fredag 8 juni 2012

Hörnmark om biskopsämbetet, Ekman, pingstväckelsen

Pelle Hörnmark säger i dagens Dagen att han inte ser något behov av biskopar i svensk Pingströresle.
http://www.dagen.se/nyheter/inga-biskopar-i-framtidens-pingstrorelse/

Puh, tänker kanske många som tycker att utvecklingen mot ekumenik, katolicism och världskyrkoråd gått lite väl för fort. Och, så gör man det misstaget att tro att farten bromsats något inom pingstleden. Man tror att uttalandet kan tyda på en eftertanke, en broms, en ny syn på färdriktningen eller att göra en kraftfull markering. Min vän, gör inte det misstaget. Läs hela artikeln. Helst utan rosa glasögon.

Hörnmark inleder med utgångspunkten att det är inte alls en fråga som är främmande för pingströrelsen. "Flera pingströrelser över världen har biskopar." Han går vidare med att påtala att för svensk pingströrelse finns inte behovet av biskopar. Steg tre är att han i samma andetag lämnar öppningar för två eller flera modeller med biblisk anknytning (och ger därmed Ekman fripassage). "- Jag ser inte heller i Bibeln att det bara skulle finnas en modell för kyrkan."

Steg fyra i argumentationen är att hänvisa till Joel Halldorfs forskning kring ledarskap, där han kommit fram till att fyra städer i praktiken redan har biskopsämbete inom pingströrelsen, dvs. de har den överordnade rollen till andra församlingar och församlingsledare. Skillnaden mot det episkopala ser han i det faktum att de fått auktoriteten underifrån, från medlemmarna. Men här gör han sin första tabbe i en lysande argumentation eftersom han precis innan talat om att inom pingst finns en tradition av att ledare utser ledare.

Slutligen ger han både sig själv och Ulf Ekman rätt. Påven är en stor auktoritet men personligen tror inte Hörnmark att påven ensam är ledare för "hela världens kristna, det kan jag själv inte tänka mig.

Kommentar: Många anser att katolska kyrkan är full av villfarelse och andemakter. Inom pingstleden vet vi att en av dessa som starkast gick emot katolicismen var Levi Petrus. Det "avståndstagande" vi hör från Hörnmark är bland de svagaste man kan tänka. Att inte ha biskop inom pingströrelsen beror på att i praktiken finns redan ämbetet. Ledare utser ledare och vissa ledare har med automatik en större pondus och ett större ansvar. Avståndet till påveämbetet är endast ett personligt svar från Hörnmark där han markerar att han har svårt att tro att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. Negationen av den svaga markeringen blir ju att- det är troligts att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. Eller en svagare negation - det är möjligt att påven är den rätta ledaren för alla världens kristna. 


Du som pustat ut. Ta tillbaka pusten. Ingenting nytt har hänt.

Bön: Jag ber dig Herre om ett uppvaknande bland vanliga medlemmar i pingströrelsen. I vår Herre Jesu Kristi namn. 


torsdag 7 juni 2012

Nationaldagen

Sällan har jag skådat en sådan förvirring bland kristna som inför det faktum att det var nationaldagsfirande igår. Störst diskussion startade Micael Grenholm som på facebook startat en diskussion som nu är inne på 81 svar. Det som startade denna svallvåg av åsikter var detta påstående från Micael. 


"Det finns en stark korrelation mellan det ökade nationaldagsfirandet och SD:s stora uppgång. Nationaldagen är nationalistisk i sin essens, den kan inte "tas tillbaka" av internationalister utan måste avvisas."

Jesus nu

Vår Fader vill genom Jesus Kristus och den Helige andes kraft göra så mycket i detta land.. Jag önskar att vi kunde få syn på det. Att...
* det är möjligt att bo och leva närmare varandra, med mindre pengar, men med ett större  evangelium
* det är möjligt för församlingarna att verka och ha aktivt missionsarbete utan att staten och SIDA betalar.
* Gud är så oerhört god och vill frälsa människorna inte bara från något utan också till något.
* det är möjligt att leva med och för syskon i radikal kallelse.
* att det sociala evangeliet föds fram ur kärleken, inte ur planerna.

Jesus vill upprätta sitt folk. Han vill inte se sitt folk lämna ifrån sig område efter område till samhället och världen. Han vill att vi ska stå på hans sida, då ska han stå på vår sida. Han har ingenting emot ekumenik, han vill att vi ska vara ett, men han vill att det ska vara på andens villkor. Inte statens eller katolicismens villkor.

Sök Guds rike först! Gud sammanför sitt folk!



Uttalade drömmar

Om drömmar eller visioner inte går i uppfyllelse så ska vi uttala dem allt tydligare och i allt större sammanhang. Då kan vi vara vissa om att vår Gud....

Känns tankegångarna igen?

Ulf Ekmans dröm om katolicism är inte ny. Vägen dit har länge varit känd. Hans dröm om ett biskopsämbete
har också varit känd en lång tid. Men varför kommer då inte svaret, kanske Ekman undrat. Allt är ju organiserat i rätt ordning. Församlingen är lugn och vänd mot Rom. Övriga församlingar på god väg. De överordnade ute i Europa ger fullt stöd. Hur tydlig måste man vara?

http://www.dagen.se/nyheter/-biskopsambete-ger-stabilitet-/

Kanske så här tydlig som Ekman var denna helg?

Eller ska man vara så tydlig som Roger Larsson i måndags? Han hade en motsatt appell.
http://aletheia.se/2012/06/06/roger-larsson-katolicismen-ar-fel-rotter/

Eller ska man idogt år efter år varna människorna som Hans Lindelöw gjorde senast för två dagar sedan.
http://maranata.se/2012/06/05/5-juni-2012-kl-19-hans-lindelow-vilddjuret/

Låt inte Ulf Ekmans dröm om ett biskopsämbete påverka dig utan vakna upp medan tid är.

Nåden att kunna lyda någon

Apg. 5:29 innehåller de kända orden som Petrus yttrade: "Man måste lyda Gud mer än människor."

Vi vet dock att det här ordet är något av ett "undantagsord" eftersom vi har många, många skriftställen om lydnad, både inom församlingarna, mellan människor (ömsesidig underordning) och till överhet och ledare, grundregeln är lydnad och underordning. Men vi som lever idag, 2012, vet också att de senaste 100-200 åren präglats av en alltmer långtgående individualism som även präglar vår syn på Gud, varandra och överheten. Mycket av den utvecklingen är av godo då Gud kallar oss en och en, och att allt för kollektiva, underordnade människor kan vara svåra att föra in i den fulla friheten, men som vi alla vet har motståndaren i Världen, Världsfursten tagit och lagt under sig en stor del av frihetsbegreppet. Många luras att tro att frihet att gå till systembolaget och fylla sitt inre med alkohol, andra tror att frihet är en vidlyftig sexuell utlevnad som skapar många själsliga sår och ytterligare andra finner frihet i en förklädd superegoism. Och det i sin tur medför förståss att allt fler förblindas och inte söker friheten som Kristus ger.

Men den frihet som Gud kallar oss till i Kristus frigör oss från världen och dessa makter. Det som tidigare styrt våra liv och varit av största betydelse krymper och försvinner i hans ljus om var fokuset ska ligga. Jesus växer till och vi förminskas, men samtidigt som vi förminskas växer vi till i vår inre människa. Det är en underbar process att få den nåden att vara delaktig i detta.

Vi är alltså kallade till frihet och ordet som citerades ovan kommer kanske i framtida studier kring västerländsk kristenhet (om Herren dröjer) att visa att det ordet var ett "typiskt" 1900-tals ord. Det var då det lyftes i den stora massan. Det var då den enskilde medlemmen började säga: "Man måste lyda Gud mer än människor". Det var då den enskilde vågade fråga Gud om just sin egen väg. Vad är din plan för mig? Vad vill du med mitt liv? Vad är min kallelse? Allt detta har generationer före oss också frågat, men då ansågs kallelsen kanske ramla över vissa unika och speciella människor. Den stora mängden ställde sig troligen inte dessa frågor, och gjorde de det så var det i sin kammare man frågade i hemlighet. Och 1900-talet var också den period när frikyrklighen började knaka i fogarna. Ordningen i församlingen blev inte längre självklar.

Och vi vet också hur detta har förstärkts under 2000-talet. Nu kan alla blogga och berätta. Den enskilda kammaren har kompletterats med offentliga arenor till den som vill delta i samtalet och utvecklingen i samtiden. Gott för många, förvirrande för andra. Kristligt? Demokratiskt? Förvirrande? Och säkert svårt för ledare av auktoritärt slag. På vilket sätt skall man styra, leda, förmedla? Delta?

En ny tid. En bra tid. En farlig tid. En tid när EU och Världskyrkoråd bestämmer sig för hur den enskilde ska tro, samtidigt som den enskilde rör sig allt friare och fångar upp sin information internationellt. En förvirrande tid! Men en tid av väckelse! En tid när människorna ska förberedas för Herren Jesu återkomst.

Så åter till detta ord - att lyda Gud mer än människor. Det ordet kan missbrukas på många sätt. För att lyda Gud mer än människor så måste man ju vara alldeles säker på att det verkligen är Gud som talat. Det måste finnas en samstämmighet mellan Ordet, hjärtats vittnesbörd och anden. Och viljan måste vara underställd Gud. Finns fortfarande osäkerhet kan man pröva med olika slags frågor till Gud där han både kan öppna och stänga dörrar.

Många av oss som varit med ett tag vet också att det ovan citerade ordet ibland använts av grupper som organiserats fram för civil olydnad. Generellt är jag övertygad om att detta är en felaktig väg. Det är Jesus som ska vara i centrum och inte organisation, politik och motstånd. Men jag vill inte heller fälla domar över dem som gått in på sådana områden, ibland har det kanske varit av nöden tvunget.

Och slutligen, vi som vuxit upp med "falska" frihetsideal, sådana ideal som samhället gett oss. Vi har kanske haft svårt att underordna oss andras vilja och ibland t.o.m. Guds vilja. I mitt fall har jag ofta fått gå emot strömmen i mitt liv. Mycket har kanske blivit svårare än vad det hade behövt bli om inte en viss rädsla för underordning alltid varit där. Men eftersom jag vet om att frivillig underordning är gott, gör gott och ger frihet så blir jag desto gladare när jag hittar även människor där jag kan underordna mig. Och där det är lätt! Det kommer av sig självt. Är det inte just då man ska lyda Gud mer än människor? (för att minska ev. förvirring av denna kryptiska fråga så tänkte jag på de människor som motsätter sig den lydnaden, inte den människa/de människor som det går bra att underordna sig)


Bön: Herre, jag tackar dig för den frihet som du ger! Jag tackar dig också för att du sänder människor i min väg som visar på Guds Rike redan här i denna tiden och jag ber att många människor ska få denna nåden. I vår Herre Jesu Kristi namn.

måndag 4 juni 2012

TÄNK, TÄNK

Dessa ord - TÄNK, TÄNK - har en god vän sänt mig. Han skriver bl.a. om Arne Imsen som ökänd, om jag skulle få ett barn som är homosexuell och om jag verkligen skulle kunna tänka mig att slå barn. TÄNK, TÄNK

Min vän! Tack för din omtanke, men jag vill berätta någonting för dig innan du dömer mig eller Maranatarörelsen. Jag vill berätta att de saker du nämner har jag redan tänkt på. Vad det gäller tankar på Arne Imsen som person så har de tankarna inte uppstått förrän det sista året, men de andra tankarna har jag brutit och bänt med i närmare 20 år. 

Vi vet att Jesus dog utanför lägret. Vi vet vilket enormt förakt han fick möta och vi vet att vi är kallade in i en livsstil som ska medföra världens avståndstagande. Vi är kallade att dela hans smälek och vi är kallade in i Guds rike, inte in i världens rike. Sådan är vår kallelse. 

Vad gäller Arne Imsen så tog han den kallelsen på allvar. Tidningarna älskade att hitta rubriker och skandaler kring hans person och även kring rörelsen som sådan. Men de som känt honom, levt nära intill vid hans sida och delat hans liv och undervisning har inte tagit någon skada av detta. De är kärleksfulla och utgivande människor som lever evangeliet till ande, kropp och själ. Hans böcker och inspelade undervisning berättar också vem han var. Nu ska vi inte ägna oss åt persondyrkan, eftersom det är Jesus vi ska hylla och ära, men Imsen har fått ett helt oförtjänt dåligt rykte endast p.g.a. media. Läs böckerna. De är sådana skatter! Han var så mycket före sin tid och uttalade många profetiska ord som just nu går i uppfyllelse. Det gäller t.ex. världskyrkoordningen. 

Och homosexualitet, det skulle kräva många sidor av olika slags argument. Vi är så matade med samhällsandan att det är mycket svårt idag t.o.m. för den troende att gå emot de humanistiska värderingar om allas lika värde som den rörelsen (hbt) lyckats lägga beslag på. Men just här och just nu nöjer jag mig med att konstatera att homosexualitet är något som i Guds eget ord betraktas som en synd, ett felsteg, någonting som inte ligger i Guds egen plan för människan. 

Slutligen, detta svåra om aga. Självklart vill ingen slå barn. I Guds kärlekfulla handlande finns ingen misshandel eller kränkning av någon människa inkluderad. Gud är kärleksfull och mild och hans ok är lätt att bära. Han älskar sina barn och lär dem sina vägar genom undervisning, genom att gå före, genom att säga - Följ mig. Den aga som Bibeln omtalar är föräldrarnas ansvar att hålla barnen inom vissa ramar när inte detta Följ mig har fungerat. Men det handlar aldrig någonsin om misshandel eller kränkning. Barnet är så högt älskat och skattat av Gud. Men när lagen om föräldrarnas rätt att aga sina barn kom uppstod en stor samhällsdebatt i Sverige där inte bara Maranata var emot den lagen. Maranatas reaktion grundade sig mest på det faktum att samhället tog ytterligare mark från föräldrarna. I Guds plan ligger att föräldrarna uppfostrar och lär barnen den väg de ska vandra och vi som lever i Sverige och västvärlden vet att idag är samhället mycket delaktiga, för att inte säga huvudansvariga för barnen och deras värderingar. Många börjar dagis tidigt och sedan kommer skola, gymnasium och högskola. Lägg till detta strömmen av mediabrus och fritidsaktiviteter så förstår du i viss mån. 

Slutligen tänkte jag säga några ord om gränser. 
När samhället förändras och nya värderingar i nya generationer formar ny lagstiftning och nya tankar om rätt och fel, om svart och vitt, då går detta så smygande och ett steg i sänder att generationer av människor inte vet varifrån de fallit. Plötsligt ser man bara en mängd konsekvenser. Ökade missbruk. Ökade självmord. Köer till vårdapparaten. Medicinering och utslagsning ökar. Ja, listan kunde göras mycket längre med t.ex. alla nytillkomna diagnoser och andra tecken på otrygga samhällen. Ändå lever vi trots allt i ett fredligt land där ingen svälter och vården är fri, så människorna lider inte på det sättet. 

Men det är därför väckelse behövs i landet! Först när väckelse kommer och människorna vaknar till över sin situation, landets situation och börjar se och inse att saker och ting står inte alls rätt till, först då kan resonemang liknande dem jag fört ovan föras. Idag landar de flera mil fel eftersom gränserna flyttat sig så. Och alla flyttade gränser är inte av ondo!!! Ingen vill ha tillbaka ofrihet och tvång. Ingen vill ha missbrukare av ordet som använder det för egen makt. Friheten är det underbaraste som Jesus vann för oss och det ska aldrig säljas för att "det var bättre förr". I utvecklingen mot ökad frihet här världen idag ett övertag och den frihet som bjuds är de orena källornas mark, men det finns en frihet som vi är kallade till i Kristus. Barnaskapets frihet. Glädjens frihet. Sången, dansens, lekens frihet. Friheten i Jesus Kristus.

TÄNK, TÄNK - ja min vän jag har tänkt.

Bön: Jag ber dig Herre att du ska komma över detta land med en stark vind av Helig Ande. Jag ber för Riksdag och regering, för människorna som lever här och jag ber att vi ska få uppleva din frihet och glädje. I vår Herre Jesu Kristi namn.