söndag 23 september 2012

Pussel

Redan av rubriken tänker kanske många, "så förutsägbart - nu kommer den om att vi är pusselbitar i Guds rike och värdefulla". Och, så rätt ni hade! Men jag har några ytterligare tankar på temat som kom till mig nu här på morgonen.

Ibland när man byggt ett pussel, vilket för min del var en tid sedan, så kommer man till slutet när pusslet börjar bli klart. Är det ett pussel för vuxna, sådana som inte många har tålamod med, så breder bilden ut sig och pusselbyggaren känner sig allt mer tillfreds. Men då är det så försmädligt att en bit saknas, eller kanske två eller tre. Nu lyser gluggarna fram med större intensitet än någonsin den vackra vyn gjorde och det allt mer frenetiska letandet efter den eller de saknade bitarna tar vid.

Om biten/bitarna inte återfinns så hanterar vi människor situationen lite olika. Många skulle rycka på axlarna och tänka, vad gjorde det? Några veckors pusslande, jag köper ett nytt och går sen och kastar det ofullständiga pusslet, trots att det var så vackert. En annan person, som jag t.ex. packar säkerligen ihop lådan igen och hoppas på mirakel, att bitarna ska återfinnas. Jag minns när mina stora barn var små, så många barnpussel som tappade bitar! Och vår ekonomi var inte sådan att vi kunde kasta och köpa nytt, utan de ofullständiga pusslen sparades och sparades och sparades. De följde med i flyttar och många år senare provbyggdes de och blev till förtret för någon ny person.

Vad vill jag nu säga med det här? Jo, att liknelser om pusselbitar gäller inte bara individens värde,  utan en familj, grupp, församlings värde. Ibland måste vi börja om! Det gäller inte bara individen. Ibland måste vi slänga hela pusslet och köpa ett nytt. Vem som än bygger, hur skicklig den än är, kommer till samma resultat.

Nu förstår vi att Guds pussel har många fler dimensioner än ett platt pussel som vi bygger. För det första har hans bygge djup och höjd, bredd och längd, men det är möjligt att det finns fler, för oss ännu okända dimensioner.

Jes 29:16 Hur dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare  "Han har inte gjort mig"? Eller skall det formade säga om honom som har format det "Han förstår ingenting"?

Jer 18:6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.


Bön: Hjälp oss Herre att inse när vi ska leta vidare efter saknade bitar och när vi ska börja om. Jesus , jag ber dig, gör av mig ett kärl till hedersamt bruk. I vår Herre Jesu Kristi Namn.

3 kommentarer:

  1. En väldigt fin liknelse,Gun-Britt!!!
    Tack & KRAAAM!!!

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Tack Marguerite! Stor kram till dig också. Ser fram emot att vi ska få ses nån gång i Stockholm på Bällsta.

    SvaraRadera