Brå:s uppgift att skilja hatbrott från andra våldsbrott är en grannlaga uppgift som innefattar många fler moment än vad vi vanligen tror. Det handlar inte om att på ett enkelt sätt välja en annan kod vid anmälningstillfället om personen råkar komma från ett annat land eller uppfylla något annat av kriterierna för att utgöra hatbrott.
Brå gör en särskild granskning, manuellt, av alla fall och de har även andra statistiska undersökningar med självrapporterad utsatthet att kunna använda sig av. På Brå:s hemsida finns en beskrivning av detta, samt vilka kategorier som hatbrotten sorteras under. De är för närvarande följande;
1. Anmälda
* Främlingsfientliga/rasistiska
* afrobiska
* antiromska
* islamofobiska
* antisemitiska
* kristofobiska
* övriga antireligiösa
* homofobiska
* bifobiska
* heterofobiska
* transfobiska
2. Självrapporterade
a. Främlingsfientliga
b. Antireligiösa
c. homofobiska
Här skulle Brå:s tabell rörande hatbrott 2008 - 2012 ha legat.
Om vi studerar tabellen finner vi flera intressanta fenomen.
1. De främlingsfientliga brotten dominerar helt. De utgör 72 % av brotten över de fyra åren, men andelen hatbrott som helhet minskar vilket gör att antalet minskat något, 6 %.
2. Brott mot afrikaner är mest vanliga och de ökar till och med. Sedan ser vi att många av de anmälda brotten är brott mellan minoriteter.
3. De antisemitiska brotten ökar!
4. Islamafobiska brott ökar (något).
5. Krisofobiska (och andra antireligiösa) brott ökar mest!!! (51 % andelsmässigt)
6. Kristofobiska (enbart) utgör 4 % av hatbrotten och de ökar!
7. Homofobiska brott går kraftigt ner. ( -32 %, men fortfarande år 2012 var de nästan tre gånger fler än de kristofobiska och antireligiösa, nästan fyra gånger fler än de "rena" kristofobiska)
8. Brott mot transpersoner utgör c:a 1 % av andelen hatbrott.
Vad är poängen?
Ja, först och främst vill jag råda bot på okunskap (delvis egen) och fördomar. Många tänker kanske att hatbrottskriterierna som var och är kopplade till diskrimineringslagstiftningen, om vilken finns mycket i övrigt att önska, skulle vara vaga eller oklart formulerade. Kanske har någon trott att sorteringen kan grunda sig på att endast något kriterie uppfyllts, t.ex. etnicitet, religion osv. och att varje brott mot personer i dessa grupper kunde uppges vara hatbrott. Men läser vi på Brå:s hemsida ser vi att fallen granskas manuellt och insortering i den här kategorin görs genom granskning av flera olika kriterier i det anmälda brottet. Därför kan vi på relativt goda grunder anta att de flesta av brotten i dessa kategorier faktiskt utgörs av förföljelse p.g.a. att personen har en viss egenskap som förövaren reagerat på.
Det andra jag ville peka på är den oroande ökningen av brott av antireligiösa orsaker. Dessa brott riktar sig mot flera former av religion. Och oavsett hur vi kristna ser på muslimer måste vi ju ändå erkänna detta att troende muslimer, liksom troende kristna, liksom troende judar inte har ett beteende som skulle kunna förorsaka att de (vi) blir utsatta för brott. Vi befinner oss inte i miljöer där brott är vanligast förekommande, vi lever generellt sett lugna liv och finns inte ute dessa tider heller. Denna grupp av religiösa lever på allt sätt sådana liv som borde vara de allra minst våldsutsatta i samhället. Därför är denna ökning extra oroande. Var sker brotten? Hur sker brotten? Vilka är förövarna? Hur har Brå granskat och särskiljt dessa brott från andra brott (är de säkerställda?)?
Uppdaterar (2014-02-23): Rapport från Brå ger svar på de flesta av de frågor som jag ställer samt besvarar fler än dem jag ställt. I den rapporten framkommer bl.a. en viktig uppgift angående antireligiösa hatbrott och det är att 68 % av dem som utsatts för dessa även blivit utsatta för främlingsfientligt våld. Arten av kristofobiska brott är att 54 % riktar sig mot byggnader, kyrkor, församlingshem som klotter och skadegörelse, 34 % ofredande och hot, samt 25 % övrigt våld.
Att brotten är svåra att bevisa, det vet vi sedan tidigare, då väldigt liten andel faktiskt fälls för brotten. Men det här gäller inte bara hatbrott utan brott i allmänhet går inte särskilt ofta till fällande domar. Trots detta är ju den manuella granskningen och kategoriseringen som görs i hatbrottsfallen unik och ger tillgång till ett stort kvalitativt material. Nyttjas denna kunskap och finns kunskapsöverföring inom polisväsende och åklagarmyndigheter? Utbildningar?
Som kristen är det oroande att se att brotten mot kristna tilltar. Och detta i ett land som varit kristet i århundraden. Går vi tillbaka till 1734 års lagstiftning skulle man i stora delar kunna tro att man läser ur gamla testamentet. Sverige var mycket präglat av kristendomen. Barn lärde sig läsa ur katekesen och världsbilden och omvärldsförståelsen var fullständigt präglade av kristen tro. Däremot var det då som nu behov av väckande och levande kristendom. Då som nu kom dessa väckelsesignaler med jämna mellanrum och drabbade byar, bygder och områden. Sällan hela landet. Staten och kyrkan hade en intim och olycklig koppling vilket medförde ett starkt strafftänkande hos gemene man. Men landet var ändå kristet i sin grund. De som förnekade Gud hörde till en udda och ovanlig kategori av människor. Idag är dessa många. Och nu har det alltså gått så långt att man inom kriminalstatistik kan härleda en ökande grupp av hatbrott riktade mot kristna i dagens Sverige.
Här skulle Brå:s tabell rörande hatbrott 2008 - 2012 ha legat.
Om vi studerar tabellen finner vi flera intressanta fenomen.
1. De främlingsfientliga brotten dominerar helt. De utgör 72 % av brotten över de fyra åren, men andelen hatbrott som helhet minskar vilket gör att antalet minskat något, 6 %.
2. Brott mot afrikaner är mest vanliga och de ökar till och med. Sedan ser vi att många av de anmälda brotten är brott mellan minoriteter.
3. De antisemitiska brotten ökar!
4. Islamafobiska brott ökar (något).
5. Krisofobiska (och andra antireligiösa) brott ökar mest!!! (51 % andelsmässigt)
6. Kristofobiska (enbart) utgör 4 % av hatbrotten och de ökar!
7. Homofobiska brott går kraftigt ner. ( -32 %, men fortfarande år 2012 var de nästan tre gånger fler än de kristofobiska och antireligiösa, nästan fyra gånger fler än de "rena" kristofobiska)
8. Brott mot transpersoner utgör c:a 1 % av andelen hatbrott.
Vad är poängen?
Ja, först och främst vill jag råda bot på okunskap (delvis egen) och fördomar. Många tänker kanske att hatbrottskriterierna som var och är kopplade till diskrimineringslagstiftningen, om vilken finns mycket i övrigt att önska, skulle vara vaga eller oklart formulerade. Kanske har någon trott att sorteringen kan grunda sig på att endast något kriterie uppfyllts, t.ex. etnicitet, religion osv. och att varje brott mot personer i dessa grupper kunde uppges vara hatbrott. Men läser vi på Brå:s hemsida ser vi att fallen granskas manuellt och insortering i den här kategorin görs genom granskning av flera olika kriterier i det anmälda brottet. Därför kan vi på relativt goda grunder anta att de flesta av brotten i dessa kategorier faktiskt utgörs av förföljelse p.g.a. att personen har en viss egenskap som förövaren reagerat på.
Det andra jag ville peka på är den oroande ökningen av brott av antireligiösa orsaker. Dessa brott riktar sig mot flera former av religion. Och oavsett hur vi kristna ser på muslimer måste vi ju ändå erkänna detta att troende muslimer, liksom troende kristna, liksom troende judar inte har ett beteende som skulle kunna förorsaka att de (vi) blir utsatta för brott. Vi befinner oss inte i miljöer där brott är vanligast förekommande, vi lever generellt sett lugna liv och finns inte ute dessa tider heller. Denna grupp av religiösa lever på allt sätt sådana liv som borde vara de allra minst våldsutsatta i samhället. Därför är denna ökning extra oroande. Var sker brotten? Hur sker brotten? Vilka är förövarna? Hur har Brå granskat och särskiljt dessa brott från andra brott (är de säkerställda?)?
Uppdaterar (2014-02-23): Rapport från Brå ger svar på de flesta av de frågor som jag ställer samt besvarar fler än dem jag ställt. I den rapporten framkommer bl.a. en viktig uppgift angående antireligiösa hatbrott och det är att 68 % av dem som utsatts för dessa även blivit utsatta för främlingsfientligt våld. Arten av kristofobiska brott är att 54 % riktar sig mot byggnader, kyrkor, församlingshem som klotter och skadegörelse, 34 % ofredande och hot, samt 25 % övrigt våld.
Att brotten är svåra att bevisa, det vet vi sedan tidigare, då väldigt liten andel faktiskt fälls för brotten. Men det här gäller inte bara hatbrott utan brott i allmänhet går inte särskilt ofta till fällande domar. Trots detta är ju den manuella granskningen och kategoriseringen som görs i hatbrottsfallen unik och ger tillgång till ett stort kvalitativt material. Nyttjas denna kunskap och finns kunskapsöverföring inom polisväsende och åklagarmyndigheter? Utbildningar?
Som kristen är det oroande att se att brotten mot kristna tilltar. Och detta i ett land som varit kristet i århundraden. Går vi tillbaka till 1734 års lagstiftning skulle man i stora delar kunna tro att man läser ur gamla testamentet. Sverige var mycket präglat av kristendomen. Barn lärde sig läsa ur katekesen och världsbilden och omvärldsförståelsen var fullständigt präglade av kristen tro. Däremot var det då som nu behov av väckande och levande kristendom. Då som nu kom dessa väckelsesignaler med jämna mellanrum och drabbade byar, bygder och områden. Sällan hela landet. Staten och kyrkan hade en intim och olycklig koppling vilket medförde ett starkt strafftänkande hos gemene man. Men landet var ändå kristet i sin grund. De som förnekade Gud hörde till en udda och ovanlig kategori av människor. Idag är dessa många. Och nu har det alltså gått så långt att man inom kriminalstatistik kan härleda en ökande grupp av hatbrott riktade mot kristna i dagens Sverige.
// Går vi tillbaka till 1734 års lagstiftning skulle man i stora delar kunna tro att man läser ur gamla testamentet. Sverige var mycket präglat av kristendomen. Barn lärde sig läsa ur katekesen och världsbilden och omvärldsförståelsen var fullständigt präglade av kristen tro.
SvaraRaderaOch det är väl tur som attan att det inte är så nu!
// Staten och kyrkan hade en intim och olycklig koppling vilket medförde ett starkt strafftänkande hos gemene man.
Tur att de är separerade då, eller hur?
//Att brotten är svåra att bevisa, det vet vi sedan tidigare, då väldigt liten andel faktiskt fälls för brotten.
Bevisa? Jag visste inte att kristna var så mycket för bevis. Man ska ju bara "tro"!
// De som förnekade Gud hörde till en udda och ovanlig kategori av människor. Idag är dessa många
Tack och lov. Det är bara tur att vi kastar religionen i soptunnan och går vidare!
Hej Markus, ja, det är bra att kyrkan är frikopplad från stat och straffväsende. Men det är naturligtvis inte bra att landet blivit än mer sekulariserat. Jag vill inte att vi ska kasta kristendomen i soptunnan. Och jag hoppas att alla ska få en chans att tro på Jesus. Förnekelse får följder för det eviga livet. Gud älskar oss.
SvaraRaderaEftersom människor i Sverige är olika, lever olika och tror olika så tycker jag att det är bra att landet sekulariserats. Den processen har bidragit till större rättvisa, bättre möjligheter till jämlika livsvillkor och en större förståelse för livets komplexitet. Kristna människors exklusiva både juridiska och sociokulturella privilegier i samhället, skapat av normerade föreställningar kring Gud, sanning, bra och dåligt levande exv, har undan för undan ifrågasatts, vilket naturligtvis är dåligt för kristna. Men bra för andra.
RaderaDet jag tvivlar på, är att de handlingar vi kallar hatbrott har blivit allt fler. Vi har bara uppmärksammat fler sådana handlingar. Enligt min erfarenhet har äldre homosexuella färre erfarenheter av hatbrott nuförtiden, även om det hör till vardagen. Men ända fram till 70-talet var hat mot homosexuella inte ens ett problem. Jag tror att mycket hat mot kristna och kristen tro handlar om just de kristna uttryck som framställer kristen tro, kristet liv, det heterosexuella äktenskapet, kärnfamlijen osv som bättre, sannare, godare, mer giltiga i relation till alla andra existerande motsvarigheter. Den "gode" Christer Åberg har exv vid flera tillfällen sagt att han hatas bara för att han i kärlek påpekar att homosexualitet är synd, uppror, kärlekslöst och inte för nåt gott med sig överhuvudtaget. Och oavsett vilken kritik slags kritik han får för sådant förhållningssätt kallar han det för hat. Hat kallar han också de påståenden som gör gällande att KRISTEN TRO är i sig fel, falskt och villfarelse; dvs motsvarande åsikter som han har om homosexuell kärlek.
Vad som är hat och inte är alltså en fråga om subjektivitet. Jag har själv prövat att gå hand i hand med en man i min egen ålder längs två gågator i Stockholm. Jag har aldrig känt mig så rädd och uttittad under en enda timme. Glåpord, ilskna blickar, fniss och pekanden. Det är skillnad på att bli hatad för att man håller nån i handen och på att bli hatad för att man kallar varje homosexuell relation för kärlekslös.
Den kristna tron kastas inte i soptunnan i det sekulariserade samhället. Däremot för religiösa exkluderande sanningsanspråk svårt att överleva. Okristen tro eller Gudlös livssyn handlar inte om förnekelse. Tvärtom handlar det om bejakande, faktiskt av samma slag som kristnas dito.
// Gud älskar oss.
SvaraRaderaOden älskar oss. Förnekar du honom kommer du att straffas för evigt. Det vet jag, för det sa han i en dröm till mig. Har jag fel? DU KÄNNER ODEN I DITT HJÄRTA. FÖRNEKAR DU DET I DITT DUMMA OFÖRSTÅND KOMMER DU GÅ MISTE OM VALHALLA, OCH DET VILL DU VÄL INTE?
Din tro har förblindat dig. Offra till Oden och hylla honom som den störste guden. Vill du inte följa gamla traditioner kan du lämna Sverige, för Oden finns. Du behöver inga bevis, för jag vet att han finns. Ta din falske gud och lämna landet, eller ta chansen om tro på Oden.