Aborter och social utsatthet

Upprepade aborter är vanligast i socialt utsatta grupper.
http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/02/29/Upprepade-aborter-vanligare-bland-socialt-utsatta/

Någon som blir förvånad? Jag blir det inte. Bara arg och ledsen. När familjeprojektet började överges av vissa män för flera hundra år sedan blev många kvinnor ensamförsörjare och ensamt ansvariga för de barn som de födde. Många som förfasar sig och pekar på pappans viktiga roll ska säkert om de studerar sin släkttavla finna någon moder som fött någon av anfäderna som fört släktet vidare. Det finns knappast något släktled som går fritt från dessa historier. Snedsprången var inte helt ovanliga och de kvinnor som fullständigt saknade försörjningsmöjligheter sattes i nästan ofattbara prövningar. De kunde slängas ut av arbetsgivare om graviditeten avslöjades och barnafadern kunde ställa sig upp i lokala rättsinstanser och svära sig fri från sin del av det hela. Historien kring barn, önskade barn, levande barn, döda barn och aborterade foster är lång. Mycket lång.

Innan vi har fått den normförskjutning som vi har idag där många tjejer vuxit upp med ett "frihetsbudskap" och normlöshetsbudskap har påverkansprocessen och samhällets riktlinjer sakta fallit under, inte bara årtionden utan århundraden. Idag står de ju själva ofta upp för dessa värderingar, åtminstone på ytan. Skrapar man på denna bara en aning, så finns det i djupet av varje person en önskan om tvåsamhet, en önskan om föräldraskap och en önskan om kärlek och trygghet.

De som drabbades hårdast historiskt sett var de fattiga och obemedlade kvinnorna och vi ser här i denna studie hur historien upprepar sig ständigt. Vilka tjejer och killar kommer att ha hårdast tryck på sig att leva ut det "frihetsbudskap" som filmen "Sex på kartan" ger uttryck för? Vilka kommer att få krav från pojkvänner om analsex, om sex med flera, om sex med samma kön, om alla möjliga olika varianter på sex? Vilka kommer att känna rädsla att förlora kärlek och närhet om de inte "ställer upp"? Ja, inte är det flickor och killar från trygga och stabila miljöer i överklass. Knappast händer detta mellan tennisträningen och pianolektionen, det är mera troligt att det händer nyckelbarnet där en ensam förälder arbetar. Eller kanske händer det invandrarpojken, eller kanske den som blir handlöst kär i en person med högre status än vad den själv har.

Om vi kristna verkligen brydde oss om barnen skulle vi arbeta fram egna material som ger barnen en bra information - som visar att alla är värdefulla - som visar på att det finns ett värde i att vänta och vara rädd om sig. Jag blir både arg och ledsen över tillståndet och att man hela tiden angriper det med mera frihet från samhällets sida.

Och som jämförelse: det är precis samma sak med betyg. Vilka förlorar mest på en otydlig kommunikaton? Jo åter igen barnen från utsatta miljöer.

Bön: Jag ber dig Herre om att du ska hjälpa oss att skapa ramar och trygghet för nästa släkte och att vi ska kunna ge detta till samhällets alla grupper.