Tännsjös moral

Torbjörn Tännsjö skriver på Newsmill att "Det är ingen katastrof med ett samhälle utan funktionshindrade". Moralen i inlägget är låg och debattnivån inte högre heller. Det är även sorgligt att se kommentatorer som tycker att detta är fantastiska ståndpunkter.
http://www.newsmill.se/node/43952

Inledningsvis utgår Tännsjö från att livets mening diskuterats i årtusenden av filosofer. Sedan säger han: "här är min egen syn på saken".

Grundmoral: "Ett liv är värt att leva, om det för den som lever det, känns på det hela taget bra. Ju lyckligare vi är, desto bättre går våra liv."

Kommentar: Det här är i stort sett en utilitaristisk hållning men en extrem tolkning av en redan extrem ideologi.

Utilitarismen definieras enligt citatet nedan.
utilitarism (en bildning till lat. uti´litas 'användbarhet', 'nytta', av u´tilis'användbar', 'nyttig'), nyttomoral, moralisk doktrin som innebär att man alltid skall handla så att konsekvenserna av vad man gör blir så goda som möjligt i den meningen att det sammanlagda välbefinnandet hos alla kännande varelser blir så stort som möjligt. Mer slagordsmässiga formuleringar är att man skall eftersträva "största möjliga lycka åt största möjliga antalet individer" eller att man skall "maximera den allmänna välfärden".

Som vi ser så är lyckomaximeringen här angiven att gälla största möjliga antal människor, en slags kollektiv grundtanke som får den konsekvensen att för att du som individ ska kunna uppnå lycka måste vissa av dina beslut vara av sådan art att de inte omedelbart gynnar din egen tillfredsställelse eller lycka. De måste så att säga gynna andra för att på sikt ge dig själv lycka.

Vi som är kristna bekänner oss inte till någon av dessa doktriner utan vi tror på en Gud som verkar i, genom  och mellan människor i historien genom sitt Ord, sin ande och sin församling. Jag återkommer till mera skillnader senare.

Innan jag går in på Tännsjös text vill jag något lite mera beröra hans grundmoral och utgångspunkt i texten.
Livet är värt att leva om det;
a) känns bra för den som lever det
b) känslan av lycka är avgörande för hur bra våra liv går
c) det finns också en direkt koppling mellan upplevelsen av lycka och hur bra våra liv går, ett logiskt samband med ekvationen att - mera lycka/bättre liv.

Varje människa som upplevt det minsta av motgångar och sorger i livet, eller varje människa som mött andra människor som upplevt motgångar i livet och sorger inser omedelbart vilket grovt och felaktigt påstående detta är! Du behöver inte alls bekänna dig som kristen för att veta att sorgen, motgången, eländet lärde och fostrade dig eller din vän på olika sätt. Efter "tunneln" kom du eller din vän ut på ett nytt sätt, hade erövrat nya insikter och fått nya kvalitéer. Tacksamhet, förnöjsamhet, glädje över det lilla - ja, du vet vad jag talar om. Och denna insikt är så väletablerad att den syns i stort sett i hela blogg-Sverige och inte bara bland kristna (som sagt) utan bland många människor med andliga intressen över lag.

Att inta en sådan grundsanning som den Tännsjö har måste vara oerhört unikt i det här landet! I den här artikeln utvecklar han ju inte vad som ger (honom) lycka, men oavsett vad det är, även om det skulle vara att ge bort allt vad han äger så är det ändå en fullständigt paradoxal grundidé som lanseras.

Därför känns det något mindre angeläget att diskutera slutsatserna som han kommer fram med i artikeln. Nämligen att ett samhälle utan funktionshindrade inte skulle vara någon katastrof. Självklart följer ju den logiska konsekvensen på den felaktiga plattformen som han utgår ifrån. Med den utgångspunkt som Tännsjö förfäktar kunde man ju tänka sig att vad som helst skulle kunna anses moraliskt ok. Om t.ex. våld och mord upphöjdes till lycka skulle ju människorna bli lyckligare om de fick mörda så många som möjligt.

Och, för att fortsätta på det spåret vill jag slå fast min egen ståndpunkt i frågan.

Alla aborter är i grunden mord. Barn bör få leva. Ett samhälle som mördar sina ofödda barn är ett samhälle med låg framtidstro. Mord är en stor synd eftersom ingen människa har ett större värde än den andra. Morden på ofödda är dock inte en större synd än mord på öppen gata och i krigssituationer. Mord är alltid mord och kan i vissa fall vara av absolut nödvändighet, trots att det inte vinner på omskrivningar i teknikens och sterilitetens århundrade. Att selektivt utse och mörda vissa personer efter kön eller funktion är lika illa eller ännu värre än de övriga aborterna.

Personligen tror jag att funktionshindrade ger oss tillgång till känslor, de förmedlar stora värden till oss, de är ofta öppna för Guds ande och har ofta mycket glädje. Men självklart är de vanliga människor som alla andra och har tillgång till hela känsloregistret - även lycka!