onsdag 22 februari 2012

Vi har bråkat lite...

Vi har bråkat lite, säger en helt lugn man när polisen kommer och hittar hans sambo livlös på golvet i hallen. http://www.expressen.se/kvp/polisen-misstankte-mordaren-var-lugn/ När polisen kom till platsen såg de honom "mördaren" stå och röka på balkongen. Händelsen inträffade i höstas och nu genomförs rättegången.
http://www.skanskan.se/article/20120222/YSTAD/702229936/1018/-/jag-och-min-tjej-har-brakat-lite

När dessa dramatiska händelser rullas upp framför oss blir vi än mer provocerade och ledsna över lugna och icke-ångerfulla attityder. Något inom oss vill höra att han är förtvivlad, att han ångrar sig, att detta skulle aldrig ha hänt. Något inom oss vill se att människorna kan ångra sig och att de vill det goda. När så allvarliga saker händer och de som mördat inte uppvisar minsta ånger så blir vi rädda. Inte bara för den åtalade personen - utan vi blir rädda för ondskan, för det som göms i människans sinne och tankar.

Den här mannen säger alltså, "vi har bråkat lite", när han öppnar dörren för polisen. Liket ligger i hallen och mannen har varit tvungen att gå över den livlösa kroppen, efter det att han rökt sin cigarett och väntat på polisen. Visst blir man upprörd! Hon skulle ju ha varit död även om han slitit sitt hår i förtvivlan och gråtit högljutt, men varför hade det känts bättre? Jo, för att vi hade blivit mindre rädda.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar