och gay på en och samma gång. Gud har ändrat sig.

Jag blir skakad över SVT:s intolerans mot andra länder och andra kulturer, mot troende i vårt eget land och mot ett tema av kärlek och samförstånd som existerat tidigare under Esc-veckan. Om du läser det här och är kristen - bed att Gud stoppar detta spektakel i direktsändningen ikväll! I Jesu namn!



Björnattack

Björnmöten är ovanliga och mannen som uttalar sig i Västerbottens Kurieren och DN m.m. kom med knapp nöd undan en björnattack. Och det finns många vittnen som mött björnar i skogen och som kunnat vittna om sin fullständiga och panikartade rädsla. Den här mannen som överlevde attacken, hann skjuta ett skott mot björnen, men björnen blev rasande och krossade mannens ben med sina käkar,  och han hann också tillfoga honom fler sår. Det som slutligen räddade mannens liv var ett skott som hans bror avlossade på tre meters håll. "Att jag skulle dö fanns aldrig i min tanke, säger mannen".
http://www.vk.se/871113/berattar-om-bjornattacken
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bjornen-var-rasande

Med tanke på denna berättelse och andra som träffat på björnar så förstår vi att de är verkligen inte att leka med. De är så starka och åtminstone i Sverige finns inget jämförbart djur att akta sig för. Själv har jag dock aldrig mött någon björn trots att jag växt upp i Västerbottens inland och mycket väl kunde ha gjort det. Björnmöten har blivit vanligare på senare år och orsaken till det vet jag inte. Kanske alla hyggen, kanske jakten, kanske detta att vissa björnar lärt sig leta mat i människornas rester. Men även i Bibeln fanns män och t.o.m. pojkar som mötte björnar. David var en av dem.

1 Sam 17:36 Din tjänare har slagit ner både lejon och björn. Det skall gå denne oomskurne filisté som det gick vart och ett av dessa djur, för han har hånat den levande Gudens här.

Orden är den unge Davids, och yttrades när han som helt ung skulle besöka sina äldre bröder på stridsfältet och slutligen blev den ende som stod upp emot den fruktansvärde Goliat. Denne Goliat hade hånat och hånat Israels armé och hela tiden fick han stå oemotsagd. Men hur många gånger får vi inte se hur Gud handlar på ett fullständigt oväntat sätt.

Vilken tro! Och vi vet från Hebreerbrevet 11 att tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Och vi ser också att världen har skapats genom ett ord av Gud, så att allt som vi ser inte har blivit till av något synligt.

Hans tro var ingiven av Gud. Därför kunde han stå emot Goliat och till och med vinna. David vann segrar redan tidigare i det tysta. Segrar över björnar och lejon. Det är inga små segrar. Om vi tänker på mannen som nu överlevde björnattacken och fick sitt ben krossat och även många andra större skador på sin kropp, så hade också han säkerligen en stor vana av att möta och jaga vilda djur. Men dessa skador fick han för att han kom för nära björnen. Både han och hans bror var beväpnade med skjutvapen och de var renskötare vilket innebär att de är mycket vana både vid jakt och vid det som sker i skog och mark. Även i hans fall hjälpte hans tro honom. I hans tanke fanns aldrig att han skulle dö! Detta trots att han i princip var inne i björnens käftar. Benet krossades, axeln och även huvudet fick sitt, men han var hela tiden övertygad om att han inte skulle dö.

Detta kan vi likna vid Världskyrkans uppslukande av de fria församlingarna. Det finns fria vittnen som mitt i vilddjurets gap ännu har tro för sin överlevnad. Och vem vet; kanske räddar dem tron?

David blev räddad, och inte bara han,  utan hela Israels armé! Prisat vare Herrens underbara namn.

Men det finns en avgörande skillnad mellan dessa två episoder, även om båda handlade i tro. David handlade även på Guds ord och han såg till att skjuta sina stenar på ett betydande avstånd. Han gjorde sig också av med den obekväma rustning som armén promt skulle ha på honom, och sen gick han åstad på Guds eget ord.

Så även om någon troshjälte kan vinna segrar i vilddjurets gap så har jag i alla fall för min del valt att inte befinna mig i det gapet eftersom vi inte vet tiden och stunden när Herren kommer tillbaka.

fredag 17 maj 2013

Förtroende och tillit

1 Sam 26:21 Då sade Saul: "Jag har syndat. Kom tillbaka min son David, för jag vill inte mer göra dig något ont, eftersom mitt liv idag har varit dyrbart i dina och ögon. Se jag har handlat dåraktigt och grovt misstagit mig."

De flesta av oss känner igen sammanhanget. David hade skonat Sauls liv ännu en gång och han hade till och med skällt ut Sauls vakter som inte hade skött sitt uppdrag att vakta sin herre och konung.

1 Sam 26:22 David svarade: "Här är konungens spjut. Låt nu en av dina män komma över hit och hämta det. ,

Ingen långsinthet från Davids sida och inga förklaringar krävde han. Det blev inte alls fråga om några förhandlingar utan han sände helt fritt och för intet spjutet tillbaka. Det spjut han tagit med sig som en pant på att han kunnat ta Sauls liv om han velat. David visste mycket väl att om rollerna varit ombytta då skulle inte spjutet ha förblivit oanvänt. Men David litade inte alls på Saul den här gången - heller. Han förlät, han sände spjutet åter, han krävde ingenting i gengäld, men däremot ville han vara försatt i trygghet eftersom han inte alls litade på Saul.

1 Sam 27:1 David sade till sig själv. "En dag kommer jag i alla fall att mista livet genom Sauls hand. Det är bäst jag flyr till filisteernas land. Då måste Saul upphöra att längre söka efter mig över hela Israels område, och så kommer jag undan hans hand."

Och han bröt upp och tillsammans med 600 stannade han hos Akish, kungen i Gat. Och när det här blev känt hos Saul sökte han inte längre efter honom.

När det sedan blev fråga om att strida för dem så var David och hans män med i fälttåget, sist av alla. Men det var vissa av filisteernas furstar som inte alls litade på honom och ville att han skulle vända hem. På den anhållan hade Akish ett gott vittnesbörd om David.

1 Sam 29:3 Då sade filisteernas furstar: "Vad har dessa hebreer här att göra?" Men Akish svarade dem: "Det här är David, den israelitiske kungen Sauls tjänare. Han har nu varit hos mig mer än ett år och jag har inte funnit något ont hos honom från den dag han gick över till mig och ända till nu."

David fick ett gott vittnesbörd. Akish hade inte funnit något ont hos David. Och när man talar så tror jag att det även gällde hans ledarskap över sina 600 man. Det fanns ingenting ont hos David.

Men furstarna var ändå inte trygga med honom och ville att han skulle vända hem. De tänkte att mitt i striden kanske han vänder eller byter sida och är vår fiende. De kände sig säkrare om han inte deltog. Och David ställde sig frågande inför den ordern, och frågade Akish, "Vad har jag då gjort?", "Vad har du funnit hos din tjänare från den dag jag kom i din tjänst ända till denna dag, eftersom jag inte får gå ut och strida mot min herre konungens fiender?"

Akish svar ger ett ännu tydligare vittnesbörd om David, "Jag vet du är lika god i mina ögon som en Guds ängel, men filisteernas furstar säger: Han får inte dra ut i strid med oss."

Fortsättningen av detta händelseförlopp är en så oerhört stark berättelse om vad Gud förmår genom en enda man som verkligen beslutar sig för något och har Guds kraft med sig att den är helt underbar, men nu ska jag stanna vid just detta, hur David omtalades och hans rättfärdighet.

I det första fallet så vet vi hur han på allt sätt talade gott om Saul, samtidigt som han många gånger fick fly för sitt liv eftersom Saul stod efter hans liv. Vem förmår ha ett så gott hjärta? Bara Gud kan ge oss en sådan ande, ett sådant sinne. Í oss själva är det omöjligt. Sedan detta år hos Akish. Att på så kort tid hinna skaffa sig ett vittnesbörd om att det inte finns någonting ont hos sig. Det är fantastiskt.

Men här ser vi två exempel på storsinthet och förlåtelse, men även på bristande tillit. David litade inte alls på Saul, och det med rätta. Filisteernas furstar litade inte på David, vilket de kunde ha gjort. Men mitt i allt samverkar Gud till det bästa, så när David fick möta det här misstroendet ställde Gud honom i en situation där han verkligen fick bli använd av Gud på ett fullständigt mirakulöst sätt.

Ibland blir jag själv ledsen och upprörd om jag möter människor som inte tror på mig eller inte har förtroende för mig. Men jag har märkt att när det sker, då leder Gud det så att förtroendet kommer tillbaka på ett ännu bättre sätt än om det varit där från början. När vi får möta motgångar så är det för vårt eget bästa vi fostras och blir till de personer som Gud anser värdiga att bära ut evangeliet.





torsdag 16 maj 2013

Är Bibeln oklar angående homosexualitet?

När det är ämnen som är tunga att ta i, så kan vi människor reagera på olika sätt. Vi kan fly, d.v.s. vägra skaffa oss insikt, vi kan skaffa "insikt" i fel källor och vi kan slutligen välja den allra bekvämaste vägen - att flyta med strömmen. Sanningens väg, att ta reda på vad Gud säger, och stå upp för det, är en mycket svår väg idag.

Homosexualitet är ett sådant område där allt fler valt acceptansens väg och där allt fler finner liberalteologiska förklaringar till de bibelord som går emot levnadssättet. Och sedan ska vi komma ihåg att vi i socialt, kulturellt och ekonomiskt hänseende ännu är medskapare i vår nutidshistoria. Detta är nästan det mest allvarliga. Nu är det många årtionden som gått. Rörelsen har rönt framgång inte bara i ett land, utan land efter land erövras och fler och fler rättigheter krävs. Nu finns även en generation som vuxit upp i sådana samkönade äktenskap och när vi nu och framgent yttrar vad Bibeln säger om homosexalitet är det inte bara samhället och dess instanser som man kommer på kollisionskurs med - det värsta är dessa människor som anammat livsstilen och som tar det personligt. Barnen till dessa som fostrats in i tänkandet och alla dessa barn i dagis och skolor som matats med samma paradigm.

Men hur gör vi då? Ska vi ropa till Gud och be honom ändra sig? Vi vet att hans rättfärdighet är av evighet och att inget mörker finns i honom. Vi vet också att Jesus ska komma tillbaka för att hämta sin brudeskara och då hoppas jag att vi innan dess har fått rensa ut avgudarna. Det sorgliga är hur livsmönstren antagits i höga instanser och i lagstiftning, i uppväxande generationer och i samhällsmönster och strukturer. Hur kan detta rensas ut annat än genom en genomgripande väckelse där hela folket inbegrips, oavsett vilket kön man tillhör eller klass och etniticitet. Hög och låg, man och kvinna, gammal och ung, österland och västerland, syd och nord, rik och fattig - alla behöver vi väckelsen över länderna. 

Men åter till homosexualiteten: finns det öppningar eller utrymme för tvivel över vad Bibeln säger i ämnet. Svaret är nej.

Rom 1:25-28 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade istället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet.

Det här kapitlet i Romarbrevet handlar om Guds dom över hedningarna och det börjar med en sån oerhörd kärleksförklaring som människan valde att förkasta.

Rom 1:20-21 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper,  hans eviga makt, och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

3 Mos 18:22 Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.

3 Mos 20:13 Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.

Som vi ser är Guds ord tydligt vad gäller homosexualitet. Blodskuld ansågs länge vara oerhört klandervärt även i svensk lagstiftning och straffades med döden. Blodskuld kunde även förekomma mellan en förälder och dess barn, samt mellan syskon.

Gal 5:19-21 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.


I det här sammanhanget nämns inte homosexualitet explicit, men i sammanhanget med otukt, orenhet, lidelse, avgudadyrkan och utsvävningar kan det i samtliga fall appliceras. Vi ser också från Romarbrevet att det handlar om ett ovärdigt sinnelag. De blev utlämnade till det mörkret p.g.a. att de inte uppskattade allt det goda som Herren berett åt dem.

Rom 1:28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som är mot naturen.

1 Tim 1:8-10 Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, för dem som utövar otukt och homosexualitet, för slavhandlare och för alla som står emot den sunda läran -

Som synes är inte Bibeln otydlig. Alla hätska utfall mot Gud och mot Bibeln i olika debattsammanhang i tv och media, visar att de hätska och hatiska personerna som vägrar tro på en sådan "kärlekslös" Gud, en sådan som inte "accepterar" människan så som han själv skapat henne osv., dessa personer borde sätta sig ner och skåda in i Guds kärleksverk. Låta den helige ande lysa på skapelsen, på det goda, på det vackra och underbara som Gud gjort och gör för oss. Vem kan motstå en nyfödd baby eller en skir blomma i en skogsglänta, eller tusen brusande vattenfall och bergens höjd och havens djup. Detaljerna ända in i minsta lilla beståndsdel och universums exakthet.

Och du som läser min text - troligen blir du bara upprörd. Troligen tar du inte alls åt dig. Samhällsparadigmet är så inpräntat idag. Men bättre att du blir upprörd och läser än att du inte alls bryr dig. Bättre du blir arg än likgiltig. Guds ord verkar i oss. Det är ett levande ord som kan åtskilja och vi vet att det gör verkan för var och en som är beredd att ta emot det.

Och för att ytterligare visa på Guds inställning kan vi påminna oss om Lot i 1 Mos 19. Läs hela kapitlet helst. Du kommer att känna igen sammanhanget. Lot fick besök och onda män, från den syndiga stad där han bodde, omringade huset och ville att han skulle sända ut männen för att de skulle "känna" (ha sex med) dem. Detta var så avskyvärt för Lot att han hellre offrade sina egna döttrar, som ännu ingen man hade känt, än att han skulle sända ut männen till dem. Och betänk att Lot ansågs av Gud vara en rättfärdig man! Hur kära ska inte hans unga döttrar ha varit! Förstår vi vidden av vad vi gör i samhället?

Bön: Herre jag beder, att även om människor som läser detta blir upprörda, så ska ändå din Helige ande överbevisa om synd och rätt. Jag ber om en djupgående väckelse från dig, himmelens underbare skapare och Gud. I Jesu Kristi namn.





tisdag 14 maj 2013

Den sanna församlingen!

Titeln gör anspråk, men jag har med tiden lärt mig att vara anspråkslös så jag tänker inte uttömma ämnet denna gång - heller!

"Det finnes en sann församling, och detta är Kristi kropp (Ef. 1:22 - 23). Den är en enda och kan icke delas (1 Kor. 12: 12 -27) och består av alla, som i sanning tro på Jesus och leva i Honom (Ef. 4: 4 - 16).
Källa: Haglund, Oscar; Bibliskt månadshäfte, Vårt bibelstudium, Kristi återkomst, 1930.

Dessa ord talar rakt emot de ord jag själv yttrade på denna blogg för några timmar sedan.
http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/soppa-eller-sapa-eckerdal-forss-mm.html
Jag talade då om Stockholms Filadelfias offentliggörande av en ny hållning gällande homosexualitet i samband med att programmet, Livet blir bättre, sändes förra söndagen, med Gabriel Forss som huvudperson. Det jag menade var att nu måste brudeskaran ta ställning och gå ut världskyrkan.

Haglund ovan beskriver församlingen som Kristi Brud, som Jesus själv vill ställa fram inför sig (Ef. 5:23, 32). "Men för närvarande är hon en jungfru i sorg och bedrövelse, en lidandeskamrat till sin trolovade Brudgum, Herren Jesus Kristus (2 Kor. 11:2).

Dessa utvalda kan man, enligt Haglund, kalla för "församlingen i församlingen", vetet bland ogräset.

Dessa är utvalda till lidande...(H, skriver mycket om detta)

...men "Likväl är det ett sant privilegium i all bedrövelse att veta, att församlingen under lidandet föder själar (1 Kor. 4:15, Gal. 4:9, Fil 10) genom den Helige Ande (Joh 3), och att evangelium, det glada budskapet om Guds rike, vilket varder predikat, är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror (Rom 1:16).

Vi kan också genom nitälskan påskynda hans tillkommelse...<3

Dessa böcker, Bibliskt månadshäfte, Oscar Haglund, skulle jag vilja rekommendera var och en som kan att försöka få tag i. Jag upplever bara ja och amen på varje sida jag läser. Det är mycket förankrat och han behandlar frågorna tydligt och klart och på sådana sätt som inte är så vanliga idag. Ser att många av böckerna finns på antikvariat. Jag har fått låna ett antal av en god vän och jag kommer säkert tillbaka med fler inlägg från dessa böckers teman, men helt kort nu vill jag bara avsluta det resonemang jag tidigare nämnt om delning. Det finns ju två vägar, antingen gå ut ur världskyrkan nu, och inte delta i dess gärningar, eller försöka bida som en kropp i kroppen. Men med ledning av de ord vi har på att vi ska dra ut, och att vi ska avsky det onda, så skulle jag nog säga att tiden är mer än mogen, den är övermogen att dra ut.


Soppa eller såpa? Eckerdal, Forss, Pride och Jesusmanifestation

Egentligen känns det tungt att skriva om det här ämnet igen, vars innehåll aldrig sinar, utan ständigt tilltar. Som kristen vill man helst vända sig bort och fly ifrån detta men något är det som tvingar oss till att inte tystna. Vi ska ju bära ut det goda budskapet om fred. Problemet är bara vart man ska börja och vart ska man sluta när ämnet breder ut sig med en sån otrolig hastighet och inte har några som helst skönjbara gränser? I mitt fall börjar jag nu i det lilla. Idag möttes jag på facebook av ett inlägg som Stanley Sjöberg skrivit, där han reagerade på en artikel från Världen idag.
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/05/13/Goteborgs-biskop-i-regnbagsparad/

Sjöbergs (sunda) reaktion gällde utspelet som biskopen i Göteborg, Per Eckerdal, gjorde förra veckan om sitt planerade deltagande i Pride-festivalen, som han för övrigt liknar vid uttåget ur Egypten (!). Eckerdal menar att det ska finnas "en frihet att vara den man är" och att det är en form av "exodusparad". Man ska vara stolt, osv. säger han. Många andra kyrkliga företrädare framträder och tycker utspelet är sorgligt och att vi även fortsättningsvis måste ha Bibeln som måttstock för våra liv, älska människor men hata synden. Men åter till Sjöbergs inlägg, där jag startade. Han menar att det är oerhört sorgligt att en biskop gör detta utspel och att den parad som vi gör för Jesus allt mera skyms och nedvärderas av antikristliga krafter. I samma inlägg påtalar även Sjöberg en artikel som vill införa sharialagar, och hur muslimer rycker framåt.
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/05/13/Muslimer-onskar-sharialagar/

Vi vet och vi ser att vi lever i den yttersta tiden. Förvirringen är så stor även bland kristna. Många frågor och skiljelinjer uppstår som gör att så mycket av den energi som borde användas för att vinna människor för Guds rike, istället måste användas inåt mot olika organiserade och icke organiserade utspel.

Många som läser min blogg vet också om jag har tillhört pingströrelsen och därför sörjer extra när jag ser den oerhört snabba utveckling som skett den senaste femårsperioden. Charta oecumenica, internationalisering, katolicism, islam och allt tuffare och hårdare statliga bindningar i mission och yttre arbete. Allt detta samtidigt som "goda" krafter sliter häcken av sig i svenska anläggningar. Till detta ska läggas församlingarnas brottningskamp med HBT-frågan, alkohol i församlingarna, frågor om samboskap och mycket mera. Den generation som växer upp nu har i snart 30 år fått sin historia kapad och förvrängd av RFSU, RFSL och andra organiserade intresseorganisationer som "värnar" mänskliga strävanden till FRIHET. Falsk sådan.

Och när jag då förra söndagkväll råkade se programmet, Livet blir bättre, med huvudpersonen Gabriel Forss, och journalisten Renée Nyberg, då försvann mitt hopp för pingst fullständigt i dess nuvarande form. Ska rörelsen kunna återta brudekronan krävs en delning och det snabbt! För er som inte sett programmet, som för övrigt räckte en hel timme, kan jag kort berätta handlingen. Gabriel Forss intervjuades på känslosamt, personligt och på ett mycket ledande sätt om  sin uppväxt inom pingströrelsen och sin rädsla för en straffande Gud. Gabriel berättade också om perioder av panikångest och om att han i tidig ålder känt en dragning till män, som han dock länge förnekade. Vid 27 års ålder klev han då "äntligen" ut ur garderoben. Livet fick sin nystart sedan han l(lyckligtvis?) kommit att besöka en gaybar i London. "Kroppen reagerade på alla dessa män", berättade Gabriel. Sedan träffade han då sin stora kärlek och livets mening hade uppenbarat sig. Livet gick ihop och hans föräldrar tog allt bra. Men så hände det som inte skulle hända, den utvalde lämnade honom. Kvar blev en nattsvart förtvivlan och han stod i beredskap att ta sitt liv, nävr vissa ord som biskop Caroline Krook yttrat blev det halmstrå som han hade att hålla sig i. Programmet slutade "lyckligt" (för honom). Han kunde, iförd blank showbizkavaj, framför en hänförd stöttande och halvgråtande pingstkyrkekör, på scenen i Stockholm Filadelfia, bekänna hur underbart livet nu hade blivit när han kunde få leva som både gay och kristen. På första bänk satt Gabriels rörda föräldrar och jämte dem Caroline Krook och Renée Nyberg. Kyrkan var till synes full av hänförda och lyckliga församlingsmedlemmar som gav sitt jublande bifall till talet. (kameran visade dock inte hela mötesrummet)

Detta pingst var det som Levi Petrus en gång startade. Väckelserörelsen.

Och nu åter igen till Sjöberg. Jag tänker som du i så mycket. Prövat och prövat mitt samvete inför Jesusfestivalen. Även om det förekommer rökelse och new-age, och även om det inte är den bibliska Jesus som manifesteras, vore det inte bättre att delta och visa sitt stöd MOT  Pride och andra anti-kristliga rörelser?

Frågan besvaras väl nästan ovan. Hur kan man manifestera sig mot det antikristliga när det redan accepterats och omhuldas inom rörelserna? HUR?

Berno Vidén i Stockholms Maranataförsamling har sin linje klar! Han menar att vi inte ska delta utan istället gå utanför lägret och dela Jesu smälek. Vi ska manifestera den bibliska Jesus och leva i en vardaglig närhet till honom. Lyssna på hans undervisning kring detta i Radio Maranata.
http://maranata.se/2013/05/13/jesusmanifestationen-2013/

Och jag då, jag är fortfarande inte framme vid den klarhet som Berno ger uttryck för, och jag kan heller inte stämma in i Sjöbergs uppmaning att delta. Visst kan många Jesusmanifestörer vara till något visst vittnesbörd, men om saltet mister sin sälta så duger det ju inte till något. Många gånger har vi sett Bibelns Gud skala av sina styrkor och han har vunnit stora segrar med bara en mycket liten styrka.
http://maranata.se/2013/05/13/jesusmanifestationen-2013/

Jag ber att Gud ska hjälpa oss och leda oss alla i denna förvillelsens tid.