Några ord

Jag läser artiklar och håller på, känner att det är dags att uppdatera bloggen, när Gud börjar mana mig att bara skriva en enkel vardagshändelse. Man måste inte alltid reagera på något.

Idag, långfredag har jag varit på tre möten i Stockholms Maranataförsamling. Gemenskapen är god, undervisningen är god, och det mesta vi bjudits på har varit fantastiskt. Kvällens möte blev spontant med många vittnesbörd, både från oss som besökare och många av vännerna som bor här.

Det är så stora uppbrott många har gjort och uppbrotten måste förnyas igen och igen. De som lämnat allt för storfamiljen och allt för rörelsen och som haft hela sitt liv i dessa sammanhang. Det är så ofattbart för oss som levt ute i samhället i de vanliga konstellationer man lever där.

Vad vill jag då säga med min vardagshälsning?

Ja, kanske bara att vi som är kristna ska ta Jesus på allvar. Att ta Jesus på allvar får inte till följd att alla ska leva likadant. Utan en kallas till en sorts liv och en till ett annat. Det viktigaste är att det är helhjärtat det man gör.

Bön: Herre jag ber att du tar ut ett folk - ett folk som tar dig på 100% allvar och som vill följa dig. Hjälp mig själv att inte fega ur när det blir svårt. I Min Herre Jesu Kristi Namn.