(det här skrev jag för ett par dagar sen och slutade sedan p.g.a. lite missöden med att kopiera hans instagrambild. min dator ville inte installera programmet rätt.)
Kängorna, som visades i Ulf Ekmans twitterflöde, vittnade verkligen om att han gått mycket. Jag har också lagt märke till att det varit ovanligt tyst på hans blogg en tid och vad det beror på, ja om det kan man ju bara spekulera. Kan det vara en ny bok på gång? Eller börjar Ekman se förlängningen av den ekumeniska strategin som han jobbat med så länge? Har det börjat bli synligt hur mycket staten tar över?
Jag har också vandrat en hel del, även om jag gått på vanliga vägar i helt vanliga städer. I min egen hemstad Umeå mest, men även i Stockholm under perioder när jag besökt Maranataförsamlingen. Jag vandrar inte omkring som ledare med ansvar för stora skaror, men jag vandrar omkring och talar med Gud om mitt liv, min tjänst och tänker på att Gud har kallat mig (oss) till en framtid och ett hopp. Ibland skyms hoppet av nutiden och de moln och barriärer som vi människor byggt upp, men vi vet att Gud inte ångrar det han har sagt.
Han har lovat att komma tillbaka men innan dess vill han att vi människor beder "så som i himmelen, så och på jorden". Han vill att vi beder om renade hjärtan och säger: Herre börja med mig. Han vill att vi vandrar, vandrar för honom i tro och kärlek och litar på att Ordet håller. Det håller att stå på och det håller att gå på.
Bön: Herre, jag ber dig att du väcker oss, ditt eget folk först. För hur ska världen annars kunna tro på oss och på dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar