I alla tider har människor haft budskap att förmedla till sin nästa. Metoderna för hur budskapen ska förmedlas har varierat mycket, särskilt det sista århundradet, när vi har fått tillgång till all upptänklig media. Fattiglappe kan twittra och yttra sig om det som sker i maktens korridorer på ett sätt som vore fullständigt väsensfrämmande förr. Och om detta är en slags demokratisk process eller en sörja av fabulerande och individcentrering, det lär väl bli en fråga för framtida forskning.
De tidiga predikanterna hade ingen tillgång till allt detta. De hade sin röst, sin tro, sitt mod och ett ord från Herren att gå. En sådan man rörde sig i Dekapolis. Vi tror inte ens att han hade tillgång till skrifterna, utan han gick på en befallning av Herren själv.
"Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig".
Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Herren hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
Vad ett personligt vittnesbörd kan betyda! Alla förundrade sig, och det var inte konstigt med tanke på det vittnesbörd han hade att förmedla. Men vi ser att det uppdrag Jesus gav utökades av mannen själv. Om det utökades av sig självt, dvs vittnesbördets styrka fick egen livskraft och fördes iväg, eller om det blev ett sätt för mannen att leva sitt nya liv vet vi inte. Vi vet inte heller hur lång tid han gick omkring i området och ropade och vi vet heller ingenting om hans fortsatta liv. Men en sak vet vi och det är att han ropade i hela Dekapolis och det området är relativt omfattande. Det innefattade omkring tio städer även om antalet varierade. Han gick alltså och ropade i alla dessa städer.
Jag tänker på Jesus här. När han sände ut lärjungarna så gick de alltid två och två och de fick oerhört detaljerade beskrivningar om vad de skulle säga, hur de skulle bete sig och vad som var målet med att de gick ut. De blev också noggrant upplysta om vilken makt som skulle åtfölja dem när de gick, men här sänder Jesus en ensam man till "sina egna". Denne man hade varit besatt och från sina sinnen. Han var känd av många för sin dårskap. Man hade bundit honom på kyrkogårdar och det hade skett vid flera tillfällen eftersom han slet sig lös. Och vi vet att Jesus vid ett annat tillfälle varnar den som blivit befriad att ta emot nya demoner eftersom de då kommer att finna huset tomt och städat.
Varför fick inte mannen i stället följa Jesus så om han bad om? Vad berodde det på att Jesus sände denne man tillbaka till sina egna för att berätta?
Många svar får vi aldrig, men vi ser av det som är skrivet i Markus 5 att mannen ropade i hela Dekapolis om allt som Jesus gjort. Vittnesbördet måste bäras ut. För mannen blev det ett sätt att leva, ett sätt att hålla sitt hus fyllt med tacksamhet till Jesus, och alla som hörde honom förundrade sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar