I det svaret får även jag ett svar eller en bekräftelse på vad jag trott och anat. Att andra-tredje generationens frikyrkliga söker sina rötter i den rörelse som nu pågår mot Rom. De ser inte det här som ett "tåg" eller någonting som kan föra med sig konsekvenser för nästa generation utan så här uttrycker sig David.
" För många av oss 2:a-3:e-generationens frikyrkliga handlar den ökande öppenheten mot de historiska kyrkorna som vuxit fram under senare år nämligen inte om ett ”tåg” där slutdestinationen är en uppgörelse med vår frikyrkliga identitet. Snarare är det en upptäcktsfärd in i kyrkohistoriens och den historiska teologins olika skrymslen och vrår i jakt efter sådant som kan stärka vår identitet."
Inlägget gör mig väldigt glad. Det bekräftar vad jag trott i så många år. Inom pingst t.ex. har jag länge talat om vikten av att ungdomarna får lära känna väckelsehistorien och pionjärerna. Hur man konkret gick till handling och varför.
Alla ska kunna känna stolthet över vad man tillhör. För att pingstvänner ska bli stolta måste vi läsa på och veta historien om hur allt byggdes upp. Vi behöver också rensa. Vi behöver ta itu med felaktigheter som begåtts genom åren. Felaktigt tystade vittnen. Felaktiga uteslutningar. Människovälden som slagit fel.
Ännu finns det tid! Många av dessa lever än. Sök upp de förlorade fåren.
Och till David Nyström. Bra artikel och bra argumentation. Ber också över att romantiseringen av rötterna får en ände. Många hade ingen Bibel, många dödades, väckelser kvävdes. Visst, jag vill också veta mera, mycket mera, men jag vill inte börja tillbe det som Jesus en gång besegrade! Nivån mellan himlen och jorden.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera