Frukt i rätt tid

När jag var nyfrälst fick jag höra undervisning om de andliga frukterna och de andliga gåvorna. Vi skulle söka gåvorna och veta att Herren vill ge dem och frukten, den var något som helt enkelt följde på det nya livet. I det gamla livet bar vi usel  frukt, i det nya livet skulle vi bära alla de goda frukter som anden ger.

Och inte tänkte jag på, då som nyfrälst 30-åring, att göra jämförelser med naturen vad gäller andliga frukter. Jag läste och trodde. Jag litade på Gud att han skulle ta stort ansvar för frukten, och på väggen hängde jag upp ett ord ur Romarbrevet.

Rom 8:30 Och dem han har förutbestämt, dem har han också kallat. Och dem han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. 

Detta ord litade jag verkligen på. Visst hörde jag ibland predikningar som påtalade min del i det hela och den var i verkligheten påtaglig, det har jag förstått i efterhand av närstående. Jag läste allt vad jag kunde komma över, stängde min tv, slutade i princip att följa med i dagsaktuella händelser och försökte fokusera på Guds ord och bön. Ja, ibland blev det nog väl nitiskt. Och när mitt humör eller närståendes humör inte stämde ihop med det jag läst så hade alltid Gud rätt, och det var ju en bra inställning i och för sig, men blev kanske svår för de nära. Inom vetenskapsteori brukar man ibland tala om att om en teori har allt för många anomalier (ickeförklarbara teser) så är den till slut inte användbar längre. Kanske skulle jag ha märkt att jag inte bar de frukter som jag trodde jag bar, kanske skulle jag ha fått mera undervisning och kanske skulle även nykristna av idag behöva höra det jag skriver nu. Och det jag skriver nu har jag heller inte lärt mig själv utan många har undervisat mig genom åren och den som klarast uttryckt detta med andens frukter tror jag är Tage Johansson, Maranata.

Man ska inte vänta sig frukt för snabbt på ett träd. Trädet måste planteras, få rötter och fäste. Sedan måste jordmånen vara rätt och det måste också vara andra förhållanden för att trädet verkligen ska ta fart och växa. De första åren är trädet en liten planta och visar endast upp grenar och lövverk och dessa behöver dessutom kapas rejält ibland så att plantan inte blir så ranglig. När slutligen trädet är stabilt, grönt och vackert kanske du tänker att nu tjänar trädet verkligen ett gott syfte. Det ger skugga och svalka och det är vackert att se på. Ännu mera hänförd över ditt träd blir du den gången det blommar. Blommorna tar andan ur dig! Inget träd kan jämföras med detta träd i trädgården. Men om du är hungrig mättar varken bladen eller blommorna dig. Magen knorrar fram till den dag ditt träd bär frukt. Vilken underbar dag när du får skörda frukten från ditt träd!

Ja, jag önskar att jag förstått det här då på den tiden, men även om någon försökte säga liknande saker till mig så kanske jag inte alls tog emot det. Hela jag var så full av idéer och verksamhetsiver. Inte tänkte jag på att jag var i kartstadiet eller ännu tidigare.

Och sedan tänkte jag också på Psalm 1, där löftet finns, inte bara om att få bära frukt, utan dessutom frukt i rätt tid.

Saliga är de som inte följer de ogudaktigas råd 
och inte går på syndares väg eller sitter bland
bespottare, utan har sin glädje i Herrens undervisning 
och begrundar hans ord dag och natt.

Han är som ett träd planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.

Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som 
vinden för bort. Därför ska de ogudaktiga inte bestå i domen, 
ej syndarna i de rättfärdigas församling.

Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de 
ogudaktigas leder till fördärvet.

På ordet ovan, att inte ta råd av ogudaktiga, inte följa efter syndare och inte sitta bland bespottare följer detta underbara löfte. Tänk den som är ett träd planterat vid en vattenbäck, ett träd, som inte bara växer, blommar och bär frukt, utan dessutom gör det i rätt tid. Tänk så värdefullt att frukten kommer i rätt tid.

De ogudaktiga förs bort som agnar i vinden. Det låter hårt, men vi har en Gud som vill att vi ska samla alla dessa agnar så att de får bli frälsta. Och när en människa blir frälst börjar Gud ett väldigt arbete med den personen. Hjärtat ska renas, och det som förut varit krokigt ska bli rakt. Jag hörde någon som vittnade om att Gud gav honom en ryggrad, och det kan jag nog instämma i för egen del också. Det är Gud som verkar i vår vilja och vår handling.

Och hur var det då med ordet som jag trodde så blint på? Jo, ordet var rätt, och tron var det heller inte något fel på, men förväntningarna stämde kanske inte med verkligheten och det sätt som Gud arbetar med en människa på. Vi fick undervisning att det gamla är förgånget och något nytt har kommit. Detta är sant, men det finns en aspekt där man inte kan plocka frukt från alltför späda plantor.

Till detta vill jag bara säga att undantag finns. Det finns personer som blivit totalt förvandlade i ett nu, men det vanliga är att helgelse och efterföljelse är ett livsprojekt som du delar med Herren.