Rom 5:2 Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet.
Vi jublar i hoppet! Detta är en underbar sanning!
"Församlingen är en mycket speciell skapelse, med sitt ursprung i Guds hjärta."
http://www.midnattsropet.se/2013/02/denne-jesus-ska-komma-igen.html
Berno Vidén är en av dem i Maranataförsamlingen som år efter år påmint om Jesu återkomst. Det är angeläget, det är nödvändigt, det är en väldigt viktig sak som vi bör samtala om och påminna oss om. Tänk att förr var det ett vanligt ämne i gudstjänsterna. Ett exempel på det förändrade samtalsklimatet gav Arne Imsen redan 1989. "Läsarna sa till varandra när de träffades: Frid broder, Jesus kommer! Nu säger de: Tjena mors! Jag har köpt en ny volvo.". Han drar det till sin spets. Det himmelska eller det jordiska?
I det senaste numret av Keryx (nr.1 2013), har man temat Eskatologi, som just för kristendomens del till största utsträckning ska ägna sig åt det tillkommande, åt Jesu återkomst. Ulf Ekman skriver i inledningen av tidningen att: "Gemensamt får vi hålla fast vid vissheten att den historiske Jesus Kristus faktiskt mycket konkret kommer att komma tillbaka i härlighet för att avsluta historien. Han skall döma levande och döda - oss alla - och det kommer nya himlar och en ny jord, en evighet tillsammans med Gud som aldrig upphör. Detta mäktiga hopp borde beröra oss alla in i märgen och forma våra liv i förberedelse för vad som skall komma. Vi lever faktiskt för himlen."
I samma tidning skriver Hans Weichbrodt en artikel, Det förvandlade målet i sikte. Artikeln tar sin utgångspunkt i Korint och vi får veta en hel del om denna stad som t.o.m. liknas vid dagens mest syndfulla städer. Det var inte en helt lätt plats att evangelisera och inte så lätt för församlingen att hålla stadig kurs heller efter det att Paulus lämnat dem. Därav innehållet i första korintierbrevet. Men sedan kommer detta kapitel 15, där Paulus tar ett "eget ämne" och inte längre besvarar korintiernas frågor. Här målar han upp något som Weichbrodt kallar för telegrafstolpe. Den liknelsen lånar han i sin tur från Levi Pethrus som beskrev vådan av att plöja, vilket han verkligen prövade på att göra vid tillfälle. När han gjort den första fåran och vände sig om så var den vind och sned, men sedan när han skulle plöja sin andra fåra så tog han ut ett riktmärke vid andra sidan av landet, en telegrafstolpe. Då blev det rakt. Och från denna liknelse talar Weichbrodt sedan om himlen och det himmelska.
När han talar om uppståndelsen och den kroppsliga uppståndelsen, tar han liknelsen med fröet som är identiskt med den kommande blomman. På samma sätt är vi i uppståndelsen identiska med fröet som nerbäddas i jorden, men vi kan inte, hur vi än anstränger oss och försöker, se hur den slutliga kroppen kommer att se ut i sin härlighet. Detta uttryck, bädda i jorden, är något som också ofta återkommer i Maranatas undervisning. Senast i söndagens (28/4) väckelsemöte påminde Robin Vidén om detta: fröet måste bäddas ner i jorden.
Weichbrodt har ett perspektiv på det himmelska som är ovanligt i de flesta sammanhang. Jag minns när jag hörde honom på Lapplandsveckan för några år sedan och blev så förvånad över det levande budskapet om himlen. Precis som om han redan bodde där. Men sedan har jag ju besökt och närvarat vid Maranataförsamlingens möten och där är detta budskap alltid levande! Varje dag.
Weichbrodt avslutar sin artikel med att säga att han tror att "Kristi kropp i västvärlden anno 2013 , precis som hos korinterna då, behöver påminnas om den eskatologiska dimensionen i vår kristna tro! Vi behöver om igen få syn på "telegrafstolpen" som inte är något mindre än Kyrkans evighetshopp, den kroppsliga och därmed konkreta uppståndelsen vid Jesu återkomst."
Och Berno Vidén säger i sin artikel:
Hoppet är att Jesus kommer! Fram till dess får vi ropa och leva ut detta befrielsens budskap om frälsning och rättfärdighet i Jesus Kristus.
http://www.midnattsropet.se/2013/02/denne-jesus-ska-komma-igen.html
tisdag 30 april 2013
måndag 29 april 2013
De kommer
Amanda Sandberg var en frälsningssoldat, född 1873 i Överklinten, Bygdeå, som efter att ha besökt Frälsningsarméns internationella kongress 1914 författade sången, De komma från öst och väst. (källa:wikipedia) Hon författade även många andra sånger som ofta sjungs på möten.
Jag minns när jag var liten att De komma från öst och väst sjöngs i mitt hem trots att det inte var något frikyrkligt hem. Men även andra sånger med glada, enkla melodier hittade vägen in i många hem. Och just när det gäller den sången så hade den blivit sjungen och sjungen så många gånger att när jag sedan blev frälst och började sjunga den i församlingen så hade texten till att börja med ett ganska ytligt innehåll för mig. Visst förstod jag och tänkte att det är underbart att vi alla ska samlas ihop och att Gud har räknat in oss alla, men jag tänkte nog aldrig på att jag skulle få uppleva mycket som återspeglas i alla dessa sångverser.
De komma från öst och väst, de komma från syd och nord.
Alla folkslag, alla länder, gränserna försvinner, och i det enskilda livet ser vi korset, när de utsträckta armarna, mot rövarna på korset möter himlen i Faderns vilja och jorden och underjorden i mörkrets aktivitet, men också förlust.
Att sitta till bords med Jesus en gång och höra hans välkomstord
Här möter vi det tillkommande. Jesu återkomst, det fullkomliga! Men vi kan under livets gång få glädja oss åt att dela bord med mästaren och få höra hans välkomstord genom syskon och de som älskar Herren.
Och skåda hans härlighet
Upp 21:23 Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet.
Detta fantastiska väntar vi på och vi tror på att Jesus ska komma tillbaka till oss för att slutföra sin plan. Men under tiden vi väntar så har vi den härlighet som är oss given genom den Helige ande. Den härlighet som blir synlig i församlingen. I det ljus som var och en av oss har att förvalta och låta lysa fram genom de bräckliga kärl som människan är.
Taga del av sång och spel uti all evighet
Aktivitet, glädje, ljus och fortsatt tjänst inför tronen väntar. Bilderna av himlen som overksam är en stor lögn för att få det himmelska att verka ointressant. Vi kommer att ha medvetande och kropp, vi kommer att kunna glädja oss och känna oss hela. Där har allt som splittrar och sårar försvunnit, där har tårarna torkats och där får vi leva i enhet och sanning. Rättfärdigheten är fullständig, men till dess han kommer bygger vi Guds rike på jorden.
Fortsätter vi i sången så ser vi att de kommer från stormiga hav, från höga berg och från djupa dalar. Så är livet idag också. Idag använder inte ungdomarna det här sättet att prata, de talar om att vissa saker suger, andra saker duger, osv. men oavsett generation så kan man sätta sig in i djup sorg (dalen), stor hänförelse och glädje (berget) och det stormiga havet, när vi hamnar i konflikt med omgivningen. Allt detta händer oss, och den som aldrig prövas i sin tro kanske har en ofarlig tro. Fienden har ingen anledning att angripa den som inte utmanar.
Versen därpå handlar om befrielse ur jordens tvång. Ja, det är också ett ord man kunde skriva en hel del om. System, organisation, tvång! Ett barn som protesterar kanske säger: "är jag tvingad?" Och som förälder kan man då stå på sig om man vet att det leder till något gott, det tillfälliga tvånget, men här åsyftar nog författaren något större. Tvånget att anpassa oss till jorden, att finnas i dessa sammanhang som inte är byggda med himmelska principer utan har helt andra mål och ambitioner.
Men hela sången slutar med en påminnelse om himlen, "de kära som gått förut, där väntar oss dagen lång" och slutstrofen handlar om att änglarna sjunger en välkomstsång.
Och hela detta underbara hopp vi har fick lärjungarna skåda in i. Jag tänker på när Petrus, Jakob och Johannes fick följa Jesus upp på förklaringsberget (Luk 9) och Petrus blev så ivrig och ville bygga hyddor för att stanna kvar där, men dagen därpå gjorde Jesus som han brukade.
Luk 9:37 När de dagen därefter, kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor.
Tjänsten, kallelsen, vardagen.
Jag minns när jag var liten att De komma från öst och väst sjöngs i mitt hem trots att det inte var något frikyrkligt hem. Men även andra sånger med glada, enkla melodier hittade vägen in i många hem. Och just när det gäller den sången så hade den blivit sjungen och sjungen så många gånger att när jag sedan blev frälst och började sjunga den i församlingen så hade texten till att börja med ett ganska ytligt innehåll för mig. Visst förstod jag och tänkte att det är underbart att vi alla ska samlas ihop och att Gud har räknat in oss alla, men jag tänkte nog aldrig på att jag skulle få uppleva mycket som återspeglas i alla dessa sångverser.
De komma från öst och väst, de komma från syd och nord.
Alla folkslag, alla länder, gränserna försvinner, och i det enskilda livet ser vi korset, när de utsträckta armarna, mot rövarna på korset möter himlen i Faderns vilja och jorden och underjorden i mörkrets aktivitet, men också förlust.
Att sitta till bords med Jesus en gång och höra hans välkomstord
Här möter vi det tillkommande. Jesu återkomst, det fullkomliga! Men vi kan under livets gång få glädja oss åt att dela bord med mästaren och få höra hans välkomstord genom syskon och de som älskar Herren.
Och skåda hans härlighet
Upp 21:23 Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet.
Detta fantastiska väntar vi på och vi tror på att Jesus ska komma tillbaka till oss för att slutföra sin plan. Men under tiden vi väntar så har vi den härlighet som är oss given genom den Helige ande. Den härlighet som blir synlig i församlingen. I det ljus som var och en av oss har att förvalta och låta lysa fram genom de bräckliga kärl som människan är.
Taga del av sång och spel uti all evighet
Aktivitet, glädje, ljus och fortsatt tjänst inför tronen väntar. Bilderna av himlen som overksam är en stor lögn för att få det himmelska att verka ointressant. Vi kommer att ha medvetande och kropp, vi kommer att kunna glädja oss och känna oss hela. Där har allt som splittrar och sårar försvunnit, där har tårarna torkats och där får vi leva i enhet och sanning. Rättfärdigheten är fullständig, men till dess han kommer bygger vi Guds rike på jorden.
Fortsätter vi i sången så ser vi att de kommer från stormiga hav, från höga berg och från djupa dalar. Så är livet idag också. Idag använder inte ungdomarna det här sättet att prata, de talar om att vissa saker suger, andra saker duger, osv. men oavsett generation så kan man sätta sig in i djup sorg (dalen), stor hänförelse och glädje (berget) och det stormiga havet, när vi hamnar i konflikt med omgivningen. Allt detta händer oss, och den som aldrig prövas i sin tro kanske har en ofarlig tro. Fienden har ingen anledning att angripa den som inte utmanar.
Versen därpå handlar om befrielse ur jordens tvång. Ja, det är också ett ord man kunde skriva en hel del om. System, organisation, tvång! Ett barn som protesterar kanske säger: "är jag tvingad?" Och som förälder kan man då stå på sig om man vet att det leder till något gott, det tillfälliga tvånget, men här åsyftar nog författaren något större. Tvånget att anpassa oss till jorden, att finnas i dessa sammanhang som inte är byggda med himmelska principer utan har helt andra mål och ambitioner.
Men hela sången slutar med en påminnelse om himlen, "de kära som gått förut, där väntar oss dagen lång" och slutstrofen handlar om att änglarna sjunger en välkomstsång.
Och hela detta underbara hopp vi har fick lärjungarna skåda in i. Jag tänker på när Petrus, Jakob och Johannes fick följa Jesus upp på förklaringsberget (Luk 9) och Petrus blev så ivrig och ville bygga hyddor för att stanna kvar där, men dagen därpå gjorde Jesus som han brukade.
Luk 9:37 När de dagen därefter, kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor.
Tjänsten, kallelsen, vardagen.
lördag 27 april 2013
Olika slags eldar
1983 hade Mats Rådberg och Rankarna en hit med sången Peta in en pinne i brasan. Sången var en försvenskad version av en populär countrysång. Redan då var texten orimlig och vanvettig och drev med en förfärlig kvinnosyn. Kvinnan skulle i det här fallet göra allt i hemmet, laga bilen, ta ut förgasaren, laga mat, servera revbensspjäll, och även elda i brasan, framför den plats där husets förtryckare troligen tagit plats.
https://www.youtube.com/watch?v=Z5zJg6BKP84
Som alla säkert redan vet och förstår handlar inte den bibliska underordningen om förtryck alls. Jesus kom underifrån och betjänade andra, men han lät sig också betjänas. Men till det ämnet får jag kanske anledning att återvända vid tillfälle. Nu fick jag lite tankar om den brasa, eld, som omnämns i sången och som behöver matas med ved.
I Bibeln omtalas eld på många sätt och ett vanligt sätt att tala om eld är när man talar om reningsprocesser. Om något är till förförelse, hugg av det och kasta i elden, om trädet inte bär frukt så blir det kastat elden osv. Elden renar, men den frigör också.
I Mark 9:49 sägs det: Ty var och en skall saltas med eld.
På många ställen omnämns den Helige Ande i termer av eld, Johannes (döparen) sa om Jesus i Luk 3:16 ...Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i Helig Ande och eld.
Och som vi vet hände detta också, på pingstdagen.
Allt det här är kända sammanhang och elden omtalas i många fler sammanhang men nu tänkte jag begränsa mig till dessa tankar. Dels ingången i texten, med veden på elden, dels elden som renar och dels elden som brinner för evangeliets utbredande genom den Helige Ande.
Pinnen, veden på elden. Här kan man verkligen tala om att det är viktigt att lägga veden på rätt eld. Vi vet också att tungan är en eld och den kan sprida falska rykten och nästan förstöra livet för någon annan. Om vi får höra ett sådant rykte då gäller det att vi är vakna och inte lägger dit någon mera ved till brasan. Det är så lätt hänt, och särskilt om man känner till något om just den personen eller omständigheten som de pratar om. Vi människor vill ju vara delaktiga, vi vill känna igen oss, vi vill ha sammanhang, och så lätt att man lägger dit en pinne, bara för att passa in och få ett erkännande! Nu talar jag till mig själv lika mycket som den som läser. Vi/jag måste sluta söka den typen av erkännande! Det blir ändå en usel eld som inte alls duger att värma sig vid. Ett liknade exempel kan jag ta när det gäller avskildhet och att inte möta dem som talar, på det sättet slocknar till slut samtalsämnena. De får ingen ny ved att lägga på brasan. Så kommer det sig att dem som tidigare talat illa om dig plötsligt vill ha kontakt. Men bed om urskiljningens gåva så att du i glädje kan ta emot de ärliga och kan ta avstånd från dem som söker efter någon ny "felsägning" att kunna anklaga dig för.
Men sedan har vi den goda elden! Elden som Jesus vill sprida kring hela denna jord. Den eld som han önskade att Jerusalem hade gripits av i sin tid, men i stället fick han gråta över staden. Men elden kom så som han lovat. Den kom när församlingen höll ut i endräktig bön. Den kom när de stod inför domar och rådsherrar, och den kom ute på gator och torg på ett så kraftfullt sätt att människorna ville röra vid deras klädnader. Och elden spred sig och spred sig och spred sig. Men även den goda elden behöver ved för att brinna bra. Är alla vedträn kringspridda så brinner vart och ett av dessa vedträn inte länge. De måste föras ihop för att verkningarna ska komma av en stor eld, och det måste även finnas de som samlar mera ved till brasan. Till detta finns församlingen, där vi har olika gåvor och vissa står kanske i eldens mitt och andra är ute och samlar.
Elden som renar. Här kunde det skrivas väldigt mycket, om djup, om gruvor, om silver och guld, och om luttring och prövning. Om rening och salt, men jag är inte bibellärare utan jag vill i enkelhet förmedla några tankar. Vi människor har så många intressen och det finns så mycket som kan fånga vår uppmärksamhet här i tiden. Någon ny bok, en film, nya trender och moden osv. Allt detta är väl i sig självt inte någon större fara om det hanteras med varsamhet och man inte mister sitt fokus, men när intressen och annat drar iväg med oss i fel riktning, och när komplexiteten i tillvaron tilltar med alla kommunikationsvägar som finns, då är det ännu nödvändigare att den som verkligen vill leva för Gud får möjlighet till avskildhet och att han får tala enskilt med oss. Då man får syn på Guds vilja och får se glimtar av hans perspektiv, då blir allt det andra så litet och futtigt, något som helt förlorar sin dragningskraft på oss. Det blir inte alls viktigt längre. Vi önskar ingenting hellre än att få mera av Gud, komma närmare, sitta vid hans fötter, dricka hans ande, utbreda hans rike. Hans önskan blir vår önskan. Det är vad reningsprocessen handlar om.
Utbredandet genom den Helige Ande. Detta har jag delvis berört ovan men vill tillägga att den Helige Ande verkar oavsett hur de yttre omständigheterna ser ut. Kanske ser det ut som om ingenting händer - eller att fienden har ett övertag och allt ska förloras. Men kom ihåg, att just då är segern som närmast. Just då kommer svaren. I sista numret av Midnattsopet berättar Jan-Egil och Lill Hafsahl om sitt och församlingens stora missionsprojekt i Rumänien, men man kommer också in lite på församlingens början i Norge. "Man måste vara gripen av ett heligt vansinne", menar paret. De har aldrig slutat med det och lever helhjärtat det liv de lever. Vi har inget annat liv, säger de. Läs gärna artikeln, den är ett så fantastiskt vittnesbörd om hur Gud kan utbreda sitt rike genom den Helige Ande i vår tid.
http://www.midnattsropet.se/2013/04/man-maste-uppleva-det-heliga-vansinnet.html
https://www.youtube.com/watch?v=Z5zJg6BKP84
Som alla säkert redan vet och förstår handlar inte den bibliska underordningen om förtryck alls. Jesus kom underifrån och betjänade andra, men han lät sig också betjänas. Men till det ämnet får jag kanske anledning att återvända vid tillfälle. Nu fick jag lite tankar om den brasa, eld, som omnämns i sången och som behöver matas med ved.
I Bibeln omtalas eld på många sätt och ett vanligt sätt att tala om eld är när man talar om reningsprocesser. Om något är till förförelse, hugg av det och kasta i elden, om trädet inte bär frukt så blir det kastat elden osv. Elden renar, men den frigör också.
I Mark 9:49 sägs det: Ty var och en skall saltas med eld.
På många ställen omnämns den Helige Ande i termer av eld, Johannes (döparen) sa om Jesus i Luk 3:16 ...Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i Helig Ande och eld.
Och som vi vet hände detta också, på pingstdagen.
Allt det här är kända sammanhang och elden omtalas i många fler sammanhang men nu tänkte jag begränsa mig till dessa tankar. Dels ingången i texten, med veden på elden, dels elden som renar och dels elden som brinner för evangeliets utbredande genom den Helige Ande.
Pinnen, veden på elden. Här kan man verkligen tala om att det är viktigt att lägga veden på rätt eld. Vi vet också att tungan är en eld och den kan sprida falska rykten och nästan förstöra livet för någon annan. Om vi får höra ett sådant rykte då gäller det att vi är vakna och inte lägger dit någon mera ved till brasan. Det är så lätt hänt, och särskilt om man känner till något om just den personen eller omständigheten som de pratar om. Vi människor vill ju vara delaktiga, vi vill känna igen oss, vi vill ha sammanhang, och så lätt att man lägger dit en pinne, bara för att passa in och få ett erkännande! Nu talar jag till mig själv lika mycket som den som läser. Vi/jag måste sluta söka den typen av erkännande! Det blir ändå en usel eld som inte alls duger att värma sig vid. Ett liknade exempel kan jag ta när det gäller avskildhet och att inte möta dem som talar, på det sättet slocknar till slut samtalsämnena. De får ingen ny ved att lägga på brasan. Så kommer det sig att dem som tidigare talat illa om dig plötsligt vill ha kontakt. Men bed om urskiljningens gåva så att du i glädje kan ta emot de ärliga och kan ta avstånd från dem som söker efter någon ny "felsägning" att kunna anklaga dig för.
Men sedan har vi den goda elden! Elden som Jesus vill sprida kring hela denna jord. Den eld som han önskade att Jerusalem hade gripits av i sin tid, men i stället fick han gråta över staden. Men elden kom så som han lovat. Den kom när församlingen höll ut i endräktig bön. Den kom när de stod inför domar och rådsherrar, och den kom ute på gator och torg på ett så kraftfullt sätt att människorna ville röra vid deras klädnader. Och elden spred sig och spred sig och spred sig. Men även den goda elden behöver ved för att brinna bra. Är alla vedträn kringspridda så brinner vart och ett av dessa vedträn inte länge. De måste föras ihop för att verkningarna ska komma av en stor eld, och det måste även finnas de som samlar mera ved till brasan. Till detta finns församlingen, där vi har olika gåvor och vissa står kanske i eldens mitt och andra är ute och samlar.
Elden som renar. Här kunde det skrivas väldigt mycket, om djup, om gruvor, om silver och guld, och om luttring och prövning. Om rening och salt, men jag är inte bibellärare utan jag vill i enkelhet förmedla några tankar. Vi människor har så många intressen och det finns så mycket som kan fånga vår uppmärksamhet här i tiden. Någon ny bok, en film, nya trender och moden osv. Allt detta är väl i sig självt inte någon större fara om det hanteras med varsamhet och man inte mister sitt fokus, men när intressen och annat drar iväg med oss i fel riktning, och när komplexiteten i tillvaron tilltar med alla kommunikationsvägar som finns, då är det ännu nödvändigare att den som verkligen vill leva för Gud får möjlighet till avskildhet och att han får tala enskilt med oss. Då man får syn på Guds vilja och får se glimtar av hans perspektiv, då blir allt det andra så litet och futtigt, något som helt förlorar sin dragningskraft på oss. Det blir inte alls viktigt längre. Vi önskar ingenting hellre än att få mera av Gud, komma närmare, sitta vid hans fötter, dricka hans ande, utbreda hans rike. Hans önskan blir vår önskan. Det är vad reningsprocessen handlar om.
Utbredandet genom den Helige Ande. Detta har jag delvis berört ovan men vill tillägga att den Helige Ande verkar oavsett hur de yttre omständigheterna ser ut. Kanske ser det ut som om ingenting händer - eller att fienden har ett övertag och allt ska förloras. Men kom ihåg, att just då är segern som närmast. Just då kommer svaren. I sista numret av Midnattsopet berättar Jan-Egil och Lill Hafsahl om sitt och församlingens stora missionsprojekt i Rumänien, men man kommer också in lite på församlingens början i Norge. "Man måste vara gripen av ett heligt vansinne", menar paret. De har aldrig slutat med det och lever helhjärtat det liv de lever. Vi har inget annat liv, säger de. Läs gärna artikeln, den är ett så fantastiskt vittnesbörd om hur Gud kan utbreda sitt rike genom den Helige Ande i vår tid.
http://www.midnattsropet.se/2013/04/man-maste-uppleva-det-heliga-vansinnet.html
torsdag 25 april 2013
Jesus kommer, en tröst
Tess 4:16 Ty Herren skall själv stiga ner från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå;
17. seda skola vi som då
ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.
18. Så trösten nu varandra med dessa ord.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Ibland får man höra kristna berätta om sin "rädsla" för Jesu återkomst, och hur de blev "skrämda" som barn för detta. Att Jesus skulle komma och hämta de sina och att man själv blev lämnad kvar! Men INGEN som vill höra honom till blir lämnad! Och vi har Guds ord på att vi ska trösta varann med att han kommer! Det är ord till tröst, när livet här i tiden blir för svårt. Det är då vi får glädjas åt att Jesus kommer tillbaka. Snart!
Mot avgudartemplet SKR
Dan 5:18 Men om han icke vill det, så må du veta, o konung, att vi ändå inte dyrka dina gudar, och att vi inte vill tillbedja den gyllene bildstod som du har låtit ställa upp.
I maj 2012 kunde vi läsa om att för första gången i historien har en pingstpastor tillträtt rollen som Sveriges kristna råds ordförande.
http://www.dagen.se/nyheter/pelle-hornmark-vald-till-skr-s-ordforande/
Och vi har Guds eget dyrbara ord på att vi inte ska tillbe avgudar eller ens vistas i dess tempel. Därför stod de fast trots att Nebudkadnesser blev mycket vred mot Sadrak, Mesak och Abednego.
...(19)och han hov upp sin röst och befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare.
Detta har blivit synligt i hektiska värvningskampanjer från Hörnmarks sida, och i allt fler ekumeniska satsningar som ska ge kortsiktiga pengar och kortsiktiga lösningar. Planteringspengar, pastorsutbildningspengar, ambassadörsutbildningspengar, ja, sannerligen försöker man inte elda på med allt vad den mänskliga förmågan kan åstadkomma.
OCH märk väl...de lyckades!!! Åtminstone kortsiktigt.
(23) vid att de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades i den brinnande ugnen.
Konungens män var försedda med rep och muskler. De hade tillgång till pengar och makt. De hade förmåga!! De band dessa tre män fullständigt, fråntog dem allt mänskligt värde och kastade dem i denna kokheta UGN!!!
Men Gud har också förmåga...och Hans förmåga är underbar. Den går utanför och ovanför den mänskliga förmågan! Halleluja!!! Prisat vare Herrens namn!
Hans förmåga innefattar detta underbara att lösa i stället för att binda. Att delta i stället för att motverka.
(25) Han fortfor och sade: Och ändå ser jag nu fyra män som gå lösa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fjärde ser ut så som han vore en gudason.
Halleluja! För Gud är ingenting omöjligt! I vår Herre Jesu Kristi namn.
I maj 2012 kunde vi läsa om att för första gången i historien har en pingstpastor tillträtt rollen som Sveriges kristna råds ordförande.
http://www.dagen.se/nyheter/pelle-hornmark-vald-till-skr-s-ordforande/
Och vi har Guds eget dyrbara ord på att vi inte ska tillbe avgudar eller ens vistas i dess tempel. Därför stod de fast trots att Nebudkadnesser blev mycket vred mot Sadrak, Mesak och Abednego.
...(19)och han hov upp sin röst och befallde att man skulle göra ugnen sju gånger hetare.
Detta har blivit synligt i hektiska värvningskampanjer från Hörnmarks sida, och i allt fler ekumeniska satsningar som ska ge kortsiktiga pengar och kortsiktiga lösningar. Planteringspengar, pastorsutbildningspengar, ambassadörsutbildningspengar, ja, sannerligen försöker man inte elda på med allt vad den mänskliga förmågan kan åstadkomma.
OCH märk väl...de lyckades!!! Åtminstone kortsiktigt.
(23) vid att de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades i den brinnande ugnen.
Konungens män var försedda med rep och muskler. De hade tillgång till pengar och makt. De hade förmåga!! De band dessa tre män fullständigt, fråntog dem allt mänskligt värde och kastade dem i denna kokheta UGN!!!
Men Gud har också förmåga...och Hans förmåga är underbar. Den går utanför och ovanför den mänskliga förmågan! Halleluja!!! Prisat vare Herrens namn!
Hans förmåga innefattar detta underbara att lösa i stället för att binda. Att delta i stället för att motverka.
(25) Han fortfor och sade: Och ändå ser jag nu fyra män som gå lösa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fjärde ser ut så som han vore en gudason.
Halleluja! För Gud är ingenting omöjligt! I vår Herre Jesu Kristi namn.
tisdag 23 april 2013
Ensamhet
I en ny undersökning säger professor Lars Tornstam att ensamheten i Sverige minskar något. Orsaken kan vara de sociala medierna, menar han.
http://www.dagen.se/vardag/professor-ensamheten-minskar-sociala-medier-kan-vara-anledningen/
De sociala medierna fyller många funktioner. Jag är en av dem som kan vittna om att de är viktiga för mig. Det är fantastiskt att alla röster kan få höras, att vem som helst kan tilltala och få svar från etablerade personer på olika områden. Det är också fantastiskt att vi kan nå världen och världsdelar under bråkdelar av en sekund och att vi kan skaffa oss kunskap om ett ämne mycket snabbt. Till och med känslor kan i viss mån förmedlas mellan vänner, med hjälp av skype, bilder, känslosymboler och ord. Ja, jag tror att medierna kan fylla många tomrum, men det finns även risker.
I samvaro med andra människor har vi kanske blivit så vana vid interaktion via nätet att mobilen eller datorn inte ens får vara i fred vid dessa tillfällen. Då kanske man börjar tangera ett övermått i sin mediala konsumtion. Eller när varje familjeögonblick, varje stor händelse, varje ömsint känsla ska delas med något hundratal människor för att verkligen bli verkligt, då är det nog samma sak. Ibland när jag är ute och går och ser något vackert och har glömt min telefon hemma så tänker jag på Maria, som fick en sådan skatt att gömma i sitt hjärta. Vi behöver samla skatter till himlen, där mott och mal inte förstör.
Men åter till ensamheten. Även om den minskar så vet vi att svenskarna har legat i topp när det gäller andelen som bor i ensamhushåll, som skiljer sig, som skaffar få barn per familj o.s.v. Alla dessa fenomen är kända sedan lång tid och när årtionde läggs till årtionde så är det inga tillfälligheter vi talar om. Det finns ensamma i alla åldersgrupper. Gamla, medelålders, yngre och barn, alla kan vara ensamma idag! Men ensamheten och avskildheten blir för många en sådan vana att människan lär sig att inte sakna närhet och kärlek.
Självklart vill inte Gud att det ska vara så här. Han har skapat oss till ett beroende. Ett beroende av honom och ett beroende av varandra.
Ps 68:6 Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare. 7. en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska måste bo i en öken.
När de ensamma har ett hem, då är det något annat än att umgås via sociala medier. I ett hem förekommer interaktion på så många andra plan. Hemmet ger en grundtrygghet - där kan en människa leva och där kan hon dö. I ett hem planerar man tillsammans och ger sitt liv för varandra. Så tänkte Gud om församlingen. Att den skulle vara mera än vanliga organisationer - den ska vara livet självt. I den ska vi leva och allt som är utanför hör inte till det sanna livet.
Men människan idag längtar ofta bort, vill fly, in i alkohol, droger, resor, karriär - och då blir det ju en slags ökenliv, men med dagens möjlighet till kommunikation kvar.
Jag vill att vi gemensamt ska be om upprättade församlingar och familjer och hem att bo i som passar alla åldrar oavsett kön, ålder, klass och etnicitet. Där människan är människa i första hand. En människa i beroende av Gud.
Bön: Jag ber att du Herre tar dig an de faderlösa och änkorna, men också andra ensamma. Jag ber Herre att du upprättar hem där församlingen kan växa till. I Jesu namn.
http://www.dagen.se/vardag/professor-ensamheten-minskar-sociala-medier-kan-vara-anledningen/
De sociala medierna fyller många funktioner. Jag är en av dem som kan vittna om att de är viktiga för mig. Det är fantastiskt att alla röster kan få höras, att vem som helst kan tilltala och få svar från etablerade personer på olika områden. Det är också fantastiskt att vi kan nå världen och världsdelar under bråkdelar av en sekund och att vi kan skaffa oss kunskap om ett ämne mycket snabbt. Till och med känslor kan i viss mån förmedlas mellan vänner, med hjälp av skype, bilder, känslosymboler och ord. Ja, jag tror att medierna kan fylla många tomrum, men det finns även risker.
I samvaro med andra människor har vi kanske blivit så vana vid interaktion via nätet att mobilen eller datorn inte ens får vara i fred vid dessa tillfällen. Då kanske man börjar tangera ett övermått i sin mediala konsumtion. Eller när varje familjeögonblick, varje stor händelse, varje ömsint känsla ska delas med något hundratal människor för att verkligen bli verkligt, då är det nog samma sak. Ibland när jag är ute och går och ser något vackert och har glömt min telefon hemma så tänker jag på Maria, som fick en sådan skatt att gömma i sitt hjärta. Vi behöver samla skatter till himlen, där mott och mal inte förstör.
Men åter till ensamheten. Även om den minskar så vet vi att svenskarna har legat i topp när det gäller andelen som bor i ensamhushåll, som skiljer sig, som skaffar få barn per familj o.s.v. Alla dessa fenomen är kända sedan lång tid och när årtionde läggs till årtionde så är det inga tillfälligheter vi talar om. Det finns ensamma i alla åldersgrupper. Gamla, medelålders, yngre och barn, alla kan vara ensamma idag! Men ensamheten och avskildheten blir för många en sådan vana att människan lär sig att inte sakna närhet och kärlek.
Självklart vill inte Gud att det ska vara så här. Han har skapat oss till ett beroende. Ett beroende av honom och ett beroende av varandra.
Ps 68:6 Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare. 7. en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska måste bo i en öken.
När de ensamma har ett hem, då är det något annat än att umgås via sociala medier. I ett hem förekommer interaktion på så många andra plan. Hemmet ger en grundtrygghet - där kan en människa leva och där kan hon dö. I ett hem planerar man tillsammans och ger sitt liv för varandra. Så tänkte Gud om församlingen. Att den skulle vara mera än vanliga organisationer - den ska vara livet självt. I den ska vi leva och allt som är utanför hör inte till det sanna livet.
Men människan idag längtar ofta bort, vill fly, in i alkohol, droger, resor, karriär - och då blir det ju en slags ökenliv, men med dagens möjlighet till kommunikation kvar.
Jag vill att vi gemensamt ska be om upprättade församlingar och familjer och hem att bo i som passar alla åldrar oavsett kön, ålder, klass och etnicitet. Där människan är människa i första hand. En människa i beroende av Gud.
Bön: Jag ber att du Herre tar dig an de faderlösa och änkorna, men också andra ensamma. Jag ber Herre att du upprättar hem där församlingen kan växa till. I Jesu namn.
måndag 22 april 2013
Gud visar sin makt
Gud som har skapat allt i himlen och allt på jorden är inte tillfreds med många av våra lagar och beslut. OFTA glömmer människan att det är Gud som skapat jorden och människan och inte tvärtom.
När jag idag skrivit ett tweet om att Jesus ska komma tillbaka och att alla knän ska böjas inför honom så fick jag ett svar som antydde att jag på något sätt hade "morbida" önskningar om underordning och att varför skulle någon börja sig för "DIN" (min) Gud?
Svaret på den frågan är ju så oerhört enkel. Min Gud är min för att jag tror och litar på honom, men han äger mig, jag äger inte honom. Han skapade himmel och jord och människan, skapelsens krona! Gud älskar oss! Gud gjorde oss lika sig själv! Gud ser på oss med goda ögon och följer vars och ett av våra liv med största intresse. Men VI kan inte skapa Gud!
Många (som inte är kristna) tänker så här, att eftersom Bibeln är skriven av människor så är också deras Gud "uppfunnen" av människor. Men tänker man så, då har man vänt på hela skapelsen. Bibeln skrevs med den Helige Andes ledning och dessa böcker som Bibeln består av är i sina minsta beståndsdelar sammanlänkade och hopkopplade på många nivåer. Den handlar både om det som varit, det som är och det som ska komma. Den förutsäger händelseförlopp på detaljerade sätt och när Jesus kom uppfyllde han väldigt många profetior som uttalats i Gamla testamentet.
Därför kan vi som är kristna verka i full tillförsikt! Vi har en fast grund att stå på och vi vet på vem vi tror. Och vi vet också att Gud i sin kärlek ordnat saker och ting till det bästa för människan och för vår samvaro här på jorden och när vi inte lever så som Gud vill så åsamkar vi hans hjärta sorg och bedrövelse. Ibland måste Gud skingra fienderna som hopar sig kring oss.
Ps. 68:1 Gud står upp, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr bort från hans ansikte. 2. Som rök drivs de bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.
Detta låter kanske mindre angenämnt, men de rättfärdiga gläder sig när det här händer.
3. Men de rättfärdiga är glada, de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje!
Vilken dag! Vilken glädje! Jag ser fram emot att många "fiender" ska skingras. Mina fiender har inte människonamn, utan de verkar i det fördolda och förvränger rätt och rättfärdighet. De tränger in i skolor och i böcker, i underhållning och i tidsanda och fördärvar släkten som kommer och som nu växer upp. Men när dessa fiender skingras då får vi jubla och sjunga!
4. Sjung till Herrens ära, prisa hans namn! Bered väg för honom som drar fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, gläd er inför honom.
När jag idag skrivit ett tweet om att Jesus ska komma tillbaka och att alla knän ska böjas inför honom så fick jag ett svar som antydde att jag på något sätt hade "morbida" önskningar om underordning och att varför skulle någon börja sig för "DIN" (min) Gud?
Svaret på den frågan är ju så oerhört enkel. Min Gud är min för att jag tror och litar på honom, men han äger mig, jag äger inte honom. Han skapade himmel och jord och människan, skapelsens krona! Gud älskar oss! Gud gjorde oss lika sig själv! Gud ser på oss med goda ögon och följer vars och ett av våra liv med största intresse. Men VI kan inte skapa Gud!
Många (som inte är kristna) tänker så här, att eftersom Bibeln är skriven av människor så är också deras Gud "uppfunnen" av människor. Men tänker man så, då har man vänt på hela skapelsen. Bibeln skrevs med den Helige Andes ledning och dessa böcker som Bibeln består av är i sina minsta beståndsdelar sammanlänkade och hopkopplade på många nivåer. Den handlar både om det som varit, det som är och det som ska komma. Den förutsäger händelseförlopp på detaljerade sätt och när Jesus kom uppfyllde han väldigt många profetior som uttalats i Gamla testamentet.
Därför kan vi som är kristna verka i full tillförsikt! Vi har en fast grund att stå på och vi vet på vem vi tror. Och vi vet också att Gud i sin kärlek ordnat saker och ting till det bästa för människan och för vår samvaro här på jorden och när vi inte lever så som Gud vill så åsamkar vi hans hjärta sorg och bedrövelse. Ibland måste Gud skingra fienderna som hopar sig kring oss.
Ps. 68:1 Gud står upp, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr bort från hans ansikte. 2. Som rök drivs de bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter av eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.
Detta låter kanske mindre angenämnt, men de rättfärdiga gläder sig när det här händer.
3. Men de rättfärdiga är glada, de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje!
Vilken dag! Vilken glädje! Jag ser fram emot att många "fiender" ska skingras. Mina fiender har inte människonamn, utan de verkar i det fördolda och förvränger rätt och rättfärdighet. De tränger in i skolor och i böcker, i underhållning och i tidsanda och fördärvar släkten som kommer och som nu växer upp. Men när dessa fiender skingras då får vi jubla och sjunga!
4. Sjung till Herrens ära, prisa hans namn! Bered väg för honom som drar fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, gläd er inför honom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)