torsdag 26 juli 2012

Hopp och framtid

Vi är födda till ett hopp och en framtid. Vi ska utbreda Guds rike. Vi ska öva oss i tacksamhet och allt gott.

Detta och mycket annat känner många av oss redan till. Vi lever och lever ut vår tro så långt vi har fått kunskap och insikt i vad som är rätt och dagligen lever vi i balansen mellan nåden och sanningen. Sanningen är det som gör oss fria, även om den svider ibland, och den som har Sonen har livet.

Man jag undrar ofta  hur och på vilket sätt Gud ska förnya sitt folk i denna tid. Ska han använda vinläglarna som redan är fyllda eller kommer han att hälla helt nytt vin i nya läglar? På vilket sätt ska de olika församlingarna och inriktningarna påverkas i den väckelsetid som kommer? Ska gränser utsuddas eller ska skiljelinjerna bli skarpare? Kommer splittring eller enhet? Kommer svärd eller kommer kärlek? Eller kommer både nåd och sanning?

Kristus är ju Sanningen och den Helige ande ska undervisa oss om allt och leda oss in i allt djupare kunskap om honom som gick före, men de sammanhang som finns idag har ju alla hittat "sanningen", funnit ramar och "identitet" både inom sin rörelse och mot omvvärlden, där alla betonar olika aspekter av Kristi fullhet.

Går man in helt och hållet i ett sammanhang bör man ju acceptera vinet i lägeln, man kan ju inte komma och begära att det ska bytas ut och ställer man sig utanför ett eller flera sammanhang så har man ju på något sätt gjort en markering som innebär att man själv som person skulle vara så oerhört insatt och unik att man inte skulle behöva församlingen och dess kärlek, korrigering och gemenskap. Och då är man ju verkligen på hal is. Men min fråga idag blir denna: Är inte isen lika  hal om man förnekar en stor del av det man tror på, om man kapar Kristus till förmån för gemenskap?



Bön: Jag beder idag att Herren ska komma med sin förnyelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar