Dagens Nyheters krönikör Hanne Kjöller slår till igen! Denna gång under rubriken: Mer moralism än realism. Underrubriken lyder: Om valet att försöka skaffa barn är individens, kan inte försörjningsplikten i första hand läggas på staten.
Först, innan jag går in på etiska aspekter av innehållet i denna krönika, skulle jag helt kort vilja påpeka att denna rubrik innefattar i stort sett varje tillblivet barn i västvärlden, utom dem som kommer till genom s.k. misstag. Det är den första logiska kullerbyttan, och den andra är ordet "första hand" - det är aldrig statens ansvar i första hand att försörja barnen. De bidrag som finns för barnen är det allmänna barnbidraget och för ensamma föräldrar s.k. bidragsförskott. Bidragsförskottet kom till på grund av att många (företrädesvis fäder) inte betalade sitt lagstadgade underhåll till barnen efter en separation. Då trädde staten in som en garant och tanken är ju att båda föräldrarna ska bidra till barnens försörjning, så detta bidragsförskott är en miniminivå som ska utbetalas till den förälder som har vårdnaden där de ska återkräva beloppet av den andre föräldern. I vissa fall kan inte pengarna återkrävas och då kan det ju ses som ett bidrag.
Med detta sagt vill jag komma till några springande punkter i Hanne Kjöllers krönika.
1. Varför skulle kärnfamiljen vara ett unket ideal? Fortfarande - trots all propaganda - är kärnfamiljen den form som de allra flesta växer upp i.
2. Varför skulle staten bidra till att befrukta en rad ensamstående föräldrar när all kunskap och tidigare erfarenhet genom århundraden med tydlighet har visat att de barnen generellt sett får svårare vuxenliv?
3. Och på vilket sätt anser du att flergifte eller familjer med många föräldrar skulle bidra till ökad trygghet? I ett samhälle där det är svårt även för två personer att hålla sams. Tryggheten måste bli mycket liten i en sådan konstellation. Då är flergenerationsboende, storfamiljsboende eller nära församlingsliv att föredra.
Kjöller inleder artikeln med att försvara privat spermadonation. Hon tycker inte att det skulle utgöra något problem om en och samma donator ger upphov till ett hundratal barn med tanke på att det land vi bor i snart har 10 miljoner invånare. Och varför, menar Kjöller, skulle en sådan donator behöva visa något intyg på sin hälsa, det gör vi ju inte heller i våra fasta relationer?
Hela artikeln utgör en soppa av åsikter och etiskt moraliserande utifrån den fattiga basen postmodernism och relativism. En politisk korrekthet fullständigt utan udd. Den enda gräns Kjöller till slut sätter mot hela det postmodernistiska korthuset är att staten inte borde försörja de barn som tillkommit genom insemination till ensamstående. Här faller Kjöller tillbaka något till 1900-talets åtskillnad på värdiga och inte värdiga bidragsmottagare där man av tradition ofta talat om olika principer för att bedöma denna värdighet. (ex. fattigdom av egen förskyllan eller genom sjukdom)
Som kristen vill jag fortsätta tro att varje barn är en Guds gåva. Även dessa barn som tillkommit genom s.k. misstag eller utanför äktenskap. Denna gåva förvaltas bäst av två vuxna föräldrar, en kvinna och en man, i ett äktenskap, men när det inte är möjligt kan barn ändå få god uppväxt med hjälp av vänner, släkt och församlingsgemenskap (om man har sådan). Den propaganda som dagens uppväxande släkte förses med är förödande. Det borde vara tvingande att skolan fick lära ut hur verkligheten ser ut. Hur många människor som faktiskt lever i vissa typer av familjer. Skulle vi lyssna på propagandan och dess överdrivna beskrivningar om heterogenititet och upplösning skulle många kunna få den uppfattningen att det rör sig om verklighetsbeskrivningar - vilket det lyckligtvis inte gör. Men tänk på att barnen växer upp i denna propaganda! Och varför är vi så blinda? Vi kan förfasas över nazitidens propaganda, men vi ser inte det som händer i nutiden.
Bön: Jag ber dig Herre i Jesu Kristi namn att du låter sanningen om familjen bli känd i skolan och bland barnen. Jag ber dig att den propagandamaskin som fått tillgång till det uppväxande släktet ska genomlysas och bekämpas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar