En vandring

Jesus var ofta på vandring. Ibland helt öppet och ibland dolt. Han gick ut bland massorna, men han drog sig också undan i enskildhet för att bara vara med sin älskade Fader.

En av alla dessa vandringar omtalas i Markus 9:30-32

Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen, Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.

I detta sammanhang får vi väldigt mycket information om Jesus och hans tillvägagångssätt. Han hade nyligen tjänat i det offentliga, men hans tjänst börjar och slutar inte där. Nu skall lärjungarna undervisas. De går en väg som alldeles säkert var känd av andra människor, men de gick på sådan tid och sådan stund och på sådant sätt att de förblev ouppmärksammade av andra. Det var så mästaren ville ha det.

Vi får också veta och förstå att Jesus vill att lärjungarna ska bli mera delaktiga, ja, helt delaktiga! Jesus önskar faktiskt i det här läget att de ska förstå och kunna erfara vad som väntar deras mästare. Han vill att de ska förstå vidden av den mänskliga ondskan och han vill att de ska förstå vidden av Guds makt! Oj, så mycket Jesus vill dela och så lite lärjungarna förmådde ta emot.

De förstod inte ens vad han talade om! De förstod inte! Och tänk, de vågade inte heller fråga sin älskade Jesus. De vågade inte! De förstod inte!

Det är inte konstigt om de delar på sig något under vandringen. Hur kan Jesus göra mer? Vad ska han göra i det här läget? De förstår inte och vågar inte ens fråga.

När de sedan kommer hem till Kapernaum (33-37) så frågar Jesus dem vad de hade talat om på vägen. Det visar att lärjungarna klungat ihop sig och haft egna samtal mästaren förutan.

Nu teg de. Nu teg de.

Jesus satte sig då ner och kallade ihop dem. Han visste vad de talat om. Det var deras hjärtan och deras förtroende som var det viktigaste, inte svaret i sig. Han visste att de hade talat om vem som var störst.

"Om någon vill vara den störste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt bland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som sänt mig.