Gud har inga favoriter utan vi är alla älskade på samma villkor. Våra villkor i övrigt kan se väldigt olika ut, fysiskt, ekonomiskt och socialt, men hos Gud graderas vi inte efter dessa samhälleliga normer. Med den vetskapen kan det vara extra svårt att känna sig annorlunda i Guds hage. Vare sig det gäller positiv särbehandling eller negativ särbehandling framstår detta som ett stort frågetecken för det får som råkar ut för det. Omedelbara bönesvar, kärleksfullt bemötande, tröstefulla ord i rätt tid - allt detta händer inte alla, det har jag förstått, på samma sätt som utanförskap och att vara utsatt för osynliga maktstrategier inte heller händer alla.
En annan som gick med frågor var den söta lilla hönan Agda. Cornelius Wreesvijks kända sång som många lyssnat till och säkert dragit på munnen åt har en lite sorglig underton av både negativ och positiv särbehandling.
Bakgrunden till Agdas utsatta situation, som varande den enda oskulden i hagen och därjämte förnedrad av den nya unga tuppen som varje dag ryckte en fjäder ur hennes stjärt, så att skammen blev uppenbar, var att hon blev särbehandlad. Att i det tillståndet förstå beteendet av tuppen kan inte ha varit lätt för Agda. "Agdas blod i pulsen brände" och det berodde ju både på hennes förväntan och upphetsning men säkerligen också på den skam som var förenat med att varje förväntan slog slint. "Agda skämdes och grät och tjöt, var gång tuppen en fjäder snöt", och en dag blev det för mycket så hon skrek ut "alla kval". "Hörru du din (...) sprätt, nu vill jag ha
ett ärligt svar, varför du mina fjädrar tar, varför nobbar du mig i ett kör, det du med de andra hönsen gör"
Tuppen svarade
smått generad (!), du jag älskar dig passionerat, allt du ber om det ska du få - men jag vill ha dig naken då.
http://www.youtube.com/watch?v=oKUscEWPVAM
Detta handlar om jordisk kärlek, skribenten är inte ens kristen. Men visst kan Gud plocka av oss fjädrarna också. Han vill ensam ha äran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar