Jesus har nyckeln

Luk 11:52 Ve eder, I lagkloke; ty I hafven fått nyckeln till förståndet; sjelfve gån I intet in, och förvägren dem som viljen ingå. (SK73)

Luk 11:52 Ve er, laglärda! Ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville komma in har ni hindrat. (SFB15)

Luk 11:52 Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in  har ni hindrat. (SFB98)

Luk 11:52 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Själva haven I icke kommit ditin och för dem som ville komma in haven I lagt hinder. (Svenska1917)

Här ser vi fyra svenska bibelöversättningar som i en och samma bibelvers ger olika förståelse av vad Jesus ville säga. Den radikalaste, som jag ser det, är SK73, där det tydligt sägs att de lagkloka har fått nyckeln till förståndet. Den skrivningen vittnar om att bakom förståndet finns en givare och en nåd, den Herre som de uppger sig ha kunskap om. Även i den sista delen av versen är den skrivningen starkast, här sägs det att de lagkloka förvägrar dem som vill ingå att ingå. Den ger en väldig makt till de lagkloka. I den här skrivningen finns inte något utrymme för att passera ett hinder så som de andra översättningarna möjligen ger utrymme för.

I Folkbibeln 98 och i Svenska 1917 sägs de lagkloka ha tagit bort nyckeln till kunskapen. Man kan inte ta bort något man inte haft, och vi ser i alla fyra översättningar att Jesus faktiskt ger de lagkloka det erkännandet att de har och har haft kunskap. Problemet är inte i någon översättning brist på kunskap. Samtliga visar att de lagkloka vet vägen. I Folkbibeln 2015 sägs dock denna kunskap vara tagen. Här har människan handlat i första hand och tagit sig kunskap.

Men vi ser också att tre översättningar (SK73, SFB15, Svenska1917) säger att människorna vill/ville komma in, men blev hindrade, medan en översättning (SFB98) säger att de är på väg in. 

Det viktiga med den här versen är naturligtvis innehållet och inte i första hand att jämföra alla detaljer. Vi ser mängder av exempel idag på hur människor både hindras och förvillas av sådana som kallar sig ledare. Många av dem har titlar, hög lön och samhällelig respekt, men de respekterar inte sin uppdragsgivare (Herren) utan gör egna läror som hindrar och förvägrar dem som vill komma in att göra det.

Men låt oss även titta på några fler översättningar.

Luk 11:52 Woe to you, lawyers (experts in the Mosaic Law)! For you have taken away the key to knowledge; you did not go in yourselves, and you hindered and prevented those who were entering. (Amp)

Luk 11:52 Woe unto you, lawyers! for you have taken away the key of knowledge: ye entered not in yourselves, and them taht were entering in ye hindered. (KJV)

I Amplified och King James Version ser vi att de i stort sett överensstämmer med de svenska men att här får man av verbformen were veta att människorna som hindrades faktiskt inte bara hindrades att få kunskap, de var faktiskt inne i en process där de redan fått tillträde till kunskap, när de hindrades.

Luk 11:52 Woe to you lawyers! For you have taken away the key of knowledge. You did not enter in yourselves, and you hindered those who were entering. (ESV)

De laglärda har alltså tagit bort nyckeln till kunskap. Vi får inte veta hur det här gått till. Självklart har inte dessa laglärda haft möte och där tagit beslut om att nyckeln till kunskap ska tas bort. Inte heller har det skett över en natt. Processen fram till att nyckeln blev tagen tog säkerligen många generationer. I samma kapitel som den här versen anklagar Jesus de laglärda och fariseerna för mängder av olika fel, som alla kan sammanfattas med att de börjat vakta på yttre regler och glömma hjärtat och kärleken till Gud. De ville göra utsidan av bägaren ren men de var inuti fulla av girighet och ondska. De lade ok på människorna men ville inte på minsta sätt underlätta för dem att bära dem. Deras förfäder hade dödat profeterna och nu vårdade den här generationen gravvårdarna. Vi förstår att alla dessa handlingar, som i sig själva inte var onda, hade framkallat en institutionaliserad religionsutövning där det levande livet förkvävdes under alla bördor och krav.

När Jesus kom med alla dessa anklagelser var han faktiskt hembjuden till en farisé. Tidigare under dagen hade han talat till en stor folkskara och även där hade han kommit med obekväma budskap. I texten framgår det inte om allt som han sade inne hos farisén sades i samband med att de delade måltid eller om salvan som avfyrades var så kraftig att maten fick stå orörd. Det vi vet är att Jesus lade sig till bords och utan att tvätta händerna. Det var upprinnelsen till att det i den inbjudande fariséns hus presenterades så många sanningar.

I dagens samhälle skulle många vilsegångna biskopar, präster och studenter behöva möta denne radikale Jesus. Han såg att de hade tagit nyckeln - men vi vet att HANS plan var inte att de skulle ha slarvat bort den för alltid, utan Jesu plan var att ta den tillbaka och ge frälsningen åter till människorna fritt och för intet. Vilken nåd!