Igårkväll när jag gick en promenad så gick jag en väg som jag inte gått på några år och när jag kom fram till den del där man ger sig in på ett skogsspår så hittade jag inte omedelbart rätt ställe, utan jag gick genom en stilla byggarbetsplats och genade sedan in på spåret igen. Där mötte jag ett motionerande gäng som pratade och såg ut att ha trevligt men de var på väg åt motsatt håll. Sedan kom jag snabbt fram till en liten "lekplats", om jag nu vanvördigt får kalla två-tre ramper för skateboard och cykling för lekyta. Där stod två grabbar. Den ena var i en perfekt ålder för den utmaning som låg utstakad. Hindret, i form av en sten och jordhög, verkade egettillverkat, och den unge utmanaren stod beredd med båda händerna på cykelstyret, cykelhjälm på huvudet och blicken stadigt fäst på den utmanande rampen. Men han hade även blicken fäst på omgivande omständigheter, som t.ex. motionerande grupper eller som i mitt fall personer. Trots att gångvägen låg på behörigt avstånd från både cyklist och ramp ville han tydligen försäkra sig om att ingen olycka skulle hända så han ropade till mig.
- Du.
Jag förstod inte först att det var mig han menade så det kom en gång till...
-Du...
- Ja, svarade jag.
Varpå han pekade bortåt vägen och frågade...
- Är du med dom?
- Nää, svarade jag.
Sedan fortsatte jag färden men orden ringde i mitt inre. - Är du med dom?
Är jag med på vägen? Är vi med på vägen? Vägen som heter Jesus Kristus och som leder till evigheten. Det enda namn som kan rädda mänskligheten. Är jag med bland dom? Och är de som jag älskar med mig?
Vilka går på den rätta Vägen, vilka ska vi vara med?
Ordet, Tron, Anden och Livet är alla tecken att följa och lyda och frukten i våra liv ska vittna om vilka vi är.
Må Gud välsigna oss alla att vara med bland dem som reser till himlens underbara land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar