Idag hör vi mycket talas om Bill Johnson och Bethel church. Jag har tidigare läst boken När himmelriket tränger fram, 2011, och som icketeolog utan bara en intresserad, kristen läsare - så inspirerar boken! Jag har också sett 30-40 youtubeklipp där Bill talar och förkunnar. I princip alla inspirerande, nytänkande och ändå förankrade. (Jag vill ändå med anledning av de stora diskussionerna kring hans namn, vara lite försiktig, och särskilt då jag även hörde ett klipp som gav mig anledning). En smula skepsis kan vara nyttigt att ha kvar, men det jag särskilt vill ta upp är den atmosfär av tro som präglar dess möten. Hängivenheten, utgivandet, tron och förlossningen. Helande och gåvor i funktion. Det vittnesbörd jag letade och inte kunde hitta var från en flicka som vuxit upp inom rörelsen och som berättar om att för henne är helande och under helt naturligt. Hon har vuxit upp så. Det har varit väckelse sedan dess och hon vet ingenting annat. Underbart!
Och för att jämföra har jag en bok av Anders B. Andersson, Maranataväckelsens hemlighet, 1965. Denna bok rekommenderas för övrigt varmt. De korta kapitlen på 70 välmatade sidor är alla starka. Första kapitlet om vägröjarna, underbart, sedan redan i andra kapitlet talar han om trons atmosfär. Han börjar med att tala om väckelsen och om den verkligen tillför något nytt i Sveriges kristenhet. Efter ha gått igenom flera olika områden kommer han till troslivets område. Det är där som den skiljer sig från övriga kyrkor.
"Trons ande är dess väsen och innersta hemlighet - den tro som bortser från allt som begränsar människans möjligheter och endast räknar med Guds resurser. Det är den atmosfär denna Ande skapar, som är Maranataväckelsen. Det är denna Ande, som gör de gamla evangeliska sanningarna aktuella på nytt och ger så Maranatafolket en angelägen uppgift i dagens samhälle, trots allt annat kristligt arbete." (s.11)
"Tron lyfter blicken från begränsade mänskliga resurser till Guds oöverskådliga möjligheter. Inga hinder som uppreser sig mot Gud är stora nog, ty tron säger till själva berget - symbolen för det orubbliga - Häv dig upp och kasta dig i havet.
Så skapas den atomosfär i vilket andliga kraftcentrum bildas, där det paradoxala sker, att under och mirakel blir naturliga företeelser." (...) det blir svårare att icke tro i en sådan atmosfär." (s.14)
Jämför detta med vad Bill Johnson skriver om tro.
"Tron har sitt ankare i den osynliga världen. Den lever från det osynliga mot det synliga. Tron förverkligar vad den kommer till insikt om. (...). Tron ger ögon åt hjärtat" (s. 41, När himmelriket tränger fram)
Halleluja! Lägger vi ihop dessa två författare, den ena känd på stora arenor, den andre gav ut sin blygsamma men fullmatade text 1965, ser vi att tron ger ögon till hjärtat, och när detta sker och människorna är öppna, väntande, deltagande så kommer Guds rike och det kommer med en sådan kraft att det blir svårare att inte tro än att tro i en sådan atmosfär. Människor gråter och omfamnar varandra. Kroppar helas, inre sår helas och förnyelse av sånger och annat sker med den helige andes hjälp.
Ingenstans i Bibeln nämns begreppet väckelse utan det var ett normaltillstånd som fortgick i tiden! Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar