måndag 12 mars 2012

Olika ord - olika tider

2 Krön 10:16 När Israeliterna märkte att kungen inte lyssnade på dem svarade de: "Vad har vi för del i David? Vi har inget gemensamt med Jishajs son. Vänd hem israeliter! Sköt ditt eget rike David."
v. 19 Så bröt Israel med Davids ätt. De är skilda åt än idag.

Bakgrunden är Rehabeams ärelystnad. Israel hade bett om lättnad och förändringar till det bättre. Rehabeam sökte först råd hos de äldre som rådde honom att tala milt till folket så skulle de lyda honom alltid. Sedan gick han till de yngre som ville att han istället skulle dubbla bördan och komma med starka varningar om sin styrka. "Om min far pryglade er med spö, skall jag göra det med skorpiongissel."

Resultatet blev som vi ser en brytning.

I en annan tid och med andra ord blev det också brytning. Men den här gången var de obekväma orden från Jesus och manade till efterföljelse.

Joh. 6:51 Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.

Tvisten som uppstod fick till resultat att de flesta lämnade Jesus. Det blev ett uppbrott.

v.60 Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?
v. 66 Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom.

Två olika ord - två olika tider. Två olika slags kungar. Den ena från jorden, den andra från himlen.

Båda orsakade uppbrott med sina ord. Den förste - Rehabeam, var ärelysten och insåg inte alls sin makts begränsning. I sina egna ögon var han en väldigt viktig person och han trodde att de hårda orden skulle få israeliterna lydiga under hans välde. Men de vände sig från honom och gick fria sin väg. Sköt ditt eget rike David!

Nu i efterhand vet vi ju svaret på att lärjungarna som lämnade Jesus för hans obekväma och outhärdliga ord gjorde fel val. Vi vet att de skulle ha följt i det fallet - trots att orden var obekanta och till och med outhärdliga. Men hur kände de sig när de gick sin väg? De hade inte facit som vi. Men vi ser en stor skillnad i sättet de gör sitt uppbrott på i jämförelse med israeliterna ovan.

I exemplet ovan hade Rehabeam vägrat lyssna på de äldres råd, han hade gett dem ord tillbaka som speglade hans onda väsen. Det visade att han hade stora maktanspråk som inte överensstämde med verkligheten. När israeliterna gick lämnade de honom med ord som säkert stannade kvar i hans medvetande. De gick med orden att de inte hade någon del i detta, de ville ta avstånd och de markerade detta ytterligare genom att säga: Sköt ditt eget rike David! och sedan dröjde de inte kvar - utan gick!

I exemplet med Jesu lärjungar som gick finns hela tiden auktoriteten hos Jesus. Detta kan vi se av hur samtalet löper och inte bara från det faktum att vi har facit i handen - att han verkligen var Guds son. När de säger att det är outhärdligt det han säger, då talade de sinsemellan, med varandra om situationen. Jesus vände sig däremot direkt till dem: Får det här er att vackla?  Och sedan berättar han om orden av ande och liv och att ingen kan komma till honom om han inte fått det som en gåva av Fadern.

Det var då..., "många av hans lärjungar drog sig tillbaka och inte längre ville följa med.

Alla har vi säkert hamnat i båda dessa lägen. Ibland har vi fått gå ifrån ett sammanhang med sista ordet och med vind i ryggen och ibland har vi dragit oss tillbaka, men ofta är uppbrotten en samverkan mellan yttre och inre händelser i våra liv. Orden vi yttrar - så viktiga de är. Lägger vi bördor på andra med våra ord eller lättar vi andras bördor? Talar vi ord av ande, liv och gemenskap som inte alls tas emot eller är vi helt enkelt för tysta med vårt vittnesbörd?

Bön: Herre hjälp oss gå när vi ska gå och vänta när vi ska vänta. Lär oss Herre att använda rätt ord i rätt tid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar