fredag 6 april 2012

Några ord

Jag läser artiklar och håller på, känner att det är dags att uppdatera bloggen, när Gud börjar mana mig att bara skriva en enkel vardagshändelse. Man måste inte alltid reagera på något.

Idag, långfredag har jag varit på tre möten i Stockholms Maranataförsamling. Gemenskapen är god, undervisningen är god, och det mesta vi bjudits på har varit fantastiskt. Kvällens möte blev spontant med många vittnesbörd, både från oss som besökare och många av vännerna som bor här.

Det är så stora uppbrott många har gjort och uppbrotten måste förnyas igen och igen. De som lämnat allt för storfamiljen och allt för rörelsen och som haft hela sitt liv i dessa sammanhang. Det är så ofattbart för oss som levt ute i samhället i de vanliga konstellationer man lever där.

Vad vill jag då säga med min vardagshälsning?

Ja, kanske bara att vi som är kristna ska ta Jesus på allvar. Att ta Jesus på allvar får inte till följd att alla ska leva likadant. Utan en kallas till en sorts liv och en till ett annat. Det viktigaste är att det är helhjärtat det man gör.

Bön: Herre jag ber att du tar ut ett folk - ett folk som tar dig på 100% allvar och som vill följa dig. Hjälp mig själv att inte fega ur när det blir svårt. I Min Herre Jesu Kristi Namn.



onsdag 4 april 2012

Hemlighet

En hemlighet kommer att avslöjas på fredag. Är du nyfiken och finns i Stockholmstrakten så ta dig till Maranataförsamlingens möten under påskhelgen. Temat är "Maranataväckelsens hemlighet".
http://maranata.se/2012/04/04/valkommen-till-paskhelgens-moten/

Det är en hemlighet väl värd att ta reda på. De berörde som mest omkring 10 000 personer i Sverige och många var anställda. Det fanns församlingar lite varstans ute i landet. Den senaste tiden har jag läst många av Arne Imsens böcker och jag vet att han i den sista boken, Fortsätt kampen, talar mycket om församlingen och församlingsbyggandet. Att sprickor och problem uppstod tillskrev han till stor del att väckelsens eld skapat för stora ambitioner, man ville verka jorden runt och ambitionen att hålla ihop församlingsarbetet på plats blev lidande.

Men åter, hur kunde denna rörelse gå som en löpeld genom landet? De var mer eller mindre bannlysta på många håll. I tidningen Dagen fick de inte ens annonsera om sitt hotell! Dagen hade (väl) bara två förbud när det gällde annonser, det ena förbudet gällde pornografi och det andra Maranata. Idag kanske man kan dra en smula på munnen åt alltihop men för de som kämpade i motvind och inte kunde göra sina mötesplatser kända var det värre.

Jag vet inte svaret på hemligheten, men jag tror att det var äktheten, anden, livet och rörelsen. Den helige ande sammankallade till möten!

Delar av det omdiskuterade väckelsemötet från 1963 finns utlagt på youtube och jag ska lägga in länkarna här också för dig som inte sett dem. Mötet resulterade i anmälningar! Barnavårdsnämnderna blev så småningom inkopplade p.g.a. ett barn i programmet som berörts av Guds ande.

http://www.youtube.com/watch?v=KWwY6nW-G2I
http://www.youtube.com/watch?v=7FuFatgEAZ0
http://www.youtube.com/watch?v=zH_6jjKkwvQ
http://www.youtube.com/watch?v=U33QrwcgHrA
http://www.youtube.com/watch?v=oLTBAs-GZJ8





Sida får tolka

Nu blir det möjligt att söka bidrag för religionsfrihet, inom ramen för det internationella utvecklingsarbetet, säger Stefan Attefall i tidningen Dagen. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304544

Bidraget är inte nytt och det framgår inte exakta skrivningar i artikeln, men det nya är att bidraget ökar och att vissa nya skrivningar tillkommit vilket ökat möjigheten för trossamfund att söka pengar för internationellt utvecklingsarbete.

Min spontana reaktion när jag läste artikeln och såg begränsningarna, dvs. samfundslagen och att de ska ske inom ramen för redan befintlig verksamhet, så tänkte jag att det är ju som att ge pengar till varann inom fängelsemurarna. Allt är ju redan så inhägnat i lagstiftning och organisationer. Men sedan slog mig en mera positiv tanke.

Sida får uppdraget att tolka! Det innebär att de måste ha personer på plats som skriver och lägger in detta i målformuleringar och dokumentation. Gud blir närvarande på skrivborden igen! Det är ju bra! Kanske är det just detta som är tanken. Att trossamfund genom Sida ändå ska ges möjlighet att arbeta evangeliskt. Vi vet ju att inget annat arbete  håller som det! Från släkte till släkte varar din trofasthet!


tisdag 3 april 2012

En påsk som alla vill ha det...(?)

I Coops tidning Mersmak finns det mesta i recept och bufféväg för den som vill äta gott till påsk. "Äggröra i skal, rostad sparris, ört- och citronöverbakad lammstek - Glad påsk!" Som rubrik på matartikeln står det "Himmelskt god påskbuffé" och läser man vidare kan man längre ner i texten läsa "När religionen spelar allt mindre roll, blir maten en förutsättning för våra högtider. Att äta blir ett sätt att fira."

Att äta är ett sätt att fira även inom kristenheten, även om nattvarden reducerats till en liten skärva oblat eller bröd och en liten droppe vin, men det sker i andens gemenskap. När lärjungarna firade den sista måltiden och Jesus tog brödkakan som han välsignade och tackade för, och därmed instiftade nattvarden, satt de ner vid ett dukat bord. Jag tror att de inte bara delade denna brödbit utan en måltid som gav både andlig, själslig och kroppslig mättnad.



Men det är lite tråkigt att de fina maträtter som presenteras nu ska avnjutas utan Jesus, utan "religion",  liksom ett firande "i stället för". Måltiden blir ett sätt att fira, och det talas om överdrift och överflöd, men den viktigaste gästen är inte inbjuden.

Och inbjuda Jesus det kan vi göra var vi än är!
Är du i stugan, i husvagnen, i fjällen, i en storstad, hemma, ja, var du än är, glöm inte Jesus. Påskens budskap är dramatiskt och ändrar radikalt hela historien. Ta med dig Jesus dit där du är. Läs Guds ord, be en bordsbön. Tacka för undret!

Bön: Jag ber dig du Helige och Allsmäktige Gud och Fader, låt oss inte glömma varför vi firar våra högtider. Låt Jesus få plats vid bordet!

Öholm igen!

Siewert Öholm lämnar "motvilligt" frikyrkan. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=304407
Jag vill ändra skrivningen till - Siewert Öholm lämnar modigt frikyrkan.
Han har varit medlem i hela sitt liv och vuxit upp inom rörelsen. Han har med sorg iakttagit händelseförloppet i många år, och ett exempel som beskrivs i artikeln är hur Kulturnatta i Uppsala gav tydlighet åt det som händer.

Under inlägget har många reagerat. Jaså, säger någon, är det innerlighet han vill ha, här kommer det...
En annan skriver om hur botbänkarna används flitigt i hans kyrka (vilken jag själv ofta besöker och inte kunnat notera samma sak tyvärr). Men samma skribent trycker på en mycket viktig sak, och det är hur frikyrkan kan komma vidare. Åter till anden och ordet, säger LJ. Till och med säger han radikalt: "Tyvärr tror jag att vi kommer att bli överkörda av våra pastorer, sedan de kommit hem från Pastorsakademien och känner sig "stärkta" med nya verksamhetsideer, som vore det lösningen".

Jag håller fullständigt med honom om att vi måste be mera, mötas mera och allt mera. Men frågan är om inte tiden sprungit ifrån oss. Pelle Hörnmark föreslås till omval. Han är andre man på SKR-skutan som är en del av Världskyrkorådet. Och han har förtroende från nästan alla församlingar för omval. Vägvalet är klart! Det blir inte åter till anden, åter till ordet. Det blir tyvärr fler år med än tätare samarbeten, ännu fler verksamhetsideer och planteringsförsök.

Paulus sa ju att vem som planterar och vattnar saknar betydelse men det är Herren som ger växten. Och vi får ställa frågan över hur Gud ställer sig till detta. Hur ser Gud i allmänhet på avgudadyrkan? Vi vet att han är oerhört negativ. Så emot det att han till och med i första budet stadgar att vi inte ska ha några andra Gudar jämte honom. Men kommer då någon fri? Inte ens den friaste av de friaste kan ju försvinna från jorden. Vi hanterar alltid statliga medel, individuella pensioner, sjukpengar, inkomster av olika slag, men medlen som vi får har olika stark bindande effekt. Innan vi tar emot "gåvan" måste vi läsa det finstilta och se vad odjuret kräver för motprestation. Så länge vi likt David går i tro med stenar beredda till skott och utan stora vapenrustningar att ta av, kanske vi kan hantera visst samarbete, men att gå så långt som Hörnmark gjort, det är inte mod.

Och i mitt fall har jag valt att lämna två medlemsskap. Både kära SvK, och mitt älskade Pingst.

Bön: Jag ber att du Herre ska tala tydligt språk till dagens kristenhet. Låt oss få väckelse. 

måndag 2 april 2012

Mera medicin till barnen?

Fler diagnoser och mer medicinering vore bra, menar chefsöverläkare Marie O´Neill, på SR idag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5047077

Man undrar ju om läkaren ifråga har den här åsikten eller om semester på exotisk plats betalats för lång tid? De mediciner som hon vill skriva ut mera av är concerta och ritalin, båda narkotikaklassade. De ger ökad koncentration, men minskar t.ex. aptit och ger ett förändrat beteende.

Idag kommer barnen snabbare till "rätt" utredning och får således även snabbare "rätt" medicinering, enligt reportaget. Man tänker inte på effekterna av att barnen slussas "rätt". Det kan ju vara just det som märker ut dem, som ger tidig diagnos och som blir svårt att bryta sig ur senare.

De flesta är ännu överens om att ADHD är en omdiskuterad diagnos. Man ser effekter och har samlat en rad problem och störningar under ett och samma begrepp. Idag riskerar man nästan lynchning om man skulle ge sig på att ifrågasätta begreppet, eftersom så många barn har blivit hjälpta och så många föräldrar avlastade från skuldkänslor. "Puh, det var inte vi som gjorde fel".

Det enda jag vet är att i Guds ord kan man även läsa om gränsöverskridande beteende och då har det helt andra namn. Jag varken vågar eller vill säga att "sjukdomen" inte finns, men jag tycker också att det är magstarkt att ta den för given. Att ta den så mycket för given att man önskar fler diagnoser, mer medicinering och snabbare bedömingsprocesser. Hur mycket vet vi om långtidseffekterna av behandlingen? Hur fungerar dessa barn som vuxna?

Jag har respekt för dig som är drabbad, och jag vill inte underskatta problemet men jag vill ändå säga att den här typen av diagnos är mycket socialpsykologisk i hela sin grund och att den typen av diagnos även kan åtgärdas genom åtgärder i den sociala miljön.


De faderlösas fader

Ps. 68: 6-7 Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare, en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka.

På så många ställen visar Gud sitt hjärta för olika grupper i samhället som har det svårt på olika sätt. De faderlösa! Änkorna! De ensamma! De fångna!

I vårt samhälle finns det många som tillhör de här olika grupperna. Till vissa av dessa benämningar kunde även fogas psykiatriska diagnoser, alkoholism, beroenden, skilda, ensamma flyktingbarn. Alla dessa grupper känner staten ett ansvar för på olika sätt genom institutioner och professionalism. Den sjuke kan gå till psykologen, den ensamme kan gå till socialkontoret, den alkoholiserade kan gå till avgiftning och behandling eller om orken inte finns där får han gå till (samhällets) systembolag. Flyktingbarnen som kommer utan föräldrar inhyser vi i boenden där vårdande personal går på schema och är rörliga. De kan också få en god man av staten och det är inte något eftertraktat uppdrag har vi fått höra på nyheterna. Många av dem saknar kompetens att föra barnens talan.

Men Gud han är själv de faderlösas fader. Han är själv - personligen, änkornas försvarare, och den som ger de ensamma ett hem. Han är också den som befriar de fångna och leder dem ut till frihet och lycka.


ps. 68: 17 Varför ni höga berg, ser ni ner på det berg som Gud har utvalt till sin boning? HERREN ska bo där alltid.

När Gud välsignar ett verk så gör han det inte p.g.a. att det är märkvärdigt eller att det är större än de andra verken. Han ser till hjärtat och vilka som gör dessa saker som han vill att vi ska göra. Jesus nämnde att till och med ett glas vatten ska vara ihågkommet, och han sa också att han identifierar sig totalt med dem som ligger på sjukhus eller sitter i fängelse. Besöker du någon av dessa - då har du besökt Jesus!

Bön: Hjälp oss Herre att ha dig för ögonen och göra det som du vill att vi ska göra. Välsigna alla dem som gör din vilja.