lördag 29 september 2012

En gammal film och en ny sång

I kväll har jag och min dotter tittat på en gammal video tillsammans. Förut såg vi ofta film och tv, nu händer det inte lika ofta. Ikväll var det inte alls något vi ville se på tv och vi började bläddra bland filmerna som är kvar efter flytten. På mitt tredje förslag (redan) fick jag napp och vi blev överens om att se en film som min andra dotter haft som favorit, Interstate 60.

För er som inte har sett den så kan jag säga att den utspelar sig i en fiktiv tid, och visar parellella liv, i överdimensionerad form för att vägleda en man i hans livsval. Filmen börjar med en födelsedag där den rike pappan ger sonen en röd sportbil, en sådan som han själv alltid velat ha och han kommer även med ett antagningsbesked till Bradford, där sonen ska kunna utbilda sig till jurist. Och precis i det scenariot börjar magin. Sonen önskar svar på sin livsfråga och får denna önskan uppfylld. De platser som han så småningom passerar berättar mycket för oss om hur samhället kan komma snett. En stad har ett pärlband av skyltar om förbudet mot Euphoria, just den drog som det visar sig att hela samhället kretsar kring. De banala, enkla sysslorna som toastädning och gatsopning utförs gärna gratis av denna totalt hängivna, enkla befolkning. Och även om tankesteget är lite långsökt, tänker jag på alkoholen. Alla dessa påsar, lådor, flaskor och burkar. Alla dessa serveringar, fester, kurser, ja, det finns ingen ände för hur stor del av samhället vi byggt kring detta "belöningssystem". Och ändå vet alla att för varje medelkonsument så ökar antalet döda storkonsumenter i andra änden. Och alla vet att misshandel, våldtäkter, rattfylleri, brottslighet överlag, allt är kopplat till alkohol.

För att återgå till filmen så hamnade huvudpersonen även i ett juridiskt inferno där alla levde på att stämma varandra, men tack vare en galen sanningssägande nikotinist full av sprängämnen och en total intolerans mot lögn tog de sig ut ur den staden med livet i behåll och de lämnade bakom sig en stad med tillfällig amnesti för en rad brott. Även den staden talade till mig om vårt samhälle. Gör vi det minsta misstag, eller skriver på fel rad, eller säger fel sak i en telefonsvarare, så riskerar vi förlora inkomst eller annat som vi behöver. När barnen föds kontrolleras de av staten innan de åker hem, och sedan med jämna mellanrum till  dess de ska begravas på ålderns höst. Och i alla miljöer en människa rör sig, lever och är till under denna mellantid som kallas liv har vi regelverk att förhålla oss till. På gott och ont! Det laglösa samhället klarar inte människan i sin ondska.

Mer hände som man kunde tala om. Filmen är egentligen ingen bra film, men jag tycker att bilderna i sin övertydlighet är något som vi borde tala mera om i vårt samhälle. Behöver vi all denna alkohol? Behöver vi all denna kontroll? Alla dessa regler?
http://www.imdb.com/title/tt0165832/

Sedan över till den nya sången. Min dotter har skrivit några sånger som hon brukar spela här hemma. Nu har hon, med mitt godtycke, fått lägga upp en jättefin sång på youtube. Denna sång är inte kristen utan den handlar om drömmen om den rätte. Som mamma önskar man sitt barns bästa och internetmiljön kan vara tuff, men be gärna för min dotter att det ska gå bra och att hon även får inspiration från vår Fader till en andligt inspirerad text. Lägger in hennes sång här så får ni höra den.

http://www.youtube.com/watch?v=N4mGWT9Y2Ow

torsdag 27 september 2012

Halleluja Hasse!

Hasse Boström tar bladet från munnen i en ledare i Dagen (2012-09-20) och skriver om militanta, f.d. världssamvetet Sverige.
http://www.dagen.se/opinion/ledare/mer-militanta-an-vi-vill-tro/

Det vore underbart om fler skrev om detta och debatterade. Lyfte fram och belyste. Hur många diktaturer har vi medverkat i att störta och hur många människor har badat i blod, smärta och död i den s.k. arabiska våren. Vilken vår! Det är så att ordet nästan inte går att ta i munnen.


Och alla storslagna planer och alla krav som vi kan uppställa på andra länder vad gäller miljö och säkerhet. Länder vars befolkning kanske lider nöd och saknar det allra nödvändigaste! Vem ska följa i Hasse Boströms fotspår? Var finns modiga journalister i dagens Sverige? Vad lär de sig på mediautbildningar? Vågar ingen utmana och ställa frågorna som sträcker sig lite längre?

Vem kan t.ex. säga att böneutrop från minareter inte är lämpligt i ett land som inte är muslimskt utan att riskera att beskyllas för diskriminering?
http://www.dagen.se/nyheter/nu-kan-boneutrop-snart-bli-verklighet-i-botkyrka/

Allt mer suddas ideologier ut. Alla partier är mer eller mindre lika. Socialdemokraterna har gjort en affärsplan för Sverige och Moderaterna har sedan många år lanserat sig som det nya arbetarpartiet. Centern jobbar med kärnkraft och internationalering (istället för decentralisering) och Björklund har fört liberalismens fana till en Järrelskt skrämmande nivå. Slutligen är Sjöstedt ute på havet och seglar för "rättvisa" vad gäller Israel-Palestinafrågan och Lööf kämpar väl på med låga siffror och stora drömmar.

Sverige, ibland önskar jag att du hade varit Norge.

Bön: Herre, jag ber dig att väcka vårt folk innan vi alldeles somnat. Vi sover bakom tv, dator, spel, alkohol, droger, onödig administration och PK-politik. Herre väck oss!

onsdag 26 september 2012

Ånger

"Medan Esra låg där gråtande framför Guds hus och bad och bekände, samlades män, kvinnor och barn  omkring honom, en mycket stor skara  av Israels folk, också folket grät bittert. (Esra 10:1)



När vi talar om väckelse så vet de flesta vad man tänker på men i Bibeln nämns inte det uttrycket. Här ovan ser vi Esras öppna ånger. Hur han gråter öppet, utomhus och hur man samlas omkring honom och gråter bittert. Avslutningen av detta vet vi. Folket renades och många präster som tagit kvinnor av andra folk avlägsnade dessa ifrån sig.

Samma Esra som gråter så bittert över tillståndet bland folket hade förut storligen prisat Gud för att han "ingav kungen i hjärtat att han skulle smycka Herrens hus i Jerusalem."

Och vi vet att det som följde på ånger och gråt var bekännelse och förändring.

Många gånger predikas det idag i så allmänna ordalag om Gud så att människorna glömmer att de felar att  de syndar. Kanske glömmer vi att säga, börja med mig. Kanske stryker vi över och säger: "koppla av, känn ingen oro, du duger, nåden räcker," eller så tar vi alternativet och skapar ett evangelium enligt MIG. Jag tar lite åsikter och känslor och blandar med vad som är PK och lite Guds ord sen tar jag och presenterar evangelium enligt Gun-Britt. Intressant eller hur??

Och lätt, det blir så lätt, lätt, lätt...:), tills dess man möter på evangelium enligt DIG och DIG och DIG. Men bäst är när Gud själv får tala genom sitt ord. Och det gör han. I sina förbund från första till sista blad i Bibeln det håller jag på att lära mig nu.


söndag 23 september 2012

Pussel

Redan av rubriken tänker kanske många, "så förutsägbart - nu kommer den om att vi är pusselbitar i Guds rike och värdefulla". Och, så rätt ni hade! Men jag har några ytterligare tankar på temat som kom till mig nu här på morgonen.

Ibland när man byggt ett pussel, vilket för min del var en tid sedan, så kommer man till slutet när pusslet börjar bli klart. Är det ett pussel för vuxna, sådana som inte många har tålamod med, så breder bilden ut sig och pusselbyggaren känner sig allt mer tillfreds. Men då är det så försmädligt att en bit saknas, eller kanske två eller tre. Nu lyser gluggarna fram med större intensitet än någonsin den vackra vyn gjorde och det allt mer frenetiska letandet efter den eller de saknade bitarna tar vid.

Om biten/bitarna inte återfinns så hanterar vi människor situationen lite olika. Många skulle rycka på axlarna och tänka, vad gjorde det? Några veckors pusslande, jag köper ett nytt och går sen och kastar det ofullständiga pusslet, trots att det var så vackert. En annan person, som jag t.ex. packar säkerligen ihop lådan igen och hoppas på mirakel, att bitarna ska återfinnas. Jag minns när mina stora barn var små, så många barnpussel som tappade bitar! Och vår ekonomi var inte sådan att vi kunde kasta och köpa nytt, utan de ofullständiga pusslen sparades och sparades och sparades. De följde med i flyttar och många år senare provbyggdes de och blev till förtret för någon ny person.

Vad vill jag nu säga med det här? Jo, att liknelser om pusselbitar gäller inte bara individens värde,  utan en familj, grupp, församlings värde. Ibland måste vi börja om! Det gäller inte bara individen. Ibland måste vi slänga hela pusslet och köpa ett nytt. Vem som än bygger, hur skicklig den än är, kommer till samma resultat.

Nu förstår vi att Guds pussel har många fler dimensioner än ett platt pussel som vi bygger. För det första har hans bygge djup och höjd, bredd och längd, men det är möjligt att det finns fler, för oss ännu okända dimensioner.

Jes 29:16 Hur dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare  "Han har inte gjort mig"? Eller skall det formade säga om honom som har format det "Han förstår ingenting"?

Jer 18:6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.


Bön: Hjälp oss Herre att inse när vi ska leta vidare efter saknade bitar och när vi ska börja om. Jesus , jag ber dig, gör av mig ett kärl till hedersamt bruk. I vår Herre Jesu Kristi Namn.