onsdag 25 april 2012

Agdas dilemma

Gud har inga favoriter utan vi är alla älskade på samma villkor. Våra villkor i övrigt kan se väldigt olika ut, fysiskt, ekonomiskt och socialt, men hos Gud graderas vi inte efter dessa samhälleliga normer. Med den vetskapen kan det vara extra svårt att känna sig annorlunda i Guds hage. Vare sig det gäller positiv särbehandling eller negativ särbehandling framstår detta som ett stort frågetecken för det får som råkar ut för det. Omedelbara bönesvar, kärleksfullt bemötande, tröstefulla ord i rätt tid - allt detta händer inte alla, det har jag förstått, på samma sätt som utanförskap och att vara utsatt för osynliga maktstrategier inte heller händer alla.

En annan som gick med frågor var den söta lilla hönan Agda. Cornelius Wreesvijks kända sång som många lyssnat till och säkert dragit på munnen åt har en lite sorglig underton av både negativ och positiv särbehandling.

Bakgrunden till Agdas utsatta situation, som varande den enda oskulden i hagen och därjämte förnedrad av den nya unga tuppen som varje dag ryckte en fjäder ur hennes stjärt, så att skammen blev uppenbar, var att hon blev särbehandlad. Att i det tillståndet förstå beteendet av tuppen kan inte ha varit lätt för Agda. "Agdas blod i pulsen brände" och det berodde ju både på hennes förväntan och upphetsning men säkerligen också på den skam som var förenat med att varje förväntan slog slint. "Agda skämdes och grät och tjöt, var gång tuppen en fjäder snöt", och en dag blev det för mycket så hon skrek ut "alla kval". "Hörru du din (...) sprätt, nu vill jag ha ett ärligt svar, varför du mina fjädrar tar, varför nobbar du mig i ett kör, det du med de andra hönsen gör"

Tuppen svarade smått generad (!), du jag älskar dig passionerat, allt du ber om det ska du få - men jag vill ha dig naken då.
 http://www.youtube.com/watch?v=oKUscEWPVAM

Detta handlar om jordisk kärlek, skribenten är inte ens kristen. Men visst kan Gud plocka av oss fjädrarna också. Han vill ensam ha äran. 

Andlig och/eller social

Många uppskattar kyrkans sociala arbete (93% enligt ny undersökning), medan få uppskattar det andliga arbetet (14% enligt samma undersökning).
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=306596
"Kristet socialt arbete utförs inte av allmän snällhet utan på direkt uppdrag av Jesus Kristus själv", säger Elisabeth Sandlund i artikeln ovan.

På #twitter framfördes också med anledning av den här artikeln ett tweet med följande text, "Men blev inte det här lite väl dualistiskt? Vad är skillnaden mellan "andligt" och "socialt"? Mer holism tack! (Joachim Elsander)

Och det i sin tur föranledde mig att göra en enkel sökning på de ord som jag läst så många, många år om. Som tagit halva mitt liv i anspråk, men jag ville se hur de definierades i SAOL. Ordet social definerades där på följande sätt: "samhällelig, samhälls-; välanpassad till samhällets krav; sällskaplig". Ordet andlig fanns inte definierat alls i SAOL vilket gjorde att jag fick gå till Wikipedia där ordet andlig definierades enligt följande: "Beteckning för det immateriella, själslivet, koncept som utgår från antagandet att människan har en inneboende ande". Wikipedia har sedan en ganska lång beskrivning som täcker en hel sida, men vill här ta fasta på endast dessa två aspekter, immaterialitet och inneboende andlighet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Andlighet

Sandlunds beskrivning av socialt arbete som något som utförs på uppdrag av Jesus visar att hon är mycket medveten om dualismen och olikheten i de två begreppen. Elsanders fråga om onödig dualism och en önskan om större holism speglar troligen en hjärtats inställning och en närhet till den "gyllene regeln". Dualismen blir ju på något sätt upphävd i kärleken. Det blir så att säga inte bara ett uppdrag det blir någonting som blir omöjligt att inte göra.

Men dualismen har ändå en mycket viktig roll att fylla. Samhällets behov är omättligt. Ju mer vi försöker mätta detta gap ju mera uppslukas vi och blir till slut till ingen nytta. För att Guds eget rike ska utbredas gäller det att söka hans rike och hans rättfärdighet först. Att söka hans röst och gå in i lydnad för hans ord. Då ska vi se att vårt uppdrag blir möjligt. Han ska ta bröden och de ska räcka. Han ska ta fröet och det ska växa upp och bli det högsta trädet. Han ska ta det lilla och föröka det. När Guds välsignelse kommer till, då växer arbetet trettifalt, sextifalt och hundrafalt. Då är det Guds andes principer som råder och inte "allmän snällhet".  Så Joachim, låt dualismen få leva kvar. Kärleksbudet är ändå sant!

Bön: Herre jag ber att vi ska söka ditt rike och din rättfärdighet först av allt. Då ska Du välsigna verket! I Herren Jesu Kristi Namn. 

tisdag 24 april 2012

Vill du bli räddad?

Jesus dog inte för att vi skulle bilda klubbar eller kotterier. Jesus dog heller inte för att vi skulle förneka honom och hans seger. Den seger som Jesus vann var över världen. Han vann seger över mörkrets makter i himlarymderna. Han vann seger över alla väldigheter och makter som finns i denna tid, som har funnits i alla tider och som kommer att finnas. Jesus vann en fullständig seger över en helt utmanövrerad världshärskare, Satan. Men denna härskare har ännu spelrum över världen. Han har en stor makt och hans absolut enda möjlighet att få makt är att finna bundsförvanter som han kan liera sig med, samarbeta med. Därför kan han få makt över den som ger honom makten. Jesu seger över ondska och mörker gäller världen, dvs. det finns ingenting utanför denna seger. Och han vann den segern för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha ett evigt liv.

Det betyder att ingen och ingenting är utanför hans seger! Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. Det betyder att om vi väljer avgudar istället för Jesus så har vi åter igen trampat Guds egen sons blod under våra fötter. Staten och den falska ekumeniken är en sådan avgud som hånar Jesu seger. Men vi vet att redan vid korset hånades offerlammet som Gud utvalt. När världen hånar och föraktar oss så ska vi tacka eftersom det är den enda makt som ondskan har.

Du kanske tänker att det där gäller inte mig. Jag är god, jag är med i fredsgrupper. Jag är medlem i Amnesty. Jag skänker pengar till tredje världen och jag tycker att alla religiösa ska enas. Jag har det bra, men var och en får ju tro vad han eller hon vill, "blir du lycklig på din tro så...". Jesus lovade aldrig lycka, men vi ska glädja oss i Herren varje dag och tacka honom under livets alla förhållanden.

Kan du tro på denne märklige man som kom i Guds ställe och själv var Gud, och som sa att han var Vägen, Livet och Sanningen? Att ingen kommer till Fadern utom genom honom. Be då en frälsningsbön med mig.

Gud, jag har förstått att du finns. Gud jag har förstått att denne märklige Jesus var din egen son och att han tog min synd och skuld på sig själv för att jag skulle få frid. Jag tror också att Gud Fadern älskade världen så oerhört mycket att det var därför som han sände sin son. Jag tror också på att jag kan bli född på nytt och att den Helige Ande är en verklighet som vill bo i mitt hjärta när jag tror och bekänner Jesu namn. Jesus jag ber dig om förlåtelse för mina synder, både dem som jag vet om och dem som jag inte ens vet om, jag ber dig att bo i mitt hjärta och att jag för alltid ska vara din. 



måndag 23 april 2012

PIEF i Världskyrkorådet (uppdaterad)

PIEF - Palestina Israel Ecumenical Forum, heter den ekumeniska organisationen som sedan 2007 arbetar med Palestinafrågan.
http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/pief-home.html?print=1_print%3

Vad som förvånar mig är målet som är uppsatt - att arbeta mot en illegal ockupation av Palestina. Jag är inte insatt på djupet i dessa frågor, men vet ju att Israel inte godkänner någon ockupation och att enligt Bibeln är landet givet till Israel.

Ur FN:s synpunkt, eller ur ett mänskligt rättviseperspektiv kunde man kanske komma till vilka slutsatser som helst. Efter dialoger, samtal, ekumenik och politiskt arbete kanske man skulle kunna enas om en lösning som världen och de inblandade parterna skulle kunna acceptera, men som kristna har vi inte det uppdraget. Vi ska så långt vi förstår och har insikt i ordet göra Guds vilja här på jorden.

Som vanligt när det gäller ekumenik är hur många kyrkor och organisationer inblandade som helst. Detta är ju även på världskyrkonivå så idéerna är mycket accepterade.

http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/about-pief.html

Och i samarbete med PIEF finns också Jerusalem Inter-Church Center JIC. http://www.oikoumene.org/en/programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/churches-in-the-middle-east/pief/jerusalem-inter-church-centre-jic/about-jic.htm
Och de har även en facebooksida. http://www.facebook.com/pages/Jerusalem-Inter-church-Centre/311176290191

Världskyrkorådet samarbetar även med Middle East Council of churches. http://www.mec-churches.org/

Det som är svårast för mig att förstå är hur man kan politisera det kristna budskapet och Guds löften och göra om dem till nutida rättvisa på våra villkor. När jag läste vidare hittade jag en förklaring till hur man tänkt. I Världskyrkorådets Bernmöte 2008 och det då antagna dokumentet kring "The Promised Land", fastslås bl.a. detta. (citat)

"A central issue for the conference was how the Bible is read. We are called to acknowledge the context of our interpretations and to recognize distinctions between biblical history and biblical story as well as distinctions between the Israel of the Bible and the modern State of Israel. In these distinctions, we are challenged to comprehend the philosophical underpinnings of our interpretations and their ethical implications. The contemporary conflict in Palestine-Israel resounds with biblical metaphors. However, there was significant consensus in the conference that the Bible must not be utilized to justify oppression or supply simplistic commentary on contemporary events, thus sacralizing the conflict and ignoring its socio-political, economic and historical dimensions. We are called not only to expose manipulations of Scripture that ignore context and complexity, but to offer readings of the text that promote the values of God's kingdom: justice, peace, reconciliation, and forgiveness." 
http://www.oikoumene.org/en/resources/documents/wcc-programmes/public-witness-addressing-power-affirming-peace/middle-east-peace/bern-perspective.html

Det innebär att tanken är att omformulera de raka budskapen till Gudsrikesprinciper av idag. Liksom - "Hur skulle Gud ha tänkt idag?" - som om han inte vore av evighet och hade alla tidsrymder i sin hand.

Avslutar detta blogginlägg med en vädjan till dig som läser. Gå in på länkarna, bilda dig en uppfattning, invänta fler röster. Jag har bl.a. skrivit till Dan Johansson och även införskaffat hans bok "Profetiska vägskäl" och läser jag den och tidskriften "Israels vänner" börjar jag kanske få kläm på det här. Återkommer i frågan.

24/4 tillägg
Redan idag vill jag göra ett kortare tillägg. Min avsikt är inte att fördjupa mig i Israelfrågan, det finns andra som kan det området. Min tanke bakom inlägget är snarare att peka på att med de ekumeniska lösningarna blir det fler och fler av Bibelns grundpelare som måste förnekas.

Den lösning som är beskriven på denna sida är ju samma lösning som FN förespråkar. Jag tycker ju att de kristna ska företräda kristna värderingar och sedan sammanställningen av olika röster och samspel mellan dem bör väl ske i opartiska politiska organisationer. Som kristna är det då verkligen meningen att vi både ska företräda oss själva, sedan organisera upp övriga röster och ordna med samspelet också?

Kort och gott: Vi kristna sitter i dessa sammanhang på helt fel stolar. Vi ska företräda Kristus - ingenting annat.











Sjöstedt och Sonera

"Det finns en aningslöshet som gör att man blir helt förbluffad". Så kraftfullt uttryckte sig fastighets- och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt i DN i lördags. http://www.dn.se/sthlm/stockholm-kan-valja-bort-telia

Avslöjandet i Uppdrag granskning http://svt.se/ug/teliasonera-i-hemligt-samarbete-med-diktaturer, förra veckan ledde till en kraftig reaktion hos Sjöstedt. DN sammanfattar så här.

På sin blogg skriver Madeleine Sjöstedt: ”Staden ska inte genom sina avtal indirekt via Telia Sonera, eller annat företag heller för den delen, bidra till att säkerhetstjänster i några av världens mest brutala diktaturer får fri tillgång till all information eller stödja företag som medverkar till systematiska trakasserier och fängslanden av oppositionella.”


Sjöstedt som är mycket besviken på Telia Soneras vd Lars Nyberg har hanterat frågan har nu rest frågan om Stockholms stads anlitande av deras tjänster. Stockholms stad kan komma att säga upp samarbetet med Sonera. 


Det här föranleder några frågor från mig:
1. Vilket ansvarsområde har ett fastighets- och kulturborgarråd? Har hon möjlighet att iscensätta det hot hon offentliggör?
2. Om ett teknikföretags produkter används av diktaturer till felaktiga och etiskt oförsvarbara handlingar ska då företaget avstå att leverera utrustning till det landet?
3. Om en enskild firma eller enskild person använder teknisk utrustning på felaktigt eller etiskt oförsvarbart sätt ska då teknikföretaget avstå att sälja till den kunden? 
4. Hur höga krav kan man ställa på företaget? 


Naturligtvis får ju länderna en annan leverantör om en avstår och frågan är hur långt företagets ansvar ska sträcka sig. Sjöstedt menar att det var i "förgången tid" som företag kunde agera utan etiskt ansvar. Men jag undrar å andra sidan över Sjöstedts motdrag att hota med att Stockholms stad ska säga upp sitt kundavtal som en reaktion på detta. Tillhör inte den sortens agerande också "förgången tid"?



Träd fram

Idag när jag skulle göra en ganska vanlig vardagssak, besöka badhuset, så talade jag med Herren innan jag gick, Herre om du vill att jag ska möta någon särskild eller säga något ord från dig så peka ut den personen speciellt.

Senare när jag simmat klart och låg i bastun började Gud predika för mig i stället. Det blev inte något samtal. Han sa till mig, att den bönen du bad kan jag inte svara på eftersom du inte bad i enlighet med mitt ord. Har jag inte sagt dig, sa Herren, att du ska gripa varje tillfälle, att du ska stå upp i tid och otid och att tiden är kort?

Vilken läxa jag fick!


Men i tid och otid? Det är ju tillräckligt svårt att stå upp och förmana i tid. Vi vet att tiden är kort och vi ska ta vara på varje (lägligt?) tillfälle. Men att dessutom stå upp och förmana och vittna i otid det måste ju vara nästan en omöjlighet. Otiden det är väl den tiden som är oläglig om jag förstår det rätt. Den tiden är oläglig för mig, eftersom jag kanske behöver sömn, vila, mat, eller så är den oläglig för mottagaren. Han eller hon kan ju vara upptagen eller på väg någonstans, men tänk att precis då - mitt i otiden ska vi stå upp!



2 Tim 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och  all undervisning.

För min egen del får jag börja med att stå upp i tid! Åtminstone försöka! Och vi vet att med Guds hjälp klarar vi det mesta. Om Gud är för oss - vem kan då vara emot oss?


Bön: Hjälp oss Herre att ta vara på alla tillfällen som du ger oss. Tiden är kort!

söndag 22 april 2012

ABC - interreligion

Religionernas ABC, för människor som inte kan så mycket om religion men vill lära sig mera.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=306288

Göteborg lanserar ett interreligiöst center där 90 församlingar och religiösa föreningar fått inbjudan att vara med, säger Peter Borenstein, ordförande i det interreligiösa rådet. Göteborgs stad backar upp och ska också få ta del av den kompetens som nätverket besitter. Innan centret uppstod har det länge funnits ett interreligiöst råd.

Vi som tror på Jesu tillkommelse vet att tiden är kort och dyrbar. Att sammanlänka sig med andra läror och ägna energi till detta tror inte jag är en framkomlig väg. Dessa interreligiösa center och råd kan möjligen skapa mera förståelse mellan grupper, men det förenklar på inget sätt evangeliets spridning till människorna. 


Bön: Jag ber dig Herre att väcka oss innan hela landet är fullt av dessa center. Låt oss istället gå tillrätta med landet och med varandra.