torsdag 23 april 2015

Gemenskapen med honom

1 Joh 1: 1-4
Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets ord. Livet har uppenbarats, vi har sett det och vi vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och som uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.

Vilket uppdrag dessa första apostlar hade att utföra och förmedla! De hade gått vid Jesu sida och de hade sett honom uppstå ifrån de döda, de hade lyssnat till hans undervisning och de hade fått en stor kärlek och gemenskap med Herren Jesus. Här skriver Johannes att de förkunnar detta för att vi ska få gemenskap med dem och göra deras glädje fullkomlig! Han hade sannerligen tagit emot Jesu ord om att förbli i Honom. 

Joh 15: 1-17
Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.

Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.

Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Far. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.


När vi läser dessa underbara ord så ser vi att Johannes förmedlar vidare det han själv har hört. Och inte bara hört, utan sett, skådat och rört vid. Han hade levt så nära Jesus och den kärlek som de fick förklarade för sig här har sannerligen burit frukt. Rik frukt i årtusenden. Gemenskapen med varandra och med den helige Ande som förhärligar sonen har fungerat i generation efter generation. Så många troende i skaran! Det är ofattbart. Och, tänk, ofta förmedlas kristendomens tillkortakommanden, men vilken Gud är som vår? Vem kan verka i och genom sitt eget folk? Vilken Gud kallar sina barn för vänner? Vilken Gud står bakom allt skapat och allt liv? Jo, det är Honom som Johannes talar om. 

Och som han skriver, när vi får gemenskap med Honom, blir Hans glädje fullkomlig. Halleluja!




Några ord om min vardag

Med några enkla ord skulle jag vilja beskriva min vardagsmiljö för er. Den plats där jag arbetar på dagarna.

Huset där vi håller till ligger i Vasastan. Lokalen ligger en halvtrappa ner men det är sju fönster mot två gator som ger fint ljus. Kommer man in där så möts man av mig, eller Margareta Sundbom som arbetat många år med Proklama. Men det kan också hända att du möter några av de andra vännerna som kommer in och arbetar ibland. Om du tittar dig runt från gatan först så ser du kanske att i ett fönster hänger det stora glaskors, som solen lyser vackert igenom. De hängdes upp av den lokale konstnären själv för ett par dagar sedan, alltmedan han balanserade på en stege, assisterad av mig. Ser du i fler fönster så ser du att vi har de allra nyaste kristna böckerna skyltade. Du kan läsa om prästen, spionen, martyren Bonhoeffer, eller välja Stefan Swärds nya bok. Vi har en fönster som vi kallar "dynamiten" och där har vi ställt ut böcker som retar vissa men som ligger andra varmt om hjärtat för att man talar klarspråk.

Fortsätter du titta i våra fönster så ser du säkert snart det gulliga barnfönstret också. Fullt av rykande färska barnböcker, klister- och pysselsaker, memon och mycket mera. Oj, vad jag önskar att fler föräldrar köpte barnböcker och barnbiblar till sina barn och barnbarn. Ja, du kommer att se mycket mera om du ser dig omkring än det jag nu nämner.

Och när du kommit in i lokalen känner du doften av kaffe och troligen ser du en, två eller kanske fyra eller fem av våra stamgäster inbegripna i livliga samtal. När fler kommer så makar man på stolen och lämnar plats i änden av bordet. Här finns inga ålders- eller könsgränser. Här samsas de flesta kring ett gemensamt samtal och en gemensam tro.

Ibland händer det att någon kommer som hellre tar en lugn stund för sig själv och då finns ett bord i andra rummet där de kan sitta omgivna av bokhyllor och biografier och dricka sitt kaffe. Igår när jag kom in i det rummet fick jag nästan smyga fram till bordet som var en helig plats där två vänner satt i gemensam bön.

Då och då kommer någon av romerna in till oss. Särskilt två kvinnor har vi lärt känna. Ibland är de törstiga och vill ha vatten, ibland låna toaletten eller ladda sin telefon. Ibland har de smärtor och vill ha medicin och omsorg och ibland vill de sitta ner med en kopp kaffe och en smörgås. Visst kan vi få för svåra frågor ibland, som när en av dem kom med ett stort bylte kläder och önskade att få det tvättat, men för det mesta kan vi hjälpa dem på något sätt. Det har hänt vid ett par tillfällen att vi fått be för och med dem till helande av smärtor och Gud har hjälpt.

Idag hände också det underbara att jag fick be för en kvinna i lokalen. I lugn och ro, på avskild plats. Hon trodde inte på Jesus, hon trodde inte på Gud, men nu bestämde hon sig för att tro på Gud och att ta emot honom i sitt liv - så underbart!

Ett annat, mindre under, var ett bokställ som redan var tomt idag. Vi tog hem tre böcker på prov som vi packade upp igår. Ingen av oss hade hört talas om vare sig skribent eller förlag. Nu är redan alla tre böcker sålda och vi ska beställa fler av honom. Det handlar om yttersta tiden och han som skrivit heter Ingvar Harknäs.

Nu kanske du tänker att det här är bara idyll. Men så är det ju inte heller. Fötterna värker ibland av allt spring och det finns dagar när vi säljer mera fika än böcker, men vi är glada för alla som hittar in och som köper nya biblar, spännande kristna filmer, biografier och intressanta kristna böcker som bygger upp. Det är också många som kommer och ger oss nästan alldeles nya böcker i stora påsar som vi får sälja i vår begagnat och antikvariatsdel. Det är så uppmuntrande!

Men det finns en mörk baksida. Kristna bokhandlar går i konkurs, en efter en. Låt det inte ske igen. Hur ska vi få väckelse om ingen engagerar sig och läser Guds ord? Sprider Guds ord?

Det är många som kommer in och köper traktat som de delar ut och det är helt fantastiska vittnesbörd vissa av dessa personer har. En är löst från både narkotika och homosexualitet och en annan får bedja med och vittna för läkare under sin egen sjukdomstid.

Låt oss aldrig släppa Guds ord. Skapa fler oaser och mötesplatser för levande kommunikation. Allt ska inte ske på internet. Det finns ett liv IRL också.


ett litet ps.
Säger (med Paulus) att tiden skulle inte räcka till att berätta om alla. Om A., som kommer med rykande varm mat eller nybakat bröd ibland, om en annan A., som drar och släpar hem saker och om H., som ilar iväg och kopierar intressanta artiklar till oss. Inte heller kan vi berätta om övriga stamkunder som kommer in med sina nära och kära ibland som de vill presentera och inte kan vi veta namnet på alla pastorer som tagit vägarna in till oss. Nej, det går inte riktigt fånga vad som är Proklama idag, föreningen som startades på 1960-talet av unga entusiaster.