onsdag 19 december 2012

Läs hela Bibeln från Eden till Patmos

Rubriken på det här blogginlägget är också namnet på en bibelstudiegrupp på facebook. Jag blev inbjuden i gruppen när de hunnit några kapitel in i 1:a Mosebok så jag fick börja med att läsa ikapp. Det är nämligen en del av vitsen att man är ikapp, d.v.s. läser samma avsnitt på samma dag. Man läser två kapitel och sedan kan man reflektera, ställa frågor, göra mindre utläggningar osv. angående det man nyss har läst. Det är en levande och fin grupp med både nybörjare och med avancerade bibellärare. Börja gärna delta du också! Vi har nu hunnit fram till kapitel 25-26 och antingen läser du allt eller så hoppar du bara in.
http://www.facebook.com/groups/431587306903561/
Inger Lindau leder gruppen.

Idag har jag reflekterat över hur tålmodig och klok Isak var i filisteernas land när de greps av avundsjuka för hans rikedom. De körde först iväg honom, de började anse honom som för mäktig och sedan när han påbörjade arbetet med att gräva upp de brunnar som Abraham en gång anlagt så blev varje brunn ett tvisteämne. Konkurrens uppstod trots att  Isak hade full rätt till brunnarna, men i stället för att tvista och få rätt i sak så lämnade han brunn efter brunn efter sig och grävde så tills dess att brunnen kunde brukas i full frihet. I Rehobot, fick han den platsen och sade: "Nu har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss i landet."



Här följer han sin far Abram/Abrahams linje. Vi minns de gånger delning skedde mellan honom och Lot, alltid gick han undan, till det som var kargt och inte såg ut att vara av värde. Vi vet också att Jesus själv förkastades, trots att han var en utvald hörnsten. (Apg 4:11)

Ofta är det så att det som världen ser ner på och ringaktar, det högaktar Gud. Det som människorna aktar för intet det är det levande templet som Herren bygger. Och redan här, i gamla förbundet, ser vi hur lydig Isak var mot Herren. Han flyttar sig, tvistar inte, gräver nytt, inviger en plats men hinner inte slå sig till ro där när Herren kallar honom vidare till nästa plats.

Bön: Tack Herre för förmånen att läsa ditt Ord tillsammans med andra. Välsigna oss alla med din Helige Andes kraft och hjälp så att vi förstår vad vi läser.

fredag 14 december 2012

Ungdomarna reagerar!

Facebook och Sverige kokar! Äntligen! Våra ungdomar börjar känna att det här går för långt!
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15933831.ab

En tjej som sätter ner foten rejält bor i Umeå och heter Linn. Här kan du läsa vad hon säger på sin facebookstatus.



Asså vad är sverige för nåt land egentligen? Vi får inte ha avslutningar i kyrkan, inte ha 
pepparkaksgubbar och sjunga pepparkakelåten på lucia, den lilla stackars dockan klipps bort från kalle anka. 
Det är ju mer rasistisk och ta bort pepparkakorna än att ha kvar dom, att klippa bort dockan än att ha kvar den. Om det är nåt som ska bort från tåget är det ju KKK-hattarna men låt kak-stackarna va kvar! Snart får man väl inte köpa eller ha på sig svarta kläder för att det ska va "rasistiskt".
Nu är jag besviken på vårt land.


Det här är starka ord av en kristen tjej som verkligen inte är rasistisk! Det som hon säger, det är väl mer rasistiskt att klippa bort än att låta dem vara kvar. Och detta med pepparkakor, det är ju riktigt sjukt! Degen får ju färg av kryddorna och sirapen, det finns inga tillsatser i pepparkakor som gör dem bruna, och även om det fanns det så är det väl inget fel! Vi människor har olika färg. 

En annan som reagerat är Joakim i Umeå.

Hej, jag bor i Sverige. Vi får inte vara i kyrkan på skolavslutningen, vi får inte bära svenska flaggan offentligt och vi får inte vara pepparkaksgubbar på lucia. Vi får heller inte sjunga pepparkakssången. Badhusen stängs när en grupp muslimer ska simma, en liten docka i Kalle anka på julafton klipps bort. Man slutar aldrig förvånas, för vi är trots allt i Sverige. Landet som tar invandrare före våra egna. Måste bara säga att det är blir mer och mer rasistiskt ju mer ni tar bort.
T.ex det är ju mer rasistiskt att INTE låta pepparkaksgubbarna få vara med på lucia, och det är mer rasistiskt att INTE låta en liten docka som råkar vara svart färgad vara med i kalle anka? varför ska inte någon färgad få vara med?
Var fan är sverige på väg? ni som har gjort så det blivit så här har bara orsakat mer rasism i sverige.
Vill bara säga att vi är ju alla födda som människor, varför i helvete ska vi placeras i grupper då för? varför ska vissa behandlas annorlunda? jag skäms verkligen över sverige nu. jag är inte stolt över att vara svensk. Inte ett dugg.

Och som sagt facebook kokar...läs du också.

Vad kan då mitt bidrag bli? Inte stort, det här säger ungdomarna så mycket bättre än jag. Och Gud vad säger han, ja, vi vet att han inte gör skillnad mellan olika folkslag utan att vi alla kan bli frälsta av nåd. Alla är beroende av nåd och kärlek oavsett om du är fattig eller rik, vit eller brun, barn eller gammal, kvinna eller man, ja ALLA. I vår Herre Jesu Kristi Namn!




onsdag 5 december 2012

Omedelbart förestående

Jesus kommer tillbaka.

När?

Älskar du Jesus? Älskar du församlingen? Då lever du i tillkommelsen.

http://maranata.se/2012/11/03/3-november-2012-kl-11-15-berno-viden-forsamlingen-infor-jesu-tillkommelse/

Berno Vidén i två undervisningspass om Jesu tillkommelse.

Tänk att det är så underbart att höra om detta och att tala om detta och att vänta på detta. Jag vet att jag hört talas om att barn förr kunde bli skrämda av detta. Kunde leva i rädsla och fruktan att inte få följa med. Men det är inte så vi ska tänka - vi ska vänta på det mest älskvärda, det mest underbara, det mest  fullkomliga. Vi ska vänta på Honom som var, som är och som kommer. Av EVIGHET.

Församlingen är Guds boning här i denna tiden. Överge inte församlingsgemenskapen.


måndag 3 december 2012

Påhopp, apor och universalism

Birgitta Ekman skriver i MM, Missionsmagasinet en krönika med den intresseväckande rubriken "Påhoppad av apa".

Krönikan handlar om att Birgitta faktiskt blev påhoppad av en apa - i Gibraltar. Lugn (och modig) som hon var lät hon apan sitta kvar för att inte oroa sitt barnbarn. Hon menar att hon hade gett sig in i apornas revir av fri vilja och fick skylla sig själv lite. Sedan drar hon linjer till andemakter och vårt beroende av församlingen för att inte råka ut för andra "apor" som vill husera med oss och styra oss när vi inte deltar i församlingsgemenskapen.

Så här skriver Birgitta, "På Gibraltar fick jag ta några steg med apan på ryggen och med beslutsamhet putta aav mig honom och låta honom springa iväg på klippan."  Hon säger vidare att det finns en plats på klippan, och där ska vi ställa oss.

Detta var en mycket bra liknelse. Jag lyssnar ofta på församlingens möten och deltar i bön så ofta jag kan på de tider som de har, men inser ju att i längden kommer den här tillvaron att bli för kampfylld. Jag märker också hur mina tankar ändras betydligt snabbare än tidigare och vet att sättet att hålla tankelivet intakt är bön och Guds ord men vi behöver verkligen församlingen Guds husfolk.

Det inlägg som jag skrev för några dagar sedan, Den goda kampen, där jag tar upp Jan-Egil  Hafsahls bok om Menigheten och vet att det han skriver är levda ord av en församlingsföreståndare som lever samman med Guds utvalda folk och som gjort det de senaste 40 åren - ja, då väger orden tungt. Hans koppling mellan det eviga och det nuvarande i synen på söner och döttrar i Guds familj, levandegjorda i Kristus tror man obetingat på, eftersom det fungerar.

Däremot vill jag inte tillhöra en universalistisk skara utan förankring - jag vill tillhöra församlingen.

Bön: Herre - hjälp oss komma närmare din tanke med församlingen. 

lördag 1 december 2012

Kesha illuminati

I går kväll på bästa sändningstid för ungdomar och barn sändes Keishas show som är byggd på öppen djävulsdyrkan!

http://www.mtv.com/news/articles/1697028/kesha-die-young-video-scenes.jhtml

Inslaget innehöll vargar, demonliknande dansare, pentagram och mycket öppna illuminatireferenser. Hela väggen lyste av dessa symboler, ögon i trekanter. Det är så fruktansvärt otäckt att barnen, ungdomarna och även många av oss vuxna sitter och ser detta och  matas med budskap som är direkt osmakligt.
I Aftonbladet berättar även sångerskan om sex med spöken.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15863128.ab
http://www.tvqc.com/2012/11/the-x-factor-australia-keha-rend-hommage-aux-illuminatis/
http://www.jesus-is-savior.com/Evils%20in%20America/Rock-n-Roll/kesha.htm


Lev nu, ta tillvara på tiden, dö ung. Detta ord, dö ung, dö ung upprepades hela tiden ständigt.
http://www.apg29.nu/index.php?artid=9780

Vi vet att Jesus Kristus vunnit seger över döden. I Guds ord står det - du död var är din udd? VAR?

Under uppträdandet kom denna bön till mig och jag bad enträget att Jesus Kristus skulle visa sig för denna artist. Jesus Kristus som är det sanna ljuset. Jesus Kristus som säger raka motsatsen att den som tror på mig ska leva om än han dör!

Jesus som är LIV! Han värnar om både födda och ofödda, om folk i alla länder.

TV4 LÅT OSS SLIPPA SE ÖPPEN DJÄVULSDYRKAN I TV!

Jag själv kan nästan ingenting om den här rörelsen men tydligen är detta ett känt fenomen bland ungdomarna. Många anser att kända ledare i världen tillhör detta. När ska vi vakna?

Bön: Jag ber att du Herre Jesus Kristus upplyser människornas hjärtan så att vi får syn på vad som händer i vårt land.  

torsdag 29 november 2012

Den goda kampen - Hafsahl

"Det största fel vi som församling kan begå är inte vår brist på att fördöma världens missförhållanden och negativa strukturer, utan det är bristen på att leva ut och förverkliga det gudsrike församlingen är kallad att representera - en helande gemenskap för vårt eget och andras oharmoniska och självcentrerade liv."

Orden ovan är skrivna och levda av Jan-Egil Hafsahl i senaste numret av Midnattsropet.
http://www.midnattsropet.se/

Själv har jag inte haft tillfälle att besöka dem ännu, grannarna och syskonen till Maranatavännerna i Stockholm. Menigheten Pilgrimsfolket lever som de lär. Jag har ägnat stunder ibland åt att läsa och följa med i vad som händer hos dem. Och du som läser min blogg, gå gärna in på deras hemsida och läs då särskilt om deras "Kollektiv i serklasse". (skrivet av Michael Hafsahl)
http://pilgrimsfolket.no/?p=955

Men besöker du ändå sidan. Läs om missionsarbetet i Rumänien. Nyligen berättade Michaels fru Miriam på facebook att de åter kunde sända en långtradare med omkring 20 ton kläder och andra förnödenheter. Precis som Maranatavännerna som har sin mission i Santa domingo, arbetar Pilgrimsfolket bland de allra fattigaste. I senaste Midnattsropet berättar Paulus Eliasson att om Gud sände tio gånger så många missionärer så skulle de behövas och sände han hundra gånger fler så kunde han sätta även dessa i omedelbart arbeta. Be mina vänner att Herren sänder arbetare till skörden.

Detta att leva Ordet, och inte bara för en kort tid svärma för tanken, det är något som båda dessa församlingar praktiserar och gör året om och år efter år. Dag efter dag, vardag på vardag och helg på helg. De är ljus och salt i en hård värld och de har bestämt sig för att hålla sig borta från statsmakt och annan makt som korrumperar.

Så här säger Jan-Egil Hafsahl vidare:
"Församlingens liv och gemenskap är revolutionerande i den meningen att de tar sikte på att frigöra män och kvinnor från deras beroende av tidens härskande institutioner, maktcentra och avguderi. Församlingen representerar helt andra sociala värden - och utmanar därför det grepp det sociala systemet har över människor."

Han talar om maktelit och stat. Och tänker vi efter, när i en människas liv kan hon känna sig fri från maktutövning? När hon föds eller när hon dör? I Guds ord kan vi läsa att HERREN lovar att bevara vår ingång och vår utgång från nu och till evig tid. Det är inte statens jobb.

Vill du läsa mera om församlingen beställ då Jan-Egil Hafsahls bok där han går igenom ämnet.
http://pilgrimsfolket.no/?p=1673#more-1673

söndag 25 november 2012

Detta skall aldrig hända!

Matt 16:22 Då tog Petrus honom avsides och började motsäga honom: "Gud är nådig mot dig. Detta skall aldrig hända dig".

Sammanhanget när detta händer är när Jesus började förklara för lärjungarna vad som skulle hända och vilket lidande han skulle få gå igenom. Han berättade om förföljelse, och om sin död. Han berättade om sin uppståndelse.
:
Men då grep Petrus in. Rådige Petrus. Modige Petrus. Petrus som aldrig skulle förråda Jesus. "Om jag än måste dö med dig så skall jag aldrig förneka dig. Petrus som gick på vattnet. Ja, Petrus hade svaren. Här ville han t.o.m. korrigera Mästaren. Petrus människan. Petrus som är som jag och du.

Vi människor är födda med förstånd och organisationsförmåga. Vi kan ordna det mesta med samarbete och kärlek över gränserna. Om då någon säger: Det står skrivet på ett annat sätt. Det är inte så här det ska gå till då pekar organisatörerna på lokala resultat av sin iver och nit. Se, säger de. Det fungerar! Vi behöver inte tro på allt i skriften. Det kan ske på annat sätt.

Men Jesus tog allvarligt på Petrus tankar. Petrus ville undervisa Jesus om nåden! Han som själv är nåd. Och Jesus svarade: "Gå bort ifrån mig Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.

Du vill få mig på fall. Så allvarligt är det att ge ett felaktigt råd till en människa. Så allvarligt är det när vi inte lyssnar in vad Gud vill säga till oss. Vi kan lätt komma på fall. Men en sak hade ju Petrus rätt i, Gud är full av nåd och barmhärtighet.

Därför om någon säger till dig att freden i mellanöstern ska lösas med mänskliga metoder - tro det inte. Om någon säger att det ska bli en tvåstatslösning - tro det inte. Om någon säger att Jesus inte kommer tillbaka - tro det inte. Om någon säger att man bara ska läsa valda delar ur Guds ord - tro det inte.

TRO istället på Honom som sade: Jag skall vara med dig alla dagar intill tidens ände och den som tror på mig  ska leva om än han dör.





Be, höra, lyda, göra - Vaim

Nu läser jag den igen!

Vello Vaim´s, Profetisk bön, 2008.
http://www.propheticforum.com/

Vello beskriver med många bibelhänvisningar och erfarenheter från sitt egna liv, den bönesträcka som tog honom från nederlagsplatsen till segerplatsen. Denna bok tar fullständigt udden av falsk nådeförkunnelse av typen.
* Du är redan ok.
* Ta det lugnt slappna av
* Ändra dig inte bara för att du blir en kristen.

ALLT detta är lögn och det har de flesta känt till men ett grundproblem finns i det faktum att ingen vill hamna i lagiskhet och nutida farieseism. Vello Vaim gör oss den tjänsten i denna bok med att avdramatisera bönearbetet. I hans beskrivning blir bönearbetet just ett arbete och det handlar inte alls om lagiskhet eller om att Jesu försoningsverk inte skulle ha varit fullbordat, utan det handlar helt enkelt om att ta sitt kors och efterfölja Honom. Även om frälsningen är gratis och fri av nåd, så kan lärjungen inte förvänta sig ett annat öde än mästare.

Vello fick se flera syner och fick genom Ordet förmåga att förstå dem. I en av dem uttalas en kallelse till honom.

"Såsom jag nu har planterat denna bönesäd och tänt denna böneeld i ditt hjärta så kallar jag dig nu att lyda och att gå för att plantera denna bönesäd och tända en böneeld in i mitt folks hjärtan. Den kommer att växa hos var och en som tar emot den. Om du tänder bönens eld, kommer jag att tända väckelsens eld. Ty det är bönens eld som föder fram väckelsens eld."

Sedan beskriver Vello hur han kämpar med denna kallelse och hur han bönevandrar och vandrar, dag ut och dag in så att det till och med har blivit en stig i skogen där han gått i tre månader. Men till slut kom genombrottet och segerplatsen.

I beskrivningen trycker han på att bönen är absolut den viktigaste delen. Det är den som tar tid, det är den som är mödosam, men det är också där vi vinner seger. Och sedan när den tiden är över eller medan den pågår börjar vi allt mer träna oss på att höra Guds röst i vårt inre. Vi ber och vi hör, vi ber och vi hör.

Och nu måste jag berätta lite om mig själv och mitt böneliv. Precis så som ovan har det sett ut, år ut och år in. Varför har då hörandet stannat vid hörande?

1. Det är inte alltid så att det stannat. I små vardagssituationer, där ledningen är konkret och enkel, lyder jag oftast, om jag bara har uppfattat vad Herren vill att jag ska göra. De gånger jag inte lyder kan det bero på att jag känner mig rädd eller osäker.
2. Ibland innefattar hörandet fler än en person och då måste man samtala med den eller de som det gäller. Om det då är så att mottagaren av budskapet inte alls har hört samma utan är på en helt annan linje, då kan budskapet dö ut. Den säd som Herren sände kunde inte planteras någonstans och det är sorgligt när det är så.

Med denna korta beskrivning vill jag bara förmedla att det inte alltid är helt lätt att gå från bön och hörande till lydnad - görande. Men när man tar dessa steg och ser att det håller då är det underbart.

Därför vill jag uppmana dig att framförallt be, höra, lyda och göra, men också gärna beställa boken så att du kan läsa själv. Och läs Guds ord hela tiden. i vår Herre Jesu Kristi namn.


Så mycket sämre Pugh!

Använt en stund för att leta reaktioner på det populära programmet, Så mycket bättre, sedan igår, men hittar ingenting. För dig som inte ser programmet kan jag kort berätta att programidén går ut på att kända artister sjunger varandras alster i nya och egna tappningar med fokus på en artist i varje program.
http://webb-tv.nu/sa-mycket-battre-2012-tv4-play/



Igår var det Sylvia Wrethammars tur i ordningen att bli uppmärksammad av både unga och äldre kollegor. Alla framförde sina versioner helt ok. och Sylvia såg ut att ha roligt där hon satt, men hon fick utstå en kärleksförklaring som mest handlade om "att runka" från Magnus Uggla. Jag vet inte hur många gånger han fick ur sig detta och kärleken som skulle bekännas drogs till ett lågvattenmärke utan dess like.

Men botten var inte nådd!!! Det kom sämre!

Aretha Franklins gamla slagdänga, Son of a preacher man, har ju i en försvenskad version förvandlats till Lärling på våran gård, med Sylvia Wrethammar.

I Franklins ursprungsversion går texten ut på att predikantens son visar på dubbelmoral under sina promenader utanför pappans/predikantens uppsyn. Han flirtar med, kysser och hånglar med jagobjektet i sången.
http://www.youtube.com/watch?v=IDFp1GBt1jI
http://www.lyrics007.com/Aretha%20Franklin%20Lyrics/Son%20Of%20A%20Preacher%20Man%20Lyrics.html

Bakgrundskören sjunger:?  Halleluja - son of a preacher man, upprepade gånger. Denna sång ansågs syndig då när den kom. Den ifrågasatte  predikanternas moral och kamp mot köttet. Eller ska man i det här fallet säga, frivilliga uppgivenhet inför en tillfällig förälskelse.

Temat i grundtexten är enkelt och uppenbart. Ande - Kött - Etik - Moral. Lust som övermannar.

Sedan då den svenska Wrethammarversionen. Lärling på våran gård. Plötsligt har hela texten förvandlats till lust och klasskillnader. Jaget i denna text är hemmadottern som olämpligt nog dras till lärlingen på gården.

Och slutligen!!! Pugh Rogefeldts version i Så mycket bättre var så enormt mycket sämre än båda dessa versioner. Nu handlar texten om, En fröken i våran klass. Hånglet och kyssarna har förbytts mot   fullbordade sexuella handlingar och dessa genomförs bland annat i klassrummet av en "fröken", alltså lärare, med sin elev. Barnpornografin godkänns av Tv4! Av produktionsteam och av Sylvia själv i sändningen. Sedan söker jag efter reaktioner i tidningar och hittar ingen reaktion. Det kan bara inte bero på att jag börjar bli äldre! Gode Gud låt det inte vara  så illa i vårt land. Hur kan vi acceptera en sådan text? Det är för det första olagligt, för det andra oetiskt, för det tredje osmakligt och vidrigt. Dessutom försvinner ju hela poängen med en sång som från början hade någon liten mening.

Redan i den försvenskade versionen försvann ju den spänningen som jag redan talat om, den mellan religiositet, efterföljelse och synd. Men Sylvias version hade ändå den smakligheten att den visade på en möjlig men ur klassynpunkt kanske olämplig dragning. Vad ska man då säga om Pughs version? Den handlar om en omöjlig, ej ur någon vinkel lämplig eller minsta önskvärd dragning.
http://www.lyrics007.com/Aretha%20Franklin%20Lyrics/Son%20Of%20A%20Preacher%20Man%20Lyrics.html

Tänk att reaktioner liknande mina kunde kallas moralpanik! Gärna - varsågod! jag är redo att vara en moralpaniktant om det är det som krävs för att vi ska vakna!!

Bön: Herre låt detta land vakna. Vart är vi på väg när allt går an? Steg för steg flyttas alla råmärken. Hjälp oss flytta dem tillbaka. Inte med lag, utan med kärlek och nåd i den Helige Andes kraft. 

Och ...ett ps. Jag vill tillägga å det bestämdaste att jag inte har något emot kärlek över klassgränser eller nationer osv. - om nu någon vill missförstå.




måndag 12 november 2012

Förtroende att dela

Som helt nyfrälst i min första församling sa min pastor ofta till mig: "säg inte allt till alla", "öppna dig inte för vem som helst", "det handlar om andemakter", osv.

Men hur lätt är det? Om man råkar vara en person som vill dela, som vill tala och berätta och vara öppen. Om man är skapad sån. Om det är en gåva? Men idag förstår jag hans råd. Många gånger har jag fått uppleva så mycket kamp inombords. En bit av mig vill hit, en annan vill dit och vad säger Gud egentligen mitt bland dessa röster. Ofta får jag idag gå helt emot min egen natur för att jag vet att om jag verkligen ska kunna vara hel som människa och höra vad Gud vill säga och om jag ska kunna komma fram på vägen, då måste jag i perioder avstå delandet för att lyssna in Herren.

Men Jesus han anförtrodde sig aldrig till människorna eftersom han visste vad som fanns i dem. När han var i Jerusalem och verkade där i början av sin tjänst så kom många till tro på honom, men själv anförtrodde han sig inte till dem. Han behövde inte höra någon vittna om människan. (Joh 2: 23-25)

Själv kommer jag nog aldrig att kunna vara så klok som Jesus, jag är väldigt beroende av både Gud och människor. Men jag ber om hjälp för både mig själv och andra och delar ut min förste pastors råd. Dela inte allt med alla. Dela med några eller någon enda som du har förtroende för. Och sen, något som jag själv varit dålig på, men du kanske är bättre än jag, spara någon skatt längst där inne i hjärtat som du bara delar med Herren. Det är den skatten som du ska glädjas åt i framtiden. Skatten i himlen.

Bön: Hjälp mig, hjälp oss Herre att ha urskiljning i vårt delande. Hjälp oss samla en skatt i himlen. 



lördag 10 november 2012

Vårt tempel och vårt folk

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Johannes döparen: Vad gick ni ut för att se?, och i den posten klistrade jag in ett annat blogginlägg om Johannes döparen, Gud på knä för samhället.

Där skrev jag om Johannes död, som berodde på en ed och på de närvarande gästerna som hörde eden. Eden, löftet blev alltså bindande. Kungen blev tvungen att infria det eller förlora sitt ansikte och anseende i landet. Vi får utgå ifrån att de som samlats i kungens hus var inte vilka som helst. Hade han ändrat sig i detta sällskap kan hans regeringsmakt ha ifrågasatts.

Så lätt för oss också att bli bundna av löften. En del avger vi så snabbt att vi inte ens tänker på att vi gett dem. Om du träffar en bekant, eller en vän som du tappat kontakten med, och så talas ni vid ute på stan eller på något annat ställe där ni träffas. Så snabbt då i glädjen att någon av er säger: "men nu måste vi bara ses snart.", och den andre säger "ja absolut", utan att bestämma tid och plats för återseende eller kontakt. Och när ni skiljs åt är tråden ännu öppen, "då hörs vi då...". Tänk att det finns en andevärld som fångar upp allt och som bara söker efter tillfällen att kunna ha något att anklaga dig för.

I Uno Svenningsons sång, Årets sista dag, finns textraden..."för alla löften stiger mot skyn som ett norrsken som flammar upp och dör". Så sant! Raden innan den säger han att "inga löften ska få lämna dessa läppar.." (i och för sig också ett löfte).
http://www.unosvenningsson.se/diskografi/texter/aretssistadag/

Det är en taktik som vår fiende har. Att binda oss. Men vi känner honom som kan lösa oss, och det är Jesus Kristus Guds son. Men när alla vanliga förföljelser slagit slint för vår motståndare, då ställs det i öppen dager att här måste ett ingrepp göras av annan radikalitet.

Joh 11:48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.

Den här kommentaren fälldes i ett samtal mellan översteprästerna och fariseerna efter det att många vittnen sett Jesu vän Lasarus kliva ut ur sin grav efter fyra dygn i döden. Många kom då till tro, men lika många gick till översteprästerna för att samla sig och mana till motstånd.

Vårt tempel och vårt folk. Vårt tempel, vårt folk. Vårt Tempel, vårt Folk.

Den som är det levande livets uppkomst och som skapat människorna till levande stenar i SITT HELIGA TEMPELBYGGE, Honom behövde de inte frukta, ängslas inför att förlora eller älska och lyda. De tänkte på det som de själva hade byggt. VÅRT TEMPEL, VÅRT FOLK.

Den rättmätige ägaren, den rättmätige sonen, han var inte inbjuden att delta i den diskussionen. Här gällde det att rädda templet och folket. Makt, människomakt. Ingen vill förlora sin makt, utan kamp, här tänkte judarna på att om Jesus fick hållas då skulle allt folk vända sig till honom och de skulle bli maktlösa. Maktlöshet skrämmer, det är naturligt. Vi människor blir rädda när vi förlorar saker, pengar eller anseende. Vi vill gärna vara trodda, accepterade och älskade. Därför lär sig människor att ha attityder, olika attityder för olika sammanhang, och människan lär sig hänga upp ridåer för sådant som inte ska vara synligt. Om någon kommer och drar undan en sådan ridå eller slår hål på en attityd, då blir naturligtvis svaret rädsla.

Rädslan säger: Rädda vad som räddas kan! Rädda templet, rädda folket! Någon kanske protesterar och säger att: tänk om han är sänd av Gud? men i så fall tystas den rösten och särskilt i vår tid, när knappast någon vill bekänna sin tro. Då blev väl svaret: Gud??? Vem sa du????

Men det finns en lösning. Jesus Kristus. Den sanna kärleken driver ut räddhågan! Det sanna ljuset tränger in i mörkret och mörkret har INGEN makt i ljuset. Det är fantastiskt, vilken seger vi har i Herren. Han har övervunnit dödens makt.

Därför ska vi inte låta oss bindas av eder och löften. Inte heller av gäster, hur framstående de än är. Vi ska heller inte frukta rådslagen där rädslan slår upp murar och hinder. Inte så länge Jesus går med oss.

I vår Herre Jesu Kristi namn.


fredag 9 november 2012

Grå fåglar går sällan på bio

Förra året hörde jag Annika Burholms dikter i tonsättning av Håkan Wikell framföras. Nu har jag blivit bjuden att lyssna igen, nästa onsdag, på Umeå universitet.

Men det jag ville ta tag i  från den rubrikraden var en annan tankeslinga, inte särdeles lång och kanske inte ens unik i sitt slag, men här kommer den.

Grå fåglar går sällan på bio och tänker man efter har man inte heller skådat några färggranna, ståtliga fåglar på bio. Biosalonger tycks vara otrivsamma för de flesta fågelarter oavsett färg. Och det i sin tur fick mig att reflektera över två ting som min Bibel lärt mig. Den ena saken är, sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska allt det andra tillfalla er.

För ett 50-tal år sedan eller mera talade man om begreppet synd i begrepp av syndakatalog. I min avhandling Synderskan och lagen: Barnamord i tre Norrlandslän 1830-1870, reflekterar jag lite över det begreppet. Den reflektionen ägde en smula vishet, men idag har nog tankarna ytterligare förenklats. Idag tänker jag att den s.k. syndakatalogen kanske uppstod bland en skara som inte riktigt hängde med i väckelsevindarnas fart. Framför dem på vägen fanns de som hade offrat allt, gett allt, där livet var helt Gudscentrerat, där inte något utrymme fanns för att titta till höger eller till vänster eller bakåt. De ville framåt. Och de som kanske blev lite efter på vägen men ändå var kristna fick kanske hänga upp sitt liv lite på att titta på dem och ta efter så gott det gick. Man såg ohc insåg att dansen, den var inte från Gud. Då hade man inte tänkt så mycket på psalmerna som talar om lovsång och dans, utan man hade sett att i hagarna vid dansbanan där kom de oplanerade barnen till och en och annan vände åter från dansen med blåöga och tomma spritflaskor. Nej, det var inte dansen i sig, det var lockelserna, frestelserna och atmosfären de kristna reagerade på. Sedan kom fler och fler saker in i denna oskrivna katalog, en sak var bio. Men det är ju inte därför de grå fåglarna inte vågar sig dit. Idag känner jag ingen kristen som inte går på bio ibland, men visst är det så att filmerna blir allt svårare att se. Det blir allt svårare att välja, och jag för min del ser gärna filmen hemma. Ja, så kunde man ta detalj efter detalj i nämnda katalog och tala om. Alkoholen som föröder så många människors liv och många kristna är inte längre helnykterister. Vi kunde tala om tobak, vi kunde tala om att leva samman utan att vara gifta, eller tala om kärlek sådan som Gud vill ha den.

Denna tråd kom i mitt huvud när jag tänkte på dessa grå fåglar. Men jag tänkte också på att visst är det en stor skillnad på färggranna, fina fåglar och de mera oansenliga små grå. Ja, så är det, men i Guds ögon är de lika mycket värda. En ståtar med fina fjädrar och bröstar upp sig, en annan märker ingen alls, men Gud som är själva livet och livets uppkomst han vet när en endaste sparv faller till marken. Detta är makalöst.

Egentligen kom flera andra tanketrådar också, som har att göra med människorna och deras egenskaper och uteliv och socialitet. Ja, ibland går tankarna igång alldeles för mycket, men jag ska inte trötta ut dig fina vän som läser utan komma till en sluttråd.

Och den är; Om fåglarna får välja syssla, oavsett vilken färg de har, vad gör de då helst? Jag tror de vill flyga. De vill vara fria. De vill se på oss människor som kravlar oss fram i tillvaron. Visst är det kallt ibland, och kanske får fåglarna vara hungriga emellanåt, men de vill ha sin frihet och flyga det är vad en fågel gör allra bäst.

Den Sonen gör fri han blir verkligen fri.






måndag 5 november 2012

Vad gick ni ut för att se?

Matt 11:7 När de hade gått, började Jesus tala till dem om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?

Vi som lever nu vet svaret. Vi vet att Johannes banade väg för Jesus Kristus Guds son. Jesus visste också svaret. Han visste varför Johannes var sänd. Jesus ville inte ha något svar av folket, utan han ställde frågan för deras skull. "Vad gick ni ut för att se?" Vad?

Johannes, i skinn, han som åt gräshoppor och vildhonung. Han som ropade sig hes i sitt utgivande och i sin nitälskan att bana väg för Herren. Han ropade om att människorna levde i synd och orättfärdighet. Vilket lockande ämne! Och vilken scen. Den fantastiska öknen. Öknen lockade och drog människorna ut från staden för att de ville höra om sin synd, för att de ville omvända sig och börja om på nytt.

Men varför omvände sig inte människorna i staden. I finsoffan, framför tv:n eller kanske på biosalongen. Nej, visst, de hade ju ingen finsoffa, ingen tv och ingen biosalong, inte konstigt då att öknen lockar och drar, att budskapet utmanade! Jag tror inte de gav sig ut i öknen för att se en annorlunda man. Det fanns andra orginal. Idag finns det också orginella människor, men vi ger oss inte iväg för att studera dem närmare. Nej, det var något annat de ville se. Kanske sig själva?

Ett strå som vajar i vinden?

Vad tänkte Jesus på när han sa detta? Tänkte han på ett strå, ett grässtrå?
Jag minns som barn när man låg i gräset och från markperspektivet såg ett grässtrå. Deter sträcker sig upp i himlen från den synvinkeln, och det vajar i vinden. Eller tänkte han på att likna Johannes vid ett sådant strå. Gick de ut för att se någon som vajar hit och dit, någon som inte vet vad han säger, någon som lätt trycks till marken? Var det en sådan person de drogs till när de gick ut?

Matt 11:8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen.

Här är Jesus ännu tydligare. Om de inte ville gå ut för att möta en man som de kunde trampa under sina fötter, gick de då ut för att träffa en maktfullkomlig person, en sådan som man kan träffa i kungapalatsen. Nej, Jesus visste att det varken var maktlösheten eller makten som de hade sökt sig till. De ville ha svar på andra frågor.

Matt 11:9 Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja: det säger jag er: Han är ännu mer än en profet.

Ännu mer än en profet. Ännu mer...

Många gånger hade Jesus omtalat för folket vad som hänt med profeterna. Alla dödades.

Folket gick ut i öknen för att se en profet. För att höra honom tala om synd och rättfärdighet. Höra honom som påminde om sanningen de en gång anat och sett glimtar av i sin barndom. Den sanning som var och en av oss kan få tag på. Sanningen om Livet. Och Johannes var sänd för att vittna om det sanna ljuset.

Ett annat inlägg som jag skrivit om Johannes döparen handlar om Kungen och hans bedrövelse när han för edens och gästernas skull var tvungen att halshugga Johannes. Det kan påminna oss om EU, De kristna rådet, sammanslutningarna, och antikrists framträdande. För edens och för gästernas skull...

http://gbajohansson.blogspot.se/2012/02/gud-pa-kna-for-samhallet.html

Idag lever vi i en yttersta tid. Vi behöver läsa ordet och ta det till oss. Vi behöver veta på vem vi tror. Ett exempel på röran ser vi i den högt uppsatte religionsläraren Rick Warrens uttalande att Gud och Allah är samme Gud.

http://www.nowtheendbegins.com/blog/?p=8961

Älskade vänner, låt oss be med och för varandra att vi lyssnar på rösten inom oss som säger till när något är fel. Låt oss läsa ordet. Låt oss lita på att det är sant.

Bön: Herre, jag ber dig att förlåta mig mina synder och jag ber dig förlåta vårt land dess orättfärdighet. I ditt namn, Jesus. 








torsdag 1 november 2012

Älska Herren din Gud

Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.

Kärleken till världen och till det som ögonen begär kan ibland förblinda oss så att vi inte är helhjärtade för Gud. Vi kan blanda ihop människokärlek och den kärlek som Herren ger och vi kan hamna i det läget att vårt förstånd agerar "kärlek" efter utilitaristiska principer i stället för att lämna över allt och lita på Honom som har skapat, levat, dött och uppstått för oss.

Vi Människor vi är så säkra på allt. Vi behöver bara mer teknik, mer vetande, mer utveckling så ska vi klara av allt, men när människan ställs inför stormar, inför översvämningar, svält, katastrofer och sjukdomar - ja, när människan står ansikte mot ansikte med döden då är vi små. Många söker då efter "en högre kraft" - något att hålla sig i. Och Gud Fader Jehova som manifesterats i sin älskade son Jesus Kristus är mycket god. Vi har fått höra många, många vittnesbörd av dem som "dött" och återvänt till jorden. De vittnar om ljus, om valsituationer och om en kärlek så ofattbart stor att det var svårt att möta jorden igen. Men att dessa vittnesbörd talar om nåd, det innebär inte att vi ska leva våra liv i världen för att tänka att "allt ordnar sig nog ändå". Vi ska söka Guds rike här och nu! Sök först Guds rike så ska allt det andra tillfalla er.

Att älska Herren vår Gud av hela hjärtat, själen och förståndet och sin nästa som sig själv skulle vara fullständigt och totalt omöjligt för en människa att göra utan den Helige Ande. I vårt inre är människan inte god. Vi strävar och sliter och vi håller på med egoistiska och själviska motiv, men den Helige Ande kan inte vara självisk. I sin natur är Anden utgivande, god och kärleksfull. Så den som låter sig fyllas av Ordet och Anden kan närma sig tronen med full tillförsikt. Jesus Kristus, den förstfödde bland många bröder, är ständigt närvarande på Faderns högra sida för att mana gott för oss.

Vi kan närma oss Honom som skapat allt och han som är allseendets Gud. Han som Ser, Vet och Känner oss. Men inte nog med det - vi får kalla honom broder och vän. Han är förstfödd. Han gick vägen i fullständig lydnad. Vi ska också lyssna, lyda och gå dit Herren sänder oss.

Herre på ditt ord...så gjorde lärjungarna många saker. Herre på ditt Ord gör vi ännu många saker. Lär oss att inte gå på slentrian utan att vi söker dig i Ordet.

http://www.youtube.com/watch?v=DnI4ys0R9sU

Bön: Herre jag tackar, lovar och prisar dig för att du har banat en väg för oss.

söndag 21 oktober 2012

Rena rama funderingen

Helt plötsligt började jag fundera över det märkliga ordet rama. I vanligt svenskt språkbruk använder vi det oftast i orden, ramaskri eller uttrycket "rena rama". Jag googlade på ordet och där kom svaret att Rama är en hinduisk Gud!

Därefter gick jag till folkbibeln och orten Rama nämns vid mängder av tillfällen i gamla testamentet. Bland annat var det Samuels bostadsort och det var också där han senare begravdes. Ordet ramaskri är även det lätt att få förklaring till, dels (Jer 31:15) när tio av Israels stammar fördes bort av assyrierna och senare det förfärliga blodbadet som Herodes ställde till med när han dödade alla nyfödda för att förhindra att Jesus- Messias skulle växa upp (Matt 2:18).

Jer 31:15 Så säger HERREN: Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

Detta gråt, dessa skrik, och denna sorg blev naturligtvis otroligt stor när alla barn dödades av Herodes. En sorg så stor att mödrarna inte lät sig tröstas mera. Vi vet att även Maria fick gå igenom en sådan otrolig smärta, men hon lät sig tröstas. Sonen uppstod och hon fanns i övre salen den dag den Helige Ande manifesterade sig kraftfullt för församlingen.

Idag dödar vi många barn i onödan. Det är ingen makthavare som beordrat dödandet. Ingen är rädd för att dessa barn ska bli härskare eller ta troner ifrån någon. De dör för att vi inte har tid med dem. För att vi inte har råd med dem. För att vi inte vill att de ska födas. För att det är vi människor som vill råda över allt. Även det ofödda livet.

För någon dag sedan fick jag se att danskor åker till Sverige för att göra abort om könet inte är det önskade!
http://www.vk.se/723934/danskor-gor-abort-i-sverige
Detta är en möjlig kombination då de har rätt till könsbestämning, och vi ger rätten till abort.

I ett civiliserat land borde detta mördande ha upphört. Det borde kunna erbjudas möjigheter för den som vill ha sitt barn kvar och även att samtala med dem som önskar abort, "för att om möjligt rädda någon". Ett sådant samhälle skulle ha mera av Guds välsignelse över sig.

Detta är rena rama sanningen, men vad ordet rama betyder i det sammanhanget som jag nu skrev, det har jag inte lyckats härleda på något tillfredsställande sätt. Vet du svaret så ge gärna en kommentar.


Rama i Israel

måndag 1 oktober 2012

Kamratskapets anda

Jag har lyssnat på några videoklipp av Bill Stenberg, en hemgången profetröst i tiden.

Det som slår mig i vissa av dessa klipp är hur oerhört sanna de är. Ett av dem särskilt som jag vill dela med er här visar på att "brödraskapet skuldra vid skuldra i en tät ring döljer något i centrum". Så många gånger som detta blivit uppenbarat även för mig. Kamratskapet går före Guds eget ord. "Jag litar på Z", "han är pålitlig" osv.

I Yngve Stenfeldts predikan från igår framgick det också tydligt att om vi inte är i Kristus, så är vi troligen i förvar hos odjuret. Alla måste vi tjäna någon och tjänar vi inte Kristus, huvudet så tjänar vi mörkret.

http://maranata.se/2012/09/30/30-september-2012-kl-11-yngve-stenfeltjesus-kristus-ar-forsamlingens-huvud/

Vad är det som brödraskapet döljer i Bill Stenbergs syn? Jo, det är en naken man full av skam men han får inga kläder. All aktivitet går ut på att sluta leden tätare för att dölja skammen. Står vi riktigt nära och inte släpper fram minsta ljus så finns möjligheten att människorna utanför inte uppmärksammar denna nakenhet.

Du som är pastor, ledare, äldste dölj inte den nakne mannen. Lyft istället fram detta. Jesus själv vet om honom och om ljuset får lysa in kommer brödraskapet att frigöras till andra uppgifter. De kan vittna om en annan man. En man utan skam. En man som dog för dem.

http://www.youtube.com/watch?v=OQtkPOCQ1bY

söndag 30 september 2012

Om att vara ensam förälder

Jag måste skriva lite om Miljöpartiets förslag till 5 000:- i skattelättnad till ensamstående föräldrar. Något fåtal av mina läsare kanske t.o.m. kan erinra sig att en gång hade Sverige fyra olika skattetariffer. De baserades på socialgruppsindelning 1-4, där ensamma föräldrar var placerade i grupp 4 och således hade minst skatt.
http://www.expressen.se/nyheter/mp-forslag-5000-kr-till-ensamstaende-foraldrar/

Som kristen är det naturligtvis så att jag vet att äktenskapet är instiftat av Gud och att det är det ultimata när barn får växa upp på det sättet. Men ibland är det så att vi människor inte lyckas i våra föresatser, och då ska ju barnet ändå få växa upp så tryggt och bra som möjligt.

På facebook har det varit två kommentarer som sårat. Den ena handlade om signaler. Summan var oviktig, signalen viktig. Visst är väl en signal bättre än ingenting, men den hjälper ju inte i en konkret situation. Det är  som liknelsen med den som klappar sin broder eller syster på axeln med orden, "ät gott, klä dig varmt, lev väl", utan att göra någonting åt situationen. Just detta med signaler retar mig överlag. I förra valet signalerades det om att utanförskapet skulle minska. Det har signalerats om prioriterade grupper av olika slag. Det kommer signal, på signal, på signal. Riken larmar, människorna vacklar men vad gör vi kristna?

En annan kommentar, som även saluförs friskt på nätet i övrigt, är att "Mp vill uppmuntra splittring av  kärnfamiljer". Vem skiljer sig för 5 000:-/år? Det här är så kränkande att höra talas om! Nog kan ensamma föräldrar ha det svårt men så svårt kan det inte vara att 5 000:-/år blir en skilsmässoorsak. https://www.flashback.org/t1974025


Jag ska berätta något lite om hur det kan vara för en ensam förälder. När mitt yngsta barn var litet och jag började gå ut i studier och jobb, så ammade jag fortfarande. Det var tufft att lämna henne till daghemmet. Det var också så att när jag lämnade på morgonen var det inte alls ovanligt att vi var först på plats eller att vi åtminstone hörde till de första, och sedan på eftermiddagen samma sak, det var inte alls ovanligt att vi var sist eller åtminstone bland de sista att gå hem. Nu vill jag inte att du ska "tycka synd" om oss, jag vet att även i familjer med två försörjare kan barnen av olika skäl få mycket långa dagar, men det är ändå ganska vanligt att föräldrar jobbar dagtid båda två. Att den ena lämnar, den andra hämtar och på det sättet får de ihop sina timmar och barnet behöver inte ha alltför långa dagar. För den som är ensam gäller det att töja ut sig till bristningsgränsen - ständigt. För trots att jag kom tidigt respektive sent på dagis så rådde det omvända förhållandet på arbetsplatsen. Ofta gick jag tidigt respektive kom lite sent och bar bördor av hemarbete i väskan som skulle avklaras efter middag, sövning av barn och hemmasysslor. Ibland blev jobbet gjort men lika ofta bars det åter tillbaka till jobbet i oförändrat skick.

Det här är bara en aspekt av livet som ensam förälder. Hur du får töja dig till bristningsgränsen och ändå räcker du aldrig till. Men i mitt fall har jag gått till Gud och han räcker till. Hans nåd tar aldrig slut, men människornas nåd kanske tar slut redan innan du har kommit genom dörren. Kanske är den slut i entrén till kyrkan när kyrkvärdar ställer sig med ryggen emot dig, eller när en "snäll" barnledare upphöjer ditt barn men knappast säger ett litet "hej" till mamman. Nåd hos Gud och hos människor är så väsenskilt att det går nästan inte att tänka på, man blir bara upprörd och ledsen.

Jag har stått i situationer där jag efter att ha presenterat mig som (ensam) mamma blivit granskad uppifrån och ner, och sen vidtar granskningen nerifrån och upp och slutligen ett tilltal med hånfull menande blick. Jag talar inte om världens folk nu utan om bröder, äldstebröder osv. Och ändå är det så att som ensam förälder behöver vi än mer stöd än andra föräldrar. Barnet behöver stöd och uppmuntran, barnet behöver föräldern som förebild, men om förebilden inte respekteras så smittar det av sig på barnet som inte heller mår bra.

Och, det som är mest tragiskt av allt, det är att jag vet att det här inte bara gäller mig. Jag har mött ensamma mammor från olika generationer och alla har haft samma erfarenhet. Det är andra i församlingen som räknas, som finns, som är viktiga och som ska ta plats.

I efterhand nu, kan jag konstatera, att trots allt jag upplevt har det hjälpt mig närmare Gud. Det står i Guds ord att vi ska dela hans smälek och vi kan vara viss om att han står där tillsammans med oss. När blickarna går uppifrån och ner och när menande blickar och tilltal faller över oss där är Herden vid vår sida och delar smäleken. När ryggarna vänds ifrån oss när vi kommer in i kyrkan, då är Herden där och går vid vår sida. Vi vet att han inte sviker och vi vet att hans program är att lossa orättfärdiga ok! Det är den fastan HAN vill ha.


Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, [kap]
ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.[kap]
Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår. [kap]

lördag 29 september 2012

En gammal film och en ny sång

I kväll har jag och min dotter tittat på en gammal video tillsammans. Förut såg vi ofta film och tv, nu händer det inte lika ofta. Ikväll var det inte alls något vi ville se på tv och vi började bläddra bland filmerna som är kvar efter flytten. På mitt tredje förslag (redan) fick jag napp och vi blev överens om att se en film som min andra dotter haft som favorit, Interstate 60.

För er som inte har sett den så kan jag säga att den utspelar sig i en fiktiv tid, och visar parellella liv, i överdimensionerad form för att vägleda en man i hans livsval. Filmen börjar med en födelsedag där den rike pappan ger sonen en röd sportbil, en sådan som han själv alltid velat ha och han kommer även med ett antagningsbesked till Bradford, där sonen ska kunna utbilda sig till jurist. Och precis i det scenariot börjar magin. Sonen önskar svar på sin livsfråga och får denna önskan uppfylld. De platser som han så småningom passerar berättar mycket för oss om hur samhället kan komma snett. En stad har ett pärlband av skyltar om förbudet mot Euphoria, just den drog som det visar sig att hela samhället kretsar kring. De banala, enkla sysslorna som toastädning och gatsopning utförs gärna gratis av denna totalt hängivna, enkla befolkning. Och även om tankesteget är lite långsökt, tänker jag på alkoholen. Alla dessa påsar, lådor, flaskor och burkar. Alla dessa serveringar, fester, kurser, ja, det finns ingen ände för hur stor del av samhället vi byggt kring detta "belöningssystem". Och ändå vet alla att för varje medelkonsument så ökar antalet döda storkonsumenter i andra änden. Och alla vet att misshandel, våldtäkter, rattfylleri, brottslighet överlag, allt är kopplat till alkohol.

För att återgå till filmen så hamnade huvudpersonen även i ett juridiskt inferno där alla levde på att stämma varandra, men tack vare en galen sanningssägande nikotinist full av sprängämnen och en total intolerans mot lögn tog de sig ut ur den staden med livet i behåll och de lämnade bakom sig en stad med tillfällig amnesti för en rad brott. Även den staden talade till mig om vårt samhälle. Gör vi det minsta misstag, eller skriver på fel rad, eller säger fel sak i en telefonsvarare, så riskerar vi förlora inkomst eller annat som vi behöver. När barnen föds kontrolleras de av staten innan de åker hem, och sedan med jämna mellanrum till  dess de ska begravas på ålderns höst. Och i alla miljöer en människa rör sig, lever och är till under denna mellantid som kallas liv har vi regelverk att förhålla oss till. På gott och ont! Det laglösa samhället klarar inte människan i sin ondska.

Mer hände som man kunde tala om. Filmen är egentligen ingen bra film, men jag tycker att bilderna i sin övertydlighet är något som vi borde tala mera om i vårt samhälle. Behöver vi all denna alkohol? Behöver vi all denna kontroll? Alla dessa regler?
http://www.imdb.com/title/tt0165832/

Sedan över till den nya sången. Min dotter har skrivit några sånger som hon brukar spela här hemma. Nu har hon, med mitt godtycke, fått lägga upp en jättefin sång på youtube. Denna sång är inte kristen utan den handlar om drömmen om den rätte. Som mamma önskar man sitt barns bästa och internetmiljön kan vara tuff, men be gärna för min dotter att det ska gå bra och att hon även får inspiration från vår Fader till en andligt inspirerad text. Lägger in hennes sång här så får ni höra den.

http://www.youtube.com/watch?v=N4mGWT9Y2Ow

torsdag 27 september 2012

Halleluja Hasse!

Hasse Boström tar bladet från munnen i en ledare i Dagen (2012-09-20) och skriver om militanta, f.d. världssamvetet Sverige.
http://www.dagen.se/opinion/ledare/mer-militanta-an-vi-vill-tro/

Det vore underbart om fler skrev om detta och debatterade. Lyfte fram och belyste. Hur många diktaturer har vi medverkat i att störta och hur många människor har badat i blod, smärta och död i den s.k. arabiska våren. Vilken vår! Det är så att ordet nästan inte går att ta i munnen.


Och alla storslagna planer och alla krav som vi kan uppställa på andra länder vad gäller miljö och säkerhet. Länder vars befolkning kanske lider nöd och saknar det allra nödvändigaste! Vem ska följa i Hasse Boströms fotspår? Var finns modiga journalister i dagens Sverige? Vad lär de sig på mediautbildningar? Vågar ingen utmana och ställa frågorna som sträcker sig lite längre?

Vem kan t.ex. säga att böneutrop från minareter inte är lämpligt i ett land som inte är muslimskt utan att riskera att beskyllas för diskriminering?
http://www.dagen.se/nyheter/nu-kan-boneutrop-snart-bli-verklighet-i-botkyrka/

Allt mer suddas ideologier ut. Alla partier är mer eller mindre lika. Socialdemokraterna har gjort en affärsplan för Sverige och Moderaterna har sedan många år lanserat sig som det nya arbetarpartiet. Centern jobbar med kärnkraft och internationalering (istället för decentralisering) och Björklund har fört liberalismens fana till en Järrelskt skrämmande nivå. Slutligen är Sjöstedt ute på havet och seglar för "rättvisa" vad gäller Israel-Palestinafrågan och Lööf kämpar väl på med låga siffror och stora drömmar.

Sverige, ibland önskar jag att du hade varit Norge.

Bön: Herre, jag ber dig att väcka vårt folk innan vi alldeles somnat. Vi sover bakom tv, dator, spel, alkohol, droger, onödig administration och PK-politik. Herre väck oss!

onsdag 26 september 2012

Ånger

"Medan Esra låg där gråtande framför Guds hus och bad och bekände, samlades män, kvinnor och barn  omkring honom, en mycket stor skara  av Israels folk, också folket grät bittert. (Esra 10:1)



När vi talar om väckelse så vet de flesta vad man tänker på men i Bibeln nämns inte det uttrycket. Här ovan ser vi Esras öppna ånger. Hur han gråter öppet, utomhus och hur man samlas omkring honom och gråter bittert. Avslutningen av detta vet vi. Folket renades och många präster som tagit kvinnor av andra folk avlägsnade dessa ifrån sig.

Samma Esra som gråter så bittert över tillståndet bland folket hade förut storligen prisat Gud för att han "ingav kungen i hjärtat att han skulle smycka Herrens hus i Jerusalem."

Och vi vet att det som följde på ånger och gråt var bekännelse och förändring.

Många gånger predikas det idag i så allmänna ordalag om Gud så att människorna glömmer att de felar att  de syndar. Kanske glömmer vi att säga, börja med mig. Kanske stryker vi över och säger: "koppla av, känn ingen oro, du duger, nåden räcker," eller så tar vi alternativet och skapar ett evangelium enligt MIG. Jag tar lite åsikter och känslor och blandar med vad som är PK och lite Guds ord sen tar jag och presenterar evangelium enligt Gun-Britt. Intressant eller hur??

Och lätt, det blir så lätt, lätt, lätt...:), tills dess man möter på evangelium enligt DIG och DIG och DIG. Men bäst är när Gud själv får tala genom sitt ord. Och det gör han. I sina förbund från första till sista blad i Bibeln det håller jag på att lära mig nu.


söndag 23 september 2012

Pussel

Redan av rubriken tänker kanske många, "så förutsägbart - nu kommer den om att vi är pusselbitar i Guds rike och värdefulla". Och, så rätt ni hade! Men jag har några ytterligare tankar på temat som kom till mig nu här på morgonen.

Ibland när man byggt ett pussel, vilket för min del var en tid sedan, så kommer man till slutet när pusslet börjar bli klart. Är det ett pussel för vuxna, sådana som inte många har tålamod med, så breder bilden ut sig och pusselbyggaren känner sig allt mer tillfreds. Men då är det så försmädligt att en bit saknas, eller kanske två eller tre. Nu lyser gluggarna fram med större intensitet än någonsin den vackra vyn gjorde och det allt mer frenetiska letandet efter den eller de saknade bitarna tar vid.

Om biten/bitarna inte återfinns så hanterar vi människor situationen lite olika. Många skulle rycka på axlarna och tänka, vad gjorde det? Några veckors pusslande, jag köper ett nytt och går sen och kastar det ofullständiga pusslet, trots att det var så vackert. En annan person, som jag t.ex. packar säkerligen ihop lådan igen och hoppas på mirakel, att bitarna ska återfinnas. Jag minns när mina stora barn var små, så många barnpussel som tappade bitar! Och vår ekonomi var inte sådan att vi kunde kasta och köpa nytt, utan de ofullständiga pusslen sparades och sparades och sparades. De följde med i flyttar och många år senare provbyggdes de och blev till förtret för någon ny person.

Vad vill jag nu säga med det här? Jo, att liknelser om pusselbitar gäller inte bara individens värde,  utan en familj, grupp, församlings värde. Ibland måste vi börja om! Det gäller inte bara individen. Ibland måste vi slänga hela pusslet och köpa ett nytt. Vem som än bygger, hur skicklig den än är, kommer till samma resultat.

Nu förstår vi att Guds pussel har många fler dimensioner än ett platt pussel som vi bygger. För det första har hans bygge djup och höjd, bredd och längd, men det är möjligt att det finns fler, för oss ännu okända dimensioner.

Jes 29:16 Hur dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare  "Han har inte gjort mig"? Eller skall det formade säga om honom som har format det "Han förstår ingenting"?

Jer 18:6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.


Bön: Hjälp oss Herre att inse när vi ska leta vidare efter saknade bitar och när vi ska börja om. Jesus , jag ber dig, gör av mig ett kärl till hedersamt bruk. I vår Herre Jesu Kristi Namn.

lördag 22 september 2012

Det nya...

Det nya, det som ännu inte kommit, men som kommer, det som vi hoppas på, det som vi tror, om detta skriver filosofen Ernst Bloch. Hoppets filosof kallades han. Med kopplingar till både marxism och kristendom var han väldigt "inne"att läsa en period.

Och vad vill jag nu ha sagt med detta?

Jo, strax efter det jag skrev mitt förra blogginlägg om "Ekmans kängor", där jag reste frågan om han möjligen gripits av frågan kring allvaret med vem vi tjänar vad gäller mängden av statlig inblandning på Guds område, då dimper senaste numret av Keryx ner (eller det kan ha varit några dagar sedan, min adressändring har strulat), och där bekräftades mina tankar precis.

Så här skriver Ulf Ekman redan i inledningen."Kära läsare! Det har varit en intressant sommar med debatter både om statlig inblandning i teologisk utbildning och om läroämbetets vara eller inte vara." Precis som jag anade (och även håller med om) överordnar han helt klart huvudmannaskapet över kristenheten även om han har ett stort intresse även för innehåll och inriktning i utbildningarna. Först och främst måste vi bli klara över vem som är Herre över verksamheten.

Ekmans artikel i samma tidning, Keryx, nr 3, 2012, Välsignelse och lidande, är mycket väl bearbetad, nu tänker jag inte bara språkligt utan jag får en känsla av personligt djup, emotionell inlevelse och bearbetning på ett djupare plan. Det enda som möjligen kunnat tillföras denna fantastiska text är att när han går igenom spår B, om befrielse från lidande, så hade den texten tjänat på en smula självreferens, ex. någon mening om var trosrörelsen befann sig i början. För övrigt uttryckte texten mycket av det som legat på mitt hjärta men troligen hade jag fått problem att uttrycka det så här klart. Ekman landar i en mycket bibeltrogen och föga katolikfriande text om lidande och välsignelse, där man utan att förneka Guds kraft och förmåga till välsignelse på alla plan även ibland får stå mitt i ett lidande som inte alltid är från djävulen. Vi ska dela Kristi lidande, det är till och med en kallelse.

"Spänningen mellan att å ena sidan betona seger som återlösning från lidande, och å andra sidan vara villig att acceptera lidande för Kristi skull, har förmodligen sin bästa lösning i konkreta situationer och under den helige Andes belysning och ledning då man låter Anden visa Guds väg och syfte i den särskilda situationen." (s.16)

Genom att referera till Job och andra bibeltexter om oförklarligt lidande har Ekman landat i en mycket trovärdig lösning. Lidande och seger, kan de gå hand i hand. Ja, jag är övertygad om detta. Läs texten!

Sedan har vi fått se Niklas Piensoho predika för Riksdagens ledamöter som sedan intervjuades och hade tagit intryck av Piensoho. Så ofta och länge som vi bett, "Herre, gå till Riksdagen, och gör din stämma hörd".

Och även på andra håll ser vi nygamla ledare ta nya steg, t.ex. Per-Arne Imsen, som ligger i framkant och informerar och varnar. Vi har också de starka förkunnarna på Maranata, ännu kanske bara hörda av vissa, men de kommer. Emanuel Johansson är en av de unga, starka förkunnarna, och fler finns och kommer.

Vågar vi börja hoppas? Vågar vi börja tro? Ska det nya tränga fram i Sverige? Ska vi få se en i grunden skakad och förändrad nation?


Bön: Tack Herre för att det nya börjar framträda. Jag ber att det ska vara genuint och sant och fött av dig. I vår Herre Jesu Kristi namn.

tisdag 18 september 2012

Ekmans kängor...

Ulf Ekman har tagit ett fint foto av sina väl ingångna kängor och är detta samma par som han stolt visade upp för ett par månader sedan som nyinköpta, ja, då stämmer verkligen påståendet..."has been walking a lot".

(det här skrev jag för ett par dagar sen och slutade sedan p.g.a. lite missöden med att kopiera hans instagrambild. min dator ville inte installera programmet rätt.)

Kängorna, som visades i Ulf Ekmans twitterflöde, vittnade verkligen om att han gått mycket. Jag har också lagt märke till att det varit ovanligt tyst på hans blogg en tid och vad det beror på, ja om det kan man ju bara spekulera. Kan det vara en ny bok på gång? Eller börjar Ekman se förlängningen av den ekumeniska strategin som han jobbat med så länge? Har det börjat bli synligt hur mycket staten tar över?

Jag har också vandrat en hel del, även om jag gått på vanliga vägar i helt vanliga städer. I min egen hemstad Umeå mest, men även i Stockholm under perioder när jag besökt Maranataförsamlingen. Jag vandrar inte omkring som ledare med ansvar för stora skaror, men jag vandrar omkring och talar med Gud om mitt liv, min tjänst och tänker på att Gud har kallat mig (oss) till en framtid och ett hopp. Ibland skyms hoppet av nutiden och de moln och barriärer som vi människor byggt upp, men vi vet att Gud inte ångrar det han har sagt.

Han har lovat att komma tillbaka men innan dess vill han att vi människor beder "så som i himmelen, så och på jorden". Han vill att vi beder om renade hjärtan och säger: Herre börja med mig. Han vill att vi vandrar, vandrar för honom i tro och kärlek och litar på att Ordet håller. Det håller att stå på och det håller att gå på.



Bön: Herre, jag ber dig att du väcker oss, ditt eget folk först. För hur ska världen annars kunna tro på oss och på dig?

fredag 7 september 2012

Från hustaken och rop i midnatten

Jesus älskar människan så mycket att han dog för oss medan vi ännu var syndare, dvs. han försökte inte vänta ut en mänsklighet som skulle kunna klara av att hålla lagen. Jesus tog alla misslyckanden på sig. Detta är värt att ropa ut! Från hustaken så som Jesus Culture uppmanar oss!

http://grooveshark.com/s/Rooftops/3P2f9U?src=5

Och vad är det då de ska ropa?

Ja, de kan ju t.ex. ropa ut det Mikael Hafsal predikade om på Maranatas sommarkonferens i år. Nu finns hans predikan i sista Midnattsropet. OCH du som älskar bra kristna texter. Skicka ett mail till Maranata i Stockholm så får du den helt utan kostnad. Men innan du bestämmer dig. Läs Mikaels under bara predikan. Håll tårarna borta om du kan.

http://www.midnattsropet.se/2012/08/storsta-dramat-i-varldshistorien.html

Här kan du läsa om det största dramat i världshistorien och hur kan man se på skuldbördan kring detta faktum att Guds egen son dödades på det mest förnedrande sätt trots att han var helt oskyldig. Vems eller vilkas var felet?

info@midnattsropet.se

http://www.midnattsropet.se/

tisdag 4 september 2012

Staten: Vänlig storebror, Gud eller förklätt vilddjur? + essens

Många gånger förundras jag över den "väckelserörelse" som nu börjat vara verksam där besståndsdelarna är "tecken och under (karismatik) i kombination med aktivism och statligt engagemang".

Alla böneböcker, psalmer, lovsånger och andlig litteratur av vikt har bedits och gråtits  fram. I min bok "Källor i öknen", kan man t.ex. läsa om tålighet i lidande, att Gud ansar, att Gud fostrar formar och gör oss precis så som han vill ha oss. Han kan tysta den talföre och ödmjuka den stolte. Den store kan bli liten och den lille kan bli stor. Den rike kan bli fattig och den fattige kan bli rik. Gud kan även tänja oss, sträcka oss och låta oss utstå tryck och press. Allt för att skapa tåliga plantor lämpade för den tid och den plats vi är verksamma. Han leder oss alltid rätt och vi ska tacka Gud i livets alla förhållanden.

Allt detta är ett andens verk för att vi ska bli Honom mer lika och för att vi ska bära frukt. Frukten i våra liv är nödvändig för att vi ska kunna ge ut kärlek och bli vägvisare till Fadern. Andens verk kostar! Och de människor som levt länge och varit med i tider av väckelse - de vet detta. De har också fått se städer, byar och stora områden i väckelsetider. Och där anden gått fram där har det blivit förändring.

Kombinationen som finns bland vissa grupper idag, där man både vill ha andens verk och fred och aktivism med statliga insatser verkar kunna finnas i både dessa världar, Guds rike och världen, och kunna förvänta sig det bästa ur båda. Om vi samarbetar med den organisationen, om vi sänder in listor till det stället, om vi räknar hur många som besöker det eller det eventet så ska vi få bidrag. Om och om och om...vi räknar och vi tänker och planerar.

Arne Imsen var en av dem som förutsåg vad som skulle hända. Han har skrivit om detta på många ställen och även undervisat om det på många olika sätt och i olika sammanhang. Detta är dock en av de tydligaste, och har du möjighet så lyssna!

http://maranata.se/2010/07/29/arne-imsen-staten-som-gud/

En av våra gudar idag är Skr, Sveriges kristna råd. Vill du se vilka som skriver under dokument och uttalar sig å din församlings vägnar så titta på dess styrelse och titta även i förteckningen över "frikyrkofamiljen" vilka samfund och kyrkor som ingår. Nästan inga står utanför idag! Det är skrämmande. Staten är inte neutral - det måste vi hålla i minnet.
http://www.skr.org/faktaomskr/styrelse.4.95ef17103e1e03476800020291.html
http://www.


------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Essens - vad ville jag ha sagt
Märkte redan när jag skrev att det här inlägget blev otydligt. Därför vill jag förtydliga mig så att det framgår på ett bättre sätt vad jag ville ha sagt.

Jag är övertygad om att de som arbetar både med karismatik och statlig hjälpverksamhet gör insatsen med gott hjärta och i tro, men det jag ville komma fram till är att Gud inte är någon robot som gör tecken och under på beställning. Han vill att vi ska följa honom i lydnad och kärlek och låta oss formas av honom. Då kan anden vara verksam i full kraft. Då och först då kommer väckelse och verklig omvändelse. Den omvändelse som inte söker sitt. Och vägen är smal. Jag hör till dem som ville ha en bred väg, jag såg så många möjligheter, men Gud har lett mitt liv så att jag nu förstår att vägen är smal.

Enkla sedeslärande historier i olika tappning

Det är inte bara Puh-sanningar som kan sprida "kärlek" och ibland även falska bilder av kärlek. Det finns också andra sedeslärande historier som kan ge oss tankeställare men som ibland i sin enkelhet kan bli övertydliga och endimensionella. Ett exempel på detta är den här historien som jag kopierade från facebook. Efter den historien kommer min variant.

En man höll på att drunkna. Han ropade på Jesus efter hjälp. Då kom det ett fartyg och de undrade om han behövde hjälp. 

- Nej, Jesus ska hjälpa mig, sa han. 

Sedan kom det en motorbåt och de frågade om han behövde hjälp. 

- Nej, Jesus ska hjälpa mig. 

Sedan kom det en man i roddbåt som undrade om han behövde hjälp. 

Nej, Jesus ska hjälpa mig, sa mannen.

Sedan dog mannen och han kom till himlen. Där frågade han Jesus varför han inte hjälpte honom. Jesus svarade:

- Jag sände dig ett fartyg, en motorbåt och en roddbåt, men du tackade nej till hjälpen alla tre gångerna.


tisdag 28 augusti 2012

Auktoritet enligt Puh

Kära läsare, åter har jag drabbats av något som kan liknas vid motsatsen till skrivklåda. Ingenting syns angeläget att säga och allra särskilt inte av mig just nu. Men så ser jag när jag kommer in på sidan att många underbara vänner/läsare troget besöker min sida. Det om något ger mig lusten att komma tillbaka.

Tänkte att jag lite kort skulle tala om Nalle-Puh-visheten som breder ut sig på facebook och i andra medier. Nalle Puh kan väl ändå inte ha fel eller...

Puh är verkligen så genomsnäll, i honom ryms ingen synd eller dåligt samvete. Så här säger han t.ex. själv om den saken: Puh har inte mycket förstånd, men han ställer aldrig till något tråkigt. Han gör dumma saker, men det blir alltid bra till slut. Tänk så skön insikt. Han gör dumma saker men allt blir ändå alltid bra till slut. I verkligheten kan ju dumhet i bara några få ögonblick få ödesdigra konsekvenser, men inte hos Puh. Eftersom han är så väldigt snäll och så väldigt dum. Dessa två egenskaper makas ofta ihop märkligt nog, utom vad gäller de rika i Robin Hood´s förvridna universum. Men Puh förstår i alla fall att han är dum, det är ju mera än vad många av oss andra gör, och han säger ibland att han önskar att han hade en hjärna. Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting i för en. Men Puh är motsägelsefull. Han känner ju till att hans vän Kanin tänker bra, men då tycker han ändå att Kanin "ingenting begriper". Kanin är begåvad. Och han har Hjärna. Jag antar det är därför han aldrig begriper någonting.





Puh inser och förstår dock så mycket som att verkligheten är komplicerad. Ju mer man tänker, så inser man att det inte finns nåt enkelt svar. Denna enkla mening gör en utsaga om verkligheten som mångfacetterad och svårbegriplig, vilket i och för sig är "sant" om man tar hänsyn till alla slags parametrar men följer vi Guds ord och blir som barn kan det enka vara det sköna och sanna. Men trots allt är Puh en björn att älska. Han är älskvärd och han vet om det: Kära Nalle, sa Christoffer Robin, vad jag tycker mycket om dig. Det gör jag med, sa Puh. Och ett annat som visar på att Puh´s värde inte hänger på Hjärnan eller något annat är: Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt...Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv.

Men innan jag slutar vill jag varna lite för att ta dessa "sanningar" som sprids, bl.a. genom gulliga Puh-kort som giltiga och alltid möjliga eller ens önskvärda att ta till sig. På facebook har ett kort cirkulerat med texten. Hur stavar man till KÄRLEK. - Man stavar inte kärleken, man känner den. Vi vet att kärlek kan vara en handling, att till och med avstå en handling, att be för en person, att dela med sig och mycket mera. Det är inte alltid känslorna infinner sig, men då får vi gå på Guds ord, som berättar Sanningen för oss om Kärlek. 


söndag 12 augusti 2012

Ny mark

Så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem: Bryt er ny mark! Så inte bland törnen.
(Jer 4:3)

Den här versen fick jag idag när jag besökte en vän och vi skulle ta en s.k. tumvers. Tänkte nog först att jag skulle läsa längre eller ett visst sammanhang men när jag fick versen slog det mig att detta var vad jag behövde höra!

Alla vi människor sår ut saker varje dag. God säd, sämre säd eller rent av ogräs. Det vi sått får vi också skörda, den lagen gäller mitt i nåden. Och ser vi på gåvorna bland Guds folk så ser vi att några fått den uppgiften att så i Guds rike. Att gå före, lägga frön i jorden. Andra kommer efter och ser till att  marken vårdas, att det vattnas och att det växer som det ska. Sedan kommer skördemännen och binder kärvar.
De kanske känner sig glada och stolta, de ser resultatet som såningsmännen aldrig får se. Men Gud har ordnat det så.

Och ibland är det ju så att såningsmannen går på samma åker år efter år och sår ut sitt säde. Skörden kommer, det vet han säkert, men det är inte samma glädje i såningsarbetet längre. Då säger Herren - Bryt ny mark! Så inte bland törnen.

Det vittnar om uppbrott i det personliga livet men också om nysatsningar i församlingslivet.

I Sverige börjar något nytt ta form. Vi ser dagligen hur Gud arbetar. Ny åkermark! Han skapar mark där ingen trodde att det fanns förutsättningar. Till och med öknen kan blomma.

Bryt ny mark. Fram med plogen. Gå på djupet i folksjälen.

Bön: Jag ber dig Herre att du ska bryta ny mark i det här landet. Sammanför de källådror som är friska och lämna törnena. 

fredag 10 augusti 2012

Flytande stenar och talande stenar

Idag rapporteras det om ett bälte på 26 000 km2 utanför Nya Zeelands kust.
http://www.vk.se/680053/stenar-flyter-i-stilla-havet

"Det här är otvivelaktigt den märkligaste sak jag har sett under de 18 år jag varit på sjön, säger löjtnant Tim Oscar."

Fenomenet förklaras av att det är stelnad lava som innehåller mycket luft och därför kan flyta Att stenar flyter får väl annars anses gå emot naturlagarna.

En lite långsökt parallell till detta är de "talande stenarna" i Ryssland, Pussy Riot. Vi vet från Guds ord att tiger vi ska till slut stenarna tala och i detta fall är det inga stenar utan ett kvinnligt punkband som stått åtalade i Ryssland. När rättsprocessen i det närmaste var avslutad fick de tilltalade tillfälle att yttra sig i ett slutord, vilket översatts och publicerats på bl.a. bloggen Sub Umbra, skriven av Hans Lindelöw.
http://shakabtseel.blogspot.se/2012/08/nadezchda-tolokonnikovas-slutord.html#disqus_thread

Läs dessa ord! Bland annat sägs detta..." Folket känner sanningen, sanningens vägar kommer alltid på sikt att vinna över listens och lögnens vägar". (Nadezchda Tolokonnikova)

Detta är ett ord att instämma i och även detta att allt ska hålla för att ropas ut från taken! Allt!

Vi måste göra oss redo. Jesus kommer tillbaka.



onsdag 8 augusti 2012

"Demokratisk" Bildt utvisad av depotisk diktator?

Ofta ställs vi inför artiklar och fakta där "sanningshalten" blir nästan helt omöjlig för en vanlig läsare att vaska fram. Ett närliggande exempel är utvisningen av svenska ambassadörer från Vitryssland samt deras tillbakadragande av egen ambassad i Sverige.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15229704.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vitryssland-kastar-ut-alla-svenska-diplomater_7405754.svd


Det officiella uttalandet från Vitryssland pekar på att Bildt trappat upp och (kanske) även igångsatt hela krisen.

 http://www.mfa.gov.by/en/press/news_mfa/e71d47f6469afb39.html.

Bildt å sin sida menar att hela "kampanjen" mot honom och Sveriges arbete i Vitryssland bedrivits av presidenten själv och att det grundar sig i en "rädsla för mänskliga rättigheter".

Och, trots stora brister i händelseförlopp och orsak/verkan i alla processer måste jag ändå uttrycka en åsikt som jag kan stå för trots dessa brister.

* Är vi i lilla Sverige så väl rustade att vi kan utmana diktaturer i hela världen?
* Är våra tolkningar av "mänskliga rättigheter" så allmängiltiga att vi ska och bör inplantera dem i alla länder dit vi hinner åka?
* Kan det möjligtvis vara på sin plats att vår intelligente och internationellt erkände utrikesminister i någon mån insåg dessa begränsningar i den kostym han rör sig?

Ännu representerar han inte Nato och vi är många som önskar att han aldrig ska göra det.

Sverige är inte så framstående i världen längre. Vi har mycket att lära och vi har framförallt inte tillgång till något försvar om vi blir indragna i allvarliga konflikter eller krig.

Bön: Herre, du har sagt i ditt eget Ord att vi ska be för våra ledare och nu lägger vi denna fråga inför dig och ber om ödmjukhet från svenskt håll. I vår Herre Jesu Kristi namn.