lördag 25 maj 2013

Stenen som förenar

När jag hittade det här inlägget som även det är från år 2008 så tänkte jag först låta det falla i glömskans hav. Orsaken till det är att jag i många år hade en något blåögd inställning till ekumenik. När mina ögon senare öppnades så har jag istället skrivit och verkat för att vi inte ska delta i detta mänskliga byggande av världsvida organisationer och slutligen en världskyrka.

Men så läste jag en gång till och märkte att här skriver jag inte ett enda ord om den typen av ekumenik. Allt handlar faktiskt om HONOM - Jesus, stenen som förenar!


                      Umeå 2008-09-02

 

 

Stenen som förenar

 

När kommer Jesus tillbaka?

 

Han kan nog inte komma förrän hans vilja har skett på jorden så som den skett i himlen.

 

Vad är då hans vilja?

 

Jo, att vi ska älska Herren vår Gud av allt vårt hjärta och förstånd och vår nästa så som oss själva. Vi ska gå ut med budskapet om fred och vi ska förlåta varandra så som han har förlåtit oss. Vi ska överlåta domen till Gud vår Fader och söka upp de vilsegångna fåren.

 

Om vi riktigt noga tänker efter så finns det alltid, alltid ett korn som förenar. Alltid. I alla sammanhang.

 

Om vi söker det kornet, finner det och låter det växa så byggs broar. Broarna är till för att gå på och när flödena öppnas så öppnar Gud sin kran och renar det som inte är rent. Kärleken förlåter många synder. Vi behöver bara finnas där och möta dem på broarna men tillsammans måste vi söka efter de korn som förenar.

 

Gud gråter i sin himmel och i våra hjärtan när kristna blir en minoritet, när vi smutskastas och stigmatiseras, när vi inte kan och orkar stå upp för vår tro i det offentliga samtalet. När vi inkallas i offentligheten så är det för det mesta för att vara ”emot” något. Vi borde inte tacka ja till sådana kallelser. De går rakt emot Jesu anvisningar. Vi ska inte rensa templet förrän vi har auktoritet till det!!!

 

Hur arbetar motståndsrörelser i underläge? De samlas, skaffar sig vapen och vinner fästen allt eftersom. De skickar inte sina ledare till tv-studion för att fängslas offentligt. Vi måste inse att vi är i ett krig. Även om Jesus vann seger för 2000 år sedan för oss så återstår jorden att vinna.

 

Vi måste få vishet. Vi måste sluta kasta sten. I stället måste vi söka efter de stenar som förenar.

Kuriosa - om tid (2008)

Frid vänner!
Jag hittade kortare inlägg som jag skrivit 2008, innan jag skaffade den här bloggen. När jag skrev det här var jag ännu medlem i pingströrelsen och hade reagerat på många företeelser. Det här är en kort sådan reaktion.


 

Maskineri eller väckelse

Det var tur för oss att Jesus hade tid att gå omkring på jorden och predika och göra gott i tre hela år. Det var också tur för oss att Johannes gick före och banade hans väg. Det var tur att Johannes hade tid att vara så länge i öknen och att han inte var blyg och försynt av sig. Det var tur att han vågade skrika till folk och det var tur att han såg vad som fattades dem. Det var väldigt tur att han hade tid med Jesus den där dagen som han kom till honom och ville bli döpt av honom. Han kunde ha varit trött. Så många människor de döpte, han och hans lärjungar, dagarna i ända.

 

Tur för oss att inte Johannes var på väg till caféet, secondhandaffären eller fotbollsmatchen. Tur att han inte hade så mycket annat att stå i.

 

Var fick han all sin tid ifrån?

 

Det verkar ju vara en omöjlighet. Att någon skulle ha tid att bara prata med människor och skrika åt dem i flera år. Leva på honung och klä sig i gammalt skinn. Konstigt att folk ens brydde sig, så som han såg ut. Hade det varit idag hade han nog suttit bland a-lagarna och gett upp. Eller?

 

Hur skulle Johannes göra idag? Var skulle han skaffa sig tid i ett samhälle som är så styrt av stat och arbetsmarknad? Var skulle han ställa sig och skrika? På torgen? Och bli tagen för galen? Skulle han ge upp och kasta in handduken? Lägga sig ner och läsa i bokrullarna? Vad skulle då hända med honom? Johannes skulle nog krevera till slut. Han skulle bli en tidsinställd bomb eller en opportunist. Var skulle den radikale Johannes få plats i våra församlingar? Vem skulle bry sig om honom och vem skulle lyssna?

Liten kommentar: Detta bekräftar för mig ännu tydligare Maranataropet i mitt hjärta som funnits där t.o.m. innan jag läst en enda bok eller skrift eller innan jag fått något Midnattsrop i handen. Jag återkommer nog med fler av dessa inlägg.

 

 

 

 

torsdag 23 maj 2013

Vad ägnade sig Noa åt?

Detta inlägg blir bara några få korta rader. Jag ska erkänna att jag haft bättre dagar och då borde man kanske "komma form" som det heter innan man delar med andra, men nu kom en sak jag ville dela i alla fall. :)

Jag lyssnade på Arne Imsens predikan, Att vara ett maranatavittne (1994), idag. Om du inte hört den undervisningen så rekommenderar jag den starkt. Den har så mycket substans så det bästa är att du lyssnar själv, men de få orden jag ville dela talar han om i slutet av denna predikan.

Vad sysslade Noa med? Han blev ensam. Han blev säkerligen omtalad. Han levde i en samtid som var som vår är nu. Han kunde ha ägnat hela livet  åt att  kämpa mot mörkret och analysera konsekvenser hit och dit, men han jobbade varje dag idogt på arken. Han gjorde den efter den mönsterbild han fått av Herren, han såg liksom framför sig något som Herren lovat. Jobb, jobb, jobb, och sen i arken, trångt, trångt, trångt, och mörkt, mörkt, mörkt...

Men vi vet att det ledde till seger! Därför ska jag försöka kämpa mindre mot mörkret och tacka Herren mera för ljuset. Jag vill komma nära och jobba på arken av idag. Församlingen.



Dina barn

 Jes 54:11-13 Du arma som har blivit så drabbad av stormar utan att få någon tröst, med blyglans skall jag nu mura dina stenar och ge dig grundvalar av safirer. Jag skall göra dina tinnar av rubiner, dina portar av karbunklar och hela din ringmur av ädla stenar. Dina barn skall alla bli HERRENS lärjungar, och deras frid skall vara stor.

Halleluja! Vilket löfte! Texten handlar om Sions upprättelse, men tänk att Herren vill upprätta oss var och en på detta sätt individuellt också. Här liknas Sion vid en barnlös kvinna, men det finns också parellellställen som talar om en övergiven kvinna och en förskjuten ungdomshustru. Löftena gäller den som upplevt förkastelse.

Jes 54:4-5 Frukta inte, ty du skall inte komma på skam, blygs inte, ty du skall inte bli förödmjukad. Nej, du skall glömma din ungdoms skam, och ditt änkestånds förakt skall du inte mer komma ihåg. Ty den som skapat dig är din man, HERREN Sebaot är hans namn, Israels Helige är din återlösare han som kallas hela jordens Gud.

Kristus är min man, Jesus är min man, han är den som har återlöst mig. Det är han som har vunnit seger! Det är han som dog för mig! Det är han som dog för mig! Det är han som lever idag och sitter på Gud Faderns högra sida och manar gott för mig. Och det underbara är att han älskar det som andra förkastar. Han omsluter det som andra slänger bort. Han fyller behoven hos den som behöver honom och han släcker törsten hos den som törstar.

Gud svek inte när människan svek (Arne Imsen: Att vara maranatavittne).

Och Jesus är inte bara sanningen och livet. Han är också vägen! Vägen som vi ska ha kontakt med som vi ska gå på och som vi ska hålla oss nära. Herren är inte bara min herde, han är också min man. Och tänk att vi får ta till oss löftet om våra barn. Dina barn ska alla bli HERRENS tjänare!

Halleluja!!! Halleluja!!! Halleluja!!! Halleluja!!! Halleluja!!!



onsdag 22 maj 2013

Pussar eller heliga kyssar?

På det inlägg som jag skrev för några dagar sedan angående SVT:s "gaykupp" inför beräknade 125 miljoner tittare, fick jag en reaktion från en person som tyckte att det är väl inte fel att "män pussas". Då vill jag för det första hävda att de här "pussarna" skedde i en kontext där vi sände programmet över hela världen och där pussandet skedde inför en "präst". Pussen i det här fallet bekräftade alltså ett äktenskapsförbund av oheligt slag. Detta är något som långt ifrån alla länder accepterat. Dessutom är det väl en mycket kraftig förminskning av ett världsomspännande antikristligt system av homosexualitet att benämna det vid "män som pussas".

Observera att Gud inte är emot män som pussas! Tvärtom! Gud önskar att vi ska hälsa varandra med heliga kyssar 2 Kor 13:12, och på många ställen omtalas kyssar i Bibeln som en mycket kärleksfull handling.

Om jag har någon ny läsare är det bäst att jag på en gång säger att jag är vare sig katolik eller muslim eftersom jag vet att kyssar är mera vanligt inom dessa traditioner. Och det är en ganska fin tradition, men som svenskar är vi vana vid en viss distans och kanske skulle det kännas onaturligt för oss. Jag minns för några år sedan när vi hade en utbytesstudent hos oss några dagar, hur förvånad jag blev på morgonen när jag blev hälsad på det här sättet. Det var ju lite "luftkyssar" men ändå ett väldigt fint sätt att visa uppskattning och respekt.

Många gånger har vi varit så rädda för närhet i församlingarna. Jag vet att jag fört på tal förslag om fottvättning, och nu har det blivit ganska vanligt att man tvättar varandras fötter i möten. Jag tror att det är särskilt uppskattat av de som är äldre och de som är väldigt ensamma. En kärlekshandling som kan lösa upp många knutar i en människas liv. Den som verkligen gjorde en stor kärlekshandling var synderskan som bröt den värdefulla alabasterflaskan och vätte Jesu fötter med sina tårar. Hon kysste hans fötter och torkade honom med sitt hår. (Luk 7:37-50)

Men kyssen i sig självt är inte helig. Judas förrådde sin mästare med en kyss, Matt 26:48-49, Mark 14:44. Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"

Förräderiet var allvarligt. Jesus gick döden till mötes. Dagens förräderi är också allvarligt. Det är en mycket stor och allvarlig skillnad mellan att hälsa varandra med heliga kyssar, vilket omnämns på flera ställen i de brev som apostlarna skrev. Vi vet också hur Paulus överröstes med kyssar inför sin vandring till Jerusalem, Apg 20:37. De visste och han visste att de inte skulle ses igen. Det handlade här om en oerhört innerlig kärlek mellan Paulus och församlingen.

Jesus älskar oss så innerligt. Så nära vill han ha sin församling. Jesu blod renar från allt och han fyller alla våra behov med sitt goda. Hans kärlek är ren, mild och god. Han förstår oss också på allt sätt eftersom han varit prövad i allt, dock utan synd. Läs Guds ord och låt den helige ande läsa dig. All sådan läsning slutar med att vi måste erkänna vårt totala beroende av Honom.

tisdag 21 maj 2013

Mer kärlek - mindre hat

Mer kärlek, mindre hat, det är ett argument som blivit flitigt använt på olika diskussionsforum angående homosexualitetens segrar i land efter land.
http://hbl.fi/nyheter/2013-05-18/451436/frankrike-godkande-lag-om-samkonade-aktenskap

Med denna typ av argument visar man att med kärlek avser man då endast själslig, fysisk, kroppslig och sexuell kärlek. Man tänker sig också att mängden kärlek i världen skulle tillta i samma omfattning som antalet par som bildas och som därmed öppet kan visa och utöva denna kärlek till varandra. Om inte den nya lagen fanns som gynnar samkönade äktenskap så skulle dessa personer med andra ord riskera kärlekslöshet. Brist på kärlek eller ensamhet.

Men som jag tidigare  har nämnt på denna blogg så är Bibeln, vilket är Guds eget ord, mycket tydlig på den punkten att homosexualitet är en synd. Det är till och med en mycket allvarligt synd, så kallad blodskuld.
http://gbajohansson.blogspot.se/2013/05/aär-bibeln-oklar-om-homosexualitet.html

Nu har vi hamnat i en svår logik där vi antingen tvingas säga att personerna som hävdar att kärleken ökar och hatet minskar med den nya lagstiftningen fel eller så måste vi börja tvivla på om Gud verkligen älskar människan fullständigt.

En Gud som älskar fullständigt och utan gräns och som inte innehåller minsta lilla mörker (t.ex. hat) skulle ju inte på pin kiv ha kommit på livslagar och gränser för oss som skulle minska kärleken och öka hatet. Tvärtom! Gud önskar gemenskap, glädje och harmoni. Han är kärlek och ljus och han har vunnit seger över allt det onda.

Vi vet också att han bevisade sin kärlek till oss på ett sätt som är fullständigt ofattbart, när han bar våra synder upp på korsets trä och dog för oss. Detta gjorde Gud för att vi skulle finna en väg till honom. En väg som människan skulle kunna hantera och ta emot. Allt annat hade varit för svårt för oss. Men detta! Att tro på honom som han har sänt, det är inte svårt. Det kan människan klara.

Jag skulle vilja vända argumenten som syns i alla gratulationstexter till Frankrike och säga att hade ni stått kvar i Guds vilja och hade ni sökt honom som dog för oss, då hade det blivit mer kärlek och mindre hat. Nu kanske det blir motsatt.

Legaliserad pedofili - reagera!

Iran sänker åldern för barnäktenskap så att bruden nu får vara nio år när hon gifter sig. Det här strider inte mot sharia, och de som menar att man bör vara i 25-årsåldern när man gifter sig har fel, menar Al-Sheikh, en av de högre ledarna i Saudi-Arabien. I det landet har man nyligen antagit en lag om giftermål vid tio års ålder. (i den citerade artikeln finns inte något uttalande från ansvariga i Iran)
http://avpixlat.info/2012/07/25/irans-parlament-sanker-aldern-for-barnaktenskap-flickor-far-vara-under-10-ar/

Hans argument är grundade dels på erfarenhet av ungt mödraskap och dels på tron på god uppfostran. "Våra mödrar och mormödrar gifte sig vid 12 års ålder", menar han, och en "god fostran" gör flickorna redo att ingå äktenskap så tidigt som vid (9)/10 års ålder. I den åldern har de kommit in i puberteten och då finns det inga hinder, menar han.

The Saudi National Human Rights Assosiation (NHRA) har protesterat hos myndigheterna och försöker få till en ändring av denna lag. De menar att det här är ett övergrepp mot barnen och deras rätt till en barndom.

Och självklart tycker vi alla västerlänningar för en gångs skull säkert lika. Här är en fråga som griper över nations- , generations- och till och med religionsgränser. Var och en inser att detta är fel mot barnen. De får inte möjlighet till utveckling, inte ens kroppsligt hinner de bli utvecklade tillräckligt för att kunna klara av det krav som ställs inom ett äktenskap. Ännu mindre hinner andra gåvor och talanger utvecklas, och hur ska de kunna föra över något till sina barn om de själva är barn när de får barn?

Jag tycker att de som omfattas av sharialagar och bor i västvärlden måste reagera! De som fått trygghet i andra länder, nu blir det uppenbart att det måste ske förändring. Och i en förlängning måste man också fråga sig om den Gud man tillber är god eller ond när han tillåter barnäktenskap.

Bön: Jesus jag ber för flickorna i Iran. Jag ber att du ska beskydda dem från dessa övergrepp. Jag ber att du som är en levande Gud ska uppenbara dig för dessa ledare så att det blir uppenbart vilken Gud de ber till. I Jesu namn!

måndag 20 maj 2013

Samla

Ps 50:5 Församla till mig mina fromma, som sluter förbund med mig vid offer."


Vår uppgift här på jorden är att samla ihop människor till Herren. Människor som ska bli frälsta. Människor som ska lämna skatterna på jorden och börja samla skatterna till himlen.

I Guds ögon är detta ljuvligt när vi samlas i endräkt för att prisa hans namn. Upphöja honom som är konungarnas Konung och herrrarnas herre. Han som vunnit seger för oss och för alla folk och länder.

Halleluja!

Orden är ett liten del av det bibelstudium som Paulus Eliasson nyss hållit i pingstkonferensen i Råholt, Norge som maranatavänner har tillsammans med pilgrimsfolket. I Norge har man fortfarande kvar annandag pingst som helgdag.

På vilket sätt följer du påven Mark?

Mark Levengood intervjuas i tidningen Metro om sitt liv. Intervjun är ganska kort men hinner ändå med att svepa över många ämnesområden. Allra sist kommer man in på Mark Levengoods katolska tro.

http://www.metro.se/noje/kellman-dricker-te-med-mark-levengood/EVHmeq!ixoh2NRydtCX2/

Frågan han får kring detta är kort, det handlar om hans inställning till nye påven Fransiscus, och Mark menar att han "verkar rätt trevlig". Men sedan är Mark upprörd över pedofilskandalerna som han tycker de  har hanterat så oerhört dåligt. "Att säga att det är de homosexuellas fel...alltså, jag har varit homosexuell i 48 år och jag har banne mig aldrig tallat på nån unge."

Argumentet är både starkt och svagt! Det kopplar an till honom som person, en lång tidsperiod, hans mycket höga förtroende i samhället och till detta då ett moraliskt föredömligt beteende. Och eftersom jag inte (i dagsläget) har tillgång till katolikernas förklaringar till pedofilskandalen kan jag inte sätta mig in i och avfärda deras förklaringsmodell enbart på den grund som Mark Levengood presenterar. Om de t.ex. har gjort kopplingar till postmodernism, individualism osv. så förklarar ju detta tidsläget, men aldrig det slutgiltiga individuella valet. Mest allvarligt är tidsläget för ungdomarna. De som vuxit upp med en masspropaganda utan dess like, med SVT, UR och universiteten i spetsen. För dessa ungdomar kan det individuella valet redan vara styrt av dessa krafter, så att de går in i den falska trygghet som antikristlig frihet ger, men när det gäller övergrepp på barn från vuxna personer, och allra helst då kyrkliga sådana, som ju ska avslöja och gå emot detta tidsläge, då duger inte strukturella förklaringar. Här handlar det om individer och troligen om en sjuk inre kultur.

Mark säger vidare i intervjun att han "som katolik är skyldig att lyssna på vad påven säger, men till sist måste man följa sitt eget samvete, vilket är Guds röst i oss själva."

Om detta finns många saker att säga. För det första måste man reagera på orden, skyldig att följa, när katolska kyrka är så tydlig vad gäller utlevd homosexualitet. Få kyrkor tar ett så tydligt avstånd som katolska kyrkan i den här frågan. Men det dokument som förklarar kyrkans etik och moral är ändå inte lika långtgående som Bibeln i de här frågorna. Bibeln tar helt och hållet avstånd från homosexualitet, det jämställs med blodskuld, vilket var ett mycket allvarligt brott. Även katolska kyrkan har fått gå dessa oerhört starka krafter till mötes genom att skilja på upplevd och utlevd homosexualitet. Kyrkan erkänner homosexualitet men säger att "i praktiken går inte homosexualitet och katolsk religion ihop". Att leva ut homosexualitet i praktiken är för en katolik förbjudet! Och Levengood säger sig vara skyldig att följa påven, men bara så långt som han själv vill. Om samvetet säger något annat än vad påven säger så är det den rösten som gäller.
http://www.katolik.nu/homosexualitet.html
Nu är inte Mark ensam om detta. Vi är många idag som försöker uppfinna hjulet själva. Själv har jag i flera år jobbat på detta projekt, men har ju alltmer fått släppa den ambitionen eftersom hjulet redan är uppfunnet. Bibeln är redan skriven och den innehåller allt vad en människa behöver och mer därtill. Alla svar finns faktiskt, men det kan ta tid att förstå och ännu längre tid att ta till sig eftersom många av dem går så starkt emot den tid vi lever i.

Men även om Mark inte är ensam i den sortens tankar och agerande så är det väl ändå en avgörande fråga som det här är frågan om. Det handlar ju inte om man ska äta godis på fredag eller lördag eller om man ska ta och slå till med två dagar, här handlar det om hela livsinställningen. Vem man är gift med, delar sitt liv och sina tankar med, vilka organisationer man stöder, hur man verkar och påverkar i samhället. Och är man då så älskad och upphöjd som Mark Levengood då är det inte heller bara det egna livet det gäller. Han säger i intervjun att ett av de största ögonblicken var att få programleda kronprinsessans bröllop och att hon även förra året besökte gaygalan och delade ut priser. "Först var det en ganska loj applåd när hon kom in, alla trodde väl att det var Christer Lindarv som klätt ut sig. Men när folk förstod blev de som tokiga av lycka."

När man rör sig på dessa nivåer i samhället finns ökade krav. Hur påverkas generationerna som kommer? Vad säger den katolska kyrkan? Väntar Mark m.fl. på att ordet ännu ska försvinna ur den katolska etiken?

"Fast ännu erkänns alltså inte homosexualitet som något naturligt av katolska kyrkan."
http://www.katolik.nu/homosexualitet.html

Den andra delen gäller detta med samvetet och Guds röst. Socialisation, kultur, media, samtid, ja allt verkar i oss och även i vår natur har vi ett slags medfött samvete. Detta samvete kan göra anspråk på godhet och sanning, men är det en sanning som står emot Gud då är det inte den andliga sanningen utan en själslig, känslomässig erfarenhet som vi bär på och behöver avsäga oss. Vår vilja och vårt samvete behöver stämmas och vara i samklang med Guds röst och vilja. Varför sjunger vi annars våra lovsånger om Guds vilja osv. En av de sångerna lägger jag in här som avslutning. En ton från himmelen med Bengt Johansson. Den handlar om att bli en ren ton från himmeln.

http://www.youtube.com/watch?v=3gF_y4mxp8Q