Fullt sysselsatt

* Inkomstbefriad
* arbetslös
* mellan två arbeten
--------------------------------
Omskrivningarna är många.
--------------------------------
Jag är säker på att du har hört talas om pensionärer som plötsligt blev så upptagna att de inte har en liten stund att träffas på ens. Och på samma sätt har du hört talas om ensamhetens gissel. Instängdhet, isolering, ensamhet, utanförskap. Att vara mellan två arbeten eller arbetslös är lite av alltihop. Vissa perioder har jag så fullt upp att det nästan överstiger det jag gjorde när jag heltidsarbetade och andra perioder kan det bli grubbel (och bön) och lite mera av inåtvändhet.

Idag är vi så vana vid att arbetsmarknaden ska definiera oss. Arbetsförmedlingen definierar mig som arbetslös fast jag gör mycket arbete. Det hjälper inte alls, eftersom de inte bryr sig ett dugg om vad jag gör. De bryr sig om ifall jag är anställd av någon som ger mig lön. Sedan om jag är produktiv eller inte på arbetet det är också en oviss fråga.

Roland Paulsen som forskat om arbete och vad vi fyller vår arbetstid med, säger till och med att det kan vara mer moraliskt att inte arbeta.http://www.dn.se/nyheter/sverige/att-inte-arbeta-kan-vara-mer-moraliskt. I boken Arbetssamhället kommer en bild fram som visar att många använder en stor del av dagen till privata ärenden och annat. Rekordet var väl någon som bara arbetade en kvart per dag. http://www.unt.se/kultur/det-meningslosa-arbetet-1003128.aspx Boken rekommenderas för övrigt varmt.

Men då finns det människor som är ivrigt sysselsatta nästan för jämnan. Åh, vad jag har avundats dessa, som inte lamslagits av meningslösheten ibland. Desto gladare blir jag när jag verkligen hittar fram till uppgifter som jag brinner för, då kan jag jobba nästan oavbrutet.

Paulus var en sådan person som alltid, alltid verkar ha varit igång. Antingen på resande fot eller om han bodde något längre tag på ett ställe så jobbade han och predikade dessutom. I Apg. 18 när han var i Korinth tillsammans med de nyligen återkomna judarna Aquila och Priscilla arbetade han som sadelmakare och inte nog med detta "varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker". När Silas och Timotheus kom från Makedonien dit var han fullt upptagen av sin förkunnelse.

De flesta som lyckas väl i livet är sådana personer. Det spelar ingen roll i vilken livssituation de kommer, de finner alltid på råd. Se på Levi Pethrus, hur kan en man åstadkomma så mycket och se på Ulf Ekman och det han åstadkommit i vår tid. Ja, det är människor, och jag vet att det funnits många runt båda dessa, men om de inte skrivit, rest och producerat i den takt de gjort så skulle inte verket ha vuxit till så mycket heller.

Så om man skulle spekulera lite så här i sluttampen av inlägget. Är då den fullständigt apostoliska jämställdheten ens möjlig eller önskvärd? Visst vore det ett drömscenario, men om en väldigt lugn och stillsam person skulle dela livsvillkor med den som är mycket driftig skulle ju någon av dem tycka att det blev orättvist (?). Och så skulle grälet vara igång om vems regelverk som skulle gälla, vem skulle få tolkningsföreträde? Och, det skulle ju ledarna få. Och då...är vi tillbaka till att den frihet som Kristus vunnit för oss, den skulle ju urarta till tvång. Någon kanske invänder att det ska vara kärleken som driver till jämlikhet men vi är faktiskt väldigt olika vi människor och jag tror att det skulle vara mycket svårt. Men om grupper av människor vill försöka gör de en god sak. Andra som inte orkar, törs, kan eller vill ska inte belastas för detta. Den sonen gör fri han blir verkligen fri!