onsdag 14 mars 2012

Nio av tio ...

Nio av tio filmstjärnor använder Lux.


Den här och liknande annonser kunde man läsa i veckotidningarna när jag var barn. Så mild, så mjuk, så rengörande. Ljuvligt lödder...:)))


Och nio av tio måste ju ha rätt. Och det är inte vilka som helst heller. Filmstjärnor! Jane Fonda.

Wow!

Vi kanske kan skratta åt eländet, men bakom texten ligger allvar. Hela länder styrs på det här sättet. Attityder, undersökningar, scoop, senaste nytt, vad har hänt? Vad tycker människorna nu? Är någons rykte i fara? Vad säger människorna? Vad tycker de om mig som ledare? Har jag förtroende kvar? Måste jag putsa fasaden?

Nio av tio. När Jesus korsfästes skrek folkmassan, korsfäst, korsfäst, och de begärde Barabbas fri. Demokrati. Men det finns ju inga alternativ. Vem vill ha diktatur? Ingen.

Men nio av tio har inte alltid rätt. Inte ens om de är filmstjärnor eller något annat högstående.

Sanningens Ande

Idag skriver jag från min gamla Bibel, 1917 års översättning.

Joh 16:7-11

"Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.

Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom.

I fråga om synd, ty de tro icke på mig;

I fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer;

i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd."

Några reflektioner


I min Bibel 2000 står det t.ex. att Hjälparen ska visa världen vad synd, rättfärdighet och dom är. I denna översättning står det att Hjälparen skall låta världen veta vad synd, rättfärdighet och dom är! Vilken skillnad! När du låter någon veta något så kan du ta alla metoder i anspråk. Du kan lägga fram fakta. Du kan tala. Du kan vittna med handlingar. Församlingens uppgift är fortfarande att låta världen veta detta. Det sociala evangeliet med alla dess goda verkningar är bara en del av detta. I uppdraget att låta världen veta ingår mycket mera än tysta vittnesbördets praktik! Om vi skulle vara hänvisade till att bara visa så som det står i vår Bibel 2000 blir vi ju i det närmaste belagda med munkavle.

I v. 13 kan vi också läsa fortsättningen som styrker att vi ska tala!

"Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma skall."

Här ser vi att den som har sanningens ande skall tala allt det han hör! Allt!
Men säger du kanske, hur skulle det gå? Jag har ett böneämne och lite annat smått och gott som jag går omkring och tänker på - men det är mellan Herren och mig! Jaså!

Allt ska han tala! Inte visa! Inte hemlighålla! Inte gömma! Och inte nog med detta han skall även tala om vad komma skall. Berätta öppet om framtiden, om valen i denna tid, om himlen och om helvetet.

Sanningens ande ska berätta om synden. Han ska berätta det för världen som inte tror på honom. Det är lite av en paradox! Synden är ju att de inte tror på honom. Men det är världen som ska höra förkunnelsen om synd, rättfärdighet och dom.

Sanningens ande ska också upplysa oss om rättfärdighet. Och det gör han genom sitt eget ord. Guds ord som vi är satta att förkunna. Medan lärjungarna hade Jesus, kunde de luta sig mot honom i svåra frågor. De kunde också gå efter och försöka likna honom. Men Jesus säger i sitt avskedstal att det är nyttigt för dem att han går bort. Vilken förtvivlan! Hur ska de klara sig? De har blivit så fullständigt beroende av sin vän, mästare, Herre och tjänare Jesus Kristus som de bekänt vara Guds egen son. Hur kan det vara nyttigt att han går? Han är deras allt!

Men Jesus talar om för dem vilken väg han måste gå. Han berättar för dem om sin död och uppståndelse. Han berättar om den helige ande och vilken seger han är delaktig i att vinna för oss.

Och han säger att sanningens ande ska upplysa oss om domen. Domen gäller världens furste! Eller som det står i Bibel 2000 Världens härskare! Ty denna världens furste är nu dömd! Halleluja!

Ännu i vår tid går denna furste fram som segerherre på jorden och skördar människoliv. Hans vapen är lögn och bedrägeri. Han erkänner inte alls att han är besegrad, men när du ropar på Jesus och hans försoningsblod och berättar för honom att han är dömd, då rasar han obarmhärtigt, men kan ingenting göra!

Vi vet att han är dömd! Vi vet att Jesu seger håller! Både i denna tiden och i evigheters evighet! Amen!

Bön: Lär oss Herre att lita på Sanningens Ande! Lär oss leva i din seger dag för dag! 

tisdag 13 mars 2012

En klippa

I söndagens predikan hållen på Maranata i Stockholm av Hans Lindelöw togs det i flera sammanhang upp om klippan. Klippan Kristus. Predikningarna läggs i mediearkivet och denna kommer inom kort.  http://maranata.se/media/ljudarkivet/

Det var många saker jag fäste mig vid i predikan men en sak alldeles särskilt. I psalm 61:3 kan vi i folkbibeln läsa: "Från jordens ände ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar. För mig upp på en klippa som är högre än jag."
I min Bibel som jag har hemma (Bibel 2000) läser jag i samma vers: "Från jordens ände ropar jag till dig i min förtvivlan. Rädda mig upp på en klippa och ge mig trygghet."

Båda verserna inger hopp i en mörk situation men den första översättningen säger ju något mycket mera än den andra. En klippa högre än jag, där finns vila, där finns ro, där finns även tryggheten som nämns i den andra översättningen. 

I 1 Mos 49:24 benämns Herden som Israels klippa. I 2 Mos 33:21 säger Herren att klippan är en plats nära intill honom. I 5 Mos 32:4 sägs det att Han är klippan (...) en trofast Gud. Det talas också om hala klippor, hårda klippor och klippor som ger vatten. Men framför allt är Kristus klippan. 

1 Kor 10:4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem och den klippan var Kristus. 

Som ytterligare jämförelse Ps 61:3 tittade jag i Levande Bibeln som jag också har hemma. Versen är då översatt så här: "Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan."

Hur kan Bibelöversättningarna vara så väldigt olika? 

Bön: Tack Herre för att du är en klippa högre än jag. Tack för att du är levande och verksam idag och för att du leder oss på rätta vägar för ditt namns skull. 




måndag 12 mars 2012

Cirkeln sluter sig?

Man kan dö av brustet hjärta, det är ingen myt, säger forskare idag. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brustet-hjarta-kan-doda_6916763.svd

Orsaken är kraftig stress och kan utlösas av en kraftig emotionell upplevelse. Delar av hjärtat slutar slå och i värsta fall slutar det med döden. Fysiskt kan sprickan ibland iakttas.

Det här påminner mig om en bok som jag läste för några år sedan. Idéhistorikern Karin Johannissons utmärkta studie om en känslas förändrade användning i olika historiska rum. Boken heter Nostalgia och handlar således om känslan nostalgi.

När vi idag talar om nostalgi tänker vi på något gammalt, något sentimentalt och något som vissa längtar tillbaka till. Har du hört frågan, "börjar du bli nostalgisk"? Det nämns ibland i samband med vissa musikstilar eller om hemtrakter och byar där det finns minnen sedan barndom. Ofta benämns känslan ganska ytligt.

Tyvärr har jag inte just nu tillgång till Johannissons bok eftersom hon talar absolut bäst själv. Formuleringarna är så träffande och klara och beskrivningarna går inte så här i efterhand efterlikna, men jag vill ändå lite kort berätta poängen med det jag vill säga. Enligt Johannissons studier var nostalgia förut (16-1700-tal) ett allvarligt sjukdomstillstånd. Den drabbade riskerade ofta döden. Insjuknandet kunde ske i ett främmande land om de var utkallade som soldater och det fanns i stort sett ingen bot. Ett sakta förtvinande inträdde och personen riskerade att dö, vilket många gjorde, om inte transport till hemorten ordnades.

Bristen på kärlek, närhet till hemmet, och kända miljöer kunde alltså orsaka en så stark längtan att det fysiska tillståndet nedsattes och den sjuke blev sängliggande. Någon kanske drar på munnen och har svårt att tänka sig att detta är sjukdomsorsaken, men vem minns inte debatten om de apatiska barnen? Vissa ville ju mena att barnen överdrev, att beskrivningarna var mättade med överdrifter osv. medan många psykologer och läkare i nära kontakt med barnen kunde skriva medicinska expertutlåtanden om tillståndets absoluta allvar. Kanske led de av den sjukdom som Johannisson beskrev som nostalgia?

Och nu ser vi att brustet hjärta är heller ingen myt. Hur mycket av fysiologin samverkar med vårt psyke och vår känsla? Kanske är Bibelns målande beskrivningar inte bara målande - kanske innehåller de även medicinska förklaringar som håller än idag?


Olika ord - olika tider

2 Krön 10:16 När Israeliterna märkte att kungen inte lyssnade på dem svarade de: "Vad har vi för del i David? Vi har inget gemensamt med Jishajs son. Vänd hem israeliter! Sköt ditt eget rike David."
v. 19 Så bröt Israel med Davids ätt. De är skilda åt än idag.

Bakgrunden är Rehabeams ärelystnad. Israel hade bett om lättnad och förändringar till det bättre. Rehabeam sökte först råd hos de äldre som rådde honom att tala milt till folket så skulle de lyda honom alltid. Sedan gick han till de yngre som ville att han istället skulle dubbla bördan och komma med starka varningar om sin styrka. "Om min far pryglade er med spö, skall jag göra det med skorpiongissel."

Resultatet blev som vi ser en brytning.

I en annan tid och med andra ord blev det också brytning. Men den här gången var de obekväma orden från Jesus och manade till efterföljelse.

Joh. 6:51 Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.

Tvisten som uppstod fick till resultat att de flesta lämnade Jesus. Det blev ett uppbrott.

v.60 Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?
v. 66 Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom.

Två olika ord - två olika tider. Två olika slags kungar. Den ena från jorden, den andra från himlen.

Båda orsakade uppbrott med sina ord. Den förste - Rehabeam, var ärelysten och insåg inte alls sin makts begränsning. I sina egna ögon var han en väldigt viktig person och han trodde att de hårda orden skulle få israeliterna lydiga under hans välde. Men de vände sig från honom och gick fria sin väg. Sköt ditt eget rike David!

Nu i efterhand vet vi ju svaret på att lärjungarna som lämnade Jesus för hans obekväma och outhärdliga ord gjorde fel val. Vi vet att de skulle ha följt i det fallet - trots att orden var obekanta och till och med outhärdliga. Men hur kände de sig när de gick sin väg? De hade inte facit som vi. Men vi ser en stor skillnad i sättet de gör sitt uppbrott på i jämförelse med israeliterna ovan.

I exemplet ovan hade Rehabeam vägrat lyssna på de äldres råd, han hade gett dem ord tillbaka som speglade hans onda väsen. Det visade att han hade stora maktanspråk som inte överensstämde med verkligheten. När israeliterna gick lämnade de honom med ord som säkert stannade kvar i hans medvetande. De gick med orden att de inte hade någon del i detta, de ville ta avstånd och de markerade detta ytterligare genom att säga: Sköt ditt eget rike David! och sedan dröjde de inte kvar - utan gick!

I exemplet med Jesu lärjungar som gick finns hela tiden auktoriteten hos Jesus. Detta kan vi se av hur samtalet löper och inte bara från det faktum att vi har facit i handen - att han verkligen var Guds son. När de säger att det är outhärdligt det han säger, då talade de sinsemellan, med varandra om situationen. Jesus vände sig däremot direkt till dem: Får det här er att vackla?  Och sedan berättar han om orden av ande och liv och att ingen kan komma till honom om han inte fått det som en gåva av Fadern.

Det var då..., "många av hans lärjungar drog sig tillbaka och inte längre ville följa med.

Alla har vi säkert hamnat i båda dessa lägen. Ibland har vi fått gå ifrån ett sammanhang med sista ordet och med vind i ryggen och ibland har vi dragit oss tillbaka, men ofta är uppbrotten en samverkan mellan yttre och inre händelser i våra liv. Orden vi yttrar - så viktiga de är. Lägger vi bördor på andra med våra ord eller lättar vi andras bördor? Talar vi ord av ande, liv och gemenskap som inte alls tas emot eller är vi helt enkelt för tysta med vårt vittnesbörd?

Bön: Herre hjälp oss gå när vi ska gå och vänta när vi ska vänta. Lär oss Herre att använda rätt ord i rätt tid!

söndag 11 mars 2012

Kony 2012

Youtubeklippet Kony 2012 har redan 70 miljoner tittare världen över. http://www.youtube.com/watch?v=Y4MnpzG5Sqc

Det handlar om Joseph Kony, LRA och Uganda. De händelser som beskrivs är helt enkelt fruktansvärda, men ugandiska bloggare har reagerat och sagt att de inte känner igen sig i klippet. De känner sig förminskade och de upplever även att klippet är missvisande på olika sätt. http://www.youtube.com/watch?v=Y4MnpzG5Sqc

Själv reagerade jag också starkt på klippet. Inte bara för våldet och beskrivningarna utan framförallt på sättet detta framförs. Hur Kony 2012 ska bli (läs är) en internationell kampanj. Hur internet är fyllt av röda (hatfyllda?) affischer med Kony´s ansikte på. Där segern som utlovas är hans fängslande och de osynliga barnens synliggörande.

Alla dessa människor, alla dessa soldater, allt detta blod, allt detta hat. Att bemöta ont med ont.

Jag vill inte se de här affischerna kring världen. På vilket sätt har världen blivit bättre av att vi klistrar upp hatobjekt på väggar och affischtavlor? På vilket sätt kan Konykampanjen ge hopp?

Nej! Vi som tror på Honom som frälst oss. Vi sätter vårt hopp till honom. Vi vill se Jesus upphöjd och vi vill se Guds församling i tillväxt. Vi tror på honom som kan befria! Från både yttre och inre slaveri!

Bön: Jag ber dig Herre, grip in i denna världsomspännande rörelse med din kraft, med din ande, med din kärlek. Ställ till rätta. Besegra det onda.