Ilska eller glädje?

Ofta när man (läs jag) blir arg så tänker jag att det är en berättigad känsla. Så mycket är fel och så stor anledning att reagera! Men när jag läser om känslan förargelse i M. Basilea Schlinks bok, Så blir man en ny människa inser jag att det inte är att leka med.

Den är skenbart "harmlös", säger hon, men kan leda till att människor förlorar förtroendet för varandra om det fortgår en längre tid. Barnen slutar lyssna om de bara får retliga kommentarer hela tiden och man kan frånta andra människor deras glädje. Och det har vi faktiskt inte lov till att göra! Vi kan till och med bli så förargade att vi vill störta någon utför ett stup, så som människorna i Nasaret blev, och vi kan utan att vi tänkt på det gå in i ett retligt sinnestillstånd som sträcker sig över tid och inlemmas i personligheten. Så förargelse är inte så harmlös ändå.

En stor anledning till ilska är när vår egen vilja och Guds vilja inte sammanfaller. Eller när kraven på oss är för många och höga. Eller när någon oväntad sak händer som fråntar oss den där belöningen som vi väntat på.

Men Jesu Kristi rike är glädjens och fridens rike. Därför måste förargelsen övervinnas, menar hon.

Allt detta tar jag åt mig i livets skola. Men hjälp mig också Herre att kunna säga ifrån med auktoritet och med respekt för andra utan att vara arg på någon. I Min Herre Jesu Kristi Namn.