torsdag 22 maj 2014

En släkting till...

Joh 18:26 En av översteprästernas tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?"

När Petrus får den här frågan är det tredje gången han förnekar sin herre på en och samma natt. Samme Petrus som bara kort före bedyrat att han skulle ge sitt liv för Jesus. Samme Petrus som i Getsemane grep till svärd och högg örat av översteprästens tjänare Malkus. Samme Petrus som tillrättavisades av Jesus som sade: "Stick ditt svärd i skidan. Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?" (Joh 18:11) Och samme Petrus som gömde sig och förnekade att han kände Jesus precis i den svåraste stunden. Och samme Petrus som sedan blir upprättad till tjänst av den uppståndne Kristus.

Och den som ställde tredje frågan var alltså en släkting till Malkus, översteprästens tjänare. Den tjänare som i Getsemane förlorade örat, men även fick det satt på plats igen. Vi förstår att detta gjort intryck på tjänarna och prästerna som hade uppdraget att fängsla Herren. Örat var löst, örat blev fastsatt. Ja, säkert hade man talat om detta. "Såg ni verkligen rätt i mörkret?", "Lossnade verkligen örat?", "Ni kan inte ha sett fel?". Men tydligen hade händelsen så många vittnen och kanske var Malkus ett tillförlitligt sådant också eftersom händelsen redan så kort tid därefter omtalas som ett faktum.

Det var släktingen till Malkus, översteprästens tjänare som frågade. Han var själv en tjänare till  översteprästen, men vi får inte veta hans namn, utan han omtalas som en släkting till denne man som fick sitt öra borthugget av Petrus.

Undrar hur det lät i Malkus familj efter några år. "Har du ont i örat Malkus?", "Är det fullständigt bra?" "Hör du allt vi säger?". "Berätta en gång till..."

Ja, så kan vi fastna i minnen. Det förflutnas gräs under fötterna. Vågorna som aldrig kan klucka lika fint som när du var barn. Episoder och händelser som passerade i ett universum av tid. Och livet som hade en oändlig rymd. Nu går tiden snabbare och snabbare. Knappt har ett år gått så kommer nästa.

Men alla dessa händelser och berättelser utgör brottstycken ur våra liv. De enkla liv som Jesus gav sitt liv för. De enkla människor som han offrade sig för.

Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. 

Inte skall han låta din fot vackla. Inte slumrar han som bevarar dig. 

Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.

Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen ska inte skada dig om dagen, och inte månen om natten. 

Herren ska bevara dig från allt ont, han skall bevara din själv. 

Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid. 

(Ps 121)




1 kommentar:

  1. Du skriver så bra,Gun-Britt!!!
    Jag brukar också fundera på vad och hur folk tänkte eller kände,som var med om händelser som detta med örat.
    Det är inte längesedan Kalle och jag satt och pratade om just detta...
    Märkligt!
    Tack för det du delar med dig av och jag önskar dig sköna,Välsignade försommardagar!
    KRAAAM!!!

    SvaraRadera