lördag 10 mars 2012

Facebook och jobbet?

Allt vad vi säger och gör i det offentliga rummet är mycket lättillgängligt. Idag kan vi läsa om polisen som riskerar att förlora sitt arbete p.g.a. rasistiska inlägg på facebook. http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1614016/Polis-omplacerad---inlagg-bedoms-som-rasistiska.html

Chefsjuristen Mårten Unbeck säger: "Det är otroligt tråkigt att en individ ska kunna svärta ner så många andra, som inte delar hans uppfattning". Polisen är tillfälligt omplacerad och även anmäld för hets mot folkgrupp. Man bedömer även hans uttalanden som starka.

Jag känner inte till historien bakom detta. Jag vet inte om polismannen i detta fall hyser verkliga rasistiska åsikter eller om han uttryckt sig dumt och klumpigt. Jag vet inte om han fått tillfälle till varningar, samtal och normalt hänsynstagande av arbetskamraterna och jag vet inte heller om polismannen getts tillfälle att be om förlåtelse och tillfälle att ändra sitt beteende eller om detta ansågs så oerhört grovt att det omedelbart och med ingen betänketid gavs dessa proportioner.

Inte heller kan jag försvara honom med så litet underlag. Inte kan jag heller klandra arbetskamrater, chefer och jurister. Men jag bor i ett land med tryck- och yttrandefrihet och jag är fri att ställa frågor.

* Är det rimligt att någon kan förlora jobbet efter att ha yttrat sig felaktigt på internet?
* Är proportionerna rimliga, med tanke på utbildningstid, försörjningsbörda m.m.?
* Hur behandlas dessa udda existenser på arbetsplatserna?
* Finns det bara fördömelse och ingen möjlighet till återanpassning?


Jag vet att den Gud som jag tror på han säger genom sin son Jesus Kristus att vi ska förlåta ett obegränsat antal gånger. Vi ska verka för försoning snarare än utstötning. Vår gamla svenska lagstiftning (1734) var i stora drag mycket inspirirerad av Bibeln. Det var tydliga linjer och vi vill inte ha dödsstraff osv. tillbaka och lagarna som var stiftade då skulle inte kunna tillämpas på dagens samhälle. Men jag tror att Gud vill detsamma som då. Rättfärdighet och sanning ska råda. Och människor ska kunna ha en väg tillbaka.

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=6197


torsdag 8 mars 2012

Maranata och Pilgrimshem

Jag har besökt Maranatavännerna i Stockholm. Fyra fantastiska dagar. Vilket bemötande och vilken kärlek vi visats!

Maranata betyder, Jesus kommer snart, och den som tror på det budskapet gör sig fri från det jordiska och lever i uppbrott och i förväntan och glädje. Ögonen är fästa på det som är där ovan men det är ändå mänskligt, levande, praktiskt, organiserat och på allt sätt väl fungerande.

Och, vem var det som trodde en mängd saker som inte alls stämde utan allt vad jag trodde var bara till det bättre. Jag trodde till exempel att Maranatavännerna mest bestod av äldre människor. Fel! Här finns barn, allt ifrån en vecka gamla och sedan i alla storlekar. Ungdomar, unga människor, medelålders, äldre, män och kvinnor. Ja, alla sorter! Så olika! Och så lika! Det finns en grundton av kärlek och förväntan som är gemensam. Syskonskapet går inte att ta miste på och precis som i vilken annan familj som helst kan ibland vardagsproblem uppstå, men problemen löser man tillsammans. Alla är medvetna om sårbarheten som uppstår om man tillåter detta inom gruppen.

Jag kan inte berätta allt jag vill berätta av personlig hänsyn, men jag har inte behövt känna mig ensam eller övergiven en minut och inte heller utsatt för påklistrad vänlighet. Det finns en rymd och äkthet i vänligheten som gör att man ryms och alla kan säga till om de vill vara själva en stund eller en dag eller en vecka...

Guds godhet blir så påtaglig när man får sitta ner och höra spontana livsberättelser som verkligen påverkar. Liv som överlåtits, inte bara på ytan, utan helt och hållet, materiellt, själsligt, andligt och som ställts i Herrens tjänst, strålar på ett särskilt sätt ut Jesu kärlek.

Kärleken är nykter! Den helige ande är påtaglig men här handlar det inte i första hand om upplevelser utan om Ordet. Ordet ska ha framgång i oss. Genom ordet byggs det levande templet och ingen söker den andliga "berusningen" även om jag fått vittnesbörd om både fall och upplevelser.

Vad kan jag säga mera? Ja, att fler borde besöka pilgrimshem. Berätta för andra att det finns. Delta, hjälp vännerna, sprid budskapet och välsigna dem ekonomiskt.