lördag 21 januari 2012

Helande kraft

http://www.youtube.com/watch?v=RvIEJ_PmqJ8

Du kanske undrar varför jag med min bakgrund och vana vid kritisk granskning från universitetsmiljö så enkelriktat "slukar" informationen från Imsens böcker. Jag är ju van att sätta information i sitt sammanhang, att väga, att se på många källor och så vidare.

Men det finns skäl, personliga skäl, och med summan av annan information som jag hade innan så kan jag i dagsläget bara säga att jag "tror" på det som berättas.

Lyssna på Kari Jobes sång om Helande. Jesus är allt vi behöver.

Bön: Låt oss hjälpas åt med framtiden så att de rörelser som uppstår i tiden får yttra sig och framföra vad de står för oavsett om vi gillar det eller inte. 

Det gör mitt hjärta så ont!

Jag har läst böckerna Fruktad frihet (1970) och Bannlyst frihet (1995) av Arne Imsen. Jag har också läst Guds rike (2000) och delar av Från död till liv (1970). Dessutom har jag lyssnat på mängder av gamla radioprogram och bibelstudier.

Och summan av det jag hittills kunnat lära mig smärtar mig oerhört. Den förföljelse som Maranatarörelsen har fått utstå saknar svenskt motstycke.

När Imsen skrev boken Fruktad frihet 1970 hade redan så mycket hänt att det var nästan shockartat att läsa om. Vilken systematik! Förlöjligande, förminskande och lögner i kombination med ihjältigande och tystnad och inga möjligheter till repliker från de smutskastade. Varför används inte denna bok på alla mediautbildningar? Den borde ligga på varenda A-kurs som ett statuerande och varnande exempel! Så här får det faktiskt inte gå till.

Maranatafolket blev helt rättslösa. Kom fridsstörare och bråkmakare till deras möten så var de inte ens trodda av polisen. De fick inte annonsera om vare sig möten, taxirörelse eller hotell. Deras stora sociala arbete, som faktiskt föregick Lp-verksamheten, tegs ihjäl. De kördes även från fastigheten i Stora Bro och när de skulle hyra en annan fastighet blev de stoppade av kommunen.

Ja, de har blivit avhysta från lokal till lokal. När rörelsen var som störst så var det ungefär 10 000 som berördes i Sverige, trots allt motstånd. När Arne Imsen dog 1999, producerade han böcker in i det sista. Hans bok Bannlyst frihet som skrevs 25 år efter den Fruktad frihet riktar in sig helt på tidningen Dagens helt ofattbara långa blockad av allt som hade beröring med Maranata. En trött Imsen konstaterar i boken att när han kom till Sverige (från Norge) efter kriget som femtonåring, så kunde han aldrig ana att han mer än halva livet skulle utfrysas och censureras på detta grova sätt.

Även staten var inblandade i allt som hände. Barnen ansågs lida skada av väckelsetemperaturen och brev gick ut till landet samtliga barnavårdsnämnder.

Det enda som tröstar mig är att jag vet att allt detta har varit synligt i himlen. Varje människa som hindrades att möta Gud på grund av förföljelsen. Stängda städer, stängda gräsmattor, stängda lokaler, alla dessa människor har Gud sett. Och Han som är vår Herre han säger ju: saliga de som lider förföljelse för min skull. Och då måste vi ju tro att Maranatafolket är glada och lyckliga människor. De har aldrig tagit emot statsbidrag. De är emot ekumeniken. De lever ofta i storfamilj. Ovanliga i vår tid.

Bön: Jag ber om upprättelse för dem som ännu finns kvar på denna jord och som har varit med om denna förföljelse. Jag ber också om välsignelse för deras verksamhet. 

fredag 20 januari 2012

Juholt, ideologin och framtiden

Nu kablas det ut i förväg att Juholt planerar sin avgång. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14244386.ab

Och trots att jag inte är politiskt engagerad, så blir jag otroligt ledsen och upprörd. Det känns som om media kan lägga över vad som helst på sossarna nu och de "köper" argumenten. Alla gamla försvarslinjer, all gruppsammanhållning verkar vara som bortblåst.

Jag har sagt det tidigare, men upprepar mig igen, till dess att någon mot stor förmodan skulle kunna övertyga mig om motsatsen.

1. Ett parti (och alldeles särskilt ett arbetarparti) kan i längden inte få förtroende om det finns en elit av icke valbara kandidater som öppet och i media tackar nej till ledande och tunga uppdrag. Varför vill ni att vi ska tro på er om ni inte ställer upp på ert eget parti?


2. Förskjutningen i mediaägandet i kombination med en inkörd allians kräver extraordinära insatser för att övertyga. S måste ha mera inflytande över media!! Helst nystartad tidning och mängder av unga bloggare och ideella som måste synas mera ute på nätet.
(som slående exempel tycker jag de senaste dygnens bevakning av S, Juholt och VU varit, samtidigt som stora demonstrationer gällande Bildts avgång genomförts på många orter i landet)


3. Den sista punkten är den som jag personligen brinner för och egentligen ingen politisk fråga. Den är ändå den angelägnaste frågan i Sverige. Vi behöver väckelse! Som går från höger till vänster. Vårt land behöver nyktra till, vi behöver se över vår moral vad gäller utbildning, arbete, samhälle, barnuppfostran, och allt egentligen. En väckelse griper in på alla dessa områden. Människor försonas, partilinjer blir renare, ja, alla berörs på ett eller annat sätt. Låt oss be för socialdemokraterna i första hand. Det är olyckligt för landet det som händer. Om ingen ledare håller måttet - hur ska då partiet kunna överleva och jag vill inte ha ett Sverige utan S.

Alkoholpåsebärarna

Man möter dem överallt. Dessa som bär lådvin och/eller små lila och gröna påsar som klirrar.

De är smala och unga, gamla och mindre smala, stressade, förväntansfulla, ledsna...ja, ansiktsuttrycken växlar, men det finns en sak gemensamt - pengar har gått till alkohol.

Gud har skapat oss så underbart. Han vill se oss nyktra och vakna. Han vill se oss friska och glada.

Hur lätt är det inte att misstag begås av den onyktre? Hur lätt är det inte att gränserna försvinner? Och hur lätt är det inte att någon i sällskapet utvecklar ett beroende som blir svårt att bryta.

Många satsar ur små pengar som de har för studier och avstår andra saker för att kunna handla alkohol. Ibland möter man dem, dessa alkoholpåsebärare...och mitt hjärta blöder för dig. Jag vet att pengarna är bortkastade och jag ber och hoppas på att vi i Sverige ska få se unga människor träffas med förväntansfulla blickar och glada ansikten utan dessa påsar.

Marcus Birro, media och sin tro

Birro säger att det gör extra ont att det är så hårda ord från Dagen, som ju är en kristen tidning. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=29450

Jag förstår honom. Det är så svårt att förstå syskonen ibland. Att de inte är gudomliga, så som de "borde" vara, och så som jag "tror" att jag är när jag suttit ensam med min Bibel och inte tvingats pröva min tro.
Hur många gånger har jag inte chockats av det ena och andra, "kan detta vara möjligt"? och tvingats inse att så är fallet.

Samtidigt ska vi inte säga att Marcus Birro har fel. På något sätt borde ju tidningens kristna kvalitéer komma fram, och det gör de ju också, titt som tätt.

Så till svordomarna och bristande teologi. Jag är helt emot svordomar i media, och särskilt från oss kristna. Vi ska inte ta det för gamla fördomar att det talar till andra krafter än den vi tror på. Däremot tycker jag att bristande teologi, levande resonemang och något oborstade fasader ibland, bara är uppfriskande. Vi måste tänka på att Sverige består av största delen sekulariserade människor och att Marcus Birro kanske är en av de fåtal dörrar som de tittar in i. De läser, blir nyfikna, frön sås, och vi vet inte i slutänden vilken frukt all denna sådd ger. Birro´s inlägg brukar snurra runt på facebook och delas av många. De flesta håller med. Det är lätt att hålla med. Ändå ligger fröna där och går in i många hjärtan.

Innan vi dömer svordom och oputsad yta för hårt bör vi tänka på i vilka vatten Birro rör sig. Motståndet är hårt. http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article14238794.ab Och vi som är kristna vet - att ju mera han står upp för sin tro, desto hårdare kommer det att bli.

Bön: Hjälp oss Herre att vara modiga och säga det du vill även när världen föraktar oss. Låt oss inte se ner på våra egna.


Två slags vishet

1 Kor 2:8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.


Här ser vi tydligt att världens härskare inte hade en aning om den vishet som

finns i Gud och som uppenbarades i Kristus. Om de hade känt till den så kulle de inte ha 
korsfäst  härlighetens Herre. Och om världen skulle kunna förstå Guds rikes hemligheter 
då skulle de inte ha hatat honom så oerhört mycket att de önskade se honom död. 

Vad är det då som är så upprörande med den Helige Ande. Varför blir det konfrontation där han går fram och varför kan inte världens visa förstå Guds vishet?

Det rakaste och enklaste svaret är att när Gud sände Jesus till världen, till hans egna 
så tog de inte emot honom (Joh 1:11), de lyssnade inte till hans vittnesbörd, de såg inte Faderns vittnesbörd, 
och de ville inte komma till honom för att få liv (Jor 5:19-47). 

Vi människor är så funtade att vi har en egen vilja, vi har egna drömmar 
och tankar kring oss själva. Allt detta vet Gud och när han sände sin son för att visa oss Guds rike så visar han också på en annan verklighet, en annan vishet.  En möjlighet till att när vi tar emot detta rike som är förkroppsligat i Jesus Kristus så kan vi i hans vilja och i Guds planer samverka till Guds rikes utbredande på
 jorden.

Varför är då detta så upprörande att de till och med ville döda Jesus? Och det var 
vid flera tillfällen som han utsattes för hot.

Vi människor är också sådana att vi vill tro att vi är goda. Vi vill skänka 
pengar här och där,vi vill tala om solidaritet, kanske forska och skriva och utsatta grupper.Ha åsikter och skriva om detta. Men vi har svårare att komma med lösningar när problemen är verkliga, när vår granne eller vän drabbas eller när teorierna sätts på prov. Därför är Guds rike så konfrontativt - det kommer så oerhört nära. Det utmanar hela vår tillvaro. Allt vi har trott på tidigare. Att vi ska se in i vårt hjärta och finna att där boringenting gott, utan vi är tvärtom fyllda av ondska och allsköns bråte. Därför är ljuset det människan i sig själv
avskyr mest. 

Och Guds vishet och världens vishet utgör varandras motpoler.
 Skillnaderna är totala. De står i fullständig opposition till varandra. Men ibland behöver vi röra oss på och inom dessa områden för att riva tanke-
byggnader som rest sig mot kunskapen om Gud. 

Vi ser också tydligt att Guds vishet starkt hänger samman med godhet. Guds vishet
 är också fördold för denna världens härskare. Den som är fylld av Guds vishet kan få uppleva att Guds välbehag också 
vilar över honom (henne). Guds vishet är också mångfaldig och görs känd i 
församlingen som är Kristi 
kropp här på jorden. 

Bön: Lär oss Herre att skilja på din vishet och den vishet världen ger. Fyll oss med din Ande och
 Sanning dag för dag. 








torsdag 19 januari 2012

Kärleken till dig som "inte tror på ett ord"

Om du läst mitt inlägg nedan och reagerat på uppdelningen av personer i sådana som (1) inte tror ett ord, (2) tror kanske, kanske inte, och (3) dig som tror och är medveten om skeendet, så kan du ju reagera på att jag bara har "trösteord" att säga till grupp 2 och 3. Du kanske tänker att är Jesus lika kärlekslös som det där inlägget ger uttryck för då kan jag ju aldrig komma till tro.

Men min vän av grupp 1, du som inte tror ett ord. För det första är det mycket osannolikt att du skulle söka dig till och läsa ett inlägg av det här slaget, och dessutom är min blogg ganska ny så antalet besökare är inte så högt än heller, men skulle du nu finnas här som har läst och reagerat, så vill jag säga att Gud älskar och bryr sig om dig allra mest.

Min tanke med att inte argumentera om det här ämnet med dig var att det är inte det första intresseområdet man vanligtvis får/har som nykristen eller nyfiken. Skulle just du vara undantaget, så lyssna, och känn dig som grupp 2...:). Och är du här som tycker att det här pratet är medeltid, ovederhäftigt och helt gripet i luften, då föreslår jag en annan ingång till kristen tro, om du skulle vilja "smaka och se att Gud är god". Smörgåsbordet är stort och fullt med goda rätter. Det finns något för alla och ju mer man smakat så vågar man ännu en rätt och sen kan man komma till tro eller anmäla sig till Alpha-kurs eller liknande.

Gud är helt igenom god, inget mörker och ingen ondska finns i honom. Detta med Anti-krists rike och hur det ska uppstå finns beskrivet i Uppenbarelseboken.

Tidens tecken

Redan när Jesus gick på jorden så talades det om "ändens tid". Och med jämna mellanrum har profeter sagt, det här året sker det och nu är det nära.

Betyder detta att vi ska glömma Jesu återkomst? Betyder detta att ändens tid och tidens tecken inte ska tas på allvar och tolkas mot de profetior som Bibeln utsäger?

Nej, vi ska hålla oss vakna! Verkligen vakna!

Per-Arne Imsen har lagt ut ett klipp om de största och viktigaste tecknen i vår tid. Hur de ekonomiska och politiska systemen aldrig förmått bygga något hållbart system genom historien. Försöken att med mänskliga medel "distribuera" rättvisa slutade i en ände av förskräckelse och bl.a. koncentrationsläger, förföljelse, censur, fattigdom, rädsla och ofrihet. Det motsatta försöken att med frihet skapa företagsamma, arbetsamma och ärliga människor, har också skapat stora sår i både människor, länder och natur. Rovdrift, ärelystnad, krig - ja, det finns faktiskt ingen gräns för vad ondskan kan utföra för pengars skull.

Här går Per-Arne igenom det rike som de flesta "upplysta" människor tycker låter som medeltiden - "Antikrists rike" - men faktum är att vi som är kristna vet att detta rike finns och är under uppbyggnad. Han går här igenom hur "världen" nu arbetar med en ny strategi, en ny "världsekonomi", en ny "världsordning" och en ny "världsregering". För att detta ska vara genomförbart måste människorna TRO på det. Man måste på olika sätt förmå människorna att tro på riket och att det är gott det som sker.

Hur ska då detta åstadkommas? Ja, bl.a. genom världskyrkan. Den är på stark frammasch. Jag vill inte förenkla och peka, här är den och där är den. Men vi ser på många, många sätt hur det som ser så gott ut - samarbete, generositet, gemenskap och förståelse, kan skapa en "soppa" av andlighet som inte är den andlighet som är helig och ren och som förhärligar Jesus och hans Fader. Vi får en "allmän" andlighet som kan kopplas till New-age läror och sättas i händerna på olika politiska/ekonomiska/religiösa ledare och ges innehåll efter vad tidsandan frågar efter.

Till detta ska läggas att vi lever i ett informationssamhälle där vi är synliga snart sagt varje timme på dygnet. Ekonomi och alla affärer, all kommunikation är ytterst lätta att ta över vid en statskupp t.ex.

NU ska vi inte heller gå omkring i fruktan, mina vänner.

Du som läser kan ju antingen (1) skaka på huvudet och inte tro på ett ord, (2) tro vissa delar av detta, eller (3) redan vara medveten om det. 


Den enda som skulle kunna bli rädd av dessa är ju de som sorterar under kategori 2, där jag själv tidigare fanns. Tillhör man första gruppen så kanske man bara drar på munnen och inte bryr sig om detta alls. Tillhör man tredje gruppen så är man med största säkerhet kristen och känner sig trygg av att veta att man tillhör Honom som har räddat oss undan denna världens ondska. Tillhör man däremot grupp 2 och tänker att kanske, kanske inte, då kan ju tankarna väcka och oroa. MEN ...det är bara bra! Låt dig oroas. Lyssna på klippet. BE sedan till HONOM som vi tror på, Jesus Kristus Guds son om den Helige Andes skydd och upplysning.

Må Gud välsigna oss alla idag!


http://www.youtube.com/watch?v=Rq2vCvyyz4w

onsdag 18 januari 2012

Gud är vi urkassa?

Intressant fråga just nu på Kolportören (http://www.kolportoren.com/2012/01/ar-vi-sa-totalt-urkassa.html#disqus_thread). Joachim Elsander är det som reser frågan. Ända sedan barnsben har han fått höra att vi är för apatiska, tandlösa, tråkiga osv. och han känner att nu får det väl snart vara nog.

Ja, det är den andra sidan av myntet. Jag känner ibland, mitt i allt, att mycket av den starkaste kritiken bärs fram av "nykomlingar" eller personer som jag som inte är så väldigt förankrade och som kanske har personliga motiv uppblandade i kritiken. Där måste vi själva som vill bli använda av Gud vara ärliga och fråga; hur skulle jag reagera om jag som Joachim vuxit upp i ett kristet hem och kanske sett både en och två generationer av bedjare och arbetare slita ut sig och sen bara få höra talas om apati?

En annan intressant fråga lyfter Joel Halldorf (http://resande.blogspot.com/). Blev väldigt uppmuntrad över att Joels reaktion på klippet "Jesus vs. religion" (http://www.youtube.com/watch?v=1IAhDGYlpqY) som cirkulerar bl.a. på facebook. Halldorf placerar också klippet i sitt sammanhang och då får man ju en större förståelse för tankarna som framförs, men jag reagerade också spontant på ett liknande sätt som Halldorf. Jag har även roat mig med att kommentera båda dessa bloggar, men för att nu visa (i handling) att mina blogginlägg inte bara glöms så snart de är skrivna, så är mina inlägg på båda dessa bloggar hållna i en vänlig ton.

Tron utan gärningar är ju död, men jag tror att det är en stor fördom detta att vi inte ska vittna med ord utan bara i handling, "...och om nödvändigt använd ord". Det låter ju så oerhört fint, men tänk själv vilken strategi, hur ska människorna få höra om Jesus och om frälsningen? Inte kan vi rädda människorna bara med goda gärningar - de behöver också få höra evangeliet. Men klippet handlar ju om en kille som är så less på yttre bekännelse och där han tycker att insidan inte är ren. Han reagerar mot en sorts "falsk bekännelse". Och det är den typen av kritik som kan tysta en hel generation! Vi börjar se på oss själva istället för Jesus och sen blir ingen "god" nog att vittna - risken finns ju att den som vittnat inte "håller måttet". Nej!!! Vi ska tala om Gud, mycket, mycket mera än vi gör. Vardagstro. Glädjeämnen och små bönesvar.

Och på frågan: Gud är vi urkassa? Så vet vi att han gav sitt liv för en urkass värld i synd, men han älskar oss och ser oss som mycket värdefulla. 

Ande och kött!

Köttet i oss låter sig provoceras och deltar gärna med liv och lust i olika debatter och ibland är vi lyckosamma och argumenten är övertygande. Det finns en slags argumentation som inte är av Guds ande. Visst ger den tillfredsställelse och visst är det trevligt när saker och ting går "vår väg", men det är inte detta som vi ska hålla på med under den korta tid vi har på jorden.

Däremot ska vi ropa, varna och skrika. Låta Herren använda oss. Bli och vara dårar för hans skull. Han som har köpt oss. Det var inte något billigt pris han fick betala och vårt arbete för honom kostar också något. Det kostar vårt liv!

Därför är det så viktigt (nu talar jag även till mig själv) att Gud verkligen leder oss när vi talar och skriver. Det är viktigt att vi inte går in på områden bara för att olika mer eller mindre kända personer lämnar öppningar som ser inbjudande ut.

Köttet vill ju gärna framstå som kunnigt och insatt. Det vill glänsa och få rätt. Anden däremot har ett annat ärende. Han vill väcka oss, varna oss, rädda oss, trösta oss, förmana oss, leda oss. Ja, i Gud bor det bara gott men så länge vi är här på jorden måste vi ju hantera detta att vi är ju människor.

Gud välsigne oss alla!

tisdag 17 januari 2012

Imamer som religösa ledare i Sverige

Jag undrar en hel del över tystnaden kring de ekumeniska frågorna.

Vi står ju för det första under vårt eget lands lagstiftning som innebär att den Gud vi tror på ska utvärderas av och underställas samhällets godkännande. Är det inte vi som ska fråga Gud till råds om hur vi ska bygga samhället?

Och för det andra står vi i dessa stora ekumeniska åtaganden. Så sent som 2008 (http://aletheia.se/2008/09/17/hedin-reder-ut-om-charta-oecumenica/) tror Hedin att vi inte är bundna till Charta Oecumeica! Pingst FFS tillhör tillsammans med övriga frikyrkor den s.k. frikyrkofamiljen och varför skulle vi inte vara medlemmar i Skr då? Detta är ju en självklarhet.

Till detta kommer all styrning av utbildning, framtidens teologi och anpassning till multireligiösa sammanhang. I SOU utredningen Staten och imamerna: Religion, integration, autonomi (http://www.regeringen.se/sb/d/11358/a/127317) tas bl.a. frågan om imamernas behov av vidareutbildning i Sverige i kombination med ett ökat erkännande som religiösa ledare. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/105784)'

Och detta med Europas andliga rötter (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807). Jag blir nästan arg! NI som är pastorer och ledare, håller ni er informerade och förstår hur långt gånget det ekumeniska arbetet är?

Inom det nordiska nätverket för ekumeni genomförs också en rad seminarier och kurser. Innehållet varierar men kan handla om vattnets sakrament, liturgi, teologisk utbildning och hälsa i ortodox tradition. (http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/147807)

Jag har förståelse för mycket av verksamheten som sker genom de kristna råden. Skriva och upplysa om vapenhandel, äktenskap där parterna tillhör olika religioner osv. Det är ju inte fel att dessa frågor lyfts, men det som jag ser som den största faran är att katolikerna har fått en så oerhört dominerande roll. Jag är  heller inte tilltalad av den ekumeniska psalmboken och ett ekumeniskt NT. Om vi läser i uppenbarelseboken så ser vi att nästan det sista som sägs i Bibeln är att ingenting får läggas till och ingenting får dras ifrån dessa ord.

Slutligen vad gäller rubriken på det här inlägget så är det en reaktion på den långtgående ekumeniken och inte särskilt riktat till muslimer eller imamer.




Ovanligt möte

måndag 16 januari 2012

Ekumeniska böneveckans kors

Affischen som är utsänd för böneveckan 2012 har en märklig bild och text. Dels talas om Jesu seger och på bilden sitter han fastspikad på sitt kors fortfarande och med kungakläder på sig.

För mig blir det nästan ett hån. Ungefär som när folkmassan ropade och skränade om att Jesus skulle hjälpa sig själv när han satt på korset.

Den uppståndne Jesus är vår överstepräst och adressen är vid Faderns högra sida.

http://www.skr.org/nload/18.53ee94ff132ea995528800019812/Affisch2012.pdfdow

Höger, vänster, mittemellan och lojalitet uppåt.

Nu tänker jag berätta lite om hur jag tänker på det politiska området.

Den som arbetar aktivt med politik skulle med rätta kalla min inställning illojal idag. Är idag politiskt obunden och har min lojalitet till Jesus enbart. Skulle jag i framtiden arbeta på uppdrag av något politiskt parti så är det ju en självklarhet både att uppdraget är skyddat och för att kunna hålla ett sådant löfte som aktiv kristen så skulle jag inte kunna ta uppdrag som går emot mitt samvete. Däremot är det en annan sak att vi har lov att ändra oss om vi möter argument som är starkare än dem vi hade innan.

Som ung flicka växte jag upp i ett socialdemokratiskt hem. I min mammas uppväxthem hade alla varit folkpartister på morfars starka inrådan så hennes och pappas socialdemokratiska intresse fanns inte med i uppväxten. Själv ville jag (som många ungdomar) självklart göra egna val. Mitt val blev dåvarande VPK. Jag läste marxism och var övertygad om att detta var den rätta vägen att gå. Solidaritet och rättvisa för alla.

Men åren gick och något "fattades mig". Jag visste inte då att det var Gud. Sökte på många sätt och i många år. Läste både filosofi och var inne i vad vi idag skulle kalla "New-age-läror". Jag sökte till och med aktivt på universitetet, där för övrigt vänsterperspektiven på 80-talet var helt dominerande.

Särskilt drar jag mig till minnes ett tillfälle när jag sökte upp en lärare som jag hade ett stort förtroende för och sa: " (...namn...), du jag undrar över detta med marxismen. Det kan ju inte hålla med alla dessa regler utifrån. Finns det ingen filosofisk inriktning eller teori som tar sikte på att förändra människan inifrån?"

Frågan var för svår och komplicerad. Jag måste nästan skratta idag, hur kunde jag komplicera tillvaron så mycket? Läste Zenbuddism och allt möjligt tills jag en dag (en annan historia där emellan som inte har ett dugg med politik att göra) blev frälst (1986).

Nu ville jag inte längre hålla på med politik. Jag gjorde mig av med mina tidigare läror och rensade ut i mitt hem. Nu fylldes istället hemmet av uppbyggelselitteratur och väckelshistoria, men framförallt av Bibelläsning. Var möjligen något extrem, ville inte ens följa med i nyhetsrapportering och nöjesprogram utan min tanke var att verkligen komma in i det nya livet.

Vad innebar då det här för den tidigare ganska aktiva vänsterpartisten?

Jo, jag blev medlem i en pingstförsamling och levde så som jag ovan beskrivit i åtta år tills jag plötsligt hade gått från rödaste rött och kunde identifiera mig med KD(S). Jag röstade på det partiet i nästan samtliga val tills det sista och har känt lojalitet med frågorna.

Min tid på universitetet (forskarutbildning och arbete) gjorde att jag åter hamnade i en omvärderingsprocess som har fortsatt nu under flera år av arbetslöshet och korta anställningar. Idag har jag en frihet som jag inte haft tidigare. Jag har ingen lojalitet till något enskilt parti och kan uttrycka mina åsikter ganska fritt (än så länge), men vad jag önskar idag av den politiska kartan är större balans. Så skulle jag nu tvingas inordna mig någonstans idag vore det nog bland kristna socialdemokrater.

Vore vi däremot i en omvänd situation, där vänsterblocket var alltför starkt på bekostnad av andra viktiga livsfrågor så känner jag mig så pass fri idag att jag till och med kan gå över en blockgräns.

Det jag kämpar för idag är att vi ska få väckelse i Sverige. En upprensning i alla led. Ny moral, rena hjärtan och en glädje i det gemensamma samtidigt som den enskilda inte ska förtryckas i sin företagsamhet. DRÖM - ja, visst! Men vad är alternativet?

söndag 15 januari 2012

Multireligiositet eller Jeu vittnen

Hur utsåg Jesus sina lärjungar?

Han såg dem, kallade dem och sedan följde de honom och lärde sig att sprida och dela Guds rike. De fick sedan den Helige Ande till sin hjälp och startade den första apostoliska församlingen. Delade allt och var lydiga Herren trots stort motstånd. Många blev dödade men de kristnas skara bara växte.

Hur vittnade apostlarna och lärjungarna?

De förkunnade vad de sett och hört. De hade inte pengar och gåvor utan de delade ut Guds kraft och kärlek till helande och upprättelse. Guds rike är inte av den här världen och de gick emot mörkrets makter med det sanna ljuset och kraften. Många lät döpa sig - först i vatten, sedan i den helige ande.

Vad säger då Sveriges kristna råd om vittnande? Jo de har antagit ett dokument som är godkänt av Världskyrkorådet. Även denna gång ber jag om överseende att det skulle ta alldeles för stort utrymme, tid och kraft att ta varje paragraf för sig i det här läget. Först ber jag dig som ännu inte läst det här (legat ute sedan maj 2011) att titta igenom och säga hur du tycker att det rimmar med den apostoliska, levande kristendomen. http://www.skr.org/download/18.587b3d0a1325af354a580005514/ChristianWitness_recommendations.pdf

Gud kallar oss UT ur världen.

Bön. Hjälp oss Herre att se skillnad på mänskliga byggnadsverk och ditt Rike. I Jesu Namn.

Hö och halm

Gud prövar oss och prövar våra motiv. Av vilka anledningar gör vi olika saker.

Det är så mycket i mitt eget liv som jag har fått lämna bakom. Så mycket som ännu behöver brinna bort i den Helige Andes eld. Så många underbara idéer som kanske inte Gud har ingivit utan det har varit köttet och en massa andra kopplingar till samhället och tankelivet. Man har tänkt att det och det skulle ju vara "lösningen". Sett och trott sig se möjligheter i samarbete och kompromiss med världens ande. 

Vi tänker kanske att kompromisserna inte är så farliga. Att Gud är ju nådens källa och att våra kompromisser inte är till någon skada. 

Men tänk på oljan och vattnet. Om man lyckas blanda dessa två är det något fel på oljan. Det ska vara omöjligt. När blandningar ändå uppstår är det inte längre den helige ande närvarande. Mixturen som uppstår botar inte sjuka, renar inte från synd, kan inte ens förlåta oss fullt ut. 

Det är lätt att tro att Gud är relationernas Gud, men Gud kallade ibland människor rakt ut ur deras sammanhang. Ja, oftast var det så. Abraham, Lot, Jona, Ester, Daniel, Nehemja, och framförallt Jesus. Jesus var ju den som kallades från himlen och ner till jorden. Vilket byte! Listan kunde göras mycket längre och visa att Gud är en Gud som först och främst vill att vi lyder honom. 

Gud hjälp mig idag att rensa bort all hö och halm i mitt eget liv. Allt som brinner bort under din Andes kraft.