söndag 23 februari 2014

Vi lever ju i fruktan...

Davids liv var sannerligen innehållsrikt. Stora segrar, jubel och folkets kärlek. Flykt, ensamhet, utsatthet. Variationerna kunde knappast ha varit större. Han var en man efter Guds hjärta, blev smord till konung, men föll i en av de djupaste synder som Bibeln beskrivit.

Under Davids flykt från Saul höll han sig undan en lång tid i ökentrakter. Bland annat en period i grottan Adullam. Där slöt sig omkring 400 män till honom. Missnöjda män som var beredda att slåss för och med honom. Saul var fruktansvärd i sin vrede och många blev dödade, t.ex. alla invånare i Nob, även kvinnor och barn. Och edomiten Doeg fick det föga hedrande uppdraget att störta 50 präster utför ett stup. Alla dessa rykten nådde Davids öron och han frågade HERREN: "Skall jag dra ut och slå dessa filisteer? HERREN svarade David: Gå ut och slå filisteerna och rädda Kegila." (1 Sam 23:2)

"Men Davids män sade till honom: "Se vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Skulle vi dessutom dra i väg till Kegila mot filisteernas här?" (23:3)¨

David frågade HERREN ännu en gång och HERREN svarade honom: "Bryt upp och gå ner till Kegila, ty jag har givit filisteerna i din hand." (23:4)

Då drog David iväg med sina män till Kegila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. På så sätt räddade han invånarna i Kegila." (23:5)

Då drog David iväg.

Davids lydiga hjärta frågade HERREN en gång till, men när han då fått svaret så drog han iväg. Men det som är så underbart att tänka på i det här sammanhanget är Guds agerande. Männen levde i fruktan redan här. Skulle vi dessutom dra iväg till Kegila mot filisteernas här.

Männens sätt att tänka och resonera är ytterligt mänskligt. Om situationen redan är ansträngd och svår, om man som människa tömt sina tillgångar, och när orken är slut, ska människan då dessutom dra ut? Dessutom?

Tänker på sången Han ger mera nåd när din börda blir större, där en textrad lyder, när du har nått botten av tillgångar egna, din Fader då endast begynt att ge ut. 

Många gånger hör vi personer som säger; att de lärt sig sätta gränser, lärt sig säga nej, satsar på egenvård och tror på inre helande, men att de absolut inte vill delta om det handlar om en utåtriktad aktivitet. Kraften är slut, de har gått in i väggen för några år sedan och nu vill de inte hamna i den situationen. Andra vill kanske synas i "mera traditionella" sammanhang. Det kan vara obekvämt i vissa kretsar att stå upp för Jesus och kristen tro. Men kanske är det just då vi ska dra ut!

Kanske ska vi göra som David. Fråga en gång till. Fråga HERREN. Fråga en gång till. Kanske ska de lyssna när du kommer andra gången och säger: "Dra ut!"

Vi tycker att strategin är den sämsta tänkbara. Dra ut, när kapaciteten att bevaka det som de redan hade var ansträngd. Sträcka ut tältlinorna ännu mera i en situation när de redan vibrerar av spänning. Hur tänkte David?

Han litade på HERREN som sa: "Jag har givit filisterna i din hand".





3 kommentarer:

  1. Ja,vi får lita på Herren!!!
    Tack för allt som du delar med dig av,kära Gun-Britt!!!
    Jag "stal" din fantastiska liknelse angående "Rödluvan och Vargen" och delade den på Bönesamlingen i Lördags kväll.
    Hoppas det var OK?
    Sådant behöver ju verkligen komma ut!!!
    Herrens Välsignelse och STOOOR KRAAAM från mig!!!

    SvaraRadera
  2. Ta din villolära och lämna Sverige. Här följer vi gamla traditioner. Passar det inte dig att tillbe Oden, flytta då. Vita kristna är likställt med Loke, Ondskan själv! Ni förföljer Asatroende, ni förstör den svenska Asatron som vi svenskat upp i århundranden. Nu får det vara nog. Ut med kristendomen, in med Oden, Tor, Balder och alla andra verkliga gudar. Offra människor till gudarna eller dö!
    Oden har talat, Gudarnas Gud är sagt sitt. Länge leve Oden, nu och för alltid.

    SvaraRadera