http://www.dagen.se/blogg/jaktlund#9144
Jaktlund talar om uppdrag av olika slag och vad han anser gäller om man "tar" sådana uppdrag. Ska man vara äldre gränsvakt så krävs det urskiljningsförmåga och att inte sätta sina egna känslor och sin egen tradition som måttstock för hur det ska vara. Vishet krävs för att inte hänga upp sig på ytan utan att verkligen se djupet.
Sedan talar han om innehållet i ett sådant uppdrag som en äldre gränsvakt måste ha, nämligen korrigering. För att framföra en sådan ska det ske med kärlek och nåd, annars ska man inte höja rösten alls.
Kommentar: Jag har lite reflektioner på dessa marginalanteckningar. För det första uppdraget som äldre gränsvakt. Redan i ordvalet finns ju en statusmarkering som indikerar att olika regler skulle gälla för yngre och äldre gränsvakter. Ålder är väl utan betydelse när Gud kallar! Tänk på Abraham och Sara! Tänk på lille unge David! Ja exemplen kunde göras hur många som helst, men redan här tror jag du inser att gränsvakter kan vara av olika ålder. Mose var ju en gränsvakt och lagmottagare och han blev mycket gammal.
Sedan detta om att ta uppdrag som gränsvakt. Jag tror inte att det är en så attraktiv syssla direkt. Den som slutligen öppnar munnen och talar i det här landet, gör det nog av ett påträngande, tvingande behov av att det är mycket angeläget. Det är lite av ett kamikazeuppdrag och skulle inte alls fungera om det inte var så att Gud var med. (och det tar du också mycket riktigt upp, där är vi överens)
Ytterligare en reflektion är detta med egna känslor. Jag vill inte börja räkna upp fäderna som visat känslor. Hela Bibeln är full av känslor! De var inga kalla logiker. Jesus visade känslor vid många, många tillfällen. Sorg, smärta, ilska, vrede, ångest, glädje, och mycket mera. Jag tror tvärtom att när det finns ett tydligt mått på engagemang som är äkta då följer känslorna med, men det kan ju vara så att problemet med känsloyttringarna finns i mottagarledet och inte i sändarledet många gånger. Vi har som svenskar blivit så vana vid att inte visa känslor utan vi ska stå där och se oberörda ut vad som än händer.
Den egna traditionen får naturligtvis inte vara måttstock, där håller jag helt med dig. Det är Guds ord som är vår måttstock.
Sedan denna vishet som du refererar till har jag svårt att sätta mig riktigt in i. Hur ska den vise kunna bedöma djupet innan han fått det beskrivet för sig? Om du ser blasten på morötterna så känner du ju igen att det här är ett morotsland, men om blasten är helt okänd - hur ska du då kunna bedöma växten innan du tagit några ur jorden och granskat?
Och, slutligen, korrigering i kärlek och nåd. Där har vi ju Guds ord på hur vi ska bete oss när någon syndar emot oss. Vi ska gå till personen enskilt och förmana den enskilt. Först om den personen inte bryr sig om vad vi säger ska vi blanda in andra. Men om det sammanhang "den äldre gränsvakten" ska vakta inte handlar om öppen synd av enskild person, utan istället handlar om ny- och omtolkningar av kristet liv som han eller hon reagerar på - då kan inte förmaningen ske till var och en enskilt. Då måste den ske öppet och rakt, men även naturligtvis med ödmjukhet så länge som sammanhanget inte är genomlyst.
Är det uppenbara och väldigt allvarliga saker det handlar om, som öppen avgudadyrkan, eller något helt främmande för kristen tro, då gäller regeln, avsky det onda. Då ska vi bara lämna. Det är vad jag kommer fram till i alla fall.
Sedan kommer Jaktlund till den del där vi är överens. Anden måste till. Nycklar att urskilja var Gud är och vem det är som talar. "Gud är Gud och han gör vad han vill. Den insikten måste finnas med, både bland unga och gamla, och genomsyra." avslutar han.
Gud är Gud och Han gör vad Han vill. Sant!
Mycket bar skrivit tyvärr är det så att när man blir för mycket utbildad så skiner det igenom när man uttrycker i skift och även i tal. För mig är biblen gränsvakten och det är som det står i Psalm 119 vers 131 När ditt ord upplåtas då giva det ljus och skänka förstånd åt den enfaldiga.De räcker för mig.En utav tidigt 1900 tals störste Gudsmän Smith Wigelswort det sägs om honom att han läste inga andra böcker än Biblen han läste ingen nyhetblaska men tänk vilken välsignelse han fick vara till över hela världen.
SvaraRaderaDu har både rätt och fel, tycker jag! :) Paulus sa ju, "allt har jag varit för alla" och därför ska vi självklart inte krångla till det som kan sägas enkelt, men ibland får det rätta ordet eller formuleringen en stor betydelse. Förhoppningsvis förstår den som läser bättre vad man vill få fram. Men vi ska ju i vissa lägen vara precis som barn. Spontana, glada och uttrycka oss bara med Halleluja, Jesus lever!
RaderaOrdet är våra fötters lykta och ljuset på vår stig!!!...Jag begriper inte varför man ska krångla till det så mycket,,,får inte Anden göra Ordet levande,så hjälper inga ord i världen...Guds rike består inte i ord utan av Kraft!!!...Kram!!!
SvaraRaderaÅter igen nästan samma svar. Allt ska vi vara för alla för att åtminstone vinna någon för Kristus. Jag uppfattar inte det jag skriver som krångligt. Jag är ledsen om du gör det. Men om du läser Carl-Henric Jaktlunds marginalanteckningar från igår så ser du vad det mera exakt är som jag svarat på. Sedan längtar vi alla efter mer av Herren och hans kraft, men vi ska ju älska honom även med hela vårt förstånd. Gör vi våld på oss blir vi helt oäkta.
RaderaJag menar inte att DU skriver krångligt,utan de andra på alla artiklarna,t.ex den där Jaktlund.......
SvaraRaderaGun Britt min syster i Herren det var inte ett påhopp på dig utan på dessa som skriver om gränsvakter och en massa konstiga namn på saker och ting som jag inte känner igen jag vet inte allt vad de kallar det för det är de jag vänder mig emot inte emot dig .Ta ordet evangelist när Gud kallade mig så var det evangelist jag kände att det var och i de har jag levt i 43 år och jag skäms inte för de , men sen kom ordet ungdomspastor pastor hit och dit vad har man för grund i ordet för sådana titlar sen har det kommit mycket mer underliga namn förr hette de älste nu heter det styrelse och ordf Förr kallade vi det bibelstudium nu kallar man det alfa kurser min fråga som jag har inom mig varför skäms vi för vad som står i biblen ger inte biblen oss tillräkligt hög status, jag behöver ingen status att ha Jesus inombords räcker för mig. Jag vill förtydliga mig och när jag skrev bra skrivet tyckte jag ditt inlägg var bra svar därför att du går mot det enkla och jag tror också att du är djupt rotad i Guds ord för det är den enda vägen. Jag har läst det mesta du har skrivit och det känns i många stycken som vi är ett på så sätt lär vi cokså känna varandra över hela vår nation för att vi skall kunna var soldater till landets försvar i andens värld.Så skall Guds frid som övergår allt förstånd bevara vår hjärtan och våra tankar i Kristus Jesus.
SvaraRaderaTack för ditt förtydligande. Ja, det är just den dimman som är så farlig. När vi vill locka världen på deras egna villkor. Det radikala, det som vi hungrar och törstar efter det är ju Guds ord.
SvaraRadera