måndag 19 mars 2012

Knutby Filadelfia - igen?

Kollade Knutbys hemsida idag. Det var länge sedan jag gjorde det. Den tid när traumat hände gick jag då och då in på hemsidan och läste och granskade. Förvånad, bestört och ledsen kände jag mig. På något sätt såg jag ju en hemsida och bilder på gemenskap som gick längre än i de flesta andra församlingar.
Bilderna i deras album vittnade om närhet, om familjer på gemensamma middagar, om lovsång där alla - ung som gammal - sträckte armarna mot himlen och hade himmelskt lyckliga ansiktsuttryck. Och så detta trauma!

Vi minns också Sten-Gunnar Hedins uttalanden. Han ville inte betrakta dem som pingstförsamling längre. Det var så många kriterier som inte uppfylldes och de hade inte samverkat med pingst centralt på ett levande sätt. 
Han tyckte också att det var besvärligt när pastorer från trosrörelsen fått ingång i pingströrelsen. 
På bloggen Alatheia skriver man (2007) om Sten-Gunnar Hedins fortsatta krig mot församlingen i Knutby "trots att församlingen redan har uteslutits ur pingströrelsen för flera år sedan".
Han menade också att svaret på problemen skulle vara att Åsa Waldau lämnade församlingen. 

Även från trosrörelsehållet ville man inte kännas vid församlingen. Ulf Ekman skriver på sin blogg (2009) att Waldau "vid något enstaka tillfälle försökte etablera sammanhang mellan Livets ord och Knutby" och i samma inlägg säger Ekman avslutningsvis: "Jag tror inte Knutby har med Pingst att göra och inte heller med oss. Knutby är Knutby och är unikt"

De flesta ser ju hur ihåligt det argumentet är. Alla församlingar är unika, alla individer i församlingen är unika, och ibland upphöjs det unika och ibland svärtas det unika. 

Ett annat exempel på avståndstagande kan vi se i beskrivningen av Jackie Arklöv, han beskrivs i denna text som "en av de nazistiska bankrånarna är den mörkhyade Jackie Arklöv."
Jag har också i ett annat sammanhang (hittar ej ref. nu) sett honom beskriven som "den utländskt adopterade fostersonen" Jackie Arklöv. 

Personer som vi däremot ser upp till och är stolta över, där överdrivs gärna relationerna åt andra hållet. Vi vill vara mera släkt, mera granne, mera nära än vad vi i verkligheten är. Som exempel kan väl nämnas Tärnabys Ingemar Stenmark och Anja Pärson. De är ju för det första hela Tärnabys, sen hela Västerbottens och slutligen hela Sveriges Ingemar och Anja. Vi rår väl om dem lite till mans. 

Men för att återgå till Knutby så ser jag nu på hemsidan att de är en Filadelfiaförsamling igen. Borta är de glada bilderna, men designen ser proffsig och elegant ut. Pastor Vincent skriver fina brev om det som hänt och säger ifrån sig sitt föreståndarskap från januari 2012. 

Går man däremot in på pingst.se så ser man att återetablering, anpassning och likriktning endast verkar ha drabbat Knutby internt. På pingst.se känns man inte vid Knutby Filadelfia i sin sökfunktion över landets församlingar. 

Förvirringen blir total när man läser Kim Vincents avskedsbrev från Filadelfiaförsamlingen Knutby och sitt avtackande efter 27 år i församlingens tjänst. Enligt Vincent och enligt hemsidan upplever sig ju församlingen tillhöra pingstsamfundet. Trots allt som hänt och all förnekelse sätter de sin lit till den gamla samfundsbeteckningen, men samfundet har ingen sådan församling i sin sökmotor. 

Kanske är det fortfarande så som Ekman skrev: "De har inte med Pingst att göra och inte heller med oss. De  är unika. Knutby är Knutby. 

Bön: Hjälp oss Herre att inte förneka dig när det blåser hårt. Hjälp oss gå ut till dig utanför lägret och dela din smälek. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar