söndag 31 januari 2016

Leopold och Stendahls dyrköpta segrar

"På morgonen den 21 februari 1771 befriades anden från den stofthydda, som i 43 år hållits fängslad, varav 32 i Bohus fästning. Leopold var 77 år gammal."
Odenvik,, Nathan: Radikalpietisterna Leopold och Stendahl, 1950, s. 169

I boken, Radikalpietisterna Leopold och Stendahl, beskrivs människoöden som verkligen fick lida för sin tro. Lidandet pågick i stort sett ända från omvändelsen och till dess de slutligen fick flytta hem till den Herre de offrat allt för. I Leopolds fall innebar det, som nämts i citatet ovan, att han tillbringade nästan hela sitt vuxna liv på fästning. Några år fick han en något större frihet på Danvikens dårhus, dit han under en period transporterades eftersom ingen "undervisning syntes vara honom till gagn".

Thomas Leopold och hans lärjunge Johannes Stendahl var s.k. radikalpietister och hade influerats bl.a. av Johann Konrad Dippel. Orsaken till väckelsen var framförallt kyrkans stelnade former, formalism, och samt kyrkans felaktiga användande av sakramenten. De protesterade mot barndopet och ville få till stånd fria möten utanför kyrkans reglementen. Teologin, sådan den blivit och utvecklats, till hård intellektualism, var en huvudfiende.

Odenvik, som skrivit boken, har följt en mängd av brevväxling, fängelseurkunder och domstolsutslag som utspelat sig under flera årtionden. Den mängd präster och biskopar som fått uppdrag att omvända pietisterna är många. Ingen av dem lyckades. Leopold och Stendahl valde den trångaste av portar och gick en lidandets väg som vi har svårt att föreställa oss. Ofta fick de sitta i hålor utan dagsljus, utan kontakt med någon yttervärld. De fick inte tillgång ens till papper för att skriva ner sina tankar och ännu mindre fick de ta emot besök eller träffa varandra under alla dessa år. Att de ens överlevde så många år är ett stort under. Det framkommer ibland i brevväxlingarna att fångarna saknat all värme och ved för att elda i sina fängelsehålor.

I bokens avslutning säger författaren att vi inte nog kan tacka dessa trosbröder för det lidande de utstod. Deras, och andras, omvändelser och lidanden föranledde med Gustaf den lll:e  att konventikelplakatet upphörde och så småningom blev även ordet fritt. Men processen var långdragen och många fick lida och gå i landsflykt för att försvara evangeliet.

På något sätt blev det seger, trots att Leopold, Stendahl, m.fl. inte fick njuta frukterna av den alls. Segern var dyrköpt, många fick ge sitt liv för att få samlas i hemmen och för att undgå kyrkans stränga sakrament och barnadop.

Hur hanterar vi de segrarna idag?

* Vi har yttrandefrihet. Förstår vi vidden av detta? Vi kan fritt sprida Guds ord i Sverige och de flesta länder i världen.
* Vi har religionsfrihet. Hur använder vi den?

Bön: Herre låt inte dessa dyrköpta segrar vara förgäves. Låt oss inte förkasta en så dyr och underbar frälsning.