Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets ord. Livet har uppenbarats, vi har sett det och vi vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och som uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.
Vilket uppdrag dessa första apostlar hade att utföra och förmedla! De hade gått vid Jesu sida och de hade sett honom uppstå ifrån de döda, de hade lyssnat till hans undervisning och de hade fått en stor kärlek och gemenskap med Herren Jesus. Här skriver Johannes att de förkunnar detta för att vi ska få gemenskap med dem och göra deras glädje fullkomlig! Han hade sannerligen tagit emot Jesu ord om att förbli i Honom.
Joh 15: 1-17
Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.
Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Far. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.
När vi läser dessa underbara ord så ser vi att Johannes förmedlar vidare det han själv har hört. Och inte bara hört, utan sett, skådat och rört vid. Han hade levt så nära Jesus och den kärlek som de fick förklarade för sig här har sannerligen burit frukt. Rik frukt i årtusenden. Gemenskapen med varandra och med den helige Ande som förhärligar sonen har fungerat i generation efter generation. Så många troende i skaran! Det är ofattbart. Och, tänk, ofta förmedlas kristendomens tillkortakommanden, men vilken Gud är som vår? Vem kan verka i och genom sitt eget folk? Vilken Gud kallar sina barn för vänner? Vilken Gud står bakom allt skapat och allt liv? Jo, det är Honom som Johannes talar om.
Och som han skriver, när vi får gemenskap med Honom, blir Hans glädje fullkomlig. Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar