söndag 22 december 2013

Svar till Maria

Ni som läser min blogg vet att jag en tid försökt behandla det mycket komplicerade ämnet hbt. Nu senast skrev jag ett inlägg om hbt i Uganda och Sverige för att i någon mån belysa hbt-frågornas spännvidd i tiden. Spännvidden och kontrasterna är idag så enorma att vårt förstånd har svårt att ta in det. Homosexualitet kan vara alltifrån ett mycket grovt brott som förtjänar hårda fängelsestraff och till och med dödsstraff, till en mycket upphöjd norm i samhället, som förlänar favörer och uppmärksamhet på olika sätt.

Men så till dig Maria som skrev på Twitter att "Jag vill se offentliga proteser från UD!!!!!!" och länkade till en artikel i QX. Artikeln du länkar till visar beskrivning av protester gällande händelseförloppet i Uganda. Jag skrev sedan mitt bidrag och förutom att posta det i vanlig ordning, skickade jag även en personlig länk till dig Maria. Du svarade mycket måttfullt så här: "Intressant läsning....Dock lite svårt att veta vad du själv tycker är rimligt". 

Mitt svar blev då: "Verkligheten politiskt mycket svår. Etablerade livsformer, men fel. Vrida tillbaka"

Varpå ditt (Marias) svar blev: "Jag respekterar att folk tycker annorlunda än vad jag själv gör...Men anser du att jag gjort fel??? Förklara i så fall varför?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Och eftersom frågan är så komplicerad väljer jag att svara i det här formatet. I det inlägg som jag nu länkar till beskriver jag den personliga våndan av att livsformen är etablerad och Guds ord säger något annat. Innesluta synden eller syndaren? Väljer vi att stå kvar kvar på Guds ord måste vi döma synden men frige syndaren.

Sedan kommer vi till nästa svåra del. Varför kan en del kristna innesluta synden och syndaren samtidigt och andra inte? För att svara fullständigt på den här frågan skulle det krävas långtgående teologiska resonemang, men låt mig försöka förklara det på ett enklare sätt. Den som tror på Guds ord så som det står, eller mycket nära, kallas ibland för bokstavstroende eller för att vara konservativ i sin tro. Båda dessa ord snarare dödar än gör levande. Vi vet att Ordet är inandat av Gud själv som är levande och Ordet innehåller både informativa och verksamma delar. Det betyder att de som verkligen levat nära Gud och trott hans ord, kanske mist livet för Ordets skull, inte kan meritera sig för att vara "konservativa" i sin tro. Snarare är den radikal och levande, enligt mitt sätt att se på saken.

Och den radikala, levande tron har alltid stått i stark opposition till världen och dess makter. En av dessa världsliga makter är hbt-rörelsen som inte alls handlar om människors lika värde och kärlek som man lätt skulle kunna förledas att tro, utan precis som Arne Imsen redan 1982 skrev:

"Den homosexuella rörelsen är ett alarmerande tidsfenomen med många oöverskådliga konsekvenser". Imsen, Finn Arne - Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian! (1982)

Imsen var en av dem som såg att den homosexuella rörelsen skulle få oerhört långtgående sociala och moraliska konsekvenser. Idag lever vi mitt i dessa konsekvenser och observera att jag nu inte talar om att alla samhällsproblem beror på detta, utan det jag säger är att denna rörelses inriktning, ideologi, efterlevnad och politiska anspråk utgör en av grundpelarna i ett omfattande antikristligt system som utgör världens trosgrund. 

Därför är mitt svar på den svåra frågan ovan, hur vissa kristna kan innesluta homosexualitet medan andra inte kan det, att det beror på i vilken utsträckning de kristna sammanhangen tagit till sig och är delaktiga i detta världsliga och antikristliga system!

Vi som inte tror på att innesluta synden utan syndaren, vi är övertygade om att Bibeln är tydlig och klar vad gäller homosexuellt leverne. Vi vet också att Jesus dött för våra skulder  och Hans blod är det enda blod som kunde frälsa en hel mänsklighet eftersom han föddes genom den helige ande och var fullständigt syndfri. Därför finns det ingen synd som inte kan förlåtas. Men om vi med vett och vilje lever kvar i synden och aldrig ångrar oss, aldrig ber om förlåtelse, utan i stället kräver och gör olika rättighetsanspråk vad gäller den livsstil som är fel, då kvarstår synden.



Och Maria, så till den svåra frågan som gäller individplanet, öga mot öga. Som jag sagt ovan, livsformen och livsformerna är relativt etablerade och när man möter människor i verkliga livet som hävdar sin rätt till ett liv som de redan lever, då är det svårt att sätta fingret rakt på den människans liv och hävda det jag hävdar ovan i generella ordalag, men sanningen är densamma. Det är synd att byta kön och det är synd att leva transsexuellt och det är synd att ha många partners. Allt detta som du skriver om på din sida är synd! Men det underbara är att synd kan förlåtas.

Sedan då denna svåra fråga med en person som redan bytt kön. Ingenstans i Bibeln kan vi få svar på hur vi ska behandla en sådan fråga i denna tid. Här kan jag inte säkert säga hur andra kristna ser på saken, jag kan bara säga hur jag ser på det, med ledning av hur Guds ord ser på andra sammanhang.

Jag tror att om en person som hette Martin byter kön och nu heter Maria och Maria får ett möte med Jesus och bekänner sina synder, kan hon även fortsättningsvis heta Maria, så länge hon kan leva i den nya identiteten som kristen. (Många andra lever med andra ärr och skador från tidigare liv.) Och jag är övertygad om att den som redan är en kristen inte ska tänka på att byta kön eftersom Gud inte skapar någon till fel kön. Den som däremot efter sin frälsning lider djupt av sitt tidigare könsbyte bör få hjälp till återkorrigering.

Detta är vad jag anser och jag hoppas att det är Gud som har lett mina tankar i den här svåra frågan.

Bön: Jag beder dig Herre att du ska väcka ditt folk till besinning och nykterhet




1 kommentar:

  1. Det hela är inte alls särskilt komplicerat. Det komplicerade inträffar när du måste hitta ett sätt att förklara dina åsikter utan att goda och medkännande människor ryggar tillbaka i instinktiv avsky.

    SvaraRadera