Idag har jag lyssnat på Maranatas gudstjänst från Stockholm. Det är inte något ovanligt, det är vad jag vanligen gör vid 11-tiden på söndagarna, antingen i möteslokalen eller vid datorn i mitt eget vardagsrum i Umeå.
Idag har en av församlingen äldste, Hans Lindelöw, predikat. Det är inte heller särskilt ovanligt. Jag börjar lära mig nu efter ett par år att de som har den gåvan att förkunna gör det med jämna mellanrum, både på söndagarna och under tisdagarna när det är bibelstudier. På samma sätt fylls inte konferenserna av en mängd okända människor, utan de flesta känner varandra och gästande predikanter har oftast kommit förut.
Hans Lindelöw driver för övrigt, sedan många år, bloggen Sub Umbra, där han speglar dagshändelser i ljuset av Guds ord. Idag talade Hans om vikten av att vi verkligen drar en gräns till vårt gamla liv. Förut levde vi på hedningarnas sätt och förut drogs vi till det ena och det andra. Förut lät vi så mycket fylla våra sinnen som inte hade med Herren att göra. Förut mottog vi inte Herren stora nåd till frälsning.
Och varför är detta förut så angeläget att hålla före sig även om man varit frälst i många år? Varför tänka på det nu? Jo, självklart därför att det aldrig har varit angelägnare än nu att gränsen till världen, gränsen till synden, gränsen till det gamla markeras. Var och en av oss är - oavsett om vi är frälsta eller inte - beroende av Guds nåd varje dag. Den dag vi inte behöver nåd är vi illa ute. Denna nåd fostrar oss till att avsäga oss sådant som tynger. Och synden tynger verkligen. Men andra bördor och dagliga bekymmer tynger. Och den som frestas, d.v.s. alla eftersom alla någon gång frestas, tappar också fokus och kraft när dessa tankar kommer. Därför kan vi varje dag, varje sekund och varje andetag säga förut. Förut det kan vara innan vi tog emot Jesus, men det kan också vara det mindre misslyckandet igår eller handlingen som du aldrig gjorde för en minut sedan. Jesu blod täcker allt detta förut. Men inte nog med det - Jesu blod täcker allt detta som ligger framför också, så länge vi vill leva för honom och bekänner honom som Herre.
För vi vet att köttet och sinnet det bär vi med oss så länge vi är här på jorden och våra mänskliga svagheter och egenskaper, dem känner Herren till, men vi bär också med oss Jesu Kristi nåd och genom den Helige andes kraft kan vi vinna seger!
Hebr. br. 10:35 Kasta därför inte bort er frimodighet som ger stor lön.
Vi ska inte blygas för evangeliet. Vi ska inte blygas för Honom. Vi ska inte blygas för att bekänna vem Herren Jesus Kristus är och vad han har gjort för oss.
Tack Jesus för ditt eget ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar