fredag 9 november 2012

Grå fåglar går sällan på bio

Förra året hörde jag Annika Burholms dikter i tonsättning av Håkan Wikell framföras. Nu har jag blivit bjuden att lyssna igen, nästa onsdag, på Umeå universitet.

Men det jag ville ta tag i  från den rubrikraden var en annan tankeslinga, inte särdeles lång och kanske inte ens unik i sitt slag, men här kommer den.

Grå fåglar går sällan på bio och tänker man efter har man inte heller skådat några färggranna, ståtliga fåglar på bio. Biosalonger tycks vara otrivsamma för de flesta fågelarter oavsett färg. Och det i sin tur fick mig att reflektera över två ting som min Bibel lärt mig. Den ena saken är, sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska allt det andra tillfalla er.

För ett 50-tal år sedan eller mera talade man om begreppet synd i begrepp av syndakatalog. I min avhandling Synderskan och lagen: Barnamord i tre Norrlandslän 1830-1870, reflekterar jag lite över det begreppet. Den reflektionen ägde en smula vishet, men idag har nog tankarna ytterligare förenklats. Idag tänker jag att den s.k. syndakatalogen kanske uppstod bland en skara som inte riktigt hängde med i väckelsevindarnas fart. Framför dem på vägen fanns de som hade offrat allt, gett allt, där livet var helt Gudscentrerat, där inte något utrymme fanns för att titta till höger eller till vänster eller bakåt. De ville framåt. Och de som kanske blev lite efter på vägen men ändå var kristna fick kanske hänga upp sitt liv lite på att titta på dem och ta efter så gott det gick. Man såg ohc insåg att dansen, den var inte från Gud. Då hade man inte tänkt så mycket på psalmerna som talar om lovsång och dans, utan man hade sett att i hagarna vid dansbanan där kom de oplanerade barnen till och en och annan vände åter från dansen med blåöga och tomma spritflaskor. Nej, det var inte dansen i sig, det var lockelserna, frestelserna och atmosfären de kristna reagerade på. Sedan kom fler och fler saker in i denna oskrivna katalog, en sak var bio. Men det är ju inte därför de grå fåglarna inte vågar sig dit. Idag känner jag ingen kristen som inte går på bio ibland, men visst är det så att filmerna blir allt svårare att se. Det blir allt svårare att välja, och jag för min del ser gärna filmen hemma. Ja, så kunde man ta detalj efter detalj i nämnda katalog och tala om. Alkoholen som föröder så många människors liv och många kristna är inte längre helnykterister. Vi kunde tala om tobak, vi kunde tala om att leva samman utan att vara gifta, eller tala om kärlek sådan som Gud vill ha den.

Denna tråd kom i mitt huvud när jag tänkte på dessa grå fåglar. Men jag tänkte också på att visst är det en stor skillnad på färggranna, fina fåglar och de mera oansenliga små grå. Ja, så är det, men i Guds ögon är de lika mycket värda. En ståtar med fina fjädrar och bröstar upp sig, en annan märker ingen alls, men Gud som är själva livet och livets uppkomst han vet när en endaste sparv faller till marken. Detta är makalöst.

Egentligen kom flera andra tanketrådar också, som har att göra med människorna och deras egenskaper och uteliv och socialitet. Ja, ibland går tankarna igång alldeles för mycket, men jag ska inte trötta ut dig fina vän som läser utan komma till en sluttråd.

Och den är; Om fåglarna får välja syssla, oavsett vilken färg de har, vad gör de då helst? Jag tror de vill flyga. De vill vara fria. De vill se på oss människor som kravlar oss fram i tillvaron. Visst är det kallt ibland, och kanske får fåglarna vara hungriga emellanåt, men de vill ha sin frihet och flyga det är vad en fågel gör allra bäst.

Den Sonen gör fri han blir verkligen fri.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar