Den kände pingstprofilen Dan Salomonsson säger i Världen idag, Omfattande debatt om synen på homosexualitet, att det pågått "en spretig debatt i högt tonläge i såväl kristen som profan media den senaste tiden. Dan Salomonsson, pingstpastor och ordförande i pingströrelsens teologiska nätverk beklagar hur den aktuella debatten tagit sig uttryck."
Salomonsson ges i intervjun tillfälle att presentera pingströrelsens syn på homosexualitet i ett sansat tonläge, men som jag läser texten så dras ingenting ifrån, och ingenting läggs heller till det dokument som de 22 pastorerna undertecknade. Salomonsson säger också en något märklig fras, då han menar att frågan om "synen på homosexualitet nästan blivit ett lackmustest på hur god eller barmhärtig en troende person är. "
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lämnar artikeln och ska istället fundera lite högt över hur historien skulle ha gestaltat sig om Johannes döparen haft en mildare ton mot landsfursten Herodes.
Matt 14:3-4 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus. Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne."
Som vi vet har ju många med Salomonsson beklagat tonläge och spretighet, och han med fler hade önskat att skribenterna haft en annan ton och satt sig in i människornas situationer och fört dialog med dem.
Det är ett klokt argument. Så kunde även Johannes ha gjort. Han kunde haft lite medkänsla med Herodes och Herodias. Varför skulle han gå så hårt fram och använda ett så högt tonläge? Vilken nytta gjorde han i fängelset? Och dessutom fick han förlora sitt huvud bara för en dans skull. Bara för att Herodes inte ville förlora sitt ansikte inför gästerna. Jag har tidigare, 2012, skrivit ett inlägg om den händelsen, Gud på knä för samhället? Den händelsen, när han förlorade sitt huvud, berodde på den ed Herodes svurit inför sina gäster. För edens och gästernas skull hände det.
Men låt oss tänka att Johannes varit lika klok som dagens ledare. Då hade han kunnat använda en mild ton. Han hade inte behövt gå så hårt fram utan han kunde ha sagt att Gud föredrar om du inte ligger med din brors hustru. Det hade varit bättre kanske. Om han sagt det på ett insmickrande sätt hade det varit ytterligare bättre. Han kunde ha berömt kvinnans skönhet och intelligens och sagt att han verkligen förstod den situation som Herodes stod i. Han kunde ha gått till mötes. Herodes var ju intresserad av Johannes. Säkert hade han med denna milda metod fått behålla sitt huvud och Herodes fått behålla sitt rykte.
Vi vet också att Jesus var alldeles för frispråkig, men det är mycket svårt att kritisera honom kanske många tänker. Honom ska vi ju tillbe. Det är ju Han som sitter på tronen och därför kan vi inte säga något om hans beteendemönster.
Vi vet också att Jesus vid många, många tillfällen försökte få sina lärjungar att förstå vilket slags rike han kommit för att bygga och att han skulle gå igenom många lidanden. Och vi känner alla till Petrus milda och tröstande strategi. Han ville genom positivt tal försöka förmå Herren att välja en annan väg än den Gud hade utstakat, men då svarade Jesus: "Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds, utan männniskors." (Matt 16: 23)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nej, den rätta vägen är inte den att makthavare träder fram en efter en och "beklagar" dessa som faktiskt till slut tog bladet från munnen och berättade sanningen. Det är så sorgligt. Inte hjälper milda tonlägen och mänskliga manövrar. Vi måste stå upp för sanningen även om det ibland smärtar.
Visar inlägg med etikett Pingst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pingst. Visa alla inlägg
fredag 17 april 2015
Hörnmark talar!
Under gårdagen publicerade Pelle Hörnmark ett av sina återkommande blogginlägg med envägskommunikation. Inlägget liknar i vissa stycken texten som idag publicerades i Dagen, undertecknad Pelle Hörnmark, Daniel Alm och Ingrid Svanell vilket jag refererade och samtalade om i förra inlägget.
Blogginlägget är väldigt andligt i sin utformning och hänvisar till både Anden och andedopsupplevelser, samt Jesu blod. Allt detta kan inte nog överskattas och jag skulle verkligen uppskatta det mycket, mycket högt om det kom i sammanhang där Guds eget ord hölls lika högt. Hörnmark väljer här att tidigt i texten luta sig mot Joel Halldorfs forskning om "pingstförsamlingens episkopala, biskopsledda drag."
Redan detta är en tydlig markering mot den traditionella pingströrelsens hållning. Här framhålls istället det som Lewi Pethrus på sin tid så starkt och innerligt varnade för, katolicism och ortodoxi. Vi vet att katolicismen hos många vinner mark, med en folklig ledare och med stora maktanspråk i världen på enhet. Dessa enhetssträvanden har dock mycket liten likhet med den apostoliska och ursprungliga församlingstanken. Men samtidigt som Hörnmark lanserar den "episkopala och biskopsledda" svenska pingstförsamlingen nämner han Lewi Pethrus namn i samma stycke trots att denne man stod för en rakt motsatt hållning.
Sedan ställer Hörnmark den retoriska frågan "Hur gör vi nu?", för att sedan med säkerhet själv lansera svaret:
"En ny tid när sociala medier ger enskilda individer en stor plattform, formandet av en tydligare samfundsgemenskap och ett, tyvärr, avtagande bibelläsande i ledares och enskildas liv i våra församlingar. Ja, uppenbarligen så står vi inför en del stora utmaningar hur vi på bästa sätt kan formas tillsammans i en varm, karismatisk, bibelförankrad och sund utveckling." (www.pingst.se)
Problemet med att enskilda individer fått för stor plattform (såna som jag inräknad), samfundet tagit större plats och bibelläsningen avtagit hos både ledare och leddas liv ska lösas "tillsammans" i en "varm, karismatisk, bibelförankrad och sund utveckling." Vidare ger han rådet till de enskilda att läsa ordet och lyssna på Anden, samt att bilda sig en egen uppfattning. Hörnmark ger också rådet att undvika att lyssna på "de som skriker högst och är alltför dogmatiska och tvärsäkra."
Kommer omedelbart och osökt att tänka på Johannes döparen, som av Jesus sades vara den störste som fötts av kvinnor (Matt 11:11), och han var inte känd för att vara tystlåten. Och om vi ser på ordet dogm, vad betyder det? Det betyder en bindande formulering. Gud ingick förbund, en bindande formulering, med människan. Varför ska vi frångå bindande formuleringar mellan Gud och människa? Slutligen används ordet tvärsäker, vilket inte ger nytt innehåll, utan endast nämns för att ge en negativ förstärkning kring att vara 1. Högljudd, 2. Dogmatisk.
Efter det att Hörnlund utdelat dessa livsvisdomar och råd så kommer han till den känslomässiga avslutningen där han önskar ha sitt pingstfolk med sig på resan. Han hänvisar till en tro på Jesus i centrum, underbara upplevelser av Anden och även en känslomättad avslutning med referat till Jesu blod.
Ingen kan motsäga dessa delar, men önskar en mycket tydligare koppling till Ordet, till Sanningen och Rättfärdigheten. Utan Sanning ingen Nåd. Utan Nåd ingen Sanning.
Även jag vill avsluta min text med några känslomässiga ord. Å, hur jag önskar att jag slapp se detta och skriva detta och att fler reagerade! Å, hur jag önskar att Gud griper in i dagens kristenhet.
Men det finns hopp! Jesus har frälst oss till ett hopp och en framtid. Löften om att han skulle komma kan vi se många av i gamla testamentet. Och, Han kom. Löften om att Han kommer tillbaka kan vi se många av i nya testamentet. Och, Han kommer!
Sex år emellan, två olika hållningar inom Pingströrelsen
År 2009 tog Pingströrelsen en policy vad gällde sexualitet och samkönade äktenskap. Policyn är skriven på ett tydligt sätt som inte kan missförstås vad gäller rörelsens inställning till frågan. Den tillkom som en reaktion på regeringens beslut att juridiskt bindande äktenskap kunde ingås mellan samkönade.
Man skriver: "Under 2009 har riksdagen genomfört en lagändring som innebär att juridiskt giltiga äktenskap också kan ingås mellan två män eller två kvinnor. (...)
Pingströrelsens vigselnämnd har tagit ett motsatt beslut..."
Dokumentet är i sin helhet välskrivet och klart. Efter det tydliga avstampet tar man hänsyn till samhällets diskrimineringslagar och slår fast människans rätt till icke kränkning, därefter säger man:
"Men att betrakta äktenskapet mellan man och kvinna som unikt kan knappast vara diskriminerande".
Vidare säger man att det avgörande skälet till det ställningstagandet bygger på att det är den enda fruktsamma relationen samt Bibelns definition av äktenskapet. Man säger också att "vår rörelses pastorer kan inte utföra handlingar som går utöver det mandat som vi uppfattar att Bibeln ger oss".
Sedan fortsätter dokumentet i samma tydliga ton. Läs det gärna i sin helhet.
Idag har pingstledningen kommit med en ny hållning. Inte lika bindande som det ovan citerade dokumentet men undertecknat av Pelle Hörnmark, Daniel Alm och Inger Svanell, där de inleder dokumentet så här:
"De senaste veckorna är det många som gjort sig till talespersoner för vad den rätta pingstläran verkligen är."
Även detta dokument startar med ett tydligt ställningstagande. Denna gången inte mot staten, utan denna gång gäller det personer som samtalat i frågan och där ena linjen förespråkat en ny och luddigare linje medan den andra hållit fast vid den ursprungliga läran som presenteras i Bibeln.
Många tycker det är bra att ledningen talar och bringar ordning i leden, men problemet är här att ledningen valt att frångå sina tidigare så tydliga ställningstaganden för att fånga upp allt mer av de luddiga stämningarna.
När man först konstaterat det offentliga samtalets brister kommer maktspråket i andra stycket. Dessa tre, Hörnmark, Alm och Svanell, uttalar sig nu för hela Pingst och FFS, samt Pingstpastor i samverkan. De vill komma med "vägledande meningar".
1. Människan är älskad av Gud.
2. Att Bibeln är Guds inspirerade ord.
3. Vi är skapade till goda relationer
4. Sexualiteten är Guds gåva till äktenskapet
5. Guds tanke är att man och kvinna ska leva tillsammans i livslång trohet.
6. Om frälsning: Vi tror att alla syndar
7. Jesus är enda frälsningen
Dessa meningar är dock utmanande för det omgivande samhället konstaterar skribenterna. Nu säger man att "det finns ideal som vi har med oss och samtidigt en verklighet att förhålla oss till". "När det gäller frågorna om homosexualitet och kristen tro finns hos oss inga antagna policydokument som klassificerar just homosexualitet på ett visst sätt."
Man säger vidare att vi lever i följderna av en "sexuell revolution" i västvärlden där sexualiteten pekas ut som den starkaste identitetsbärare faktorn i människors liv. Och då inser de att de kan "anses vilja begränsa människors frihet".
"Det är dock inte vårt syfte, däremot tror vi att sexualiteten ändå alltid behöver en trygg form i hur den levs ut."
Hörnmark, Alm och Svanell talar vidare om en "arbetsprocess" där man både för dialog och kan kommunicera evangeliet. Processerna kräver tydlighet men också ödmjukhet, säger man vidare.
Pingstledningen beklagar också i sin avslutningen den debatt som pågått:
"Vi beklagar mycket att den debatt som seglat upp de senaste dagarna riskerar att drabba enskilda homosexuella då den i mångt och mycket har sin grund i en mer generell debatt om hur vår rörelses bibelsyn ska vara och hanteras."
Kommentar: Ni som läser det jag refererat ovan, eller allra helst de båda artiklarna, ser mycket snart den stora skillnaden i hållning mellan dokumentet som antogs 2009, och detta som publicerats idag.
* Då gjordes avstampet mot staten och äktenskapslagstiftningen. Nu görs avstampet mot de egna leden.
* Då talade man om ställningstaganden. Nu talar man om meningar.
* Då talade man om Bibelns definition. Nu talar man om ideal.
* Då talade man om äktenskapet mellan man och kvinna som unikt. Nu talar man om äktenskapet som form.
* Då talade man om icke perifera förbund. Nu talar man om dialog.
Listan kunde göras mycket längre. Det är ett så stort avsteg. Mitt hjärta blöder.
Bön: Herre, hjälp oss stå upp för sanningen. Låt inte de pastorer som vågade tala sanning ändra sig. Låt dem bli flera. Låt Sanningen få komma fram i offentligheten även i framtiden. Inte bara när det gäller sexualitet, utan även när det gäller andra frågor om liv och död. Låt inte människor offras till döden för kortsiktig vinnings skull.
Man skriver: "Under 2009 har riksdagen genomfört en lagändring som innebär att juridiskt giltiga äktenskap också kan ingås mellan två män eller två kvinnor. (...)
Pingströrelsens vigselnämnd har tagit ett motsatt beslut..."
Dokumentet är i sin helhet välskrivet och klart. Efter det tydliga avstampet tar man hänsyn till samhällets diskrimineringslagar och slår fast människans rätt till icke kränkning, därefter säger man:
"Men att betrakta äktenskapet mellan man och kvinna som unikt kan knappast vara diskriminerande".
Vidare säger man att det avgörande skälet till det ställningstagandet bygger på att det är den enda fruktsamma relationen samt Bibelns definition av äktenskapet. Man säger också att "vår rörelses pastorer kan inte utföra handlingar som går utöver det mandat som vi uppfattar att Bibeln ger oss".
Sedan fortsätter dokumentet i samma tydliga ton. Läs det gärna i sin helhet.
Idag har pingstledningen kommit med en ny hållning. Inte lika bindande som det ovan citerade dokumentet men undertecknat av Pelle Hörnmark, Daniel Alm och Inger Svanell, där de inleder dokumentet så här:
"De senaste veckorna är det många som gjort sig till talespersoner för vad den rätta pingstläran verkligen är."
Även detta dokument startar med ett tydligt ställningstagande. Denna gången inte mot staten, utan denna gång gäller det personer som samtalat i frågan och där ena linjen förespråkat en ny och luddigare linje medan den andra hållit fast vid den ursprungliga läran som presenteras i Bibeln.
Många tycker det är bra att ledningen talar och bringar ordning i leden, men problemet är här att ledningen valt att frångå sina tidigare så tydliga ställningstaganden för att fånga upp allt mer av de luddiga stämningarna.
När man först konstaterat det offentliga samtalets brister kommer maktspråket i andra stycket. Dessa tre, Hörnmark, Alm och Svanell, uttalar sig nu för hela Pingst och FFS, samt Pingstpastor i samverkan. De vill komma med "vägledande meningar".
1. Människan är älskad av Gud.
2. Att Bibeln är Guds inspirerade ord.
3. Vi är skapade till goda relationer
4. Sexualiteten är Guds gåva till äktenskapet
5. Guds tanke är att man och kvinna ska leva tillsammans i livslång trohet.
6. Om frälsning: Vi tror att alla syndar
7. Jesus är enda frälsningen
Dessa meningar är dock utmanande för det omgivande samhället konstaterar skribenterna. Nu säger man att "det finns ideal som vi har med oss och samtidigt en verklighet att förhålla oss till". "När det gäller frågorna om homosexualitet och kristen tro finns hos oss inga antagna policydokument som klassificerar just homosexualitet på ett visst sätt."
Man säger vidare att vi lever i följderna av en "sexuell revolution" i västvärlden där sexualiteten pekas ut som den starkaste identitetsbärare faktorn i människors liv. Och då inser de att de kan "anses vilja begränsa människors frihet".
"Det är dock inte vårt syfte, däremot tror vi att sexualiteten ändå alltid behöver en trygg form i hur den levs ut."
Hörnmark, Alm och Svanell talar vidare om en "arbetsprocess" där man både för dialog och kan kommunicera evangeliet. Processerna kräver tydlighet men också ödmjukhet, säger man vidare.
Pingstledningen beklagar också i sin avslutningen den debatt som pågått:
"Vi beklagar mycket att den debatt som seglat upp de senaste dagarna riskerar att drabba enskilda homosexuella då den i mångt och mycket har sin grund i en mer generell debatt om hur vår rörelses bibelsyn ska vara och hanteras."
Kommentar: Ni som läser det jag refererat ovan, eller allra helst de båda artiklarna, ser mycket snart den stora skillnaden i hållning mellan dokumentet som antogs 2009, och detta som publicerats idag.
* Då gjordes avstampet mot staten och äktenskapslagstiftningen. Nu görs avstampet mot de egna leden.
* Då talade man om ställningstaganden. Nu talar man om meningar.
* Då talade man om Bibelns definition. Nu talar man om ideal.
* Då talade man om äktenskapet mellan man och kvinna som unikt. Nu talar man om äktenskapet som form.
* Då talade man om icke perifera förbund. Nu talar man om dialog.
Listan kunde göras mycket längre. Det är ett så stort avsteg. Mitt hjärta blöder.
Bön: Herre, hjälp oss stå upp för sanningen. Låt inte de pastorer som vågade tala sanning ändra sig. Låt dem bli flera. Låt Sanningen få komma fram i offentligheten även i framtiden. Inte bara när det gäller sexualitet, utan även när det gäller andra frågor om liv och död. Låt inte människor offras till döden för kortsiktig vinnings skull.
torsdag 16 april 2015
Vattentäta skor i en pöl av dy
I äldre deckare och kriminalromaner nämndes ofta uttrycket "vattentätt alibi". Den som kunde uppvisa ett sådant blev med hast avskriven som misstänkt vid en påbörjad mordutredning. Ibland ville dock inte de misstänkta uppge sitt vattentäta alibi till poliserna i första hand, utan de kom fram med det först när ingen annan utväg fanns. Orsaken till dessa långa dröjsmål var att den misstänkte hade skäl att dölja sitt alibi p.g.a. moraliska betänkligheter, där avslöjandet av vattentätheten kunde visa på en annan, icke brottslig, men moralisk förkastlig gärning.
Ett liknande sådant fall hände i kväll efter det att Svt:s program Debatt sänts, där Tommy Dahlman medverkade för att företräda sig själv och de 22 pingstpastorer som tidigare gjort inlaga i homosexdebatten som pågått i kristen media. Den som debatterade med honom var Richard Söderberg, Hbtq-aktivist. I omedelbar anslutning till det att programmet sänts hade nämligen tidningen Dagen passat på att lägga ut en artikel i twitterflödet där Dahlman felaktigt skulle ha påstått sig ha vigselrätt. Den här artikeln hade lagts ut kl 16.00 samma dag som stora delar av Sverige står i förbön över den debatt som ska ske på kvällen. I artikeln uttalar sig Inger Svanell om att vigselrätten för Dahlman dragits in 2013.
Artikeln där Dahlman uppgivit det här mycket marginella felet, var hämtad från tidningen Metro, där Dahlman i ett debattinlägg skriver, De flesta delar vår syn på homosexualitet. Debattinlägget var ett svar till den s.k. gaytenorens Richard Söderbergs tidigare inlägg i frågan. Men till saken, i det inlägget säger Dahlman att han haft vigselrätt sedan 1987, vilket han också haft, men han glömmer tillägga att vigselrätten upphört 2013 och nu måste förnyas. Men märk väl, båda dessa faktum nämns med tydlighet i kvällens debattprogram i Svt.
Det som då händer är att jag blir mycket upprörd av flera skäl, till vilka jag återkommer, över att tidningen Dagen, som ju är en kristen tidning anklagar Tommy Dahlman för felaktiga "påståenden" och därmed medverkar till att sänka hans förtroende, i stället för att den aktuella dagen sätta in artikel som stärker upp och ger mandat.
I stridens hetta, och med tanke på att frågan också tagits upp i debattprogrammet, samt det faktum att artikeln låg mycket högt i twitterflödet omedelbart efter programmet, så gjorde jag ett misstag och det var att inte läsa hela artikeln utan jag reagerade efter halva textmassan och började kräva rättelse på att det var fel faktauppgifter i texten. Vilket det ju inte var (som jag förklarat ovan). Även mitt "misstag" bemöttes med tystnad och till och med från visst håll delvis med hån.
Nu vill jag hävda att trots min "felläsning" i detta fall, så finns det mycket stora skäl till rättelse av artikeln på andra grunder. En artikel kan behöva rättas av olika anledningar varav dessa två är de vanligaste.
1. Faktafel
2. Moraliska fel
I det här fallet var artikeln moraliskt fel att sätta ut. I mina ögon skulle det vara fel att sätta ut en sådan artikel om en broder även om han i det här fallet utlämnat en mindre blotta. Som kristna ska vi täcka upp mindre förseelser och vara varandra till hjälp och stöd. Så oavsett ämnesinnehåll och att det skulle ske en debatt samma dag var det illa av Dagen att anklaga Dahlman inför världen. "Varför lider ni inte hellre en oförrätt", klagade Paulus när man i Korint ställde broder mot broder inför världens domstol.
Sedan har vi innehållet i ämnet som debatterats. Här vet vi att världen ständigt vunnit mark, i 30 års tid. Propagandan från staten och lobbyorganisationerna har varit så massiv att till och med pastorer och kristna har dukat under i striden. En känd bibelförkunnare dukade under så svårt att han opererade sig till kvinna senare och han/hon agerar nu för motsatta grupperingar.
Vi vet att världens ande önskar att vi är fullständigt upptagna av köttets gärningar. Och därför önskar dessa makter uppta våra sinnen med tankar på sexualitet och identitet. De som inte klarar sig är de svaga ungdomarna och barnen med tidigare svaga identiteter. Vi vet att ungdomar som börjar agera som motsatt kön eller som på annat sätt hävdar identitet genom kön mår väldigt dåligt och är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Vi vet också att små barn utsätts redan i förskoleåldern för massiv propaganda och att alla ideal till något högre, vackrare och bättre ska utsuddas ur den uppväxande generationen.
Men, jag säger tack till bland andra Hillsong, som verkligen plundrar mörkret på invånare och döper ungdomar till Kristus. Det finns en räddad skara även ur den här generationen.
Men det jag vill säga till Dagen är att det var väldigt illa vald tidpunkt att reagera på Dahlmans påstående om vigselrätten. Dahlmans ärende var ju inte att framhäva sig själv utan att visa världen att det finns en bred uppslutning kring den här frågan och att "de flesta" kristna, som läser sin Bibel, måste hålla med om att homosexualitet är synd. Att i det läget lägga ut en sådan artikel är förödande! Då handlar det inte längre om vigselrätt utan man visar med agerandet att man inte stöder den som står upp i stormen.
Dessutom, men det var av mindre allvarlig karaktär, kunde man ha svarat mig på ett mera direkt sätt när jag (felaktigt) krävde rättelse av sakfel. Sakfelet låg i den tidigare Metroartikeln, men det moraliska felet mot brodern i striden - det skedde i dag!
Så även om skorna är vattentäta, är inte pölen som man placerat sig i ren. Måhända kan de egna sockorna behållas torra men hur gick det med övriga kläder?
Ett liknande sådant fall hände i kväll efter det att Svt:s program Debatt sänts, där Tommy Dahlman medverkade för att företräda sig själv och de 22 pingstpastorer som tidigare gjort inlaga i homosexdebatten som pågått i kristen media. Den som debatterade med honom var Richard Söderberg, Hbtq-aktivist. I omedelbar anslutning till det att programmet sänts hade nämligen tidningen Dagen passat på att lägga ut en artikel i twitterflödet där Dahlman felaktigt skulle ha påstått sig ha vigselrätt. Den här artikeln hade lagts ut kl 16.00 samma dag som stora delar av Sverige står i förbön över den debatt som ska ske på kvällen. I artikeln uttalar sig Inger Svanell om att vigselrätten för Dahlman dragits in 2013.
Artikeln där Dahlman uppgivit det här mycket marginella felet, var hämtad från tidningen Metro, där Dahlman i ett debattinlägg skriver, De flesta delar vår syn på homosexualitet. Debattinlägget var ett svar till den s.k. gaytenorens Richard Söderbergs tidigare inlägg i frågan. Men till saken, i det inlägget säger Dahlman att han haft vigselrätt sedan 1987, vilket han också haft, men han glömmer tillägga att vigselrätten upphört 2013 och nu måste förnyas. Men märk väl, båda dessa faktum nämns med tydlighet i kvällens debattprogram i Svt.
Det som då händer är att jag blir mycket upprörd av flera skäl, till vilka jag återkommer, över att tidningen Dagen, som ju är en kristen tidning anklagar Tommy Dahlman för felaktiga "påståenden" och därmed medverkar till att sänka hans förtroende, i stället för att den aktuella dagen sätta in artikel som stärker upp och ger mandat.
I stridens hetta, och med tanke på att frågan också tagits upp i debattprogrammet, samt det faktum att artikeln låg mycket högt i twitterflödet omedelbart efter programmet, så gjorde jag ett misstag och det var att inte läsa hela artikeln utan jag reagerade efter halva textmassan och började kräva rättelse på att det var fel faktauppgifter i texten. Vilket det ju inte var (som jag förklarat ovan). Även mitt "misstag" bemöttes med tystnad och till och med från visst håll delvis med hån.
Nu vill jag hävda att trots min "felläsning" i detta fall, så finns det mycket stora skäl till rättelse av artikeln på andra grunder. En artikel kan behöva rättas av olika anledningar varav dessa två är de vanligaste.
1. Faktafel
2. Moraliska fel
I det här fallet var artikeln moraliskt fel att sätta ut. I mina ögon skulle det vara fel att sätta ut en sådan artikel om en broder även om han i det här fallet utlämnat en mindre blotta. Som kristna ska vi täcka upp mindre förseelser och vara varandra till hjälp och stöd. Så oavsett ämnesinnehåll och att det skulle ske en debatt samma dag var det illa av Dagen att anklaga Dahlman inför världen. "Varför lider ni inte hellre en oförrätt", klagade Paulus när man i Korint ställde broder mot broder inför världens domstol.
Sedan har vi innehållet i ämnet som debatterats. Här vet vi att världen ständigt vunnit mark, i 30 års tid. Propagandan från staten och lobbyorganisationerna har varit så massiv att till och med pastorer och kristna har dukat under i striden. En känd bibelförkunnare dukade under så svårt att han opererade sig till kvinna senare och han/hon agerar nu för motsatta grupperingar.
Vi vet att världens ande önskar att vi är fullständigt upptagna av köttets gärningar. Och därför önskar dessa makter uppta våra sinnen med tankar på sexualitet och identitet. De som inte klarar sig är de svaga ungdomarna och barnen med tidigare svaga identiteter. Vi vet att ungdomar som börjar agera som motsatt kön eller som på annat sätt hävdar identitet genom kön mår väldigt dåligt och är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Vi vet också att små barn utsätts redan i förskoleåldern för massiv propaganda och att alla ideal till något högre, vackrare och bättre ska utsuddas ur den uppväxande generationen.
Men, jag säger tack till bland andra Hillsong, som verkligen plundrar mörkret på invånare och döper ungdomar till Kristus. Det finns en räddad skara även ur den här generationen.
Men det jag vill säga till Dagen är att det var väldigt illa vald tidpunkt att reagera på Dahlmans påstående om vigselrätten. Dahlmans ärende var ju inte att framhäva sig själv utan att visa världen att det finns en bred uppslutning kring den här frågan och att "de flesta" kristna, som läser sin Bibel, måste hålla med om att homosexualitet är synd. Att i det läget lägga ut en sådan artikel är förödande! Då handlar det inte längre om vigselrätt utan man visar med agerandet att man inte stöder den som står upp i stormen.
Dessutom, men det var av mindre allvarlig karaktär, kunde man ha svarat mig på ett mera direkt sätt när jag (felaktigt) krävde rättelse av sakfel. Sakfelet låg i den tidigare Metroartikeln, men det moraliska felet mot brodern i striden - det skedde i dag!
Så även om skorna är vattentäta, är inte pölen som man placerat sig i ren. Måhända kan de egna sockorna behållas torra men hur gick det med övriga kläder?
tisdag 11 mars 2014
Hörnmarks nya framgångsrecept
Nedan presenterar jag Pelle Hörnmarks senaste blogginlägg. Här reflekterar han den 9:e mars i år om hur han ser på pingströrelsens framtid. Som många känner till har oron varit stor bland många över utvecklingen en lång tid. Kära vänner, låt oss läsa hur Pelle Hörnmark ser på saken. Jag kommer att lägga in kommentarer på några ställen.
En liten stor värld
BLOGG | 09 MAR 2014
Senaste veckan har jag blivit tydligt påmind om att pingströrelsen är en världsvid internationell gräsrotsrörelse.
Förra helgen predikade jag i Sävsjö. Mellan två lovsånger så tog en man mikrofonen och berättade om en dröm. Han drömde om en hängiven afrikansk församling. Hans tolkning var att vi i Sverige behöver mycket mer av den hängivenhet han sett i drömmen.
Förra helgen predikade jag i Sävsjö. Mellan två lovsånger så tog en man mikrofonen och berättade om en dröm. Han drömde om en hängiven afrikansk församling. Hans tolkning var att vi i Sverige behöver mycket mer av den hängivenhet han sett i drömmen.
Kommentar: Nyckelorden är världsvid, lovsång och hängivenhet, samt dröm.
En äkta smålänning lever i sina drömmar med i afrikanskt församlingsliv. Samma dag på eftermiddagen hade jag förmånen att predika i SOS Evangelical Church i Stockholm. I en vacker sal på Norra Latin möttes jag av en mängd nationaliteter som firade gudstjänst. Urstockholmare tillsammans med afrikaner, sydamerikaner, några jänkare och asiater. Hängiven lovsång och tvåspråkigt. Varmt, internationellt, evangeliskt, andligt och kyrkkaffe på Coffee by George.
Kommentar: Nyckelorden är hängiven lovsång, tvåspråkigt, varmt, internationellt, evangeliskt, andligt, samt det jordnära ordet kaffe.
Sedan tre dagar i Hannover där jag träffade ledare från hela Europa. Ledare från Ryssland, Rumänien, Moldavien och länder med nära relation till Ukraina berättade om sin oro. En pastor berättade om sitt besök i Kiev förra veckan. Han stod framför oss och kunde inte hålla tårarna tillbaka när han berättade om vad Kievborna levde. Han berättade också om insamlingar till lidande och hur de lokala pingstförsamlingarna var med i hjälparbetet "There are prayer and Christian psychological help tents provided at Maidan Square by the church," berättade han. "The gospel was preached at the main stage. I truly admire Ukrainian Christians and our Pentecostal brothers and sisters for their wisdom, sacrificial ministry, and for standing tall in the face of evil." "We personally went to Maidan, fortsatte han. "The view was horrible. The destruction was beyond my ability to describe. The place was full of tents, barricades." "My visit to Ukraine was a deep, emotional shock"I visited every place where the innocent civilians were killed by snipers. …I do not think anybody can understand the character of Ukrainian problems without seeing Maidan. It was against the corrupted government, nothing else. I saw nothing nationalistic there, especially no signs of hatred or aggression towards Russian people."
Förmånligt och uppfodrande. Att vara med i en världsvid rörelse som lever mitt i händelsernas cemtrum och gör sitt yttersta för att lindra lidande och predika hopp mitt i förtvivlan. En liten stor värld.
Kommentar: Nyckelorden, världsvid, lidande, tårar, delaktighet, hopp, förtvivlan. Händelsernas centrum.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Texten ovan har ingenting övrigt att önska.
1. En sann ledare förmedlar en dröm
2. En sann ledare förmedlar att drömmen lever genom egen och andras hängivenhet.
3. En sann ledare finns med i internationella sammanhang, men kallar sig gräsrot.
4. En sann ledare är inte bara med i händelsernas centrum och dricker kaffe, han delar också lidandet med utsatta människor i andra länder.
Han är inne, han är jordnära, han är hängiven!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Samtidigt säger Hörnmark i tidningen Dagen att han är "skönt att det blir tydligt med paret Ekman". Han säger också: "jag har stor respekt för hans hjärta och hans vilja att tjäna Herren".
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hörnmark har även forsättningsvis en framträdande roll inom Sveriges kristna råd. Han är en av tre ordinarie ledamötet i "frikyrkofamiljen". Ett exempel på vad Skr arbetar med är religionsteologin, där man bl.a. ställer frågor om andra religioner och frågar sig: Tror vi på samme Gud? Skr:s styrelse har tillsatt en arbetsgrupp som ska arbeta med dessa frågor.
Kommentar: Och jag funderar på hur det kan gå till att Pingströrelsens ledare kan sitta med i ett sådant sammanhang och ta ett sånt beslut. Det är ganska långt ifrån den känslomättade ledaren ovan, som tryckte på hängivenhet, drömmar, internationalisering, värme, gemenskap, delade erfarenheter, känslor, tårar och uppoffringar.
Vi kan också se på samma sida att den praktiska sidan av ovannämnda arbeta ska utföras genom religionsdialoger. "Man brukar tala om fyra olika sorters möten mellan människor av olika tro".
Dessa möten är, enligt Skr, "a. gräsrotsdialog, när man möts naturligt i vardagen, b. humanitär dialog, när man tillsammans gör olika samhällsinsatser, c. teologisk dialog för specialister som ofta är verksamma vid universiteten, d. den religiösa erfarenhetens dialog, där man möts i mediation och bön, ofta i form av utbyten mellan klosterfolk."
Dialogerna ovan verkar harmlösa, men när vi sätter dem i sitt sammanhang, att man till och med börjar fråga sig om alla gudar är en och densamme, då inser vi att det inte är så harmlöst som det verkar. Ändå har Pingst under Hörnmarks ledning tagit stora steg in i ett fördjupat ekumeniskt samarbete. Förändringen av "gamla" pingst är påtaglig och samtidigt görs försök att hålla massorna varma genom glada ledare som ingen kan eller får reagera på. Ledare vars innehåll ger intryck av en rörelse i framkant.
Kära vänner, det är dags att se över Kristna rådet verksamhet. Har du inte läst Charta Oecumenica så är det hög tid. Den antogs 2001, och Pingst gick in 2007. Läs också inställningen till Israel och till andra viktiga frågor som har med vår tro att göra.
För visst vill du instämma i vad Jesus Kristus själv sa: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."
Och visst tror vi på att detta är sant? Tror vi detta så omöjliggör det samarbetet som pågår inom Skr.
lördag 22 februari 2014
Regionala samtalsdagar om...(sch!)
Dopet!
Om vi läser på Pingströrelsens hemsida så döljer sig denna fråga under den intetsägande rubriceringen, Regionala samtalsdagar för församlingsledare om församlingen och medlemsskap.
Men sedan publicerar en deltagare en bild från Umeå pingstkyrka, på facebook, med en fråga: Is baptism required for membership? Pingst baptism conference today.
På hemsidan kan vi läsa mera om denna konferens. Först ska man inleda med bön och bibelstudium (lovvärt). Sedan ska man dela upp sig i samtalsgrupper som är fördelade på fyra pastorer som kommit till olika slutsatser. Dessa fyra pastorer är Niklas Piensoho, Daniel Alm, Urban Ringbäck och Dan Salomonsson.
Samlingarna är riktade till församlingsledare, äldste och styrelse, eller andra som församlingen vill sända. Församlingsledare anmäler gruppen. Och man uppmanas läsa apostlagärningarna innan man kommer!
Detta är sannerligen goda nyheter!¨
Det tycker säkerligen även Christer Åberg som många gånger behandlat dopfrågan på bloggen, www. apg29.se. Han skrev nyligen en reaktion på tidningen Dagens artikel, Daniel Alm: Bra samtal om dopfrågan i Pingst. Christers reaktion fick rubriken: Det är något fel inom pingst när dopfrågan diskuteras? Texten fortsatte med förstärkning i underrubriken: Att man över huvud taget diskuterar om dopet i Pingst visar tydligt att något är fel.
Att något är fel. Ja, att något är fel, det är nog många överens om. Vi hoppas och tror att det är en seriös satsning. Kallelsens fokusering på bön, bibelstudium, och förberedelse, ger ju ett betydligt bättre intryck än storsatsningarna som Hörnmark gjort de senaste åren.
Trots allt kan det vara en god idé att samlas på biblisk grund, men ämnet är inte lämpligt för diskussion. Vi vet att Herren vill att vi följer honom.
tisdag 14 maj 2013
Soppa eller såpa? Eckerdal, Forss, Pride och Jesusmanifestation
Egentligen känns det tungt att skriva om det här ämnet igen, vars innehåll aldrig sinar, utan ständigt tilltar. Som kristen vill man helst vända sig bort och fly ifrån detta men något är det som tvingar oss till att inte tystna. Vi ska ju bära ut det goda budskapet om fred. Problemet är bara vart man ska börja och vart ska man sluta när ämnet breder ut sig med en sån otrolig hastighet och inte har några som helst skönjbara gränser?
I mitt fall börjar jag nu i det lilla. Idag möttes jag på facebook av ett inlägg som Stanley Sjöberg skrivit, där han reagerade på en artikel från Världen idag.
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/05/13/Goteborgs-biskop-i-regnbagsparad/
Sjöbergs (sunda) reaktion gällde utspelet som biskopen i Göteborg, Per Eckerdal, gjorde förra veckan om sitt planerade deltagande i Pride-festivalen, som han för övrigt liknar vid uttåget ur Egypten (!). Eckerdal menar att det ska finnas "en frihet att vara den man är" och att det är en form av "exodusparad". Man ska vara stolt, osv. säger han. Många andra kyrkliga företrädare framträder och tycker utspelet är sorgligt och att vi även fortsättningsvis måste ha Bibeln som måttstock för våra liv, älska människor men hata synden. Men åter till Sjöbergs inlägg, där jag startade. Han menar att det är oerhört sorgligt att en biskop gör detta utspel och att den parad som vi gör för Jesus allt mera skyms och nedvärderas av antikristliga krafter. I samma inlägg påtalar även Sjöberg en artikel som vill införa sharialagar, och hur muslimer rycker framåt.
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/05/13/Muslimer-onskar-sharialagar/
Vi vet och vi ser att vi lever i den yttersta tiden. Förvirringen är så stor även bland kristna. Många frågor och skiljelinjer uppstår som gör att så mycket av den energi som borde användas för att vinna människor för Guds rike, istället måste användas inåt mot olika organiserade och icke organiserade utspel.
Många som läser min blogg vet också om jag har tillhört pingströrelsen och därför sörjer extra när jag ser den oerhört snabba utveckling som skett den senaste femårsperioden. Charta oecumenica, internationalisering, katolicism, islam och allt tuffare och hårdare statliga bindningar i mission och yttre arbete. Allt detta samtidigt som "goda" krafter sliter häcken av sig i svenska anläggningar. Till detta ska läggas församlingarnas brottningskamp med HBT-frågan, alkohol i församlingarna, frågor om samboskap och mycket mera. Den generation som växer upp nu har i snart 30 år fått sin historia kapad och förvrängd av RFSU, RFSL och andra organiserade intresseorganisationer som "värnar" mänskliga strävanden till FRIHET. Falsk sådan.
Och när jag då förra söndagkväll råkade se programmet, Livet blir bättre, med huvudpersonen Gabriel Forss, och journalisten Renée Nyberg, då försvann mitt hopp för pingst fullständigt i dess nuvarande form. Ska rörelsen kunna återta brudekronan krävs en delning och det snabbt! För er som inte sett programmet, som för övrigt räckte en hel timme, kan jag kort berätta handlingen. Gabriel Forss intervjuades på känslosamt, personligt och på ett mycket ledande sätt om sin uppväxt inom pingströrelsen och sin rädsla för en straffande Gud. Gabriel berättade också om perioder av panikångest och om att han i tidig ålder känt en dragning till män, som han dock länge förnekade. Vid 27 års ålder klev han då "äntligen" ut ur garderoben. Livet fick sin nystart sedan han l(lyckligtvis?) kommit att besöka en gaybar i London. "Kroppen reagerade på alla dessa män", berättade Gabriel. Sedan träffade han då sin stora kärlek och livets mening hade uppenbarat sig. Livet gick ihop och hans föräldrar tog allt bra. Men så hände det som inte skulle hända, den utvalde lämnade honom. Kvar blev en nattsvart förtvivlan och han stod i beredskap att ta sitt liv, nävr vissa ord som biskop Caroline Krook yttrat blev det halmstrå som han hade att hålla sig i. Programmet slutade "lyckligt" (för honom). Han kunde, iförd blank showbizkavaj, framför en hänförd stöttande och halvgråtande pingstkyrkekör, på scenen i Stockholm Filadelfia, bekänna hur underbart livet nu hade blivit när han kunde få leva som både gay och kristen. På första bänk satt Gabriels rörda föräldrar och jämte dem Caroline Krook och Renée Nyberg. Kyrkan var till synes full av hänförda och lyckliga församlingsmedlemmar som gav sitt jublande bifall till talet. (kameran visade dock inte hela mötesrummet)
Detta pingst var det som Levi Petrus en gång startade. Väckelserörelsen.
Och nu åter igen till Sjöberg. Jag tänker som du i så mycket. Prövat och prövat mitt samvete inför Jesusfestivalen. Även om det förekommer rökelse och new-age, och även om det inte är den bibliska Jesus som manifesteras, vore det inte bättre att delta och visa sitt stöd MOT Pride och andra anti-kristliga rörelser?
Frågan besvaras väl nästan ovan. Hur kan man manifestera sig mot det antikristliga när det redan accepterats och omhuldas inom rörelserna? HUR?
Berno Vidén i Stockholms Maranataförsamling har sin linje klar! Han menar att vi inte ska delta utan istället gå utanför lägret och dela Jesu smälek. Vi ska manifestera den bibliska Jesus och leva i en vardaglig närhet till honom. Lyssna på hans undervisning kring detta i Radio Maranata.
http://maranata.se/2013/05/13/jesusmanifestationen-2013/
Och jag då, jag är fortfarande inte framme vid den klarhet som Berno ger uttryck för, och jag kan heller inte stämma in i Sjöbergs uppmaning att delta. Visst kan många Jesusmanifestörer vara till något visst vittnesbörd, men om saltet mister sin sälta så duger det ju inte till något. Många gånger har vi sett Bibelns Gud skala av sina styrkor och han har vunnit stora segrar med bara en mycket liten styrka.
http://maranata.se/2013/05/13/jesusmanifestationen-2013/
Jag ber att Gud ska hjälpa oss och leda oss alla i denna förvillelsens tid.
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/05/13/Goteborgs-biskop-i-regnbagsparad/
Sjöbergs (sunda) reaktion gällde utspelet som biskopen i Göteborg, Per Eckerdal, gjorde förra veckan om sitt planerade deltagande i Pride-festivalen, som han för övrigt liknar vid uttåget ur Egypten (!). Eckerdal menar att det ska finnas "en frihet att vara den man är" och att det är en form av "exodusparad". Man ska vara stolt, osv. säger han. Många andra kyrkliga företrädare framträder och tycker utspelet är sorgligt och att vi även fortsättningsvis måste ha Bibeln som måttstock för våra liv, älska människor men hata synden. Men åter till Sjöbergs inlägg, där jag startade. Han menar att det är oerhört sorgligt att en biskop gör detta utspel och att den parad som vi gör för Jesus allt mera skyms och nedvärderas av antikristliga krafter. I samma inlägg påtalar även Sjöberg en artikel som vill införa sharialagar, och hur muslimer rycker framåt.
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/05/13/Muslimer-onskar-sharialagar/
Vi vet och vi ser att vi lever i den yttersta tiden. Förvirringen är så stor även bland kristna. Många frågor och skiljelinjer uppstår som gör att så mycket av den energi som borde användas för att vinna människor för Guds rike, istället måste användas inåt mot olika organiserade och icke organiserade utspel.
Många som läser min blogg vet också om jag har tillhört pingströrelsen och därför sörjer extra när jag ser den oerhört snabba utveckling som skett den senaste femårsperioden. Charta oecumenica, internationalisering, katolicism, islam och allt tuffare och hårdare statliga bindningar i mission och yttre arbete. Allt detta samtidigt som "goda" krafter sliter häcken av sig i svenska anläggningar. Till detta ska läggas församlingarnas brottningskamp med HBT-frågan, alkohol i församlingarna, frågor om samboskap och mycket mera. Den generation som växer upp nu har i snart 30 år fått sin historia kapad och förvrängd av RFSU, RFSL och andra organiserade intresseorganisationer som "värnar" mänskliga strävanden till FRIHET. Falsk sådan.
Och när jag då förra söndagkväll råkade se programmet, Livet blir bättre, med huvudpersonen Gabriel Forss, och journalisten Renée Nyberg, då försvann mitt hopp för pingst fullständigt i dess nuvarande form. Ska rörelsen kunna återta brudekronan krävs en delning och det snabbt! För er som inte sett programmet, som för övrigt räckte en hel timme, kan jag kort berätta handlingen. Gabriel Forss intervjuades på känslosamt, personligt och på ett mycket ledande sätt om sin uppväxt inom pingströrelsen och sin rädsla för en straffande Gud. Gabriel berättade också om perioder av panikångest och om att han i tidig ålder känt en dragning till män, som han dock länge förnekade. Vid 27 års ålder klev han då "äntligen" ut ur garderoben. Livet fick sin nystart sedan han l(lyckligtvis?) kommit att besöka en gaybar i London. "Kroppen reagerade på alla dessa män", berättade Gabriel. Sedan träffade han då sin stora kärlek och livets mening hade uppenbarat sig. Livet gick ihop och hans föräldrar tog allt bra. Men så hände det som inte skulle hända, den utvalde lämnade honom. Kvar blev en nattsvart förtvivlan och han stod i beredskap att ta sitt liv, nävr vissa ord som biskop Caroline Krook yttrat blev det halmstrå som han hade att hålla sig i. Programmet slutade "lyckligt" (för honom). Han kunde, iförd blank showbizkavaj, framför en hänförd stöttande och halvgråtande pingstkyrkekör, på scenen i Stockholm Filadelfia, bekänna hur underbart livet nu hade blivit när han kunde få leva som både gay och kristen. På första bänk satt Gabriels rörda föräldrar och jämte dem Caroline Krook och Renée Nyberg. Kyrkan var till synes full av hänförda och lyckliga församlingsmedlemmar som gav sitt jublande bifall till talet. (kameran visade dock inte hela mötesrummet)
Detta pingst var det som Levi Petrus en gång startade. Väckelserörelsen.
Och nu åter igen till Sjöberg. Jag tänker som du i så mycket. Prövat och prövat mitt samvete inför Jesusfestivalen. Även om det förekommer rökelse och new-age, och även om det inte är den bibliska Jesus som manifesteras, vore det inte bättre att delta och visa sitt stöd MOT Pride och andra anti-kristliga rörelser?
Frågan besvaras väl nästan ovan. Hur kan man manifestera sig mot det antikristliga när det redan accepterats och omhuldas inom rörelserna? HUR?
Berno Vidén i Stockholms Maranataförsamling har sin linje klar! Han menar att vi inte ska delta utan istället gå utanför lägret och dela Jesu smälek. Vi ska manifestera den bibliska Jesus och leva i en vardaglig närhet till honom. Lyssna på hans undervisning kring detta i Radio Maranata.
http://maranata.se/2013/05/13/jesusmanifestationen-2013/
Och jag då, jag är fortfarande inte framme vid den klarhet som Berno ger uttryck för, och jag kan heller inte stämma in i Sjöbergs uppmaning att delta. Visst kan många Jesusmanifestörer vara till något visst vittnesbörd, men om saltet mister sin sälta så duger det ju inte till något. Många gånger har vi sett Bibelns Gud skala av sina styrkor och han har vunnit stora segrar med bara en mycket liten styrka.
http://maranata.se/2013/05/13/jesusmanifestationen-2013/
Jag ber att Gud ska hjälpa oss och leda oss alla i denna förvillelsens tid.
torsdag 25 april 2013
Mot avgudartemplet SKR
Dan 5:18 Men om han icke vill det, så må du veta, o konung, att vi ändå inte dyrka dina gudar, och att vi inte vill tillbedja den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp.
I maj 2012 kunde vi läsa om att för första gången i historien har en pingstpastor tillträtt rollen som Sveriges kristna råds ordförande.
http://www.dagen.se/nyheter/pelle-hornmark-vald-till-skr-s-ordforande/
Och vi har Guds eget dyrbara ord på att vi inte ska tillbe avgudar eller ens vistas i dess tempel. Därför stod de fast trots att Nebudkadnesser blev mycket vred mot Sadrak, Mesak och Abednego.
...(19)och han hov upp sin röst och befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare.
Detta har blivit synligt i hektiska värvningskampanjer från Hörnmarks sida, och i allt fler ekumeniska satsningar som ska ge kortsiktiga pengar och kortsiktiga lösningar. Planteringspengar, pastorsutbildningspengar, ambassadörsutbildningspengar, ja, sannerligen försöker man inte elda på med allt vad den mänskliga förmågan kan åstadkomma.
OCH märk väl...de lyckades!!! Åtminstone kortsiktigt.
(23) vid att de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades i den brinnande ugnen.
Konungens män var försedda med rep och muskler. De hade tillgång till pengar och makt. De hade förmåga!! De band dessa tre män fullständigt, fråntog dem allt mänskligt värde och kastade dem i denna kokheta UGN!!!
Men Gud har också förmåga...och Hans förmåga är underbar. Den går utanför och ovanför den mänskliga förmågan! Halleluja!!! Prisat vare Herrens namn!
Hans förmåga innefattar detta underbara att lösa i stället för att binda. Att delta i stället för att motverka.
(25) Han fortfor och sade: Och ändå ser jag nu fyra män som gå lösa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fjärde ser ut så som han vore en gudason.
Halleluja! För Gud är ingenting omöjligt! I vår Herre Jesu Kristi namn.
I maj 2012 kunde vi läsa om att för första gången i historien har en pingstpastor tillträtt rollen som Sveriges kristna råds ordförande.
http://www.dagen.se/nyheter/pelle-hornmark-vald-till-skr-s-ordforande/
Och vi har Guds eget dyrbara ord på att vi inte ska tillbe avgudar eller ens vistas i dess tempel. Därför stod de fast trots att Nebudkadnesser blev mycket vred mot Sadrak, Mesak och Abednego.
...(19)och han hov upp sin röst och befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare.
Detta har blivit synligt i hektiska värvningskampanjer från Hörnmarks sida, och i allt fler ekumeniska satsningar som ska ge kortsiktiga pengar och kortsiktiga lösningar. Planteringspengar, pastorsutbildningspengar, ambassadörsutbildningspengar, ja, sannerligen försöker man inte elda på med allt vad den mänskliga förmågan kan åstadkomma.
OCH märk väl...de lyckades!!! Åtminstone kortsiktigt.
(23) vid att de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades i den brinnande ugnen.
Konungens män var försedda med rep och muskler. De hade tillgång till pengar och makt. De hade förmåga!! De band dessa tre män fullständigt, fråntog dem allt mänskligt värde och kastade dem i denna kokheta UGN!!!
Men Gud har också förmåga...och Hans förmåga är underbar. Den går utanför och ovanför den mänskliga förmågan! Halleluja!!! Prisat vare Herrens namn!
Hans förmåga innefattar detta underbara att lösa i stället för att binda. Att delta i stället för att motverka.
(25) Han fortfor och sade: Och ändå ser jag nu fyra män som gå lösa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fjärde ser ut så som han vore en gudason.
Halleluja! För Gud är ingenting omöjligt! I vår Herre Jesu Kristi namn.
fredag 8 juni 2012
Hörnmark om biskopsämbetet, Ekman, pingstväckelsen
Pelle Hörnmark säger i dagens Dagen att han inte ser något behov av biskopar i svensk Pingströresle.
http://www.dagen.se/nyheter/inga-biskopar-i-framtidens-pingstrorelse/
Puh, tänker kanske många som tycker att utvecklingen mot ekumenik, katolicism och världskyrkoråd gått lite väl för fort. Och, så gör man det misstaget att tro att farten bromsats något inom pingstleden. Man tror att uttalandet kan tyda på en eftertanke, en broms, en ny syn på färdriktningen eller att göra en kraftfull markering. Min vän, gör inte det misstaget. Läs hela artikeln. Helst utan rosa glasögon.
Hörnmark inleder med utgångspunkten att det är inte alls en fråga som är främmande för pingströrelsen. "Flera pingströrelser över världen har biskopar." Han går vidare med att påtala att för svensk pingströrelse finns inte behovet av biskopar. Steg tre är att han i samma andetag lämnar öppningar för två eller flera modeller med biblisk anknytning (och ger därmed Ekman fripassage). "- Jag ser inte heller i Bibeln att det bara skulle finnas en modell för kyrkan."
Steg fyra i argumentationen är att hänvisa till Joel Halldorfs forskning kring ledarskap, där han kommit fram till att fyra städer i praktiken redan har biskopsämbete inom pingströrelsen, dvs. de har den överordnade rollen till andra församlingar och församlingsledare. Skillnaden mot det episkopala ser han i det faktum att de fått auktoriteten underifrån, från medlemmarna. Men här gör han sin första tabbe i en lysande argumentation eftersom han precis innan talat om att inom pingst finns en tradition av att ledare utser ledare.
Slutligen ger han både sig själv och Ulf Ekman rätt. Påven är en stor auktoritet men personligen tror inte Hörnmark att påven ensam är ledare för "hela världens kristna, det kan jag själv inte tänka mig.
Kommentar: Många anser att katolska kyrkan är full av villfarelse och andemakter. Inom pingstleden vet vi att en av dessa som starkast gick emot katolicismen var Levi Petrus. Det "avståndstagande" vi hör från Hörnmark är bland de svagaste man kan tänka. Att inte ha biskop inom pingströrelsen beror på att i praktiken finns redan ämbetet. Ledare utser ledare och vissa ledare har med automatik en större pondus och ett större ansvar. Avståndet till påveämbetet är endast ett personligt svar från Hörnmark där han markerar att han har svårt att tro att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. Negationen av den svaga markeringen blir ju att- det är troligts att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. Eller en svagare negation - det är möjligt att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna.
Du som pustat ut. Ta tillbaka pusten. Ingenting nytt har hänt.
Bön: Jag ber dig Herre om ett uppvaknande bland vanliga medlemmar i pingströrelsen. I vår Herre Jesu Kristi namn.
http://www.dagen.se/nyheter/inga-biskopar-i-framtidens-pingstrorelse/
Puh, tänker kanske många som tycker att utvecklingen mot ekumenik, katolicism och världskyrkoråd gått lite väl för fort. Och, så gör man det misstaget att tro att farten bromsats något inom pingstleden. Man tror att uttalandet kan tyda på en eftertanke, en broms, en ny syn på färdriktningen eller att göra en kraftfull markering. Min vän, gör inte det misstaget. Läs hela artikeln. Helst utan rosa glasögon.
Hörnmark inleder med utgångspunkten att det är inte alls en fråga som är främmande för pingströrelsen. "Flera pingströrelser över världen har biskopar." Han går vidare med att påtala att för svensk pingströrelse finns inte behovet av biskopar. Steg tre är att han i samma andetag lämnar öppningar för två eller flera modeller med biblisk anknytning (och ger därmed Ekman fripassage). "- Jag ser inte heller i Bibeln att det bara skulle finnas en modell för kyrkan."
Steg fyra i argumentationen är att hänvisa till Joel Halldorfs forskning kring ledarskap, där han kommit fram till att fyra städer i praktiken redan har biskopsämbete inom pingströrelsen, dvs. de har den överordnade rollen till andra församlingar och församlingsledare. Skillnaden mot det episkopala ser han i det faktum att de fått auktoriteten underifrån, från medlemmarna. Men här gör han sin första tabbe i en lysande argumentation eftersom han precis innan talat om att inom pingst finns en tradition av att ledare utser ledare.
Slutligen ger han både sig själv och Ulf Ekman rätt. Påven är en stor auktoritet men personligen tror inte Hörnmark att påven ensam är ledare för "hela världens kristna, det kan jag själv inte tänka mig.
Kommentar: Många anser att katolska kyrkan är full av villfarelse och andemakter. Inom pingstleden vet vi att en av dessa som starkast gick emot katolicismen var Levi Petrus. Det "avståndstagande" vi hör från Hörnmark är bland de svagaste man kan tänka. Att inte ha biskop inom pingströrelsen beror på att i praktiken finns redan ämbetet. Ledare utser ledare och vissa ledare har med automatik en större pondus och ett större ansvar. Avståndet till påveämbetet är endast ett personligt svar från Hörnmark där han markerar att han har svårt att tro att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. Negationen av den svaga markeringen blir ju att- det är troligts att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. Eller en svagare negation - det är möjligt att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna.
Du som pustat ut. Ta tillbaka pusten. Ingenting nytt har hänt.
Bön: Jag ber dig Herre om ett uppvaknande bland vanliga medlemmar i pingströrelsen. I vår Herre Jesu Kristi namn.
söndag 22 januari 2012
Burn-out´s i allvarstider
Pelle Hörnmark beskriver i sin blogg hur han gillade att göra burn-outs när han var yngre. Ser man på tempot i livet så verkar det fortfarande vara så. Ser man på fjolåret så var tempot lika högt. http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=35&oid=11309
Hur ska det finnas någon möjlighet för honom att söka Herren i viktiga frågor?
PFFS står i så allvarliga tider. Allt djupare går vi i det ekumeniska samarbetet. Årskonferensen ska hållas i Jönköpings pingstkyrka. http://www.skr.org/temporart/arskonferens2012.4.7d810b7d109c0650979800023238.html
Är det ingen enda ledare som är vaken och kan ägna någon liten stund åt att se hur långt ekumeniken har gått?
Årets böneveck(or) som pågår nu har sitt "ekumeniska" underlag framarbetat i Polen - ett nästan totalt katolskt land.
Jag är medveten om att många fina katolska kyrkor finns. Det som är farligt är "sammanblandningen" av allt detta "andliga". Kyrkorna blir inte fria utan underställda både statlig och kyrkliga organisatoriska hierarkiska system. Guds ande bakbinds, då Gud inte kan välsigna synden - då skulle han gå emot sin egen natur.
När man läser Pelles envägskommunikationsblogg och ser tempot, inriktningen, slogans och program, då känns det ganska långt ifrån den genuina folkrörelse som Pingstväckelsen en gång var. Lägger man till detta den censur och makt som utövas genom tidningen Dagen, då blir bilden komplett.
Men om man som enskild inte vill vara med i Världskyrkan, men ändå vara medlem i en levande församling, vad gör man då?
1. Utbrytning och startar en annan fri församling.
2. Försöker påverka det sammanhang och den församling som man redan tillhör.
3. Lever på internetpredikningar, isolerad i sin tro.
4. flyttar till en fri församling någonstans i landet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du som läser min blogg, känner du till sådana församlingar på din ort?
Bön.: Hjälp oss Herre att vara ödmjuka och ha tid med dig. Att fråga dig om vägen.
Hur ska det finnas någon möjlighet för honom att söka Herren i viktiga frågor?
PFFS står i så allvarliga tider. Allt djupare går vi i det ekumeniska samarbetet. Årskonferensen ska hållas i Jönköpings pingstkyrka. http://www.skr.org/temporart/arskonferens2012.4.7d810b7d109c0650979800023238.html
Är det ingen enda ledare som är vaken och kan ägna någon liten stund åt att se hur långt ekumeniken har gått?
Årets böneveck(or) som pågår nu har sitt "ekumeniska" underlag framarbetat i Polen - ett nästan totalt katolskt land.
Jag är medveten om att många fina katolska kyrkor finns. Det som är farligt är "sammanblandningen" av allt detta "andliga". Kyrkorna blir inte fria utan underställda både statlig och kyrkliga organisatoriska hierarkiska system. Guds ande bakbinds, då Gud inte kan välsigna synden - då skulle han gå emot sin egen natur.
När man läser Pelles envägskommunikationsblogg och ser tempot, inriktningen, slogans och program, då känns det ganska långt ifrån den genuina folkrörelse som Pingstväckelsen en gång var. Lägger man till detta den censur och makt som utövas genom tidningen Dagen, då blir bilden komplett.
Men om man som enskild inte vill vara med i Världskyrkan, men ändå vara medlem i en levande församling, vad gör man då?
1. Utbrytning och startar en annan fri församling.
2. Försöker påverka det sammanhang och den församling som man redan tillhör.
3. Lever på internetpredikningar, isolerad i sin tro.
4. flyttar till en fri församling någonstans i landet.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du som läser min blogg, känner du till sådana församlingar på din ort?
Bön.: Hjälp oss Herre att vara ödmjuka och ha tid med dig. Att fråga dig om vägen.
tisdag 17 januari 2012
Imamer som religösa ledare i Sverige
Jag undrar en hel del över tystnaden kring de ekumeniska frågorna.
Vi står ju för det första under vårt eget lands lagstiftning som innebär att den Gud vi tror på ska utvärderas av och underställas samhällets godkännande. Är det inte vi som ska fråga Gud till råds om hur vi ska bygga samhället?
Och för det andra står vi i dessa stora ekumeniska åtaganden. Så sent som 2008 (http://aletheia.se/2008/09/17/hedin-reder-ut-om-charta-oecumenica/) tror Hedin att vi inte är bundna till Charta Oecumeica! Pingst FFS tillhör tillsammans med övriga frikyrkor den s.k. frikyrkofamiljen och varför skulle vi inte vara medlemmar i Skr då? Detta är ju en självklarhet.
Till detta kommer all styrning av utbildning, framtidens teologi och anpassning till multireligiösa sammanhang. I SOU utredningen Staten och imamerna: Religion, integration, autonomi (http://www.regeringen.se/sb/d/11358/a/127317) tas bl.a. frågan om imamernas behov av vidareutbildning i Sverige i kombination med ett ökat erkännande som religiösa ledare. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/105784)'
Och detta med Europas andliga rötter (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807). Jag blir nästan arg! NI som är pastorer och ledare, håller ni er informerade och förstår hur långt gånget det ekumeniska arbetet är?
Inom det nordiska nätverket för ekumeni genomförs också en rad seminarier och kurser. Innehållet varierar men kan handla om vattnets sakrament, liturgi, teologisk utbildning och hälsa i ortodox tradition. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807)
Jag har förståelse för mycket av verksamheten som sker genom de kristna råden. Skriva och upplysa om vapenhandel, äktenskap där parterna tillhör olika religioner osv. Det är ju inte fel att dessa frågor lyfts, men det som jag ser som den största faran är att katolikerna har fått en så oerhört dominerande roll. Jag är heller inte tilltalad av den ekumeniska psalmboken och ett ekumeniskt NT. Om vi läser i uppenbarelseboken så ser vi att nästan det sista som sägs i Bibeln är att ingenting får läggas till och ingenting får dras ifrån dessa ord.
Slutligen vad gäller rubriken på det här inlägget så är det en reaktion på den långtgående ekumeniken och inte särskilt riktat till muslimer eller imamer.
Vi står ju för det första under vårt eget lands lagstiftning som innebär att den Gud vi tror på ska utvärderas av och underställas samhällets godkännande. Är det inte vi som ska fråga Gud till råds om hur vi ska bygga samhället?
Och för det andra står vi i dessa stora ekumeniska åtaganden. Så sent som 2008 (http://aletheia.se/2008/09/17/hedin-reder-ut-om-charta-oecumenica/) tror Hedin att vi inte är bundna till Charta Oecumeica! Pingst FFS tillhör tillsammans med övriga frikyrkor den s.k. frikyrkofamiljen och varför skulle vi inte vara medlemmar i Skr då? Detta är ju en självklarhet.
Till detta kommer all styrning av utbildning, framtidens teologi och anpassning till multireligiösa sammanhang. I SOU utredningen Staten och imamerna: Religion, integration, autonomi (http://www.regeringen.se/sb/d/11358/a/127317) tas bl.a. frågan om imamernas behov av vidareutbildning i Sverige i kombination med ett ökat erkännande som religiösa ledare. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/105784)'
Och detta med Europas andliga rötter (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807). Jag blir nästan arg! NI som är pastorer och ledare, håller ni er informerade och förstår hur långt gånget det ekumeniska arbetet är?
Inom det nordiska nätverket för ekumeni genomförs också en rad seminarier och kurser. Innehållet varierar men kan handla om vattnets sakrament, liturgi, teologisk utbildning och hälsa i ortodox tradition. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807)
Jag har förståelse för mycket av verksamheten som sker genom de kristna råden. Skriva och upplysa om vapenhandel, äktenskap där parterna tillhör olika religioner osv. Det är ju inte fel att dessa frågor lyfts, men det som jag ser som den största faran är att katolikerna har fått en så oerhört dominerande roll. Jag är heller inte tilltalad av den ekumeniska psalmboken och ett ekumeniskt NT. Om vi läser i uppenbarelseboken så ser vi att nästan det sista som sägs i Bibeln är att ingenting får läggas till och ingenting får dras ifrån dessa ord.
Slutligen vad gäller rubriken på det här inlägget så är det en reaktion på den långtgående ekumeniken och inte särskilt riktat till muslimer eller imamer.
fredag 13 januari 2012
Polsk riksdag och världens ande
Jesus sade att det skulle uppstå splittring där Guds rike utbredde sig. Historisk har så även varit fallet när väckelser bryter ut. Lika lite som olja och vatten kan sammanblandas, kan världen och Guds rike sammanblandas.
Inför böneveckorna, som jag tidigare nämnt, står vi med det dilemmat, att å ena sidan främja lokala grupperingar av samförstånd, mot detta att i elfte timmen slå bakut mot den starka katolska styrning som sker i det ekumeniska arbetet.
Årets underlag för böneveckan är "ekumeniskt" framarbetat i Polen! Ett land som nästan helt saknar frikyrkor! Sedan tar man dessa dokument och översätter till alla de länder som genomför böneveckor. Den katolska påverkan på dokumentet blir högst påtaglig! Detta har man (skickligt) manövrerat för genom att lägga in tillräckligt många samtals- och bönestunder om högmod, enhet, ödmjuhet, osv.
I Sverige har vi också den katolske biskopen Anders Arborelius som ordförande för Skr. seden årsmötet 2011. http://www.skr.org/faktaomskr.4.95ef17103e1e03476800020316.html
Ser man t.ex. till Pingströrelsens förändringar den senaste 10-årsperioden så kan man inte nog betona vilken stor och avgörande betydelse det ekumeniska arbetet i kombination med den ekonomiska och strukturella omvanlingen från verkligt fria församlingar till ett nationellt trossamfund med siktet inställt på "likhet", utbildning, generationsväxling, församlingsplantering, naturlig församlingstillväxt m.m. har haft. Tyvärr måste man vara djupare insatt än vad jag är för att spåra kanalerna för hur verksamheten finansieras och från vilka källor verksamhetsidéerna växer fram, men tydligt blir det att många av benämningarna, arbetsgrupperna och idéerna kommer från Skr.
http://www.skr.org/sokresultat.4.c791f41027c5c29c9800059921.html?query=naturlig+f%C3%B6rsam&submit=S%C3%B6k
http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=211
Jag vet inte om det är för att skapa ett rum att arbeta ostört i, så att man behövde en fasad, eller om det möjligen kan vara så att församlingsplanteringarna betalas av en fond, församlingsplanterarfonden. http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=281&oid=4957 Eller om det möjligen är så att planteringarna bekostas av frivilliga medel. Klart är i alla fall att någon form av hållhake finns, eftersom de inte får kalla sig församling innan de döpt ett bestämt antal personer och genomfört vissa i förväg bestämda planer. (här skulle länken till riktlinjerna för församlingsplantering ha legat, men dokumentet är inte tillgängligt på sin förra adress eller någon ny. http://www.pingst.se/download.do?ug=Administrator&f=Riktlinjer+f%C3%B6r+Pingst+f%C3%B6rsamlingsplantering+2010%2C+antagna.pdf Men några ord om riktlinjerna nämns på Linköpings pingstförsamlings hemsida. http://pingstlinkoping.se/forsamling/foersamlingsplantering
Åter igen tvingas jag avbryta eftersom ämnet är så stort. Måste återkomma i vissa andra delaspekter av detta.
Avrundar därför med en kommentar kring vad jag skrivit: Jag är inte emot församlingsplantering eller friska församlingar. Inte heller är jag emot gemensam bön. Det jag är emot är det strukturella, mänskliga, organisatoriska, strukturella försöken att tygla Guds Ande! Det låter sig inte göras. Vi kan inte ens tygla naturen som människan ändå haft i besittning i årtusenden, ändå kommer den med överraskningar för oss ganska ofta. Jordskred, jordbävningar, översvämningar och mera. Hur mycket svårare är det inte att tygla Gud? Gud som är upphovet och ursprunget till allt som lever, rör sig och är till.
Inför böneveckorna, som jag tidigare nämnt, står vi med det dilemmat, att å ena sidan främja lokala grupperingar av samförstånd, mot detta att i elfte timmen slå bakut mot den starka katolska styrning som sker i det ekumeniska arbetet.
Årets underlag för böneveckan är "ekumeniskt" framarbetat i Polen! Ett land som nästan helt saknar frikyrkor! Sedan tar man dessa dokument och översätter till alla de länder som genomför böneveckor. Den katolska påverkan på dokumentet blir högst påtaglig! Detta har man (skickligt) manövrerat för genom att lägga in tillräckligt många samtals- och bönestunder om högmod, enhet, ödmjuhet, osv.
I Sverige har vi också den katolske biskopen Anders Arborelius som ordförande för Skr. seden årsmötet 2011. http://www.skr.org/faktaomskr.4.95ef17103e1e03476800020316.html
Ser man t.ex. till Pingströrelsens förändringar den senaste 10-årsperioden så kan man inte nog betona vilken stor och avgörande betydelse det ekumeniska arbetet i kombination med den ekonomiska och strukturella omvanlingen från verkligt fria församlingar till ett nationellt trossamfund med siktet inställt på "likhet", utbildning, generationsväxling, församlingsplantering, naturlig församlingstillväxt m.m. har haft. Tyvärr måste man vara djupare insatt än vad jag är för att spåra kanalerna för hur verksamheten finansieras och från vilka källor verksamhetsidéerna växer fram, men tydligt blir det att många av benämningarna, arbetsgrupperna och idéerna kommer från Skr.
http://www.skr.org/sokresultat.4.c791f41027c5c29c9800059921.html?query=naturlig+f%C3%B6rsam&submit=S%C3%B6k
http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=211
Jag vet inte om det är för att skapa ett rum att arbeta ostört i, så att man behövde en fasad, eller om det möjligen kan vara så att församlingsplanteringarna betalas av en fond, församlingsplanterarfonden. http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=281&oid=4957 Eller om det möjligen är så att planteringarna bekostas av frivilliga medel. Klart är i alla fall att någon form av hållhake finns, eftersom de inte får kalla sig församling innan de döpt ett bestämt antal personer och genomfört vissa i förväg bestämda planer. (här skulle länken till riktlinjerna för församlingsplantering ha legat, men dokumentet är inte tillgängligt på sin förra adress eller någon ny. http://www.pingst.se/download.do?ug=Administrator&f=Riktlinjer+f%C3%B6r+Pingst+f%C3%B6rsamlingsplantering+2010%2C+antagna.pdf Men några ord om riktlinjerna nämns på Linköpings pingstförsamlings hemsida. http://pingstlinkoping.se/forsamling/foersamlingsplantering
Åter igen tvingas jag avbryta eftersom ämnet är så stort. Måste återkomma i vissa andra delaspekter av detta.
Avrundar därför med en kommentar kring vad jag skrivit: Jag är inte emot församlingsplantering eller friska församlingar. Inte heller är jag emot gemensam bön. Det jag är emot är det strukturella, mänskliga, organisatoriska, strukturella försöken att tygla Guds Ande! Det låter sig inte göras. Vi kan inte ens tygla naturen som människan ändå haft i besittning i årtusenden, ändå kommer den med överraskningar för oss ganska ofta. Jordskred, jordbävningar, översvämningar och mera. Hur mycket svårare är det inte att tygla Gud? Gud som är upphovet och ursprunget till allt som lever, rör sig och är till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)