Hoppa av glädje

Det är inte så ofta vi hoppar av glädje! Ofta när vi blir glada har vi som vuxna lärt oss ett kroppsspråk som inte innefattar att hoppa upp och ner av glädje. Men när vi gör det så är det verkligen en spontan handling som i sin nakenhet visar precis hur vi känner. Detta går inte öva in. Skuttet kommer i stunden!

I Apostlagärningarnas tredje kapitel får vi läsa om en vuxen man som hoppar av glädje. Orsaken är  den att han botades från sin livslånga lamhet och därmed den prövande situation som det måste ha inneburit att få sin försörjning genom tiggeri! Undra på att han var glad. Han inte bara hoppade upp, utan sedan följde han apostlarna in i templet, "och han gick och hoppade och prisade Gud". Så lycklig - så befriad! Och än idag gläds vi med den mannen när vi läser om hur han botades - genom ett ord från Herren.

Även i Lystra (Apg 14) kan vi se en man som varit lam sedan födseln och som hoppar upp när han blir helad. Och även där förstår vi mannen och hans glädje. Inte svårt att förstå att den som aldrig kunnat gå och sen plötsligt kan gå börjar hoppa.

Vi ser också i Malaki löften om att vi ska få fröjda oss och hoppa av glädje!

Malaki 4:2 Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.

Där jag är uppvuxen, i byn Maltträsk i Västerbottens län, hade vi ett litet jordbruk med två - tre kor och ibland någon eller några kalvar, och fast det var så få som skulle ut på sommarbete, minns jag hur vilda och galna korna och kalvarna var. Vilket liv! Vi fick hålla oss ur vägen när de kom rusande ut! Hur glada de var kunde de inte förmedla men vi såg hur yra de var i sin frihet!

Men sedan finns ett ställe där Herren nämner att vi ska hoppa av glädje och det ordet är inte lika lätt att förstå som de andra orden.

Lukas 6:22-24 Saliga är ni, när människor  hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull. Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty, se er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde era fäder med profeterna.

Visst vet vi att vi kan få utstå förakt och förföljelse och visst vet vi om att vi ska dela Kristi lidande och visst har vi hört att vi ska vara tålmodiga och vända andra kinden till och ...

Men detta! Att mitt i detta svåra glädja sig, och inte bara glädja sig stillsamt och försynt utan med jubel och hopp. Vi ska hoppa av glädje när vi skymfas!

Halleluja! Vilken vishet i Herrens ord. Hjälp oss Herre att när vi är i den situationen - minnas detta ord, ta det till oss, och hoppa av glädje!

Förvaltaren Kusas hustru

1 Kor 4:2 Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.

Vi som är Kristi medarvingar har fått mycket att förvalta. Och den som förvaltar andras pengar eller egendom har också ett stort ansvar. Han eller hon måste vara pålitlig. Inte ta undan åt sig själv. Inte väga upp felaktiga mått. Inte gå utanför de ramar som förvaltarskapet gett vid handen.

I Bibeln nämns en förvaltare vid namn Kusas. Men han nämns inte för någon egenskap han besitter och vi får aldrig veta hur han sköter sitt förvaltarskap. Ingenting säger om han sköter det bra eller dåligt. Vi får heller inte veta om han är högt avlönad och om tjänsten som förvaltare till Herodes medförde mycket av status i samhället, eller om en sådan förvaltare arbetade i det fördolda. Endast en sak berättar Bibeln om denne man och det är att hans hustru Johanna var en av kvinnorna som följde Jesus och som tjänade honom med vad hon ägde.

Luk 8:3 vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

Hon nämns i ett sammanhang där vi ser att Jesu tjänst är intensiv.

Luk 8:1 Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom 2. och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, från henne hade sju onda andar farit ut, (vidare..)

Hela tiden samlades mycket folk där de drog fram. Vi förstår att alla deltog i tjänsten kring Jesus på olika sätt och att kvinnorna som följde hade sina särskilda uppgifter. Men det reser sig frågor kring Johanna.

Hur kunde det komma sig att hon kunde lämna hemmet och vara ute i tjänst för Jesus? Hur såg hennes hemsituation ut? Och hur kom det sig att hon kunde tjäna Herren med ägodelar? Det måste ju betyda att Kusas också sympatiserade med Jesu tjänst, men kanske var praktiskt förhindrad att delta. Det verkar ju inte sannolikt att hon skulle kunna tjäna med ägodelar mot sin mans vilja.

Och då inställer sig nästa fråga: Hur såg Herodes på sin förvaltare? Och hur såg Herodes på Jesus?

Vi vet att Herodes ville döda Jesus när han föddes och vi vet att han åstadkom en mängd mord på barn i tron att kungasonen var bland dem. Vi vet också att Jesus hade lågt förtroende för Herodes och kallade honom "den räven" och vi vet att Herodes var den som tvådde sina händer inför beslutet att korsfästa Jesus. Han hade också varit mycket nyfiken på Jesus och uttalade att han ville träffa honom.

Luk 9:9 Herodes sade: "Johannes har jag halshuggit. Vem är han som jag hör sådant om?" Och Herodes ville gärna träffa Jesus.

Vi känner även till gästabuden hos Herodes och de synder som Johannes hade anklagat kungahuset för. Därför kan vi förstå att Kusas ställning inte lätt. Att vara en pålitlig förvaltare till en kung som var mer eller mindre korrupt bör ha påverkat honom mycket. Och då kommer vi tillbaka till Johanna, hans hustru igen.

Denna hustru som var ute med Jesus och lärjungarna och vandrade från by till by och från stad till stad. Kusas hustru. Var det inte känt vem hon var? Och hur påverkade agerandet hennes makes ställning?

Ja, det är många obesvarade frågor. Vi kan undra över henne och hennes situation, men texten ger inte svar på hur det kom sig att hon var med i skaran.

Maria Magdalena