I år blir det ett enda bönetåg under årets Jesusmanifestation. Den går av stapeln den 12:e maj och går i år ut från Filadelfiakyrkan i Stockholm
Alla som profetiskt varnat PFFS verkar sannerligen inte bli hörda. Snarare ser det ut som om de varnande rösterna ger en ännu större ambition att fortsätta verket och gå framåt på den inslagna vägen.
Igår skrev Holger Nilsson ytterligare en varnande text kring detta samarbete som lades ut på apg29.se. Det är allvarligt det som sker. http://www.apg29.se/Jesus-ar-Herren-728x90.jpg. Elisabeth Sandlund har så vitt jag kunnat se inte uttalat sig kring detta samarbete men hennes ledare från den 1:a februari ger uttryck för en stor oro kring EU och finanspakten. http://dagen.se/dagen/article.aspx?id=295954
Slutligen: Den bild som (tyvärr bara i papperstidningen) fanns i Sandlunds ledare visar på EU:s finanspakt. Idel gråklädda gentlemän och någon enstakta gråklädd kvinna. Slipsarna var olika färg men annars så enhetliga. Den bilden fick mig att göra en parallell till en bra barnvuxenbok jag läst en gång, Momo - eller kampen om tiden, skriven av Michael Ende, 1973.
Momo har rymt från ett barnhem. Hon lever i utkanten av en stad, helt föräldralös. Denna flicka har en sällsamt underbar begåvning i att lyssna och förstå situationer. Hon blir så hemmastadd i staden. Alla har lite tid för henne. Hos bagarens familj är hon är kärt och återkommande besök, gatusoparen ler och slutar sopa en liten stund för att prata med henne. Det är en bra och trevlig stad hon hittat att bo i.
Men något förändrades. Staden fick besök av grå män med portföljer. De besökte varje hus. Deras uppdrag var att försöka få så många som möjligt att tillhöra tidssparkassan. Om man deltog i denna förnämliga institution sparade man mängder av tid. Vilken bra ide´! All denna insparade tid hade de sedan till godo i slutet av sina liv! Ja, det var inga problem med att få medlemmar. Alla deltog med iver.
För Momo blev livet helt annorlunda. Hon som tidigare varit välkommen hos bagaren och fått en limpa och en pratstund, hon såg nu att de hade ingen tid längre. Eftersom de gått in i tidssparkassan måste de nu baka dubbelt så många bröd på samma tid för att få ihop till ett sparande. Gatsoparen som alltid haft ett leende och en pratstund, såg nu bara gatstenarna och sopade allt vad kvasten höll. Han hade inte tid att prata.
Men var och en som läst boken vet att det inte slutar så här olyckligt, även om staden blev helt förändrad och känslokall. Momo fick ju delta i en stor händelse där den inkapslade, fångade tiden - BEFRIADES! Och plötsligt! Plötsligt var också människorna normala igen! De log och pratade, de åt och bakade. De lekte, skrattade och dansade.
Allt detta har Jesus också gjort för oss. Men våra mänskliga byggnadsverk och vårt beroende av samhällsstrukturerna i kombination med vår egen otro - gör att vi inte tar ut arvet och befriar oss själva och tiden.
Bön: Jesus låt det snart bli ett uppvaknande. Låt någon enda se kopplingen mellan EU, Världskyrkan, politiken och ekonomin. OCH, jag ber att du sedan ska befria ditt folk från det moderna Egypten.
På vandringen som Jesus gjorde kom han en gång till ett väldigt fint träd, med ett oerhört stort lövverk de var verkligen en prydnad för sin tid vilken försmling vilken enhet mellan löven och vad vackert de var, samtidigt kunde det vara en del som kunde sitta där och svalka sig i skuggan och lyssna till flöjtspel och dra upp de stora riktlinjerna o vad bra vi har det och lungt o skönt. Nu slipper vi att dras med alkoholisten plågade utseende den hemlöses ständiga tiggande den sjukes oavbrutna klagande vi är en välutbildad församling med väldigt mycket lövverk för det ser väldigt snyggt ut. Då kommer domen aldrig mer skall frukt finnas på detta träd.
SvaraRadera