lördag 12 augusti 2017

Hyllan

För två dagar sedan köpte jag en enkel, smal och rätt hög bokhylla. Många av mina böcker fick den stora äran att omedelbart inplaceras i den. Kände en väldig glädje över att kunna tänka på att det är min hylla. Den livsresa som jag och min yngsta dotter gör och gjort har inneburit att vi bott inneboende och inte haft tillgång till våra egna möbler på länge. Visst är det spännande många gånger att se hur Herren ska leda och hur han ska hjälpa över alla hinder, men det har också inneburit avkall och påfrestningar emellanåt. Nu när jag tittar på min smala, höga hylla så ser jag många av mina favoriter samsas sida vid sida, med ryggarna mot mig. Plötsligt finner jag Nabeel Quereshi sida vid sida med Joseph Prince. Den förste känd apologet, före detta muslim, som kämpar mot en mycket svårartad cancer nu och som under hela sjukdomsförloppet fått mängder av förbön och som verkligen har fått sin tro prövad på allt sätt. Hela tiden trogen sin övertygelse om att enda vägen till Fadern är genom Jesus Kristus. Och, Joseph Prince, som säkert har sin kamp. Inte leder någon en av världens snabbast växande församlingar genom någon "lättsinnig" nådesförkunnelse. Många har tyckt att hans förkunnelse har nåd närmat sig supernåd, och själv gränsar han ibland till att i sina böcker och sin förkunnelse nästan bli nådens upptäckare. Men, oavsett, hans förkunnelse behövs i den här tiden. Sedan ser jag att på vänstra sidan om Nabeels bok står plötsligt en kristen biografi, Djupt nere i mörkret av Héctor Tobar. Visst var det intressant att höra deras berättelse, dessa 33 gruvarbetare som var instängda långt under marken i så många dagar. Och, inte en enda av dem dog. Alla räddades upp till ytan i ett projekt som var det största i Chiles historia. Sedan ser jag en rolig bok som smugit sig in bland alla de kristna böckerna. Och, förresten smugit sig in är nog fel ord. Hon är rätt så omfattande i omfånget, kära Cosette, som jag köpte för en krona på Skarpnäcks biblioteks utsortering. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på. Kanske tänkte jag att den dagen skulle komma när jag skulle vilja läsa en vanlig historisk och lite fantasifylld roman igen. Och, nu står hon där och tronar, Cosette, så vi får väl se om den dagen kommer här framöver.

Raden under ger några små vittnesbörd från min tid på universitetet. De flesta böckerna finns i lådor, och några blev kasserade,  och några få kom med i min lilla flytt. Ett filosofilexikon, en sammanfattande bok om samhällsvetenskapliga teorier, en metodbok, en bok i socialpsykologi och Baumann, som jag fick i present. Och, jag ser ryggen på den ena av broder Henrys böcker, så otroligt stora arbeten, men tyvärr har jag inte läst igenom dem än. Ytterligare böcker som ligger framför mig är Rosenius serie som jag fick köpa till ett så otroligt fördelaktigt pris här i Skarpnäck, på Möjligheternas hus. Påbörjat den första, tillsammans med en annan hög att påbörjade och snart avslutade böcker.

Lilla bordet bredvid sängen är så överlastat. Ännu vet jag inte vilka böcker som jag måste lägga undan ett tag. Alla som ligger där känns så livsviktiga just nu. Där ligger Bibeln och Wetterlund, och samsas med en leende nutidspredikant som heter Joel Osteen, och sen ligger många fler på mitt bord, men allt ska man inte berätta på sin blogg.

Resan, som heter Livet, är verkligen märklig och intressant. Många har säkert uppfattningar om vem man är och hur man är, medan andra inte kunde bry sig mindre. Men det viktiga är inte vad andra tänker eller tycker. Det viktiga är att vi söker Herren och med Hans hjälp bevarar vårt hjärta, för därifrån utgår själva livet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar